Allt är packat och klart, taxin är beställd till i morgon, telefonsamtalen och mailen är avklarade. Nu ut med soporna, vattna blommorna och sen blir det So You Think You Can Dance på TV5.

Det blir ett litet uppehåll i bloggen, men när jag kommer tillbaka den 5 september, har jag säkert mycket att dela med mig av.

Tills dess en stor kram till alla <3 <3 <3

I dagens Vk finns en insändare där signaturen Birgitta är irriterad över att folk i allmänhet och journalister i synnerhet inte vet skillnaden på brytning och dialekt.

Återigen handlar det om finlandssvenskan.

Finlandssvenskan är en svensk dialekt, precis som skånskan och gotländskan. En person som pratar finlandssvenska bryter inte på finska. Finlandssvenskan influeras ibland av finskan vad gäller ord och uttryck (direkta översättningar) meningsbyggnad och satsmelodi. Det är inte brytning.

Mark Levengood pratar finlandssvenska, Arja Saijonmaa pratar svenska med finsk brytning.

Att man bryter på ett språk betyder att uttalet påverkas av ens utgångsspråk, att munnen och tungan ligger i “ursprungsläge”. Jag bryter inte på finska när jag pratar svenska, men jag bryter på svenska när jag pratar finska, åtminstone några dagar, innan jag har vant mig vid att gapa mer när jag uttalar vokaler m.m. Man måste anpassa munnen och inte minst tungans läge när man pratar olika språk.

Den häftigaste diskussionen i det här ämnet har jag haft med en väninna från Luleå. Vi satt på en liten restaurang i den spanska staden Segovia och grälade så högljutt att vi höll på att bli utkörda. Hon råkade säga att man ibland kunde höra att jag bröt på finska. Jag hävdade att det är omöjligt, eftersom mitt utgångsspråk är svenska, men däremot kan man ibland höra att jag använder ett finlandssvenskt uttryck eller tonfall.

Är vi överens?

Nu ska jag packa.

Ha en trevlig onsdag <3

Nu har jag resfeber. Även om jag rest mycket i mitt liv, är det alltid lika ångestfyllt att ta fram resväskan och börja packa. Jag är duktig på att packa ner rätt saker, duktig på att vika kläderna fint, duktig på att fylla ut varje litet utrymme i väskan. Det handlar inte om packandet, utan om avfärden. Johanna känner till detta så väl, att i morgon kväll kommer hon som vanligt att ringa och fråga: “Står du där igen och stirrar på din tomma resväska? ”

På torsdag bär det av till Stockholm och på fredag tar Johanna och jag tåget till Herrjunga med destination FÅGLUM. Jag har på känn att detta kommer att bli ett äventyr och en fin avslutning på min ‘långa resa’. I dag har jag till och med köpt ett extra minneskort till kameran, för jag ska ta många bilder.

Här kommer att par blombilder från Finland.

Det fanns en spännande buske vid husknuten. En slags hortensia. Vi tittade i en katalog och tyckte att det skulle kunna vara en Månskenshortensia (fi. Kuutamohortensia).

Jag kallade den för ’den blyga blomman’ för blommorna var hela tiden vända neråt, till och med då solen sken.

I en väggampel hängde en jättefin petunia, med blommor som stora rosor.

Ha en fin tisdagskväll <3

Jag lärde mig ett nytt ord i Finland. Läppäri. Jag förstod att det betydde ‘laptop’ och trodde att det var slang, men jag såg det i reklamen och hörde det på TV. Själv har jag alltid använt den finska översättningen på ‘bärbar dator’ och det är ok enligt finska Wikipedia. Men ‘läppäri’ är även vedertaget. 
http://fi.wikipedia.org/wiki/Kannettava_tietokone

Det låter väldigt lustigt i mina öron.

Jag var också på jakt efter det finska ordet för ‘scrappa’ och i en bokhandel hittade jag en hylla med scrapmaterial märkt med ‘Skräppi’.

‘Läppäri’ och ‘skräppi’… finskan är ett lustigt språk.

