I dag vill jag bara önska er alla:

GOTT NYTT ÅR!

Somliga avger nyårslöften, andra tycker att det är lönlöst. I varje fall kan man väl få ha stora tankar när vi går in i ett nytt år.

Jag sjunger med John Lennon i Imagine:

Så typiskt! Jag har fått ett munsår och jag som ska på fest i morgon. Snacka om otur. Jag är inte förkyld, så jag börjar undra hur det är med mitt immunförsvar… först rosfeber och nu munsåret. Var på apoteket i dag och köpte Compeed munsårsplåster. De kamouflerar munsåret bra , men de är skitdyra, ca 7 kr styck och då behöver man minst 3 st per dygn.

Sista omläggningen på vårdcentralen i dag. Yippe yei! En liten, liten prick kvar, resten är läkt!
Ett stort tack till alla sköna distr.sköterskor på Mariehems vårdcentral, som tagit hand om mig och peppat mig i tre veckor! Fem veckor tog alltså rosfebern.

I går när jag städade badrummet, prasslade det till bakom mig och när jag tittade efter, svajade duschdraperiet fram och tillbaka. Jag trodde det var något bakom och hoppade kvickt ut ur rummet och smällde igen dörren. Sen stod jag utanför med bultande hjärta och försökte tänka vad det kunde vara. En kackerlacka, en kloakråtta eller en orm som kommit in genom ventilationen? Ingen av mina grannar har ormar (tror jag) och de andra djuren var inget alternativ, så jag brydde verkligen min hjärna för att komma underfund med vad det kunde vara. Till slut kom min kropp ihåg vad jag hade gjort. Jag hade ju lyft upp duschdraperiet lite slarvigt på badkarskanten för att komma åt att svabba golvet. Sen hade det ju halkat ner.
Trots det öppnade jag försiktigt dörren igen och lyste med en ficklampa under badkaret. Det skulle jag aldrig ha gjort. Det var bara att lyfta bort badkarsfronten och spola rent allt skit som låg där under. Jag funderar allvarligt på att kasta ut badkaret och bara ha en duschhörna.

Ha en fin torsdagskväll <3

Inte heller något alternativ.

Språkrådets nyordlista för 2010 har kommit ut. Alla ord är inte nya, men de har kommit med för att de ökat i frekvens under 2010.

Många ord har uppkommit under den besvärliga perioden med åskmolnet under vulkanutbrottet på Island.
Askbränd = skadad ekonomiskt av flygstoppet…
Askstoppad = stoppad av åskmolnet…
Asktåg = extratåg som sattes in för att kompensera flygstoppet…
Askänka, askänkling = någon som väntar på att en inaskad make/maka ska komma hem.
Inaskad = någon som inte kunnat ta sig hem till följd av åskmolnet.
Vulkanresa = resa med andra färdmedel än med flyg som blivit inställt på grund av vulkanutbrott.

En stilla undran: Säkerligen förekom dessa ord frekvent i tal och skrift under en viss period, men hur ofta används de i något annat sammanhang än just kring det speciella vulkanutbrottet? Varför får de då komma med i den svenska ordlistan? Är det för att kommande generationer ska kunna slå upp deras betydelse ifall de skulle snava över gamla nyheter? För vi får väl ändå hoppas att vi inte hamnar i en liknande situation igen.

Vet ni vad en kalsongbombare är? Instinktivt nyper man åt näsan, men det är i själva verket en terrorist som gömt sprängladdningen i kalsongerna. Autsch!
Jag trodde kärlekslås var någon slags modernt kyskhetsbälte eller en intim piercning, men fick lära mig att det är ett hänglås som ett kärlekspar fäster på en offentlig plats, låser och kastar bort nyckeln som symbol för evig kärlek. Nice!

Själv identifierar jag mig med morotsmobben, som är en grupp av morotsaktivister = någon som systematiskt gynnar vissa butiker för att få innehavaren att ännu mera satsa på miljövänliga och rättvisemärkta varor.
Jag är även i skriande behov av hjälp från en ordningskonsult, som kan ge mig råd hur jag håller ordning i mitt hem.

Sen finns det ord som inte känns så nya, ex jobbstopparpolitik, stupstockspolitik och tobleronepolitik, och ord som man redan lessnat på, ex väggord. Det har blivit väl mycket 'Carpe Diem' i inredningstrenderna nu.

Resten får ni läsa själva i ex. vk:s artikel.

Ha en fin onsdagskväll <3

Ack, dessa bokklubbar! Jag har alltid varit med i någon bokklubb, eftersom jag tycker att det är ett bekvämt sätt att hålla sig ajour med nyutkomna böcker. Ibland köper jag en bok, men på senaste tid har jag upptäckt att de flesta böcker är billigast på bokus.com och där får man dessutom medmera-poäng.

I många, många år har jag varit medlem i Månadens Bok, men började tröttna eftersom de bara hade deckare som månadens erbjudande och jag läser inte deckare. Så när Bonniers litterära klubb Gondol ringde och erbjöd mig ett medlemskap utan några förpliktelser, nappade jag på dem. De har förstås månadens erbjudande, men enligt den jag pratade med skulle det vara så enkelt att gå in på hemsidan och avbeställa den.

Jag måste säga att jag gillade Gondols utbud av böcker, lite udda nyheter, och köpte en och annan. Sen började det komma böcker jag avbeställt. Jag hade registrerat mig på hemsidan och gått in på månadens bok och varje gång fick jag direkt ett meddelande att jag redan avbeställt boken. Error på sidan?

