Marja

Den långa resan.

Är det ok att sparka på den som redan ligger?

Av , , 8 kommentarer 2

Finns det en gräns för hur mycket en människa kan bli kränkt? Kan man påstå att någon redan har blivit så mycket kränkt att det inte går att kränka den personen mer? Kan det vara ett skäl för att en tilldömd brottsskadeersättning kan utgå när Brottsoffermyndigheten skall ta sitt beslut?

Ja, enligt Ruth Mannelkvist, docent vid Juridiska fakulteten, Umeå universitet, ser verkligheten ut precis så. Jag läser en artikel om hennes forskning i VASAPLAN nr 5.

När ett brottsoffer tilldöms skadeersättning och gärningsmannen inte kan betala, kan man ansöka om skadeersättning från Brottsoffermyndigheten. Brottsoffermyndigheten gör då en ny bedömning och efter den kan skadeståndet utebli. Enligt reglerna kan skadestånd utebli om personen i fråga “genom sin livsstil haft ett riskbeteende” eller “vistats i sådana miljöer där risken för brott är större”. Man kan alltså lägga skulden för brottet på brottsoffret. Och vilka är det då som drabbas hårdast? De svagaste grupperna i samhället förstås, de som lever i de sämsta miljöerna, de som redan är så kränkta att det inte går att kränka dem mer.

Enligt Ruth Mannelkvist agerar myndigheten ‘rätt’, det är reglerna som borde skrivas om. Hon säger : “Besluten om vilka lagar som ska gälla fattas på grundval av värderingar, “vem är värd ersättning?” Det handlar om politiska och moraliska uppfattningar om att vissa brott och brottsoffer är mer värda än andra och det skulle anses politiskt stötande för skattebetalarna att pengarna går till en misshandlad alkoholist.”

Det finns undantag, påpekar Ruth Mannelkvist, och det är de sexuella brotten. I dag har även en missbrukande kvinna möjlighet att få skadestånd, eftersom det inte anses politiskt korrekt att neka. Trots det kommer skadeståndet oftast inte kvinnan till del, eftersom socialtjänsten räknar det som inkomst och gör avdrag på sitt bistånd. Kvinnan är ju redan så kränkt att det inte går att kränka henne mer. “Dom där” går inte att kränka.

Nu forskar Ruth Mannelkvist om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Om det säger hon så här: “Den stränga bedömningen som görs i dag av arbetsförmågan urholkar sjukersättningen och därmed välfärden. Och det är som vanligt de allra svagaste som drabbas hårdast.”

Inga nyheter i och för sig.

Lagar och förordningar skapas av politiker utifrån deras värderingar. Lagar och förordningar tolkas av olika myndigheter utifrån deras värderingar. Är en gemensam värdegrund en utopi?

Ha en lugn söndag <3 

Kändisskvaller.

Av , , 4 kommentarer 2

Jag har noterat under de senaste dagarna att jag kunnat läsa på flera olika ställen att Agneta Sjödin är ensam igen. Det funkade inte längre med den senaste killen. Till och med Vk hade en liten notis om det i förgår, vilket gjorde mig lite besviken.

Varför är detta en så stor nyhet att alla måste skriva om det? För mig spelar det ingen roll om Agneta Sjödin har ett förhållande eller inte. Visst är det tråkigt när ett förhållande inte fungerar, men Agneta är inte ensam om den erfarenheten. Jag tror att hon just nu helst skulle vilja bli lämnad i fred och inte bli föremål för svenska folkets spekulationer.

Jag har däremot ett trevligt skvaller om en kändis.
Min dotter Johanna berättade förra veckan att hon fått soppatorsk mitt i värsta snöstormen i en rondell i Åkersberga. Pinsamt förstås att få soppatorsk överhuvudtaget och ännu värre att sitta fast i en rondell. Då kom en kvinna och knackade på rutan och föreslog att Johanna skulle få hjälp att skuffa undan bilen, för “där kunde hon inte bli stående”.

Johanna fick hjälp att styra undan bilen in på en bensinmack bredvid och när hon steg ut ur bilen såg hon att det var det Carola Häggkvist som ensam hade skuffat hennes bil. Ja, “där stod hon leende med håret flygande i snöstormen som ’fångad av en stormvind’. Hur i all världen orkade hon skuffa min bil ensam?”
Vi enades om att Carola med all sannolikhet fått hjälp ’från ovan’.

