I bussen satt jag och stirrade på denna annons:

Din mamma tycker inte att vår demokrati behöver skyddas.
Vad tycker du? Har du det som krävs för att ha en åsikt?
Testa på forsvarsmakten.se

Är det mammornas fel att den allmänna värnplikten avskaffats?

Ha en eftertänksam onsdagskväll <3

Hemköp ska upphöra och i dagens Vk annonserade man att allt i affären säljs för halva priset. Tisdag-onsdag skulle man ha slutförsäljning stod det.
Eftersom jag inte hade hade något inplanerat, for jag ner på stan för att se om jag kunde göra några ’fynd’.

När jag kom till Hemköp gapade hyllorna redan tomma. Tydligen hade man börjat rean redan i går. Det kändes verkligen kusligt att gå där bland nästan tomma hyllor. Det stod en endaste burk med fiskbullar kvar på en hylla. ‘Vad är det för fel på den burken’, tänkte jag direkt och vred och vände på den. Folk stod och plockade bland det lilla som fanns kvar och det var nog många onödiga varor som for ner i kundvagnarna. Till slut stod alla och rotade frenetiskt i 5 och 10-kronors lådorna. Allt, allt, skulle synas och klämmas på. Inga ‘fynd’ skulle missas. Ja, vi människor blir som tokiga när vi kan få något lite billigare.

På väg över torget blev jag bländad av en kvinna som var helt orange i skinnet. Man brukar tala om “bad hair day”, men här var det en tydlig “bad self-tan day” (brun utan sol). Så fruktansvärt fult att jag drog efter andan.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en keps som skydd mot solen.

(Nä, den verkar han inte gilla.)

På väg till bussen smet jag in på Nicole och bläddrade bland galgarna. En tröja föll i golvet och när jag skulle böja mig ner för att ta upp den, gled min tunga ryggsäck med alla ‘fynd’ från Hemköp fram över nacken och fick mig ur balans.
Där stod jag med rumpan i vädret och ena handen i golvet, fullt upptagen med att parera en kullerbytta. “Snälla, lyft min ryggsäck”, väste jag åt närmaste tjej. Tre fnissande tjejer hjälpte mig upp. Jag hade lika roligt själv. Det är underbart att ha kommit i den åldern att man vågar bjuda på sig själv.

Sen satt jag och väntade på bussen med en mycket speciell man, som också alltid bjuder på sig själv. I dag hade han klämt ner ett par stora solglasögon på sina vanliga glasögon. Solbrillorna stod ut lite och han såg ut som en humla. Eftersom jag redan var fnissig, hade jag svårt att hålla mig för skratt när han som vanligt gravallvarligt berättade om sitt liv.

Nu undrar ni kanske om jag gjorde några ‘fynd’ på Hemköp.
Helt ok saker var fiskbullar, oliver, majskorn, Mer, Festis, mintte, pinjenötter, tuggummi, halstabletter. Lite onödigt var kanske röda kronljus och en chokladkaka. Helt onödig var en liten grön glasburk med skruvlock ur 10 kronors lådan. Alldeles otippat var ett set tuschpennor, som man kan dra dubbla eller tredubbla streck med. Tänkte både på Ronja och på fina ramar och kanter när jag scrappar. Vi får dela dem.

I kväll kommer det en riktigt speciell film på Tv3. Den heter “Huset vid sjön”. Jag har sett den en gång, men ska spela in den för att se flera gånger. Det är en romantisk film som handlar om tiden och rummet på ett mycket förbryllande sätt. 

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I kväll öppnar psykoterapeuten Paul sin mottagning igen i programmet
‘In Treatment’ på Svt 2.

Såg ni de första avsnitten förra sommaren? Terapi varje kväll i sju veckor känns kanske lite mastigt, men man kan välja vem eller vilka man vill följa. Samma person återkommer samma veckodag och på fredag har Paul egen terapi.

Förra omgången följde jag tre personer och så klart Paul, som inte hade det lätt själv med sitt privatliv. Jag tyckte det var intressant att följa hur de olika personerna kom till insikt om sig själva och det fanns hela tiden något att lära för mig själv. Få se om denna omgång blir lika givande.

Så har sommarpratarna börjat med sina program i P1. Jag har prickat för många jag vill lyssna på, så nu gäller det att disponera sina dagar. Jag kommer antingen att sitta vid köksbordet och scrappa med öppen balkongdörr eller vänta till reprisen på kvällen. Lägger jag mig i solstolen på balkongen med lilla radion i örat, är risken stor att jag somnar.

“Misunna aldrig någon det sken av
lycka han äger
för du känner inte hans hemliga sorger”.
(Indiskt ordspråk)

Ha en lugn måndagskväll <3

Sanningen måste fram. Ingen vill bli lurad. Oftast verkar det som kvällspressen och skvallerpressen har monopol på sanningen. Hur många löpsedlar ropar inte ut “Sanningen om…”

I går gick Aftonbladet ut med “Sanningen om Daniels hyllade tal”. Ja, det är klart, i Jantelagens land kan man ju inte bara acceptera att Daniel höll ett välformulerat och välförberett tal, som till och med Göran Hägg, som btw är den mest arroganta man jag träffat, tyckte var bra. Nej, det måste vara något lurt med talet.