Den första boken fick jag skicka tillbaka, den andra orkade jag inte bråka om, utan betalade och läste med viss behållning. Den tredje kom för ett par veckor sedan och då skrev jag ett meddelande till kundtjänst och sa att jag var besviken på att det inte fungerade och att jag tänkte gå ut ur klubben när detta var uppklarat.
Jag fick inget svar, så i går skrev jag och begärde ett svar. I dag har jag fått ett mail att kundtjänst ska kontakta mig. Jag loggade in på Gondols hemsida och får till svar att mitt konto har inaktiverats. De har redan kastat ut mig ur sin klubb. Fortsättning följer…

För en tid sedan ringde Bonniers Bokklubb och ville ha mig som medlem. Jag svarade ja, för jag ville ha lite omväxling till Månadens Bok (som jag sedan gick ut ur, utan några problem), eller det kanske snarare var så att jag ville ha den ljusblå Mariskålen från Marimekko som jag skulle få som present.
Nu är jag alltså medlem i Bonniers Bokklubb och har förbundit mig att köpa tre böcker det första året och det är ok. I dag kom emellertid ett erbjudande med posten att bli medlem i Bonniers Bokklubb med gratisböcker och present. Jag kunde ju ha ignorerat det, men nu har jag skickat i väg svarskortet och skrivit: ”Noll koll? Jag som trodde jag redan var medlem”, undertecknat med mitt namn och medlemsnummer.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Hej mina vänner! Hoppas ni har haft en lugn och skön jul! Själv har jag nog haft den lugnaste julen någonsin, förutom den gången jag låg hemma sjuk och hade fått avboka resan till Stockholm. Den julen var lugn, men tråkig.

På julafton var jag hos min kompis och blev bjuden på svenskt julbord. Jag bidrog med min rosolli och egengravade lax. Vi hade en trevlig kväll tillsammans och trots att det var -27 grader ute, kom tomten med julklappar.

Jag ringde Stockholm och Johanna hade fixat finsk julmat åt sin pappa och Ronja. Exet berömde henne och tyckte att jag hade skolat in henne bra. Johanna och Ronja var mycket glada för paketen jag skickat och fotoalbumen var förstås den bästa julklappen. “Åh mormor, jag har inga ord…” sa Ronja.

I dag var det dags för en tur till vårdcentralen igen. På vägen till bussen lekte en skata tittut med mig.

Såren är nästan helt läkta, en liten kant är kvar och därför ville distr.sköterskan att jag skulle komma på torsdag igen. Jag börjar bli smått less att springa där och tycker att jag kunde sköta omläggningen själv, fast å andra sidan är det ju bra att de är noggranna. I dag slog mig tanken att de kanske tror att jag inte kommer åt, att jag inte når ner till min ankel, men det gör jag ju.
Jag har funderat mycket på om jag blir tvungen att skippa vattengympan i vår, men distr.sköterskan sa att senast i februari kan jag nog börja. Dagens absolut bästa nyhet!

I går var jag ute och gick och utanför entrén till Mio fanns denna vackra isformation.

Snön som ligger direkt på taket smälter av värmen och rinner ner under det övre lagret av snö. Istapparna var meterlånga. Jag har skrivit ut foton, som blev mycket vackra och som jag snart ska använda till en layout om snö och is. Mina pysselfingrar har kliat hela helgen, men jag har lyckats hålla köksbordet fritt.

Ha en skön måndagskväll <3

Jag vill önska alla mina läsare en riktigt GOD JUL och delar med mig det finaste julkortet jag fått i år; ett underbart vackert änglakort från min kusin i Finland.

Nu tar jag en bloggpaus över helgen. Vi hörs på måndag <3

I dag går mina tankar till umepolitikern Bernt Andersson, som i går blev brutalt knivskuren på trappan till sitt eget hus. Det meningslösa våldet kryper närmare oss nu. I dag har polisen kunnat höra honom och nu får vi hoppas att de snart får tag på förövaren.
Vi får önska Bernt Andersson ett snabbt tillfrisknande. Detta var nog inte den julklapp han och hans familj hade önskat sig.

I dag visade termometern -22 grader, men jag var tvungen att bylta på mig och gå ner till Hermelinvägen för att ta bussen till vårdcentralen. Det kändes inte så kallt, för det var helt vindstilla. Allting är så vackert nu i den fluffiga, vita snön. Buskarna ser ut som inbäddade i bomull.

När jag steg av bussen kom solen fram och det bildades fina, långa skuggor av trädens stammar.

Min skugga kom också med till höger.

Mina sår har läkt mycket fint, men eftersom jag har fått mer ont i fotleden och den är svullen, ville sköterskan att jag skulle komma på måndag igen. Jag känner att jag blir verkligen väl omhändertagen på distriktsköterskemottagningen.
I dag är första dagen utan penicillin och jag har huvudvärk och mår illa. Jag trodde jag skulle komma ut ur dimman med detsamma, men jag får nog ge mig till tåls.

Nu ska jag hacka ihop min rosolli och stryka julduken på köksbordet, men först måste jag stirra en stund på fullmånen, som hänger stor och rund alldeles framför mig. Jag ska försöka tyda vad den vill säga.

Ha en trevlig uppesittarkväll <3

Jag känner inte riktigt igen mig själv, för jag har tappat sötsuget. Jag är inte sugen på godis, kakor eller choklad längre och så har det varit sedan jag blev sjuk och började äta penicillin. Jag tror att det har med det att göra. Penicillinet ska tas mellan måltiderna, två timmar efter det man ätit och sedan ska man vänta med att äta en timme efter man tagit det. Det blir tre timmar när man inte får stoppa något i munnen. Jag har tagit penicillinet var åttonde timme dygnet runt och anpassat ätandet efter det. Jag har inte slarvat med maten, utan försökt äta vanlig, enkel, näringsrik mat och har antagligen lyckats hålla blodsockret på en jämn nivå.