Jag tycker att det var Carola i ett nötskal, för jag uppfattar henne som snäll och hjälpsam, samt lite spontant galen. I stället för att bli irriterad över att en bil fått motorstopp framför henne, skuffar hon undan den. Jag kan dock inte låta bli att fundera över om hennes bil i sin tur blev stående i vägen för någon annan.

I kväll är det Robinson-final.

Ha en skön fjärde advent <3

VASAPLAN nr 5 och ”ingen bakterieväxt”.

Av , , 8 kommentarer 1

Lagom till jul har nr 5 av tidskriften VASAPLAN, som utges till stöd för människor i utsatta situationer, kommit ut.

Nya medarbetare har tillkommit och detta nummer fortsätter med samma höga kvalitet som de föregående. Det finns många intressanta artiklar, bl.a. en fin hyllning till Cornelis Vreeswijk, skriven av Marcus de Zayo Hellqvist, apropå den bioaktuella filmen om Cornelis liv. Vi får också en inblick i psykisk ohälsa och ett personporträtt av skådespelaren Hans-Ola Stenlund, som är en del av Västerbottensteaterns berättarensamble.

Det som intresserade mig mest var en artikel om Ruth Mannelqvist, docent vid Juridiska institutionen, Umeå Universitet, som just nu forskar om arbetsförmåga och sjukförsäkringar. Artikeln handlar inte om det, utan om hennes tidigare forskning kring brottsoffer, där inaktuella lagar och regler ger utrymme för att skuldbelägga brottsoffret genom att säga att de har “utsatt sig för riskbeteende” och detta visar sig drabba de svagaste hårdast. Jag kom osökt att tänka på våldtäktsoffer som förhörs om sitt beteende, klädsel m.m. Det känns som att jag vill återkomma till det här ämnet senare.

Nu till något helt annat. “ Bakterieodlingen från såret visade ingen bakterieväxt”, stod det kort och gott i ett brev från min doktor. Vad betyder nu det? Jag tolkar det som att det inte har utvecklats till något farligare än det var från början… för det är ju en bakterieinfektion.

Var på vårdcentralen för omläggning i dag. Det ser lite bättre ut. Ny omläggning på måndag.

I dag var det snöstorm med blötsnö. Fönstret i korridoren till paviljongen på Mariehems vårdcentral var så här fint.

Ha en trevlig fredagskväll <3  

3 x tacksamhet.

Av , , 8 kommentarer 2

Vissa dagar blir man extra mycket påmind om saker man har alla skäl att vara tacksam för.

I går träffade jag en vän på Coop. Vi hade inte setts på länge och jag berättade att jag var sjuk och hur besvärligt det var. Jag tog till den gamla klyschan: “Jag skulle inte ens önska att min värsta fiende får det”. Då skrattade hon till spontant och sa: “Men Marja, jag kan inte tänka mig att du har några fiender”.

Hon har rätt. Visserligen skrev jag nyligen ett blogginlägg där jag utnämnde Erysipelas (rosfeber) till min fiende, men för övrigt har jag inga fiender och har aldrig haft. Det finns människor som inte gillar mina åsikter eller mitt sätt, men jag vet ingen som hatar mig eller skulle önska livet ur mig. Jag är inte rädd för någon, har aldrig blivit mobbad i skolan eller på jobbet, har aldrig fått elaka kommentarer eller hatmail.
Kan det vara sant? Ja, jag tror att de flesta av oss kan säga samma sak. Jag kan inte gilla alla och alla kan inte gilla mig. Men talar man om att vara fiender, är det en helt annan sak. Jag hatar intriger och skitsnack bakom ryggen, lögner och försök att sabba en annans liv eller karriär, rivalitet och kamp om pengar. Sådant kan eskalera till ohanterbarhet.

Jag är tacksam att jag inte har några sådana fiender.

Min kära dotter mailade mig en massa foton att scrappa. Hon har lagt ut en mapp på sin Facebook-sida med “Mammas scrapbooking”. Hon tycker förstås inte det är kul att jag är sjuk, men skriver att det är en tröst för henne att jag är så duktig att söka hjälp.
Har inte tänkt på det, men där har hon rätt. Jag ligger inte hemma och tycker synd om mig själv, utan jag ringer och ber om hjälp och oftast blir jag väl bemött och får den hjälp jag behöver.