Jag spekulerade i vad det kunde vara. Var talet ett plagiat? Eller framfördes det med playback, så att den nervöse Daniel bara skulle behöva mima?

Nej, så här är det enligt Aftonbladet: Daniel “Hade övat - i flera år”. Det ni! Dock inte på just detta tal, utan överhuvudtaget på att tala inför olika församlingar.

So what! Har vi redan glömt att Daniel hade ett liv även innan han blev prins? Eller vill vi tro att Viktoria hittade honom under en sten?

Att Daniel övat på just detta tal, är väl ganska naturligt. Att han eventuellt har låtit någon annan (pappa) läsa talet för synpunkter, är väl också helt naturligt. Att han kollat upp att det var ok att berätta om de 30 kärleksbreven, är självklart. Hur skulle man annars förbereda sig inför sitt livs viktigaste tal?  

Talet blev bra. Kan vi inte bara vara glada för det och sluta spekulera?

Ha en trevlig söndagskväll <3

Yippee, så glad jag blev i dag när jag upptäckte att de stora sprickorna i cykelbanan var lagade!

Titta här. Inte så elegant, mycket grus med lite bindmedel, men dock lagade.
 
Nu är det små kullar i stället för djupa sprickor.

I den andra backen syns lagningen knappast.

Närbild. ‘Sprickan’ löper horisontellt i bilden.

Konstaterade i går kväll att det är ganska svårt att hitta sju sorters vilda blommor nu för tiden. Var finns alla blomsterängarna från förr?

Plockade alltså inga blommor- äsch, varför ska en gammal tant bry sig om sånt. Drömma kan man väl ändå och det var precis vad jag gjorde. Jag drömde om en man, ingen jag känner (än), men en trevlig dröm var det.<3

På vår gård har vi några Ungerska syrenbuskar (tror jag att det är), som blommar nu. Blomklasarna står rakt upp och man kan se knoppar, blommande klasar och vissna klasar bredvid varandra. Försökte ta några foton i dag, men det blåste så kraftigt att det var svårt att få till det.

Buskarna har rosa, lila och vita blommor.

Grannarna har uppmärksammat att jag är ute och fotograferar äppelträden och blommorna stup i ett. I dag funderade jag med en granne vad det var för slags syren. “Du får googla vad det är och sen lägga ut på nätet”, sa han. Läser du min blogg?

En annan av mina trevliga grannar tyckte att jag skulle gå med i föreningens ‘utegrupp’, som ser till att träd, buskar och planteringar är fina och mår bra. Det tyckte jag var en bra ide.

Ha en fortsatt trevlig helg <3

Midsommaren är den enda helgen under året som gör mig lite nostalgisk. Jag har faktiskt firat de flesta midsomrar i Finland. Där går man i midsommarbastun och lögar sig med färska björkkvastar. Man binder små björkar på båda sidor om ytterdörren och på kvällen tänder man stora brasor.
Ingen midsommarstång och inga “Små grodorna…”

Här har jag bytt ut björkarna mot hundkex och gräs i gamla mjölkkannor, på trappan till ett hus där jag tillbringat många somrar.

Dörrarna är öppna ända in i storstugan (eg. skolsalen, det är en gammal skola). Välkomna!

I dag är det strålande vackert väder. Det kommer att bli en fin midsommarafton.

En riktigt trevlig Midsommar till er alla. <3

I dag skulle jag egentligen ha suttit på bussen norrut för att fira midsommar med min kompis i stugan i Kalix. I sista minuten fick vi ändra våra planer på grund av omständigheter vi inte rår över.

För mig känns det lika så bra, eftersom jag inte känner mig helt frisk. Jag har känt som att en förkylning är på gång, fast ibland är det svårt att veta vad som är förkylning och vad som är allergiska besvär. Nu sitter jag i alla fall med en stor blåsa på läppen och ett sår i näsan. Inte så fräscht.

Det var länge sen jag hade munsår, brukar oftast få det när jag är förkyld, och det är bland det besvärligaste jag vet. I går köpte jag emellertid sånt där munsårsplåster, Compeed heter det, och det kan jag verkligen rekommendera. Det är ganska dyrt, nästan 100,- för 15 st, men jag tycker det är värt det. Det är nästan genomskinligt och täcker den äckliga blåsan så att den knappast syns eller känns. Det sitter kvar när man äter och dricker och är lätt att byta. Återstår att se om blåsan läker fortare, vilket den ska enligt reklamen.

I går kväll glömde jag akta mig för den vassa kniven när jag diskade och körde pekfingret in i kanten. Nu förstår jag hur viktiga naglarna är, de tar emot innan man hinner skära fingertoppen av sig. Det blev inget stort sår, men djupt, och himla vad det blödde. Sen bultade det i fingret hela kvällen.

Coop sålde vattenmeloner billigt i dag. Det lät som en hel orkester när alla stod och knackade på melonerna.

“Är det här min?”, frågade en man som knackade i kapp med mig.

“Det låter så”, sa jag och log lite snett med min munsårsplåstrade läpp.

Jag hade glömt sätta plåster på pekfingret och slog upp såret. Himla vad det blödde igen. Jag fick vira en pappersnäsduk runt och tjejen i kassan upplyste mig om att jag kunde få ett plåster i kundtjänst. Så vänligt!