Men hjärnan tror fortfarande att jag är sötsugen. Jag har gått till Godishuset och köpt kvällstidningen och samtidigt tänkt att jag måste köpa lite lösgodis, för “tänk om jag blir godissugen sent på kvällen och inte har något hemma”. Min hjärna tror inte att jag skulle klara av det. Den tänker som en knarkare. Dessutom var det ju så synd om mig som var sjuk, jag hade ju alla skäl att unna mig…

Jag har köpt godis som jag har haft i en burk med lock på bordet framför mig och det har så småningom blivit uppätet, fast jag hade klarat mig mycket väl utan. Jag har ätit upp godiset, för jag tror att jag är sugen. Men det är jag inte.

Däremot är jag sugen på andra saker, som julmust, jordgubbar, hallon, pop-corn och små snacksmorötter, så nu håller jag på och programmerar om min hjärna. Undrar hur det går när säsongen för julmust tar slut?

Min kompis på Rådhustorget hade redan fått en julklapp. Någon hade hängt ett neonlysande armband på hans lite krökta pekfinger.

Nu när jag ser på fotot, ser jag att det är fastsatt med tejp. 

I dag har det varit -18 grader, men det ska tydligen bli kallare. Jag har fått  fina isrosor på gavelfönstret i vardagsrummet.
 

I morgon är det dan före dan…

Ha en inte alltför stressfull onsdagskväll <3

I går var jag på vårdcentralen igen för omläggning av benet och det såg riktigt bra ut. På torsdag skall jag dit igen och sen kan jag nog ta hand om det själv.

Det känns som att det vänder nu, efter fyra tuffa veckor. I morgon tar jag mina sista penicillintabletter och då har jag ätit två kurer på tio dagar var. Jag är förundrad att min mage har pallat, men jag skulle nog inte klara av så mycket mer eftersom jag känt mig lite illamående de senaste dagarna.

I går fungerade inte lampan på toaletten i paviljongen där distriktssköterskorna är.
“Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en man som kom in i väntrummet.
“Nähä”, sa jag bara.
“Lampan fungerar inte på toaletten”, sa en annan man efter en stund.
“Oj då, vad gör vi då?”, sa jag.
“De kunde väl fixa den”, sa han.
“De kanske inte vet att den inte fungerar”, sa jag och steg upp och gick den långa korridoren från paviljongen till receptionen, där jag rapporterade att lampan inte fungerade…
“Då ska jag felanmäla det”, sa kvinnan i receptionen.
Så lätt var det.

I dag har jag ätit lunch med min närmaste arbetskamrat, som också är pensionerad nu. Vi var på den indiska restaurangen Taj Mahal. De har lunchbuffé och i dag åt jag chicken tandoori, ris, sallad och naan-bröd.
Vi har inte träffats sen i somras, så det blev en hel del att uppdatera. Sen gick vi en sväng till Buketten och Indiska. Mysigt att träffas en stund så där mitt på dagen.

Jag missade månförmörkelsen i morse, men det kanske var för molnigt för att den skulle synas. I morgon har vi årets kortaste dag. Sen vänder det.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Jag har ingen tradition vad gäller svensk julmat, utan har alltid kört med finsk. Förr gjorde jag morotslåda, kålrotslåda, rosolli (rödbetssallad) och bjöd på sill, lutfisk med senapskryddad bechamelsås och gröna ärter och så skinka förstås.
Till efterrätt har jag alltid kokat plommonkräm med vispad grädde.

Mamma brukade ugnsbaka skinkan i ett tunt skal av surdeg. Det blev väldigt gott. Surdegen fungerar ungefär som folie. Det tog man bort och innanför samlades alla safter från skinkan, som man kunde doppa bröd i.

Hos mina svärföräldrar i svenska Österbotten hade man en annan sed. På julafton åt vi alltid stuvad lake. Himmelskt gott! Vi fiskade laken själv och jag fick lära mig att flå den. Det var inte så lätt att dra av det hala skinnet. Vi tog hjälp av en kökshandduk.
På juldagen åt vi lutfisk och på annandagen kom skinkan fram. Väldigt bra att fördela maten över hela helgen.

Vid alla måltider fanns rosolli på bordet. Om jag skulle bli tvungen att välja vad jag absolut inte vill vara utan på julbordet, skulle det bli rosolli, lutfisk och plommonkräm.

Rödbetssalladen rosolli består av:

1 stor burk hela rödbetor
2-3 kokta morötter
1 gul eller röd lök
2-3 hela saltgurkor
1 stort syrligt äpple

Löken hackas och de andra ingredienserna skärs i tärningar.
Fukta med lite av rödbetsspadet, salta och peppra och servera med en klick gräddfil.
En frisk sallad som står sig i kylskåpet och kan ätas till allt.

Lutfisk kan ju vara knepig att tillaga, men jag har upptäckt mikrolutfisken.
 


Man lägger in paketet i mikron och när fisken är färdig, efter ca 15 minuter, piper det.
Klipp upp ett lock och ta ut fisken med en hålslev. Glöm inte att salta. För mig har mikrolutfisken alltid blivit perfekt lagad och man slipper lukt och kladdiga kokkärl.

Just nu ligger två stora bitar lax och gravas i kylskåpet. Laxen och en skål rosolli ska jag ta med mig till min kompis på julafton.

Ha en skön måndagskväll <3


 

Finns det en gräns för hur mycket en människa kan bli kränkt? Kan man påstå att någon redan har blivit så mycket kränkt att det inte går att kränka den personen mer? Kan det vara ett skäl för att en tilldömd brottsskadeersättning kan utgå när Brottsoffermyndigheten skall ta sitt beslut?

