Marja

Den långa resan.

En dag för reflektion.

Av , , 4 kommentarer 1

 

Mod är, jämte kärlek
den största gåvan.
Vi känner oss alla
då och då uppgivna,
men om vi accepterar våra misslyckanden
och försöker hålla modet uppe
och lär av erfarenheterna
och prövar nya utvägar –
då ska vi nå vårt mål.

(Rosanne Ambrose-Brown)

I dag är en dag för stillhet och reflektion och tankar på nära och kära, levande och döda.

Dagen har varit idealisk för lugna promenader. Solen sken på trädens toppar. Björkarnas stammar blev bländande vita och de få löv som var kvar lyste som guldpengar i luften.

Sidensvansarna flög i stora skaror och kalasade på rönnarnas sista bär.

Jag har hängt ut mina lyktor på balkongen.

 

Jag önskar er en rofylld allhelgonahelg <3

Nostalgisk över mitt herbarium.

Av , , 4 kommentarer 1

Vet någon i dag vad ett herbarium är?
När jag gick i högstadiet i Finland, måste vi plocka olika växter och pressa dem i ett herbarium. Jag tror det var 25-30 olika växter varje sommar under tre års tid.

Jag tog med mina kompisar på långa strövtåg längs åkrar och ängar och längs järnvägsvallen. Man skulle plocka växterna med rot ( inte träd ) och de skulle förstås blomma.
Innan jag gjorde något med dem, måste jag ta reda på vad de hette. Jag har fortfarande kvar den lilla boken Floran i färg, som jag tittade i. Sen pressade jag växterna mellan tidningspapper, läskpapper och tegelstenar i bastukammaren tills de var torra. De vita blommorna strödde jag salt på så att de skulle behålla färgen.

Sen skulle växterna monteras med små vita limremsor på ett speciellt papper i A3 format. I höger nederkant skulle jag fästa en lapp med namn på svenska och latin, datum när jag plockat växten, ort och markslag. Ungefär så här fast spegelvänt:

Bild lånad från: www.br.fgov.be/…/herbariumchronology.php 

Sen la jag arken i en enkel mapp som bestod av en framsida och en baksida av styv svart kartong som man knöt ihop med två band på var sida.
På hösten fick man redovisa sitt herbarium för magistern. Man skulle kunna alla namnen på växterna när han höll handen för lappen.

Min finaste växt i hela herbariet var en Klockljung, som inte växer i Finland. Jag passade på att plocka den när jag besökte Fåglum sommaren 1957.

I dag har jag gjort en sak som jag ångrar. Jag plockade ju med mig några kvistar Klockljung i somras och torkade dem. Eftersom de skräpade så mycket och var ganska sköra, fick jag för mig att jag skulle plasta in dem.


Det var ingen bra ide. Främst känner jag så här i efterhand att det var respektlöst mot den fina ljungen. Jag skulle ha monterat upp den på ett papper i stället för att stänga in den i plast.

Men nu är det gjort och nästa gång ska jag göra rätt.

Ha en mysig fredagskväll <3

Vill ha en spark.

Av , , 6 kommentarer 1

I natt drömde jag att jag köpte en ny spark och jag njöt alldeles förskräckligt när jag susade iväg på den.

Jag har varit utan spark några vintrar nu sen min senaste fina röda spark blev stulen ur ett låst gemensamt förråd. Jag blev så ledsen att jag inte kom mig för att köpa en ny, men nu pratade jag faktiskt med exet om det och då kom väl lusten att åka spark igen.

Jag bodde nio år i Haparanda och åkte spark överallt på vintern. Jag for över bron till Torneå på finska sidan och handlade mat och jag tog sparken till jobbet på Tornedalsskolan. På vägen dit fanns en ganska stor backe, som jag susade nerför och sedan svängde ganska tvärt ut på en väg. Den svängen förorsakade till slut en trasig menisk i mitt högra knä, som fick opereras bort.

När jag bodde i Luleå, sparkade jag över viken från Björkskatan till Hertsön till Högskolan. Jag hade kvällskurser i finska och när jag skulle hem var det mörkt och öde ute på den snötäckta isen. Då kände jag mig väldigt liten på den oändliga vidden. Men jag var aldrig rädd. Vissa stjärnklara kvällar var helt magiska och ett par gånger fick jag vara med om sprakande norrsken.

I Umeå går det hur bra som helst att åka spark på vintern. Vanligtvis sandas cykelbanorna bara på ena sidan och jag tog alltid sparken till Coop, eller till mina vänner på Berghem. Jag brukade låsa sparken med ett kabellås ex i ett cykelställ eller i en lyktstolpe.

Den sparken som blev stulen var en liten hopfällbar spark med röda metalldelar. I Haparanda hade jag en spark som jag målade grön med rosa små blommor. Den blev stulen en gång, men jag hittade den uppställd på en snöhög.

Nu funderar jag alltså starkt på att köpa en spark. Min dröm sa mig att jag saknar en. Jag är definitivt en cykel- och sparkmänniska.

I kväll är det vattengympa. Yippie!

Ha en skön torsdag <3

 

Normal undersökning.

Av , , 4 kommentarer 1

I dag kom svaret från mammografienheten. Jag har varit ganska lugn, för jag vet att om det är något, så brukar de ringa.

“Den hälsoundersökning med mammografi du genomgått var normal!” stod det i brevet. “Oops“, tänkte jag, “skämtade jag för mycket om den rosa röntgenapparaten?”. Jag har väl aldrig påstått att undersökningen inte var normal? Men hur var resultatet?

Ja, ni fattar, jag kan inte låta bli att skämta med läkarsvenskan.

