Marja

Den långa resan.

Ny köksklocka.

Av , , 10 kommentarer 3

I väntan på att jag springer på den perfekta köksklockan, köpte jag en billig klocka på Clas Ohlson. Jag är nöjd med den tydliga urtavlan, men ramen är vit plast. Inga problem, med lite prickigt papper och några blommor blev klockan så här fin.

Den passar perfekt både med tapeten och mitt 70-talskök.

På scrapspråk kallas det att ‘altra’ efter engelskans ‘alter’, ungefär att ge något ett nytt utseende. 
Till Pysselhäxornas utmaning kan man antingen göra en layout (som jag gjorde), ett kort, ett smycke, eller altra något. I dikten vi skulle inspireras av går refrängen “… klockan tickar vidare…”, så jag har lagt ut min köksklocka i kategorin altra. Vilket sammanträffande!

Mitt ben börjar bli bättre. Mot kvällen blir det väldigt svullet, trots att jag försöker hålla det i högläge så mycket som möjligt. Jag är bara halvvägs i penicillinkuren… puh.

I dag for jag i alla fall ner på stan, tittade in på gamla jobbet, köpte lite pysselgrejer, några julklappar och en stor röd glasboll för ett värmeljus på Indiska. Det värsta är att man blir så svettig inne i alla affärer och sen ska man stå och vänta på bussen i kylan.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en mössa nerdragen över öronen

(snö innanför kragen… huuhh)

och ett extra par skor.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Vi gick alltid i armkrok.

Av , , 9 kommentarer 2

Pysselhäxornas novemberutmaning är att låta sig inspireras av dikten Tankar i höstnatten av Göran Hansson.

Det är tyst och kallt
här utanför mitt fönster
denna natt
novembervinden tjuter mellan husen
Det fryser i mitt hjärta
jag känner mig så matt
fastän mitt rum är varmt av alla ljusen jag tänt
Och klockan tickar vidare
och natten går mot dag
och himlen färgas gråblå över höghusen

Jag känner mig så ensam
och kylan är
så stark
och groggen som jag nyss har blandat får stå kvar
Det är svårt att finna
sina steg på frusen mark
och inte lätt att få nå’t svar på frågor som jag har
Och klockan tickar vidare
och natten går mot dag
och himlen färgas gråblå över höghusen

Du finns i mina tankar
där drömmar
finner ljus
där du i vintergatan sänder stjärnorna till mej
Du blinkar och jag fattar
när jag vaknar i mitt hus
att dröm är dröm och verkligheten bankar i min själ
där klockan tickar vidare
där natten går mot dag
där himlen fångar gryning över höghusen.

Jag kände en stämning av sorg och saknad och tänkte genast på Leena. Jag har ett litet svart-vitt kort på henne och mig från 50-talet, som jag tycker mycket om. Det är bara 5,5 cm x 5,5 cm, men jag lyckades scanna in det och skriva ut det i större format. Så här blev layouten.

 

Vi går i Rådhusparken i Björneborg med Rådhuset bakom oss. Jag har mött upp Leena på hennes jobb. Jag minns inte vem som tog kortet

Jag ska komplettera med en text nertill: “Vi gick alltid i armkrok och i samma takt.”

Jag trodde inte att jag någonsin skulle scrappa något med Leena, men nu när jag har gjort det, känns det bra.

Ha en lugn måndagskväll <3

 

De där breven…

Av , , 4 kommentarer 1

Nu tillbaks till breven som jag skrev om för en vecka sedan. Många undrar säkert om de finns kvar och om jag fått tag på dem.

Nej, jag har dem inte. De här breven skrevs på 40-talet och pojken hittade dem på 60-talet. Antagligen hade tanterna själva lagt lådan med breven uppe på vinden till hönshuset, eller så hade de som tömde huset inför auktionen gjort det. Pojken var  6-7 år och han och hans bror var bara ute efter frimärkena. De kunde ju inte föreställa sig att jag, 50 år senare, skulle kunnat ge vad som helst för att få breven i min ägo.

Egentligen har jag inte gjort så mycket efterforskningar. Under årens lopp har olika människor bott i huset, någon gång har hönshuset brädfodrats och snyggats till och nu används det som förråd. Kvinnan som bor i huset nu var inte själv hemma när jag var där, annars hade jag kanske kunnat fråga henne. Jag utgår ifrån att lådan med breven kastats i något skede.