Ja, enligt Ruth Mannelkvist, docent vid Juridiska fakulteten, Umeå universitet, ser verkligheten ut precis så. Jag läser en artikel om hennes forskning i VASAPLAN nr 5.

När ett brottsoffer tilldöms skadeersättning och gärningsmannen inte kan betala, kan man ansöka om skadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Brottsoffermyndigheten gör då en ny bedömning och efter den kan skadeståndet utebli. Enligt reglerna kan skadestånd utebli om personen i fråga “genom sin livsstil haft ett riskbeteende” eller “vistats i sådana miljöer där risken för brott är större”. Man kan alltså lägga skulden för brottet på brottsoffret. Och vilka är det då som drabbas hårdast? De svagaste grupperna i samhället förstås, de som lever i de sämsta miljöerna, de som redan är så kränkta att det inte går att kränka dem mer.

Enligt Ruth Mannelkvist agerar myndigheten ‘rätt’, det är reglerna som borde skrivas om. Hon säger : “Besluten om vilka lagar som ska gälla fattas på grundval av värderingar, “vem är värd ersättning?” Det handlar om politiska och moraliska uppfattningar om att vissa brott och brottsoffer är mer värda än andra och det skulle anses politiskt stötande för skattebetalarna att pengarna går till en misshandlad alkoholist.”

Det finns undantag, påpekar Ruth Mannelkvist, och det är de sexuella brotten. I dag har även en missbrukande kvinna möjlighet att få skadestånd, eftersom det inte anses politiskt korrekt att neka. Trots det kommer skadeståndet oftast inte kvinnan till del, eftersom socialtjänsten räknar det som inkomst och gör avdrag på sitt bistånd. Kvinnan är ju redan så kränkt att det inte går att kränka henne mer. “Dom där” går inte att kränka.

Nu forskar Ruth Mannelkvist om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Om det säger hon så här: “Den stränga bedömningen som görs i dag av arbetsförmågan urholkar sjukersättningen och därmed välfärden. Och det är som vanligt de allra svagaste som drabbas hårdast.”

Inga nyheter i och för sig.

Lagar och förordningar skapas av politiker utifrån deras värderingar. Lagar och förordningar tolkas av olika myndigheter utifrån deras värderingar. Är en gemensam värdegrund en utopi?

Ha en lugn söndag <3 

Jag har noterat under de senaste dagarna att jag kunnat läsa på flera olika ställen att Agneta Sjödin är ensam igen. Det funkade inte längre med den senaste killen. Till och med Vk hade en liten notis om det i förgår, vilket gjorde mig lite besviken.

Varför är detta en så stor nyhet att alla måste skriva om det? För mig spelar det ingen roll om Agneta Sjödin har ett förhållande eller inte. Visst är det tråkigt när ett förhållande inte fungerar, men Agneta är inte ensam om den erfarenheten. Jag tror att hon just nu helst skulle vilja bli lämnad i fred och inte bli föremål för svenska folkets spekulationer.

Jag har däremot ett trevligt skvaller om en kändis.
Min dotter Johanna berättade förra veckan att hon fått soppatorsk mitt i värsta snöstormen i en rondell i Åkersberga. Pinsamt förstås att få soppatorsk överhuvudtaget och ännu värre att sitta fast i en rondell. Då kom en kvinna och knackade på rutan och föreslog att Johanna skulle få hjälp att skuffa undan bilen, för “där kunde hon inte bli stående”.

Johanna fick hjälp att styra undan bilen in på en bensinmack bredvid och när hon steg ut ur bilen såg hon att det var det Carola Häggkvist som ensam hade skuffat hennes bil. Ja, “där stod hon leende med håret flygande i snöstormen som ’fångad av en stormvind’. Hur i all världen orkade hon skuffa min bil ensam?”
Vi enades om att Carola med all sannolikhet fått hjälp ’från ovan’.

Jag tycker att det var Carola i ett nötskal, för jag uppfattar henne som snäll och hjälpsam, samt lite spontant galen. I stället för att bli irriterad över att en bil fått motorstopp framför henne, skuffar hon undan den. Jag kan dock inte låta bli att fundera över om hennes bil i sin tur blev stående i vägen för någon annan.

I kväll är det Robinson-final.

Ha en skön fjärde advent <3

Lagom till jul har nr 5 av tidskriften VASAPLAN, som utges till stöd för människor i utsatta situationer, kommit ut.

Nya medarbetare har tillkommit och detta nummer fortsätter med samma höga kvalitet som de föregående. Det finns många intressanta artiklar, bl.a. en fin hyllning till Cornelis Vreeswijk, skriven av Marcus de Zayo Hellqvist, apropå den bioaktuella filmen om Cornelis liv. Vi får också en inblick i psykisk ohälsa och ett personporträtt av skådespelaren Hans-Ola Stenlund, som är en del av Västerbottensteaterns berättarensamble.

Det som intresserade mig mest var en artikel om Ruth Mannelqvist, docent vid Juridiska institutionen, Umeå Universitet, som just nu forskar om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Artikeln handlar inte om det, utan om hennes tidigare forskning kring brottsoffer, där inaktuella lagar och regler ger utrymme för att skuldbelägga brottsoffret genom att säga att de har “utsatt sig för riskbeteende” och detta visar sig drabba de svagaste hårdast. Jag kom osökt att tänka på våldtäktsoffer som förhörs om sitt beteende, klädsel m.m. Det känns som att jag vill återkomma till det här ämnet senare.

Nu till något helt annat. “ Bakterieodlingen från såret visade ingen bakterieväxt”, stod det kort och gott i ett brev från min doktor. Vad betyder nu det? Jag tolkar det som att det inte har utvecklats till något farligare än det var från början… för det är ju en bakterieinfektion.