Om jag är pigg i morgon hakar jag på en cykeltur till midsommarfirandet på Gammlia. Jag kanske till och med får för mig att dansa “Små grodorna…”

Ha en lugn torsdagskväll <3

“Bra jobbat, grabben!”, sa Kommunfullmäktiges ordförande i Dorotea, Arne Näslund till Daniel, när han tillsammans med övriga kommuner i Sverige var med och uppvaktade brudparet ett par dagar före vigseln.

Va? Säger man så? När man representerar en kommun och ska lyckönska ett par, vilka det än må vara, inför ett giftermål. Så respektlöst!

Är det en antydan att Daniel duperat Viktoria och nästlat sig in i kungahuset? En nedlåtande klapp på huvudet känns det mera som. En markering att Daniel minsann är en vanlig man av folket och inte ska tro sig vara något förmer.

Vad svarade Daniel då? Jo, han lär ha sagt: “Ja, jag har haft tur.” Kan man ana en aning ironi där kanske? Eller är det bara ett artigt svar utan mening på en dum kommentar?

Vet någon vad Arne Näslund sa till Viktoria? Hoppas han inte tilltalade henne med ´'lilla kronprinsesstumpan'. 

Ha en trevlig onsdagskväll <3 

Den lilla penséplantan jag hittade på gräsmattan, är nu inne på sin tredje blomma.
 
Varför tycker jag penséer ser lite uppkäftiga ut?

De gamla blommorna har vissnat när den nya slår ut. Nu ser jag inga fler knoppar.
Nåja, den fick i alla fall ett lite längre liv på min balkong, omgiven av sovande änglar och en strandsten från Rhodos.

Jag har också fina blå petunior.

Och en skål med färggranna tagetes.

Snart slår en mörkröd pelargon ut. Jag väntar med spänning.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Nummer 3 av tidskriften VASAPLAN (till stöd för utsatta människor i Umeå) kom ut i fredags.

Tidningen fortsätter med samma höga kvalitet och fullmatade innehåll som tidigare.

På omslaget ser vi Nathalie Missaoui, som är hiphop-artist med artistnamnet Cleo. I tidningen finns en artikel om henne om hur det är att vara kvinna, hiphop-artist och mamma till en sju månader gammal baby.

I en annan artikel möter vi konstnären Knutte Westers, som jag berättat om tidigare. Han gör bl.a. statyer genom att göra avgjutningar på riktiga människor. Dem kan man ex. se på ett äldreboende i Vännäs.

Här är en staty av flyktingpojken Alamin, som fått vingar av Knutte för att lättare kunna fortsätta sin flykt. Bilden är från ett reportage i Vk i fjol.

Dagen har för övrigt gått i gymnastikens tecken. Av någon anledning har jag tappat allt ur händerna och fått böja mig ner för att plocka upp det. Lyckligtvis har det inte varit något som gått söner, utan nycklar, klädesplagg, böcker, tidningar etc.

I går kväll tog jag mod till mig och kokade ny klappgröt.
 

Jag vispade extra länge med elvispen och den blev så fluffig och lätt att den sen flöt ovanpå mjölken jag åt den med. Mums! Den la sig som bomull imagen.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Kärlek, kärlek. Vilket bröllop det blev i går! Ingen kunde väl annat än glädjas åt att Viktoria och Daniel fick varandra. Viktoria var vacker som en dag och hennes brudklänning var en tiopoängare. Den passade henne perfekt och framhävde hennes vackra hals och axlar.

“Den som är trygg, törs bli buren”, sa ärkebiskopen bl.a.i sitt fina privata tal till brudparet, som handlade om det privata livet kontra det officiella. Senare på kvällen hörde jag att Kristian Luuk hade fastnat för samma citat. Tyvärr felciterade han ärkebiskopen och använde ett annat ord än ’trygg’, som gjorde att citatet fick en helt annan mening. Så kan det gå när man inte lyssnar ordentligt. Man kan gott säga att Kristian Luuk gjorde en “freudiansk feltolkning”.

Jag tittade alltså på vigseln på TV och sen cyklade jag iväg i ösregnet till mina kompisar på Berghem. De bjöd på grekisk sallad med bl.a. gurka som redan hade växt på de små plantorna jag vattnade för bara några veckor sedan. Vi drack ouzo och retsinerat vin och tittade lite på bröllopet och alla vackra klänningar. Sen satt vi och pratade om mer jordnära saker.

Bröllopet fortsatte när jag kom hem på natten och jag hann höra både Olle Westlings och Daniels tal. Vad jag blev imponerad av båda två! Olle Westlings tal var enkelt, personligt, varmt och med naturlig pondus. Daniels tal (största delen på engelska) var personligt, humoristiskt och mycket kärleksfullt. Han talade utan manus och stakade sig inte en enda gång. Vem är han egentligen, denne prins?

Jag bjuder på en bit prinsesstårta med en annorlunda tårtspade.

Ha en skön söndagskväll <3

Umeå har fått sin första ‘stadsodling’ nedanför stadskyrkan längs strandpromenaden. I onsdags påbörjades odlingar i pallkragar och hinkar. Tanken med ’stadsodlingar’ är att propagera för närproducerat, att visa att maten inte behöver transporteras över halva jordklotet. “Man måste börja lokalt även om det är ett globalt problem”, säger en av initiativtagarna. Mycket bra!