Jag får nöja mig med vetskapen om att det har funnits brev och att jag en gång läst dem eller fått dem upplästa för mig. Jag vet att mamma och pappa har tänkt på mig och skrivit till mig.
Det hade förstås varit roligt att få läsa orden och formuleringarna och se handstilen, men nu gör jag med breven som man gör med sina kärleksbrev, jag knyter ihop dem med ett brett sidenband och lägger dem i min mentala minneslåda. Hur ofta tar man förresten fram sina kärleksbrev och läser dem? Man stöter på dem ibland i sina gömmor, tar bunten i handen och minns… men man knyter sällan upp bandet och läser dem.

Däremot tycker jag att berättelsen kring de här breven är spännande. Jag blir väldigt upprymd av tanken att jag som barn på 40-50-talet och en liten pojke på 60-talet har bott i samma hus och tydligen gått på samma stigar, hittat samma smultronställen o.s.v. Vad jag förstår så har vi upplevt samma saker på samma sätt, men parallellt i tiden, eller hur man nu säger. Sånt kan man ju se på film, men det är mycket mer fantasieggande att ha upplevt det själv.

När vi träffades i Fåglum i augusti kändes det som om vi känt varandra hela livet. Visserligen hade vi haft mailkontakt en tid, men jag tror det var de ’gemensamma’ barndomsupplevelserna som förenade oss och så breven förstås.

Kom precis att tänka på en sak jag aldrig frågat. Läste de någonsin breven?

Ha en skön söndagskväll <3

Rosfeber.

Av , , 12 kommentarer 3

Plötsligt blev jag sjuk. Efter näsblodsanfallen på tisdag eftermiddag följde kraftig frossa och hög feber under natten. På onsdag upptäckte jag en röd fläck på ena underbenet som blev större och gjorde ont. “Kan man ha bältros på benet?”, frågade jag en väninna som råkade ringa. “Har du rosfeber?” frågade hon då.

Jag gick in på datorn och googlade på rosfeber (det finns en del äckliga bilder där) och kastade mig direkt i en taxi till akuten. När jag kom dit hade jag 39 i feber, skyhögt blodtryck och 71 i snabbsänka. Jag fick komma in direkt och ja, det var rosfeber, en bakterieinfektion i de djupare lagren i huden. Doktorn ritade en linje runt rodnaden, som jag skulle hålla ett öga på och skrev ut den starkaste penicillindosen i 10 dagar.
Jag skulle också kolla sänkan på vårdcentralen för att se att den går ner.

Jag fick med mig penicillin för kvällen och torsdag morgon och resten skulle jag ta ut på apoteket. Torsdag morgon ringde jag min doktor på vårdcentralen och tur var det, för hon kunde se i datorn att det inte fanns något recept på penicillin utskrivet åt mig. Typiskt att man måste kolla upp allt själv.

I går var jag och tog en ny snabbsänka på vårdcentralen och den hade sjunkit till 57. Fortfarande hög, men det går åt rätt håll och jag har ju bara ätit penicillin i ett par dagar. Benet känns redan bättre och rodnaden håller sig kring den uppritade linjen. Så nu blir det vila och regelbundna intag av alvedon och penicillin.

Jag har ingen aning om hur detta har uppkommit. Jag har inga sår på benet och har inte klöst mig. Däremot har jag åderbråck och tunn hud (på grund av dålig blodcirkulation) på insidan av ankeln där det började, så när detta har läkt ska jag återigen tjata på sjukvården för att få åderbråcket opererat.

Jag missade sista akvarellen i onsdags och kommer att missa vattengympan resten av terminen. Hur kul är det?

Det har snöat hela veckan, en lätt fin snö som fastnar på alla mina fönster och det har redan bildats ett överhäng med flera lager från mitt balkongtak.

Ganska mysigt faktiskt.

Jag har hängt upp mina ljusslingor runt fönstrena i köket och vardagsrummet, stjärndraperiet i sovrumsfönstret och tagit fram adventsstaken och ställt stjärnan i fönstret där jag sitter nu. I kväll ska jag hänga ut mina lyktor och tända ljusen i alla röda värmeljusstakar här inne.
Sen ska jag se på ‘Så mycket bättre’ och knapra mina piller.