Var på vårdcentralen för omläggning i dag. Det ser lite bättre ut. Ny omläggning på måndag.

I dag var det snöstorm med blötsnö. Fönstret i korridoren till paviljongen på Mariehems vårdcentral var så här fint.

Ha en trevlig fredagskväll <3  

Vissa dagar blir man extra mycket påmind om saker man har alla skäl att vara tacksam för.

I går träffade jag en vän på Coop. Vi hade inte setts på länge och jag berättade att jag var sjuk och hur besvärligt det var. Jag tog till den gamla klyschan: “Jag skulle inte ens önska att min värsta fiende får det”. Då skrattade hon till spontant och sa: “Men Marja, jag kan inte tänka mig att du har några fiender”.

Hon har rätt. Visserligen skrev jag nyligen ett blogginlägg där jag utnämnde Erysipelas (rosfeber) till min fiende, men för övrigt har jag inga fiender och har aldrig haft. Det finns människor som inte gillar mina åsikter eller mitt sätt, men jag vet ingen som hatar mig eller skulle önska livet ur mig. Jag är inte rädd för någon, har aldrig blivit mobbad i skolan eller på jobbet, har aldrig fått elaka kommentarer eller hatmail.
Kan det vara sant? Ja, jag tror att de flesta av oss kan säga samma sak. Jag kan inte gilla alla och alla kan inte gilla mig. Men talar man om att vara fiender, är det en helt annan sak. Jag hatar intriger och skitsnack bakom ryggen, lögner och försök att sabba en annans liv eller karriär, rivalitet och kamp om pengar. Sådant kan eskalera till ohanterbarhet.
Jag är tacksam att jag inte har några sådana fiender.

Min kära dotter mailade mig en massa foton att scrappa. Hon har lagt ut en mapp på sin Facebook-sida med “Mammas scrapbooking”. Hon tycker förstås inte det är kul att jag är sjuk, men skriver att det är en tröst för henne att jag är så duktig att söka hjälp.
Har inte tänkt på det, men där har hon rätt. Jag ligger inte hemma och tycker synd om mig själv, utan jag ringer och ber om hjälp och oftast blir jag väl bemött och får den hjälp jag behöver.
Jag är tacksam över min fina omtänksamma dotter som dessutom uppskattar och uppmuntrar mitt pysslande.

I natt, när jag inte kunde sova, gick jag in på datorn och såg att jag hade fått ett långt mail från min bror. Vissa rader var väldigt personliga och jag läste dem gång på gång. Tack snälla bror, var får du alla fina ord och formuleringar ifrån?
Jag är mycket tacksam att vi har så bra kontakt.

I dag haltade jag inte när jag gick till bussen.

Ha en fin torsdagskväll <3

Här har ni bildbevis på kärringen som flyttat in hos mig. I dag hängde hon efter mig till vårdcentralen och kastade sig framför kameran när jag skulle fotografera. Vad jag minns har hon gjort det en gång tidigare. Då trodde jag hon var en trollpacka jag mött i skogen.

Till råga på allt räcker hon ut tungan åt mig. Hon är fullt medveten om vad hon håller på med. Jag försöker ignorera henne, men det går sådär…

Jag var alltså på vårdcentralen i dag för omläggning av vristen och det ser inte bra ut. Jag hoppades att det var kärringens ben jag såg, men tyvärr var det mitt eget. Ny omläggning på fredag.

Tog några vinterbilder på vägen. I dag var det bara -12 grader och lite disigt.

Och så den fina julgranen på vår gård. Bakom den kan man skymta den stora björken, som nu är alldeles vit.

Logistiken fungerade bra i dag. Paketen och julkorten är postade. Nu har jag bara ett uppdrag att utföra och en julklapp kvar att införskaffa.

Ha en skön onsdagskväll <3

I morse vaknade jag upp mitt i en sagovärld. Det var -21 grader och allt var frostigt vitt.

Jag gick från fönster till fönster alldeles förtrollad. Inte en rörelse, inte ett ljud; hela världen höll andan i köldens grepp.

I går skulle man svara på en fråga om rosfeber i “Fråga doktorn” i TV. Doktorn verkade vara lite irriterad över frågan för det hade hon ju svarat på flera gånger redan. Lite feber och en rodnad på huden. Måste behandlas så att det inte blir blodförgiftning. Det verkade väldigt lättvindigt, tycker ju jag som nu har haft värk och svullnad i tre veckor.

I går var jag hos distriktssköterskan på vårdcentralen och fick benet omlagt. Hon sa att det är vanligt att det blir sådana här sår/ blåsor och lovade mig att det skulle bli bra. Jag litar på henne, för hon har nog en hel del erfarenhet. I morgon ska jag dit igen.

Sen skulle jag titta på “Svenska-hjältar galan” och eftersom jag vet att jag brukar sitta och gråta hela tiden, bestämde jag mig för att distrahera mig och slå in julklappar medan jag tittade. Jag lyssnade alltså mest på Marks underbara finlandssvenska och tittade bara när det var underhållning eller prisutdelning på scenen. Jag har ingen aning om vilka som satt i publiken.
Jag är väldigt imponerad av den unge mannen som hade förhindrat att en liten flicka blivit strypt av en drogpåverkad kvinna. Fast jag blev väldigt besviken när han berättade att det stod en massa människor omkring och förskräckt tittade på, utan att hjälpa honom. Tyvärr är många rädda för att ingripa.

Jag hittade bl.a. ett rustikt papper och turkost snöre på Lagerhouse. Man behöver inte alltid använda rött.

I morgon ska jag posta mina paket och julkort. Eftersom jag inte kan/ skall gå långa sträckor, har jag planerat logistiken noggrant. Jag gillar ju att åka buss och har tid att göra det, så det gör ingenting om det kommer att bli en del omvägar och byten.