Av miljöskäl har Viktoria och Daniel valt bort fyrverkerier, ballonger och konfetti på bröllopet i morgon. Alla blommor är kravmärkta och körs med miljöbilar. Mycket bra!

Ska ni se på bröllopet i morgon? Ja, säger några. Nja, säger andra. Nej, säger somliga, men tittar ändå.

Jag är ingen royalist, däremot romantiker, så ja, jag ska titta på vigseln och kommer inte att skämmas om jag fäller en tår. Jag tycker om Viktoria och är själaglad över att hon får den man hon älskar.

Till sist vill jag rekommendera Malin Rönnbloms krönika i dagens Vk: Bröllopet. När det privata är politiskt.
http://www.vk.se/Article.jsp?article=357964

Ha en mysig fredagskväll <3

Som bröllopspresent från Umeå kommun får Viktoria och Daniel var sitt fripass till alla event under kulturhuvudstadsåret 2014.

Hur tänkte man här? Jo, kommunen vill ha kronprinsessan och prinsen som beskyddare av kulturhuvudstadsåret. Man vill också att Viktoria ska inviga hela jippot.

Nu undrar jag:

1. Om Viktoria hade önskat komma till något arrangemang i Umeå under kulturhuvudstadsåret, hade hon då i annat fall fått betala ev. inträde själv?

2. Faller inte ett uppdrag som att ex. att inviga kulturhuvudstadsåret under Viktorias ‘arbetsuppgifter’?

3. Är det god smak att ge ett ‘arbetsuppdrag’ i bröllopspresent? Kunde kanske vara något att ta efter för alla chefer när någon i personalen skall firas: “Grattis, vi har bestämt att du ska få ytterligare ett uppdrag”.

Jag tycker att kommunen kunde ha låtit bli att ge någon present, som det var tänkt från början. Nu blev det ju lite skämmigt.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I går kväll kl 22.30 var det ett kraftigt jordskalv med epicentrum norr om Umeå. Jag läste om det i natt på vk.se och bland kommentarerna och på ett par bloggar rapporterade folk att de hade känt av det. Enligt rapporterna hade skalvet känts av både på Teg och i Ersboda. Glasen i vitrinskåpet hade klirrat, någon kände en gungning som när man är på en båt och någon annan hade hört ett stark muller.

Jag själv hade tagit bussen från Teg till Marieberg och promenerade hem mellan husen och märkte ingenting. Marken kan mycket väl ha gungat till under mig, men jag är så van att jag blir lite yr ibland och tar små snedsteg, så det skall nog till ett ganska kraftigt skalv innan jag reagerar. Det kanske känns mera inomhus.

I morse blev jag däremot väckt kl 08.20 av ett förfärligt oväsen utanför sovrumsfönstret, som vetter in mot gården. Vi har en stor björk på gården, som grannarna mitt emot vill såga ner, för den skymmer för solen och tar all näring ur den lilla gräsplätten den står på. Jag trodde först att man höll på och sågade ner den, så jag hoppade upp för jag ville förstås fotografera det.

Men så var det inte, utan det var den mest högljudda gräsklipparen som åkte runt på våra små gräsplättar. Den var som en liten röd bil, med inglasad förarhytt och det är säkert bra för den som kör, men för oss andra är ljudet olidligt högt. Jag fick kura ihop mig på soffan med täcket runt öronen.

Men gräset blev fint och senare på förmiddagen kom vaktmästaren och trimmade alla kanter, så nu är det hur fint som helst.

Mitt stora problem just nu är att jag inte hinner gå och lägga mig innan solen stiger upp. Det är ljust hela natten och jag är ju en riktig nattuggla, som trivs att vara uppe sent. Det har nästan blivit en tävling mellan solen och mig. Strax efter kl 02.00 i natt blev jag överraskad igen.

Och sedan vet ni ju att solen gäckar mig med allehanda budskap.

Vad är nu detta? Ser ni den smala strimman som kryper upp i hörnet?

Som ni märker har jag sällan tråkigt.

Ha en lugn onsdagskväll <3

I kväll har jag träffat ett par före detta arbetskamrater. Vi har druckit vin och ‘skvallrat’ lite. Sånt är verkligen trevligt.

Jag fick också mina Dermosil-produkter jag beställt från Dermoshop tillsammans med en av dem.

Det är schampo, bodylotion, intimtvål i ½ liters pumpflaskor, 2 flaskor duschkräm, rengöringsmousse och solskyddsspray faktor 10.
Vad tror ni allt detta kostade?

Hänglobelian trivs i väggampeln på min balkong.

Likaså de fina små Million bells, som jag har både blå och rosa.

Livet är helt ok.

Ta hand om er mina vänner <3

I går kväll klantade jag mig riktigt ordentlig. Jag skulle koka klappgröt aka vispgröt.

Brukar ni göra det? Jag har lagt ut receptet en gång på min andra blogg, men gör det en gång till här.

2 dl koncentrerad lingonsaft
5 dl vatten
1 dl mannagryn

Koka upp vatten och saft och vispa ner mannagrynen. Låt koka några minuter och rör om hela tiden.