I morgon ska jag fundera mera kring de här breven. Jag har faktiskt saknat att blogga.

Ha en riktigt fin Första Advent <3

P.S. Ni kommer väl ihåg att återvinna aluminiumhållarna till värmeljusen? D.S.

Kärleksparet i färg.

Av , , 6 kommentarer 0

Jag skulle skriva mer om breven i dag, men jag har blött näsblod hela kvällen och känner mig inte så inspirerad. Det får bli i morgon i stället.

Jag var nere på stan i eftermiddags och fångade isstatyn med kärleksparet i färg. Som synes snöade det lite.

  
Tjejen har ett stråk av opak is, som ser ut som en lång halsduk virad ett varv runt halsen. Jag stod och funderade på deras kroppshållning. Det finns en känsla av intimitet, trots allt. Är de väg in i en omfamning? Är de mitt i ett förtroligt samtal? Varför blir jag så engagerad?

Jag var genomfrusen när jag kom hem. Det var gringt kallt och bussen var 15 minuter sen till Vasaplan. När jag kom hem fick jag som sagt näsblod och trodde jag skulle bli tvungen att fara upp på akuten, men det lugnade ner sig till slut. För ett par år sedan fick jag åka in och bränna ett kärl i den andra näsborren. Hoppas att jag inte behöver göra det nu igen.

Nu ska jag kura ihop under täcket och titta på House (som jag har spelat in).

God Natt <3

En (o)sannolik historia.

Av , , 8 kommentarer 4

Jag vet inte om den här historian är sannolik eller osannolik, men den är garanterat sann.

Jag lämnade ju Östergården i Fåglum 1952, då jag var nio år. Tio år senare flyttade en liten pojke med sin familj in i det lilla röda huset. Han går längs samma stigar som jag gjorde, till odonstället, till den stora eken, till smultronstället. En dag hittar han och hans bror en låda med brev uppe på vinden till hönshuset. Somliga av breven hade skickats från Finland och den lille pojken sprang in till mamma för att höra vad det var för några som hade fått de breven. Hans mamma berättade att det hade bott två små flickor i huset, som hade kommit från Finland för att det var krig där, men att de nu hade åkt tillbaka hem. Det måste alltså ha varit brev till Leena och mig.

Man kan ju tänka sig hur ett barn börjar fundera kring en sådan sak. Det var säkert lite spännande med dessa små flickor som kommit från ett annat land där det var krig.

Han funderade en hel del. Sen blev han äldre och vuxenlivet tog över och han fick annat att tänka på. Vid ett par tillfällen hörde han Sture nämna mitt namn när det varit tal om Östergården, så jag fanns på något sätt kvar i hans medvetande.

En dag i våras, när han sitter och surfar på internet och googlar lite föstrött på Fåglum, hamnar han på min blogg. Han ser något bekant på en bild (antagligen huset) och förstår att jag är den Marja som hade bott i Östergården och som hade fått de där breven.

Jag fick en kommentar på bloggen, la genast ut min mailadress och bad om ett mail. Sen dess har vi haft mailkontakt.
Jag fick bekräftat att allt jag kom ihåg var sant och det kändes bra, eftersom det fanns några som ifrågasatte hur jag kunde komma ihåg så många detaljer när jag skrev ‘Den långa resan‘. Min beskrivning av huset var korrekt, stigarna, skogen, lusthuset, diket mellan Karl-Alvars och Östergården o.s.v.
Så småningom berättade han om breven.

Vi träffades förstås flera gånger under Fåglumsdagarna och vi hade mycket att prata om.

Forts. imorgon.

Ha en skön måndagskväll <3

Hjälp mot torra skinkor.

Av , , 4 kommentarer 1

“Första hjälpen mot torra skinkor” gör Kronans Droghandel reklam för i en helsidesannons i Aftonbladet i dag.

Det tyckte jag var ganska kul reklam för kroppslotion. Man fångar verkligen läsarnas intresse. Men det visade sig inte vara kroppslotion, utan senap och andra skinkor jag skulle tänka på.

Hjälper faktiskt senap om julskinkan är torr, eller var det där bara en kul grej? Jag ska kanske inte tänka så mycket.