Jag är tacksam över min fina omtänksamma dotter som dessutom uppskattar och uppmuntrar mitt pysslande.

I natt, när jag inte kunde sova, gick jag in på datorn och såg att jag hade fått ett långt mail från min bror. Vissa rader var väldigt personliga och jag läste dem gång på gång. Tack snälla bror, var får du alla fina ord och formuleringar ifrån?
Jag är mycket tacksam att vi har så bra kontakt.

I dag haltade jag inte när jag gick till bussen.

Ha en fin torsdagskväll <3

Bildbevis på kärringen.

Av , , 6 kommentarer 2

Här har ni bildbevis på kärringen som flyttat in hos mig. I dag hängde hon efter mig till vårdcentralen och kastade sig framför kameran när jag skulle fotografera. Vad jag minns har hon gjort det en gång tidigare. Då trodde jag hon var en trollpacka jag mött i skogen.

Till råga på allt räcker hon ut tungan åt mig. Hon är fullt medveten om vad hon håller på med. Jag försöker ignorera henne, men det går sådär…

Jag var alltså på vårdcentralen i dag för omläggning av vristen och det ser inte bra ut. Jag hoppades att det var kärringens ben jag såg, men tyvärr var det mitt eget. Ny omläggning på fredag.

Tog några vinterbilder på vägen. I dag var det bara -12 grader och lite disigt.

Och så den fina julgranen på vår gård. Bakom den kan man skymta den stora björken, som nu är alldeles vit.

Logistiken fungerade bra i dag. Paketen och julkorten är postade. Nu har jag bara ett uppdrag att utföra och en julklapp kvar att införskaffa.

Ha en skön onsdagskväll <3

Gårdagens TV-tittande.

Av , , 6 kommentarer 1

I morse vaknade jag upp mitt i en sagovärld. Det var -21 grader och allt var frostigt vitt.

Jag gick från fönster till fönster alldeles förtrollad. Inte en rörelse, inte ett ljud; hela världen höll andan i köldens grepp.

I går skulle man svara på en fråga om rosfeber i “Fråga doktorn” i TV. Doktorn verkade vara lite irriterad över frågan för det hade hon ju svarat på flera gånger redan. Lite feber och en rodnad på huden. Måste behandlas så att det inte blir blodförgiftning. Det verkade väldigt lättvindigt, tycker ju jag som nu har haft värk och svullnad i tre veckor.

I går var jag hos distriktssköterskan på vårdcentralen och fick benet omlagt. Hon sa att det är vanligt att det blir sådana här sår/ blåsor och lovade mig att det skulle bli bra. Jag litar på henne, för hon har nog en hel del erfarenhet. I morgon ska jag dit igen.

Sen skulle jag titta på “Svenska-hjältar galan” och eftersom jag vet att jag brukar sitta och gråta hela tiden, bestämde jag mig för att distrahera mig och slå in julklappar medan jag tittade. Jag lyssnade alltså mest på Marks underbara finlandssvenska och tittade bara när det var underhållning eller prisutdelning på scenen. Jag har ingen aning om vilka som satt i publiken.
Jag är väldigt imponerad av den unge mannen som hade förhindrat att en liten flicka blivit strypt av en drogpåverkad kvinna. Fast jag blev väldigt besviken när han berättade att det stod en massa människor omkring och förskräckt tittade på, utan att hjälpa honom. Tyvärr är många rädda för att ingripa.

Jag hittade bl.a. ett rustikt papper och turkost snöreLagerhouse. Man behöver inte alltid använda rött.

I morgon ska jag posta mina paket och julkort. Eftersom jag inte kan/ skall gå långa sträckor, har jag planerat logistiken noggrant. Jag gillar ju att åka buss och har tid att göra det, så det gör ingenting om det kommer att bli en del omvägar och byten.

Vi hörs igen när jag hittat hem.

Ha en fin tisdagskväll <3

Hjälp, kärringen är tillbaka!