Sen kommer det viktigaste momentet: man ska vispa gröten medan den kallnar. Den ska bli riktigt fluffig och rosa. (Gröten på bilden är gjord på svartvinbärssaft, därför är den inte så rosa till färgen som den blir med lingonsaft.) Jag brukar sätta vispbunken i ett litet handfat och låta kallvattnet rinna hela tiden.

So far so good. I går hade jag placerat grötbunken i handfatet och vände ryggen till för att ta fram elvispen. När jag vände mig om igen såg jag lustiga bubblor på gröten… å nej, bunken hade rört på sig och det rinnande vattnet hade kommit in i gröten. Allt var förstört.

Ok, tänkte jag, det får bli te och skinkmackor och så kan jag koka ett ägg. Jag tog ut två ägg ur förpackningen i kylskåpet och trodde jag kunde stänga kylskåpsdörren med ett ägg i handen. Ägget gick sönder, jag öppnade reflexmässigt handen och nästan kastade ner det på den nytvättade mattan.

På finska säger man: ”Ei kaht’ ilman kolmatta”, två likadana händelser följs alltid av en tredje. Ofta är det olyckor man tänker på, så jag tänkte genast att jag måste undvika att använda den vassa kniven... Till slut fick jag mig en kopp te och ett par skinkmackor.

Appropå gröten, så är det något min mamma ofta gjorde, men hon använde lingonsylt. Hon lärde tanterna i Fåglum att koka den och de kallade den för Marjagröt. På finska heter den Marjapuuro eller Vispipuuro, som betyder ’bärgröt’ och ’vispgröt’. Jag har sett att man kan köpa den på ex. Coop ibland, men den hemmalagade är förstås godast. Om man inte klantar sig när man tillagar den förstås.

Ha en lugn måndagskväll <3

Apropå gårdagens inlägg, så cyklade jag min runda igen i dag och nu var den rödgula varningsskylten tillbaka vid den bredaste sprickan. Glada nattvandrare kanske flyttar omkring den, något som kan orsaka livsfara för oss andra.

Vid den andra sprickan i backen finns däremot ingen varning. Där om någonstans borde det finnas en skylt, med tanke på att man har ganska hög fart nerför backen.

I dag har jag färdigställt en layout jag scrappade med Johannas skor. Det var ganska kul att använda andra kort än porträtt.

Fotona har jag tagit för två år sedan. Kortet med Johannas ben är arrangerat, jag tyckte om kontrasten mellan hennes fina sandaletter och cykeln och trasmattan.

Skorna med dödskallen på kilklacken är så läckra. Dödskallemotivet upprepade jag med ett par små hängen i metall.

Leopardpumpsen är guldfärgade inuti. De skorna kan man bara sitta vackert med. De har nu bytt ägare, för de såldes på Tradera för en bra penning.

En gång i tiden gillade jag också att trippa omkring på höga klackar. Nu är det tyvärr fotriktiga och rejäla skor som gäller och dem trippar man inte fram i, snarare lunsar.

Förr målade man om sina skor. Nån annan än jag som gjort det? På hösten målade jag mina vita pumps svarta och kunde fortsätta dansa i dem hela vintern och en gång målade jag ett par ballerinaskor gröna, så att de skulle passa med en dräkt jag hade. Jag använde mina skor i flera år och ibland kunde jag måla om dem två gånger. Det gick bra om man var noga med att tvätta bort den gamla färgen ordentligt.

“Jag är inte där mina skor står, utan där mina drömmar är.”

Ha en skön söndagskväll <3

Inget vidare sommarväder i dag. Höll på att blåsa bort när jag tog in tidningen i morse. Det blåste så det ven i knutarna. Sen började det regna.

I går var det däremot vackert och varmt. Jag var ute och cyklade och bestämde mig för att se om sprickorna i cykelvägen längs Cementvägen (kommer ni ihåg dem?) hade åtgärdats.

På det ena stället hade man fyllt den breda sprickan med grus.

Ingen asfalt, så det fanns fortfarande en kant man kunde köra in i.

På det andra stället hade man inte gjort någonting! Det är en lång spricka i en nerförsbacke och kommer man cyklande i full fart, så är det lätt hänt att man kör ner med hjulet. Då blir det tvärstopp och en flygtur över styret.

Vad tycker ni man ska göra? Gå omkring och gnälla över att kommunen inte får tummen ur… eller ringa 16 10 00 och begära att bli kopplad till Umeå kommuns Gata och Park?

Jag uppmanar alla som cyklar längs den cykelvägen att göra det sist nämnda. Många bäckar små…

Ha en skön lördagskväll!

Listan över sommarpratarna i P1 offentliggjordes i förgår och omedelbart blev det lyssnarstorm mot SR över att Annika Östberg var en av dem. 

Jag blev fundersam när jag läste om detta i gårdagens Aftonblad och något förvirrad när jag läste Karin Magnussons krönika. Jag vet inte vad hon vill säga, så läs själva, om ni inte redan gjort det: aftonbladet.se/nyheter/article7274810.ab

Vad är det som får människor att reagera så kraftigt mot att Annika Östberg skall få prata i radion? Hon är kriminell och har dömts för mord (även om åtalet var medhjälp till mord). Ja. Hon har avtjänat ett straff på 29 år och håller på att slussas tillbaka in i samhället, men trots det kommer hon aldrig att få nåd i vissa människors ögon om hon så vänder ut och in på sig själv.