Vi hörs igen när jag hittat hem.

Ha en fin tisdagskväll <3

Hörni, jag tror att den där käringen har flyttat in till mig igen. Jag berättade ju om henne en gång på min andra bloggg, sen försvann hon plötsligt, men nu är hon här igen. Nu när jag är sjuk och försvagad, passar hon på. Så här är det:

"Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig, så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mig framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala nån sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, så min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad. Men hon borde nog se upp - kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på … och på så sätt får hon mig att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mig. Sen rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande.
Hon följer mig vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig, men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!"

Ha en skön måndagskväll <3

I går fick jag prata engelska med doktorn på akuten. Han hade en utbytesstudent med sig från Vietnam, som inte kunde ett ord svenska.
“Går det bra att vi tar det på engelska”, frågade doktorn.
“Javisst”, tyckte jag.

Problemet var att de hade datastrul på akuten, så doktorn hade inte kunnat gå in och läsa min journal och det betydde att jag fick ta allt från början. Vid det här laget har det ju blivit några turer hit och dit sen den 24/11 när jag var första gången på akuten.

Jag pratade på i rask takt, för jag visste ju att tiden var knapp och den stackars doktorn gjorde anteckningar så gott det gick.
"Blisters”, frågade han plötsligt, “vad menar du med blisters?"
“Blåsor”, sa jag, “såren är som blåsor”.
Det enda ordet jag inte kom på var ‘att linda’, men det kan man ju visa med kroppen hur man gör.
Sen tyckte jag själv att jag skulle ha Heracillin i stället för Kåvepenin och det höll han med om.

Sköterskan hade punkfrisyr och var piercad i läppen. Det förvånade mig, för jag har alltid trott att man inte får ha på sig sina piercningar när man jobbar inom sjukvården. I och för sig störde det mig inte.
Hon hade synpunkter på hur doktorn tog odlingsprovet och det förvånade mig också, för vanligtvis brukar sköterskorna vara väldigt underdåniga.

Mitt ben har plötsligt slutat värka, men nu kliar det i stället. Man brukar ju säga att det är ett gott tecken. Jag har en jättebra AloeVera-gel, köpt på apoteket, som kyler skönt och fuktar.

Ha en bra söndagskväll <3

Vi fortsätter med en tango till.

Nu blir det, kanske lite otippat, Julio Iglesias med "El Choclo" 'Kiss of fire'. På slutet kommer en stilfull uppvisning  av grunderna i argentinsk tango.

Ha en skön söndag <3

I dag, den 11 december, är det Tangons dag.
Det firar jag med den vackraste finska tangon “Satulinna” ‘Sagoslottet’ med Jari Sillanpää.

För övrigt har jag suttit på akuten hela dagen. Först fyra timmar i ett fullt väntrum med nysande och hostande människor och gråtande, sjuka barn… sedan i ett kallt undersökningsrum väntande på en doktor som skar upp mitt ben och tog en odling i jakt på elaka bakterier.
Nu blir det en annan sorts penicillin i tio dagar.

Vilken tur att jag inte har planerat att åka bort till jul. Jag behöver inte ens tänka på några förberedelser, för jag ska fira hos min kompis.

God Natt  mina vänner <3

I morgon ska jag städa undan alla mina scrapgrejer från köksbordet. Jag vill göra lite julfint till Lucia.

Jag har ca 35 layouter som ska läggas in i två album och nästa vecka sändas till Stockholm. Det kommer att kännas vemodigt att skiljas från mina alster, men samtidigt vet jag att de kommer att glädja mottagarna mycket. Det roliga är ju att jag kan scrappa samma foton en gång till, nu till mitt eget album. Det kommer aldrig att ta slut.

Här kommer de sista layouterna till Ronjas album.
Först i albumet kommer presentationen, “Fina Ronja A-Ö“. Jag har gjort kopior på fjolårets skolfoto och klippt den ena kopian i bitar.

De små textilblommorna inne i de tre blommorna längst till höger hittade jag i mitt syskrin. De har en gång suttit på en jeanskjol jag sydde utav ett par jeansbyxor under min flower-power period på 70-talet. Snacka om återvinning.

Den här layouten hör till “Den första skoldagen” jag gjort tidigare. Ronja hade gått 6-års på samma skola, så hon kunde vägen till skolan. Johanna och jag fick snällt gå bakom henne och gud vad söt hon var när hon traskade i väg över ängen. Det var några år sedan.

Den här layouten hör också ihop med en jag gjort tidigare, den med den glada draken och tältet. Här ska tältet sättas upp.

Virkade små vita blommor från duken jag fyndade på Myrorna.

Till sist en badbild från i somras.

 

Hittade påsen med mina fina stenar à la millefiori.

Ha en skön fredagskväll <3

Min blogg börjar bli tråkig och enformig. Antingen måste jag göra ett uppehåll, eller hitta på ett låtsasliv.

Så här är verkligheten nämligen. En sväng till vårdcentralen i dag igen. Lindade mitt ben i går och låg på soffan största delen av dagen. Mot kvällen började det tokvärka. All svullnad hade gått ner, mitt ben var helt normalt i storlek men den röda onda fläcken var större, så i morse ringde jag min doktor igen. När hon är på jobbet, får jag oftast tag på henne under hennes telefontid. Hon ville se på benet och nu blir det ny tiodagars penicillinkur. Det var precis vad jag ville ha, för jag är livrädd för alla hemska komplikationer man kan läsa om på nätet.