För två år sedan när jag fick beskedet från mammografin började brevet så här:
Dina bröst är normala!” Den bästa inledningen på något brev jag någonsin fått!

I går var jag lite låg. Trött, sömnig, stel i hela kroppen och tung i huvudet. Jag skyllde på influensasprutan och tog det lugnt.

I morse hade livskrafterna återvänt och jag cyklade iväg till Jula för att köpa en gul färgpatron till skrivaren och sedan till Myrorna. Där hade de tagit fram en massa julsaker. Alla tomtar vinkade åt mig och ville följa med hem och de röda dukarna fladdrade förföriskt, men jag var ståndaktig, tills jag hittade en hög fina julkort för 1 kr styck. Jag plockade ut 20 st.

Somliga är oblekt kartong och motiven är inte de allra senaste, vilket jag tycker bara ökar deras charm. 

Min skrivare funkade utan problem i går kväll. Jag tror den blev lite rädd när jag hotade med att åka till återvinningen med den. När den gula färgen tog slut, sa den till ordentligt att den inte tänker skriva ut flera kort innan jag laddar med ny färg. Så ska det vara!

Om en dryg vecka har vi en stor scrapträff, så nu ska jag fortsätta skriva ut kort, så jag har att välja på. Jag har ju flera projekt på gång och vet aldrig vart inspirationen tar mig.
Jag håller också på och redigerar ‘Den långa resan’ för utskrift…

Ha en trevlig onsdagskväll <3

En hel timmes köande.

Av , , 4 kommentarer 1

I går eftermiddag for jag till min vårdcentral på Mariehem för att få influensasprutan.

Tid för vaccination var kl 16.00-18.00. När jag kom dit kl 16.05, ringlade kön för anmälan i receptionen ner genom en lång korridor.
I exakt en timme stod jag i denna kö. För mig gick det bra, för jag hade mycket trevligt sällskap av två (okända) kvinnor som jag pratade och skrattade med hela tiden, men de flesta i kön var äldre än jag och blev säkert mycket trötta av att stå så länge. Det fanns inga stolar att sitta på och det blev varmt och svettigt.

Det måste väl finnas ett bättre system än att låta gamla människor stå och hänga på väggarna i en korridor i en timme? Varför använder man inte kölapparna, som man gör under ordinarie verksamhet? Systemet finns ju. Man kunde väl åtminstone placera ut några stolar för dem som har svårt att stå.

Stolarna stod däremot på rad i nästa korridor när man hade passerat receptionen. Men då fick man bara sitta i fem minuter innan man blev uppropad. Själva vaccinationen tog två sekunder.

Det har påpekats i massmedia att färre människor har kommit in för vaccination än tidigare år. I Umeå har man då varit mycket dåliga på att informera om tiderna i tidningen. Det har funnits en annons från Landstinget där man informerat om att vaccinationer ska påbörjas, vilka riskgrupper man har bestämt och sedan fanns det en rekommendation att gå in på hemsidan för att se tiderna för respektive vårdcentral, eller att ringa till vårdcentralen för information. Jag gick in på hemsidan, men hur många av de äldre kan göra det?
Efteråt har det kommit in små annonser från ett par vårdcentraler om vilka tider som gäller, men inte från min vårdcentral. Jag kan tänka mig att den dåliga informationen ligger bakom det faktum att så få människor kom till det första vaccinationstillfället.

Jag valde att ta sprutan även i år, trots att det råder delade meningar om huruvida den är bra eller inte och om eventuella biverkningar.
Det fånigaste argumentet mot, tycker jag är: “Jag är aldrig sjuk”, förstås sagt av en man.
Det näst fånigaste argumentet är att det är bra att få influensan, för då blir man immun. Men HALLÅ, det är olika virus nästan varje år, så det kommer att krävas många sjukdagar att bygga upp det immunförsvaret.
Det näst näst fånigaste argumentet är att man varje dag kommer i kontakt med så många olika människor och säkert har byggt upp ett bra immunförsvar. Det kallar jag att stoppa huvudet i sanden.

Ha en trevlig tisdag <3

Tur att jag är envis.

Av , , 6 kommentarer 1

I går kväll dog min skrivare. Jag har en sån där multiapparat som man kan skanna, kopiera och skriva ut både text och foton med. Den är inte särskilt gammal och har inte visat några tecken på att ge upp. Jaa, den gnisslar lite när den ska hämta papper ur fotofacket, men lite ljud ska den väl få ge ifrån sig.

I går när jag tryckte på on-knappen, så var den helt död. Strömlös, tolkade jag det som. Jag kollade alla sladdar, tog ut och satte in, men inget hände. Jag plockade isär så mycket som gick och petade och skakade och slet och drog i on-knappen ifall den hade hakat upp sig.
Till slut kunde jag bara konstatera att jag nog skulle bli tvungen att köpa en ny skrivare och det har jag inte riktigt lust med just nu. Men jag kan inte vara utan heller. Man kan lugnt säga att jag var något irriterad när jag gick och la mig.

I morse bestämde jag att jag inte skulle glida ur morgonrocken innan jag gjort ett seriöst försök att återuppliva skrivaren. Jag laddade ficklampan med nya batterier och lyste bak och fram och in och ut på alla sladdar och hål. Allt satt rätt. Jag gjorde om hela proceduren och till slut drog jag ur sladden till transformatorn som ligger på golvet, tryckte in den igen (ordentligt) och HALLELUJA, skrivaren lyste upp och displayen ropade Välkommen!

Dammsugaren hade tydligen petat till den sladden och trots att jag kollade den igår kväll, så märkte jag inte att den satt ett par millimeter snett.

Vilken tur att jag är envis!

Ha en trevlig måndagskväll <3