Jag köpte en liten novemberkaktus i dag, som har så många blommor att de trasslar in sig i varandra.

Den vita pricken till höger är fullmånen som lyser in genom pinnvävsjalusien. Få se om den kommer och hälsar på mig när jag sover i natt.

Ha en trevlig söndagskväll <3

”Kär i Umeå”

Av , , 8 kommentarer 0

Umeå Höstljus har äntligen invigts och stan är full med färgsprakande ljusinstallationer. Årets tema är "Kär i Umeå" och kärleksparet i is står på plats.
      
 Statyn är inte riktigt klar än. På kvällstid lyses den upp med skiftande färger. Jag ska åka ner en kväll nästa vecka och ta flera bilder.

Jag var ju omåttligt förtjust i fjolårets kärlekspar och tog en hel del bilder till min andra blogg. Den här bilden utnämnde jag till och med till min bästa bild under hela fjolåret.
 

Det var något speciellt med fjolårets innerliga omfamning.
Hur ska vi tolka årets kram?

Ha en skön lördagskväll <3 

Har jag ÅNK?

Av , , 12 kommentarer 0

Jag brukar få en massa kedjemail, ni vet, söta bilder och texter eller löften om att något trevligt ska hända om jag sänder dem vidare. Jag måste erkänna att jag inte gör så mycket åt dem, på sin höjd kan jag sno en bild eller ett citat.  

I går fick jag ett mail där jag verkligen kände igen mig. Jag kan vara sysselsatt en hel dag utan att få något gjort.
Känner ni igen er? 

“Jag har blivit diagnostiserad med ÅNK? (Åldersbetingad nedsättning av korttidsminnet)..
Så här visade sig symptomen: 

Jag bestämde mig för att tvätta bilen.
När jag är på väg ut till garaget upptäcker jag posten i hallen. Bäst att kolla posten innan jag tvättar bilen, säger jag till mig själv.
Jag lägger bilnycklarna på bordet, kastar reklamen i papperskorgen och märker att den behöver tömmas. Därför lägger jag räkningarna och ett brev med en svarsblankett på bordet och bestämmer mig för att tömma papperskorgen först. Eftersom jag trots allt går förbi en brevlåda när jag ska till pappersinsamlingen kan jag lika gärna posta svarsblanketten.

Men då behöver jag en penna. Mina pennor ligger på skrivbordet i arbetsrummet, så jag går in dit och hittar en flaska juice som jag börjat dricka ifrån. Jag ska börja leta efter pennan, men först måste jag flytta juicen så jag inte råkar spilla på skrivbordet. Juicen håller på att bli varm och bör sättas in i kylen.
På väg till köket med juicen får jag syn på en blomvas som står på bänken. Blommorna behöver vatten, så jag ställer ifrån mig juicen på bordet. Då ser jag mina glasögon som jag letat efter hela förmiddagen. Det är bäst att jag lägger dem på mitt skrivbord, men först ska jag vattna blommorna. Jag lägger glasögonen på köksbänken och fyller vattenkannan med vatten.
Då får jag plötsligt syn på fjärrkontrollen till TV:n. Någon har lagt den på köksbordet. I kväll när vi ska se på TV kommer vi att få leta efter kontrollen, men ingen kommer att tänka på att den ligger på köksbordet. Jag bör lägga den där den ska vara, men först ska jag vattna blommorna. Jag häller lite vatten i vasen, men det mesta hamnar på golvet. Jag lägger tillbaka kontrollen på bordet och går för att leta efter en trasa och jag går jag ut i hallen igen för att försöka komma på vad jag hade tänkt göra.
Vid dagens slut är bilen fortfarande smutsig, svarsblanketten har inte blivit postad, det står en flaska med varm juice på bänken, blommorna är vissna, jag kan inte hitta någon penna, jag kan inte hitta fjärkontrollen till TV:n, jag kan inte hitta mina glasögon och jag har ingen aning om var jag lagt bilnycklarna.
Jag försöker komma på varför det inte blev något gjort idag.
Det är förbluffande för jag vet att jag har varit upptagen hela dagen och jag är helt FÄRDIG. Jag förstår att detta är ett allvarligt problem och jag ska söka hjälp för det, men först ska jag kolla min mail.”

I dag var månen full redan kl 14.30

Ha en mysig fredag <3