I dag kom medlemstidningen för Bonniers litterära klubb GONDOL. Där finns två böcker som jag vill beställa, en som handlar om godhet och en som handlar om ondska.

En ny roman av Bengt Ohlsson: Kolka, handlar om en tonårsflicka som tillsammans med sin pappa flyttar från Lettland till England. Pappan har gift sig med en rik kvinna, men flickan har svårt att ta till sig den godhet som möter henne. I stället vänder hon taggarna utåt och låter en ilska växa inom sig som leder henne på farliga vägar. Av intervjun med Bengt Ohlsson kan man förstå att det handlar om något som kan hända på nätet.

Ett citat ur boken förklarar flickans reaktion:
“-Att låta någon vara snäll mot en, säger Katarina, kan vara det svåraste som finns. Snällhet kan kännas som ett slag i ansiktet.
-Varför det, säger jag.
-Jag vet inte. Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till, men aldrig fick.”

Ann Heberlein har skrivit En liten bok om ondska. De flesta har svårt att förstå mekanismerna bakom krig, folkmord, terrorattacker, vuxna som begår vidriga handlingar mot barn o.s.v.

Ann Heberlein säger att
“…ondskan inte alls är obegriplig. Den är inte heller ett eget väsen. Snarare har den sitt ursprung i ojämlikhet och utsatthet och den hämtar näring ur människors rädsla och maktlöshet. Det enda obegripliga är vår ovilja att göra mer för att stoppa den.”

Det tål att tänka på!

Jag läste Ann Heberleins bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, i sommar. I den boken beskriver hon sitt liv med den psykiska sjukdomen Bipolär typ 2. Boken var inte som jag hade tänkt mig, men jag läste tappert ut den. Jag hade önskat mer praktik och mindre teori.

Skrivarcirkeln fortsätter och vi träffades i dag på förmiddagen. Jag kommer att fortsätta skriva om mitt liv efter hemkomsten till Finland, men jag kommer inte att publicera något, än.

I dag pratade vi om hur livet förändras när man blir pensionär. En av oss hade frågat en bekant hur dagarna går. “Ja, vi stiger upp och så letar vi…” fick han till svar. Det är så sant, mycket tid går åt att leta efter saker man lagt på ett säkert ställe så att man ska komma ihåg var de finns. Jag har länge letat efter min lilla pincett och i går hittade jag den i förklädesfickan. Har ingen aning om hur den hamnat där. Jag använder den inte i matlagningen.

I kväll börjar akvarellmålningen. Tjohoo! Hoppas att det slutar regna, så jag kan cykla dit. Just nu vräker regnet ner.

Ha en trevlig onsdagskväll <3