Det finns människor som är rädda. Man kan fråga sig för vad. Kanske för att hon ska kunna påverka svenska ungdomar negativt? Kanske vill de inte höra hennes berättelse och inse att det aldrig finns några garantier i livet, inte ens för mina, dina eller deras barn.

Det finns människor som aldrig kan förlåta, aldrig ge nåd. Ett avtjänat straff är inte nog. Vad krävs då? Ett livslångt straff av förnedring och bespottning? Ingenting blir bättre av det. Använd hellre den energin till att arbeta mot droger och förebygga brott i stället! Kom ihåg att även de som begår brott är offer…

Jag har förstås ingen aning om vad Annika Östberg kommer att prata om , men jag tycker vi ska ge henne en chans att säga sitt innan vi dömer henne. Vi får återkomma efter den 8 augusti.

Ha en lugn fredagskväll <3

Vihar en massa rönnar i mitt bostadsområde och de blommar nu för fullt.

Blommorna doftar ganska starkt och gör mig lite yr i huvudet.

Häggen har nästan blommat ut. Jag upptäckte ett par mycket vackra häggar, med mindre blomklasar och skimrande kopparfärgad bark, uppe vid parkeringen.

Så vackra! Googlade fram att det är Gulbarkig hägg eller Näverhägg. På hösten blir löven vackert gula. Måste komma ihåg att fota dem.

Jag har inte lagt märke till de här träden tidigare, men nu, när jag har min digitala kamera med mig hela tiden, ser jag saker jag inte sett förut. En ny värld har öppnat sig, som inte bara innehåller porträtt och semesterkort. Välkommen, säger jag till den.

Ha en skön torsdagskväll <3

I dag hade vi terminsavslutning i skrivargruppen med stadsguidning och lunch. Vi har ju en stadsguide i gruppen och i fjol gick vi ’öst på stan’ med henne, så i dag blev det ’väst på stan’.
Nu vet jag mycket mer om Umeå och det var då på tiden efter alla år jag bott här.
Sen åt vi en god lunch på Norrlandsoperans restaurang. Mycket trevligt var det.

När jag kom hem tänkte jag vila lite, men blev snart utsatt för telefonterror. Någon försökte faxa mitt nummer, för när jag svarade hördes bara ett tjut. Jag har ingen nummervisare, utan en telefonsvarare, så jag lät den ta samtalen och stängde dörren till arbetsrummet. Så småningom lugnade det ner sig.

Samma sak hände för några år sedan när jag låg sjuk hemma och verkligen behövde vara i fred. Telefonen ringde och tjöt när jag svarade. Jag visste inte vad jag skulle göra, men till slut var det någon som ringde och frågade varför han inte kunde faxa.
Då visade det sig att ICA hade gått ut med ett meddelande till handlarna att de kunde beställa varor från grossisten i Örnsköldsvik, tror jag det var, på detta nummer. Vi kom underfund med att de hade skrivit fel riktnummer och då blev det mitt hemnummer.

Jag ringde ICA:s kontor i Umeå och berättade vad som hänt och var förstås mycket noga med att påpeka att jag låg hemma sjuk och behövde vila. De lovade gå ut med ett massmeddelande och rätta till missödet. På eftermiddagen ringde det på dörren och där stod ett bud med en jättestor blombukett från ICA, med en ursäkt. Det var väl flott?

I Broparken fanns ett träd med lustiga blommor.

Visst är det en alm?

Ha en skön onsdagskväll <3

Jag ser mig i spegeln, och plötsligt
blir allt overkligt.
Vems är dessa ögon?
Vem ser på vad?
Varifrån kommer denna bild?
Är spegelbilden verklig
- eller jag?
(Jeanette von Heidenstam)

I dag längtar jag efter den personen som bor i rummet med den fina spegeln.

Ta hand om varandra, mina vänner <3

Hur många personer kan cykla i bredd på en normalbred cykelbana?

Jag mötte tre unga män, som trodde att svaret var tre män + en tant. Men de hade fel, tanten blev prejad IGEN.

Jag mötte alltså tre fullvuxna män cyklandes i bredd på en rak cykelbana med 100% sikt. Jag förväntade mig att den som cyklade längst ut på min sida skulle sakta in och lägga sig bakom de andra. Men det gjorde han inte, utan cyklade på i god fart och pratade och skrattade med de andra två. För att undvika en krock, blev jag i sista stund tvungen att styra ut på gräsmattan.
Va’ f*n, skrek jag. Tror ni de hörde?

Är jag en osynlig liten tant? Eller en oviktig liten tant? Det verkar vara mitt öde att bli prejad av cykelvägen.

Okej, nu lugnar vi ner oss och lyssnar på Eva Cassidy som sjunger så vackert Fields of Gold. En av de finaste låtar jag känner till.