God Natt <3

Jag älskar regn på sommaren. I dag tog jag på mig min röda cykelcape och for iväg för att köpa en kvällstidning. Mitt på capen (mellan armarna) brukar det samlas en vattenpöl, som man måste skaka ur innan man stiger av cykeln. I dag klantade jag mig och vattnet rann ner längs ena byxbenet. Jag blev genomblöt. När jag sen skulle knyckla ihop capen och lägga den i cykelkorgen, skvätte vattnet över hela min jacka och resten av byxorna.

Jag gick in i Klädbutiken M och köpte en ny baddräkt. De hade fått in ‘min’ modell i min storlek. Jag börjar längta till vattengympan nu och vill vara beredd. Klorvattnet i den varma terapibassängen “äter” upp 1,5 baddräkter per år för mig och jag köper alltid samma modell. En gång skickade jag efter en sån där baddräkt som står emot klor- och saltvatten. Den var dyr och gjord i ett material som inte var elastiskt. Jag kände mig som en för hårt stoppad korv i den och fick tvångstankar att jag inte skulle få av mig den. Nej, då föredrar jag en elastisk baddräkt med lite förvillande rynkor på magen.

När jag kom ut var den hopknycklade cykelcapen våt både på ut- och insidan, så jag cyklade hem utan den. Jag var ju redan våt och som sagt, jag älskar sommarregn.

Här öser regnet ner en kväll i Finland.

Jag stod ute på balkongen och njöt.

Ha en skön söndagskväll <3

En svag doft av surströmming svepte mot mig när jag kom in efter att ha följt min kompis till busshållplatsen.

Jag brukar öppna surströmmingsburken under vatten för att minimera lukten. Årets Oskars var mycket salt, men god.

Här har jag dukat fram allt: mandelpotatis, surströmming, gul lök, röd lök, tomat i tärningar, tunnbröd och Bregott.

Jag brukar göra en macka på en bit tunnbröd. Bregott, potatisskivor, surströmming och rom, lök och tomat. Mums!

Den gör sig inte så bra på den grylliga bakgrunden. Det var premiär för min nya duk från Indiska, inköpt redan i våras.

Den är grön i verkligheten, inte gul (se översta bilden).

Till surströmmingen dricker vi sockerdricka. Det är min kompis, som kommer från Kiruna, som har bestämt det. Inte så illa faktiskt. Det blir en pikant brytning mellan det söta och det salta.

Min kompis dricker inte, men till kaffet och glassen tog jag en mustsöstraliköör (svartvinbärslikör), som jag köpte i Tallinn.

Den var god. Inte för söt och med lite sting.

Den andra likören på bilden, Vana Tallinn, smakar mer som billig konjak, men är ett måste att ha med sig hem från Tallinn.

Nu har lördagen gått över i söndag.

Trevlig söndag på er alla <3

I går sommarpratade Anna Odell i P1. Hon berättade hur hon genomförde sin fejkade psykos på Liljeholmsbron i fjol.

Hon ville iscensätta en självupplevd händelse för 13 år sedan. Hon skulle göra det som en del i sitt examensprojekt. Hon ville inte göra det för sin egen skull, utan för alla andra. Hon ville få oss att känna att ett tvångsomhändertagande alltid är en kränkning.

Med entonig och sorgsen röst berättar hon i detalj om händelser och känslor. Hon beskriver hur det verkliga vävs in i det overkliga. Hon upprepar flera gånger att hon gör motstånd, mot poliser och vårdpersonal.

Hon förs till St. Görans sjukhus, blir bälteslagd och nerdrogad, innan hon avslöjar att hon fejkat.

Jag kan inte förstå att någon utsätter sig för detta frivilligt. Jag blir  ledsen för Annas skull. Hon låter så olycklig.

Mot slutet av programmet tackar hon alla som hjälpt henne med projektet, alla som stöttat henne efteråt och till och med alla som fördömt hennes upptåg. (Tack, hela världen!)

Mot bakgrund av det hon berättar om sig själv kan jag på något sätt förstå hennes agerande, men jag kan inte acceptera att hon tyckte att hon hade rätt att uppta viktiga samhällsresurser, polis och vårdpersonal, som säkert hade behövts på annat håll.

Konstens uppgift är ju bl.a. att tänja gränser, men jag tycker det finns gränser för hur man gör det.

Anna Odell har skrivit om sitt projekt i DN 2009-09-20:

http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/jag-tror-att-jag-pa-bron-hittade-tillbaka-1.956492

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag är det surströmmingspremiär, men jag får vänta tills på lördag innan jag får smaka årets strömmingar.
Oskars, ska det vara.