Av , , 10 kommentarer 2

Hörni, jag tror att den där käringen har flyttat in till mig igen. Jag berättade ju om henne en gång på min andra bloggg, sen försvann hon plötsligt, men nu är hon här igen. Nu när jag är sjuk och försvagad, passar hon på. Så här är det:

"Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig, så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig. En konstig gammal kärring har flyttat in hos mig, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån.

Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel. Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mig framför spegeln så står kärringfan där och täcker nästan hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild. Jag har försökt att ropa åt henne att sluta – men hon ropar bara tillbaka.
Jag tycker det är ganska grymt.

Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala nån sorts hyra, men nej. Hittar ibland nån liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis. Saken är nämligen den att jag tror – även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser – att hon stjäl av mig. Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar – så bara försvinner dom!!! JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, så min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.

Men det är inte bara pengar som försvinner. Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt såna saker som choklad, vin och annat gott.
Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktig sötrövad
. Men hon borde nog se upp – kilona kommer fort. Tror att hon förstår problemet – säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på … och på så sätt får hon mig att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa är hon väldigt barnslig. Hon ändrar på mina kläder så att dom inte längre passar mig. Sen rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Detta är särskilt tungt – eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt. Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar.

Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mig på, texten i min post och i tidningarna suddar hon ut, så att jag knappt kan se vad som står. TV:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.
Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis ???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar – mycket störande.
Hon följer mig vart jag än går. När jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt – provar hon samma plagg och står framför mig i provrummet, så jag inte kan se mig i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig, men vad tror ni hände när jag skulle ta ett nytt passfoto? Just som det blixtrade till ställde hon sej framför mej.
SÅ NU MÅSTE JAG HA HENNE I PASSET 10 ÅR FRAMÅT !!!"

Ha en skön måndagskväll <3

 

Lost in translation?

Av , , 10 kommentarer 2

I går fick jag prata engelska med doktorn på akuten. Han hade en utbytesstudent med sig från Vietnam, som inte kunde ett ord svenska.
“Går det bra att vi tar det på engelska”, frågade doktorn.
“Javisst”, tyckte jag.

Problemet var att de hade datastrul på akuten, så doktorn hade inte kunnat gå in och läsa min journal och det betydde att jag fick ta allt från början. Vid det här laget har det ju blivit några turer hit och dit sen den 24/11 när jag var första gången på akuten.

Jag pratade på i rask takt, för jag visste ju att tiden var knapp och den stackars doktorn gjorde anteckningar så gott det gick.
"
Blisters”, frågade han plötsligt, “vad menar du med blisters?"
Blåsor”, sa jag, “såren är som blåsor”.
Det enda ordet jag inte kom på var ‘att linda’, men det kan man ju visa med kroppen hur man gör.
Sen tyckte jag själv att jag skulle ha Heracillin i stället för Kåvepenin och det höll han med om.

Sköterskan hade punkfrisyr och var piercad i läppen. Det förvånade mig, för jag har alltid trott att man inte får ha på sig sina piercningar när man jobbar inom sjukvården. I och för sig störde det mig inte.
Hon hade synpunkter på hur doktorn tog odlingsprovet och det förvånade mig också, för vanligtvis brukar sköterskorna vara väldigt underdåniga.

Mitt ben har plötsligt slutat värka, men nu kliar det i stället. Man brukar ju säga att det är ett gott tecken. Jag har en jättebra AloeVera-gel, köpt på apoteket, som kyler skönt och fuktar.

Ha en bra söndagskväll <3

Tangons dag i dag… och akuten.

Av , , 6 kommentarer 4

I dag, den 11 december, är det Tangons dag.
Det firar jag med den vackraste finska tangon “Satulinna” ‘Sagoslottet’ med Jari Sillanpää.


För övrigt har jag suttit på akuten hela dagen. Först fyra timmar i ett fullt väntrum med nysande och hostande människor och gråtande, sjuka barn… sedan i ett kallt undersökningsrum väntande på en doktor som skar upp mitt ben och tog en odling i jakt på elaka bakterier.
Nu blir det en annan sorts penicillin i tio dagar.

Vilken tur att jag inte har planerat att åka bort till jul. Jag behöver inte ens tänka på några förberedelser, för jag ska fira hos min kompis.

God Natt  mina vänner <3