Ha en bra måndagskväll <3

“Mycket få människor lyssnar med odelad uppmärksamhet på andra. De har ju sin egen replik att förbereda.”
(Carl Hammarén)

Så sant! Det är en konst att lyssna på en annan människa. Det finns många som inte kan det. De kanske lyssnar, men man märker att de samtidigt sitter och väntar på ett tillfälle att bryta in och berätta om något liknande de själva har varit med om.
Jag är så trött på såna människor. Jag pratar om något som är viktigt för mig och jag får inte ens en reaktion, utan den jag talar med börjar tala om sig själv. Jag kanske till och med blir avbruten i mitt resonemang när jag gör en paus för att hämta andan. Grrr! Resultatet blir ju att jag inte lyssnar på den andra, utan sitter och väntar på ett tillfälle att få slutföra det jag hade att säga. Är det en diskussion eller debatt, där jag har begärt ordet, är det ju lätt att säga att nu är det jag som talar, men hur gör man privat?

Det kan hända att den andra tror att det är en tröst för mig att det finns fler än jag som känner eller tycker så, eller som varit med om något liknande. Javisst, men först vill jag ha en reaktion på vad jag säger, en reaktion som visar att jag har blivit hörd och sedd. Sen kan vi jämföra erfarenheter och åsikter.

Man visar respekt och får respekt när man lyssnar aktivt och lugnt, oberoende vem det än är. Det kan vara den värsta bråkstaken, en människa i stor nöd, eller en kompis som varit med om något fantastiskt roligt. Det kan väcka känslor hos mig, men det är inte mig det handlar om. Lyssnar jag på den som talar är ju chansen större att han/hon lyssnar på mig sedan.

Tack för att ni lyssnade!

Ha en trevlig söndagskväll <3

Några bilder från veckan som varit.

Jag fick med mig ännu en gissa-frukten-melon hem. Jag dras till de ovanliga formerna.

Fyndade en änglaburk på Myrorna. Älskar de här trumpna änglarna.

Jag får tyvärr inte av locket. Hoppas det inte ligger en död råtta där inne. Måste be om hjälp.

Jag har hängt upp "konst" på den kala betonggaveln på balkongen. Plastgräs med blommor, för fint att trampa på, för plastigt att ha på bordet.

Finska färger.

Det skadade lilla äppelträdet är fullt med små blommor.

Den andra trädet har bara knoppar. Rosa knoppar.

Pensén jag räddade undan gräsklipparen verkar inte trivas på min balkong. Däremot hade den en knopp som nu slagit ut.

Min kompis på Rådhustorget hade blivit besudlad med en klisterlapp.

Det var reklam för 'Jib Academy', som utövar en sorts freestyleåkning nerför backar på skidor som man kan åka både fram- och baklänges på.

Jag tog inte bort lappen. Sorry, min vän. Skulle jag ha gjort det?

Ha en lugn lördagskväll <3

Har ni sett sommarens onödigaste pryl i affärerna? En jordgubbsskivare! Typ en äggskivare, fast röd och jordgubbsformad.

Vet ni vad? Det går lika bra med en vanlig äggskivare.

Se, så fina skivor det blev. Jag skivade upp en hel tallrik av bara farten. Varför gjorde jag det? För att jag kunde, förstås.:)
Sen kom jag på att jag hade en annan äggskärare som man också kunde göra äggklyftor med. Men då var jordgubbarna slut.

I dag har jag varit på massage och fått prata finska. Vi babblar hela tiden, massören och jag.
Sen kom jag hem, fikade och sov ett par timmar. Jag lever lyxliv vissa dagar. Skönt att kunna unna sig det.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag förstår så väl att många funderar över hur min relation till min ursprungsfamilj har varit. Jag är van att få just de frågorna.

Som jag redan sagt så accepterade jag mina föräldrar direkt. Jag var varken överförtjust eller besviken när jag träffade dem. Det kändes naturligt att de var min mamma och min pappa. Det var säkert svårare för dem att plötsligt få en nioåring som de inte kunde kommunicera med. En nioåring som var van att klara sig själv och vara för sig själv.

Jag tycker det gick bra. När jag flyttat hemifrån vid 18 års ålder, var jag mån om att ha kontakt med mina föräldrar och Leena. Jag kom hem och hälsade på, ringde och skrev brev.

Tyvärr dog min pappa när Johanna bara var ett år, men hon hade bra kontakt med sin mormor. Min man och jag pratade svenska med varandra, men Johanna lärde sig finska hos sin dagmamma i Haparanda och sedan fick hon läsa finska som hemspråk under hela skoltiden. Hon kunde alltså kommunicera med sin mormor och har alltid varit väldigt medveten om sitt finska ursprung.

Jag hälsade regelbundet på mamma i Finland. Vi pratade aldrig om min tid i Fåglum. Hon hade svårt att prata om allt som hänt under och till följd av kriget. När jag gick i terapi kom vissa negativa känslor fram gentemot henne. Det hade ju varit konstigt annars. Jag fick god hjälp att bearbeta dem, förstå och försonas.

Jag är ju inte uppvuxen med mina äldre bröder, så vi har haft lite olika kontakt genom åren. Ibland har det bara varit julkortskontakt i 10 år mellan mötena, ibland har vi träffats oftare. Jag hade tidigare mest kontakt med min äldsta bror, men just nu har jag mycket kontakt med min andra bror. Vi mailar, han läser min blogg och har till och med blivit inspirerad att skriva själv om sina erfarenheter.

Min yngre bror har alltid bott i Björneborg. Han lever ensam och vi har regelbunden kontakt. Jag brukar hälsa på honom och andra bekanta jag har kvar där varje sommar.