För en tid sedan funderade jag om Dominokexen fortfarande fanns i Finland. Ja, de finns i alla högsta grad.

Det är dock inte längre Fazer som gör dem, utan LU, men de görs efter samma recept som alltsedan 1953.

Det speciella är präglingen av kexen.

På ena sidan står det alltid Domino och på den andra sidan finns det olika mönster. Jag minns inte hur många olika mönster det finns i en förpackning.

De kex jag fotograferade, köpte jag i Torneå och det är de traditionella, med chokladkex och vaniljfyllning. I Björneborg såg jag att det fanns andra fyllningar, ex jordgubb och aprikos och att kexen även såldes i storpack. Fusk, tycker jag, som är uppvuxen med choklad och vanilj.

I Finland tittade vi på ett TV-program  som heter “Kesäillan valssi”, ‘Vals i sommarnatten’, som sänds live från någon dansbana i landet. I fredags uppträdde bl.a. Charles Plogman, en schlagersångare som blivit mycket populär.

Här är ett klipp från fredagens program. Han sjunger “Keskellä elämää”; ‘Mitt i livet vill jag vara…’

 Ha en trevlig torsdagskväll <3

I fjol presenterade jag konstverket ‘Torgparlamentet’, som står på salutorget i Björneborg.

En man gör konster, medan en annan intresserat ser på och en tredje står vid sidan om och iakttar.

I år fanns ett nytt konstverk på gågatan. Hon heter Maire, ett vanligt finskt kvinnonamn.

Det var inte så lätt att fotografera henne, för det satt alltid folk på bänken bredvid, eller så stod de framför och beundrade henne.

Hon verkade emellertid välkänd i stan, för vid ett tillfälle hörde jag en kvinna säga i mobilen:

“Jag står här bredvid Maire… kom hit…”

Jag undrar hur det känns att se henne sitta där i snö och slask.

På torget och vid bussarna hade man hängt upp blomsterkorgar högt upp i lyktstolparna.

Jag undrar hur de vattnas? Korgarna är av sån där kokosfibermatta som allt vatten far igenom.

I Vasa fanns det också ett nytt konstverk. En kvinna och en man i full fart framåt.
 

Mycket intressant. Kvinnans ansikte fascinerade mig.

Hon tittar bakåt. Varför?

Av stilen att döma är det samma konstnär som skapat pojken som leker med flygplanet

och pojken med de öppna händerna på Vänortstorget lite längre bort.

I dag träffade jag en bekant på stan som kramade om mig och nu sitter jag med hennes starka parfym i näsan. Sitter lukten i min näsa eller i min hjärna? Vad gör man för att få bort den? Jag har nyst och snutit mig… måste jag ta till nässköljning?

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Den trevliga väntsalen på busstationen i Vasa är alltså ett minne blott. Hela busstationen är flyttad till ett nybyggt resecentrum bredvid järnvägsstationen.

I stället för att köra över bron som går över järnvägsspåret, körde taxichauffören ner vid sidan om och stannade mitt under bron. Det stod en buss framför oss, så jag tänkte att vi väntade på att den skulle köra.

“Är det en ny väg till busstationen?”, frågade jag.

“Det här är busstationen”, sa chauffören och pekade på en vägg  under bron.

“Är det här busstationen”, sa jag något chockad. “Så du menar att jag ska stiga av här?”

“Ja, men först vill jag ha betalt”, sa han irriterat. Den mannen hade då ingen humor.

Jag betalade, steg ur bilen och blev anvisad av den sure chauffören att gå in genom en dörr runt hörnet.

Det var förstås fel dörr. Jag hamnade i ett stort hav med hyllor fulla med godsförsändelser och människor som gick hit och dit med paket eller papper i händerna. Ingen tycktes se mig och plötsligt kändes allt som en absurd film.

Så småningom såg jag en liten disk i andra ändan av havet och tog mig dit. DÄR satt de bekanta kvinnorna som aldrig åldras. De hade en minimal arbetsplats bakom var sin dator och det forna skyddsombudet i mig protesterade vilt. Det här skulle jag aldrig ha godkänt.