Att linda hela foten och benet visade sig vara en konst i sig. Jag fick en ny fin linda av doktorn i förgår och trodde att det inte skulle vara något problem att linda själv, eftersom jag under årens lopp lindat både fotled och knä (på samma ben). Men det var inte så lätt att få till det bra runt foten, det gick upp hela tiden. Jag satt hela förmiddagen och tränade, för jag är ju envis. Sen tänkte jag att det kanske finns någon instruktionsvideo på nätet, men det enda jag hittade var hur man lindar hästars ben. Jag hittade en skriven instruktion (för människor) som beskrev att man skulle linda foten för sig med en kortare linda och sedan fortsätta med en längre på benet. Jag klippte av en gammal linda jag hade hemma som jag fick på foten och fotleden och slutresultatet blev bra.
Doktorn sa att jag skulle linda när jag är hemma, för det är bättre än stödstrumpor. Och det är ju effektivt, eftersom hela den hemska svullnaden gick ner på bara en dag.

I morgon är det Nobeldagen och jag kommer att ligga på soffan och titta på ceremonierna.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Jag har fått nya vanor. Jag vaknar tidigt och kan inte somna om, så jag stiger upp, går ut efter tidningen och äter frukost. Jag sätter också på TV:n. Sen brukar jag somna igen på soffan med TV:n på.

I går vaknade jag till plötsligt och trodde att jag såg ett spöke från gångna tider i TV:rutan. Det tog ett tag innan jag kom på att det var Stephanie i “Glamour”. Tänk att den serien fortfarande går på TV. Först tänkte jag att det måste vara gamla avsnitt i repris, men sen dök Brooke upp i rutan och oj, oj, så hon hade åldrats. Jag började fundera när jag såg på den serien… det måste ha varit för 30-40 år sedan. Jag tittade lite nu och då för det gjorde ingenting om man missade några avsnitt, eftersom intrigerna alltid var de samma.

Sen blev jag tvungen att googla och fick veta att serien började sändas i Sverige 1989. Det är ju bara 20 år sedan. Då var det på 90-talet jag såg den och det är ju inte så länge sedan. Då är det ju bara att hoppa in i handlingen igen. Undrar hur han den där snygge sonen ser ut i dag?

God Natt <3

Så blev det vårdcentralen i dag igen. Fick tag på min doktor i morse och beskrev mitt värkande ben. Hon hade inga tider, men bokade in mig hos en trevlig akutdoktor i stället. Varför fick jag inte träffa honom redan i torsdags, i stället för distriktssköterskan som inte visste något?

Snabbsänkan var normal i dag och doktorn tolkade det som att penicillinet hade gjort verkan, men han ville utesluta blodpropp i benet, så jag fick en akutremiss till sjukhuset för ultraljud. Han ringde och bokade en tid, snabbt och smidigt. På remissen stod det att jag hade erysipelas (rosfeber) och när kvinnan som gjorde ultraljudet sa: “Jaha, du har erysipelas”, så hörde jag att hon sa ‘syfilis’. När hon såg min förskräckta min, sa hon ‘rosfeber’. Hur kunde jag höra så tokigt?

Det var ingen blodpropp. Doktorn som tolkade ultraljudet sa att det kan ta lååång tid att läka rosfeber och att det kan blossa upp igen. Han trodde att jag kanske skulle behöva mer penicillin.

Benet är svullet, i synnerhet på kvällen och värker på ett ställe på utsidan av fotleden. Ordination är högläge på natten och lindat på dagen, samt värktabletter.

Sen gick jag till den lilla affären på sjukhuset för att köpa färdig mat. I dag hade de potatisbullar med skinksås och morötter. Det gör jag ju aldrig själv och det var riktigt gott.
När jag stod och valde ett äpple till efterrätt, kom en ung man och bad om hjälp. Han skulle slå in ett paket och undrade om pappret som fanns på rullen var lämpligt. “Är det presentpapper eller julpapper?”, frågade han. Pappret var ursvenskt presentpapper med dalahästar, midsommarstång och figurer i folkdräkter.
“Vad ska du ha det till?”, frågade jag.
“Jag ska slå in en present”.
“Då är det helt rätt”, sa jag.
Det hade jag nog sagt även om det hade varit en julklapp, för det fanns inget annat papper. Men vadå, jag slår in mina julklappar i tapetbitar ibland.

När jag for hem i rusningsbussen steg en liten söt tjej upp och gav mig sin plats. Hon såg nog att jag var trött och hade ont. Hon log så fint mot mig att det riktigt värmde i hjärtat.

Överhört i bussen: "Antingen blir det skitbra eller bajsdåligt." 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dag är det den 6 december och Finlands Självständighetsdag. I de flesta hem tänds två ljus i ett fönster som vetter mot vägen/gatan i kväll. Det är en vacker syn ex. i höghusen i städerna.  

Finlands president har bjudit in politiker, diplomater och kändisar till en stor mottagning på slottet. I år har även två representanter för de finska krigsbarnen bjudits in. Läs mer om det och hur man kan följa mottagningen på nätet på bloggen www.krigsbarn.com. 

Jag minns att vi tittade på sändningarna från festen på presidentens slott på TV varje år. Det var lika populärt som sändningarna från Nobelfestligheterna i Sverige. Det mest intressanta var gästernas ankomst, när de hälsade på presidenten och vad damerna hade på sig. Jag kommer att titta på finska TV-kanalen i kväll, där man sänder både från mottagningen och efterfesten, som brukar vara på någon restaurang i Helsingfors.

Ha en bra måndagskväll <3 

I morse tog jag min sista penicillin, men har fortfarande lika ont på utsidan av vristen. Jag måste vänta tills tisdag då min doktor är tillbaka på vårdcentralen.

Jag kände för en liten promenad till brevlådan och efter en tidning. Tänkte passa på och ta ut pengar på Swedbanks automat här på Mariedal, men hela området framför banken var avspärrat. En vakt stod utanför, men han ville inte säga vad som hade hänt.