Ja, det var allt för den här gången. Fråga gärna mer om ni fortfarande undrar…

Ha en lugn torsdagskväll <3

Jag har tittat en hel del på gamla fotografier under det senaste halvåret. Kvaliten har inte alltid varit den bästa och många har bleknat under årens lopp, men motiven har varit fascinerande.

Här är ett fotografi jag tittat på ofta och länge.

Det finns inga anteckningar om detta fotografi. Jag gissar att det är taget i början på 1920-talet. Det föreställer Farbror Nat med familj och Tant Gerda (sittande) med Tant Augusta stående bakom sig. Alla är söndagsklädda och sitter uppstramade, spänt väntande på fotografens blixt. Den lille pojken, som senare i livet blev tandläkare, är klädd i sjömanskostym och har en hund i famnen. Den lilla flickan läser en bok och har svårt att hålla sig för skratt. Jag tror minsann Tant Gerda ler lite. Har hon ett handarbete i famnen? Ja, förstoringsglaset visar att hon broderar på en linneduk eller en gardin.

Kvinnan i soffan bredvid Farbror Nat ser mycket äldre ut än han. Är det kanske hans mamma? Eller syster? Det finns vissa likheter. Var hans fru död redan då?

Tant Augusta står i bakgrunden. Det får mig att tro att hon redan då arbetade som hushållerska hos Farbror Nat. Eller så var hon tvungen att ställa sig där för att inte hamna med ryggen mot kameran.

Fotot är antagligen taget hemma hos Farbror Nat. Jag känner igen korsstygnstavlan med älgarna och tavlan med den bredbente pojken verkar också bekant. Möblemanget är likadant som tanterna hade i finrummet och orgeln är precis en sådan jag lärde mig spela på.

Fotografen har inte placerat huvudmotivet mitt i bilden. Antagligen var det viktigt att få med hela interiören.

Farbror Nat var en stilig man. Jag minns att jag tyckte mycket om honom och jag tror att Tant Gerda gjorde det med. I alla fall umgicks de väldigt mycket. Tänk om…

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Äntligen ska ni få svar på de frågor ni ställt ang. “Den långa resan”.

Jag gör en sammanfattning.

Mina föräldrar kom från Karelen, från en socken utanför Viborg. Efter kriget tillföll det området Ryssland. Under kriget evakuerades mamma och mina äldre syskon och de hamnade till slut i Björneborg. Mina äldre syskon skickades som krigsbarn till Sverige.

När kriget var slut, bosatte sig mina föräldrar i Björneborg. De byggde hus och bodde där resten av sitt liv.

Mina äldre syskon kom tillbaka till Finland efter kriget. Leena bodde hela sitt liv i Björneborg, men båda mina bröder flyttade tillbaka till Sverige i vuxen ålder och bor fortfarande här.

Jag var alltså 9 år när jag kom hem till mina föräldrar. Jag kunde ingen finska, så jag fick gå i en svenskspråkig skola och läsa finska som ett främmande språk. Jag tog studenten när jag precis fyllt 18 år och flyttade hemifrån för att studera vid Åbo Akademi.

Jag träffade min man i Åbo, vi gifte oss 1967 och flyttade till Haparanda. Vi hade båda utbildat oss till lärare och jobbade på Tornedalsskolan i Haparanda i nio år. På somrarna var vi i Finland. Sen bodde vi tre år i Luleå och kom till Umeå 1980. ‘And the rest is history‘, som man säger.

När jag kom hem till Finland som nioåring, hade jag en 2 månader gammal lillebror. Det blev en stor omställning i mitt liv. Jag kunde inte prata med mina föräldrar och de var främlingar för mig. Som tur var, bodde både Leena och en av mina äldre bröder kvar hemma. De kunde prata svenska och hjälpa mig till rätta. Leena gick dessutom i samma skola som jag under det första året.

Jag kunde göra mig förstådd på finska redan efter några veckor. Barn i den åldern lär sig snabbt. Jag fick både finsktalande och svensktalande kompisar och jag fick snabbt en svensktalande ‘bästis’.

Jag kan inte säga att jag längtade efter mina föräldrar när jag bodde i Fåglum. De var så långt borta i ett annat land. Jag visste att de fanns, hade kort på dem och skrev brev. Däremot längtade jag efter varje sommar och att Leena skulle komma. Hon blev väl egentligen min mamma.

När jag kom hem accepterade jag mina föräldrar direkt. De var min mamma och pappa och jag ifrågasatte aldrig varför de låtit mig vara kvar i Sverige så länge. Jag längtade inte tillbaka till Fåglum och tanterna. Tant Gerda var död och mitt liv skulle gå vidare.

Livet i Finland var helt annorlunda, men jag lärde mig snabbt de nya koderna, var duktig i skolan och levde tonårsliv med kompisarna. Leena flyttade hemifrån, men vi var ändå mycket tillsammans. Jag var ofta hemma hos henne och hjälpte henne med barnen.

Jag bodde ju bara drygt åtta år hemma hos mina föräldrar, innan jag flyttade hemifrån. Hinner man lära känna varandra på åtta år?

Stannar här för i dag. Ställ gärna fler frågor om ni fortfarande undrar över något.

Ha en skön tisdagskväll <3