Nu läste jag på Vk:s nätsida att Swedbanks automater runt om i Umeå och i Holmsund antingen blivit utsatta för sabotage eller skimningsförsök.

Jag gick med kameran i högsta hugg och letade efter vinterbilder till Pysselhäxornas nästa utmaning.

Den här bilden är väl vintrig?

Rönnbären hängde fortfarande kvar med ett frostigt täcke på sig.

Hängena på den här lilla lönnen hängde också kvar. Ska de göra det?

Cd:n 'Handmade' med Hindi Zahra damp ner i min brevlåda i fredags. Jag ska ge bort den, men först har jag spelat av den och lyssnat på den hela helgen.

Här är 'Stand Up':

 Ha en skön söndagskväll <3

I dag skulle jag ha suttit och scrappat hela dagen med Pysselhäxorna, men blev tvungen att lämna återbud.

Känner mig allmänt risig, men har roat mig med att göra ett par julkort med lite annorlunda vikning. Jag fick ett helt set med fina julpapper och tags som pris förra gången vi scrappade och nu kom de väl till pass. Papprena matchar varandra så det var en fröjd att sitta och pyssla ihop korten.

Det är inte svårt att gissa vem som ska få detta kort.

Inuti finns samma fina papper med dansande flickor och snögubbar, samt en liten ficka för en peng. Jag har köpt en stämpel med ’God Jul’ som jag tycker är så fin.

Detta kort skall jag ge en vuxen person.

Den lilla julgranen är en plåtdekoration.

Jag har vikt framsidan av pappret så att jultomten kommer fram när man vecklar ut kortet. Sen har jag gjort en ficka för ett presentkort.

Eventuellt kommer jag att vira ett fint band ett par varv runt korten och knyta en rosett innan jag slår in dem i julpapper.

I veckan har jag suttit och scrappat en hel del till Ronjas album. Lägger eventuellt ut några layouter i morgon.

Mitt pekfinger är väl inlindat i dubbla plåster. Lyckades än en gång skära mig på min sågtandade brödkniv. Känns som det inte var så länge sen sist. Den här gången blev det ett riktigt djupt jack och ni vet ju hur mycket det blöder från fingertopparna. Lite, lite panik blev det en kort stund, men nu är det bra,

Nu ska jag tända lyktorna ute på balkongen och alla värmeljus, koka mig en stor kopp varm choklad och krypa under täcket på soffan med en bok. Senare i kväll blir det ‘Så mycket bättre’ på TV.

Ha en skön lördagskväll <3

En bra dag i dag. Vi åkte genom vackert snötyngda skogar ut mot havet. Jag har suttit med benet i högläge, druckit vit glögg och ätit pepparkakor med ädelost och bara njutit i goda vänners lag. En liten utskällning fick jag för att jag inte alltid är mån om min hälsa. Ja, det handlar om stödstrumpor, som jag helst undviker. De är inte så lätta att dra på när man har två artrostummar.

Vi fick sällskap till middagen och blev bjudna på 100% hemlagad köttsoppa. Den bästa vintersoppan. Åh, så gott. Lingonkaka och glass till efterrätt. Tack för god mat!

Jag hann se halva ‘På spåret’ när jag kom hem. Gillar verkligen det programmet.

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll <3

Det blev en sväng till vårdcentralen i dag. Jag har inget tålamod med den här eländiga rosfebern. Den stora rodnaden på benet är på tillbakagång, men jag har några små ‘rosor’ runt fotleden som värker och själva leden är röd och mycket uppsvullen.

Efter en sömnlös natt ringde jag till vårdcentralen och undrade om det skulle vara så, efter åtta dagars tung medicinering? Min doktor var på kurs, men jag fick komma till en av distriktssköterskorna. Hon tyckte att jag skulle ge mig till tåls tills jag ätit hela penicillinkuren och sedan se ifall det blossar upp igen. I så fall har jag fått fel sorts penicillin.

I morgon har vi tjejträff. Längtar efter att få kommat ut ur ego-bubblan och träffa mina vänner. Jag har scrappat ett kort som vi ska skicka till en gemensam vän som är sjuk. Det blev ett somrigt kort. Så här blev framsidan.

Det enfärgade pappret är egentligen mörkgrönt. Det slår mig nu att kortet skapats ur min egen längtan efter sommar och en KRAM.

I morgon blir det bättre!
Kram på er alla <3

Min vän ‘med breven’ skrev i ett mail i våras att han kontaktat en man som han skulle be om en tjänst. Just den helgen kunde den här mannen inte hjälpa honom för han skulle på begravning i Umeå. På tal om Umeå hade min vän berättat hur han hittat min blogg och vilken relation jag hade till Fåglum. Då säger den här mannen att han har träffat mig en gång på färjan mellan Vasa och Umeå!

Det är ju mycket sannolikt, men något osannolikt att han kom ihåg mig! Jag måste ha gjort ett starkt intryckt på honom.:=)

Jag kommer vagt ihåg att jag för många, många år sedan, på en överfull färja, damp ner i ett hörn bredvid en mycket trevlig man. Han presenterade sig och berättade att han var från XX, någonstans i Västergötland. Jag berättade att jag bott i de trakterna som barn och sedan blev det antagligen så att jag berättade hela min historia. Det brukar bli så och det var nog därför han kom ihåg mig. Hade vi bara pratat om väder och vind hade han nog inte kommit ihåg mig.

Ibland är det bra att ha en historia att berätta, men jag har lärt mig att man ska välja sin publik med omsorg. Det gäller att lämna ett litet, litet avtryck så att man blir ihågkommen.

Ha en trevlig onsdagskväll <3