Jag köpte min biljett av den ena kvinnan, den korrekta med permanenthåret. Sen såg jag mig omkring.

Inklämda i ett hörn fanns fyra små runda bord och ett antal fina nya stolar i formpressat trä, en ståskrivplats för Western Unions tjänster och en spelautomat. På väggen en elektronisk skärm, som ständigt flimrade fram tider för avgångar och bussrutter. Den riktiga ingången fanns på den sidan och folk kom och gick och det var extremt TRÅNGT.

Där kunde jag ju inte sitta. Det fanns inga boxar för bagage, men det var nära till järnvägsstationen, så jag gick dit. Där fanns det förvaringsboxar, nya toaletter, en bistro och framför allt lugn och ro att sitta och reflektera över den stora förändringen jag just fått ta in.

Ärligt talat var jag arg. Jag hade just sett ett nybyggt resecentrum, där människorna, både anställda och resenärer, trängts in i ett hörn av ett stort och luftigt hav för gods. Jag hade precis kommit med en färja där långtradarchaufförerna är kungar, medan vanliga passagerare får betala hutlöst mycket och vara tacksamma för att få fara med.

Det blev än en gång tydligt att människor och människors behov får allt mindre värde, som i arbetslivet, där de som tar hand om gamla och sjuka får mycket sämre lön än de som skapar dataprogram eller utformar idiotisk reklam.

Hädanefter blir alltså järnvägsstationen mitt väntrum. Jag kan låsa in min väska och gå ut på stan. Det är nära till centrum och det finns en taxistation precis utanför när jag ska ner till hamnen på hemresan.
Jag får se det som en förbättring för mig personligen, fast jag saknar det gamla mysiga väntrummet och det LIV som fanns där.

Ha en bra tisdagskväll <3

Åter hemma efter min korta visit i Finland. Hann faktiskt längta hem, för värmen blev olidlig. Vi hade 27-30 plusgrader hela tiden och extremt hög luftfuktighet, så på lördag däckade jag, illamående av värmen och för mycket kaffedrickande. Vi gjorde bara en kort utflykt till kyrkogården och Leenas och föräldrarnas gravar, men sen låg jag hela eftermiddagen på rygg och längtade till min svala lägenhet här i Umeå.

Bortsett från det var det trevligt. Jag träffade min bror, vänner och bekanta och snurrade runt på stan, så det är klart att det blev intensivt.

Färjan var försenad över en timme i går kväll. Vi fick vänta på terminalen i Vasa medan alla fordonen lastades på och for sedan rakt in i solnedgången.

I mitt förra inlägg kallade jag färjan 'sunkig'.  Det är ingen passagerarfärja, utan ett lastfartyg som kör långtradare och andra fordon. De få passagerare som åker med är hänvisade till en ofräsch sittsalong och ett kafé, där de bästa borden är reserverade för långtradarchaufförerna. Det finns ett litet däckutrymme där rökarna, jag och en och annan turist kan stå.

Så här ser det ut mot fören, taget genom kaféfönstret tidigt på onsdag morgon.

Här är utsikten akterut från det lilla däcket, taget i går kväll. Vasa ligger bakom oss i ett rosa dis. Långtradarna är på däcket under, men även på det öppna däcket står det bilar under den här turen.

Resan största överraskning var att väntsalen på busstationen i Vasa var BORTA. Nu finns den bara som en nostalgisk beskrivning på min blogg. Man hade byggt ett nytt resecentrum på en helt ny plats. Det ska jag berätta mer om i morgon.

Ha en skön måndagskväll <3

P.S. Vad betyder det när tangentbordet plötsligt inte fungerar på min bärbara dator? Det hände tidigare i dag, men gick till sig när jag stängde av datorn och öppnade igen. D.S.

I morgon kommer jag att få vänta i 2,5 timmar på busstationen i Vasa. Efter den sunkiga båtresan kommer det ändå att kännas bra. Jag kommer att känna att jag är i Finland och att det är något speciellt. Efter förra sommarens resa skrev jag ett inlägg i min andra blogg om väntsalen på busstationen i Vasa. Nu publicerar jag det på nytt.

                                              ******
Busstationen i Vasa är nog ett av de mysigaste ställena jag har väntat på. Jag brukar få sitta ett par timmar och vänta på min buss, men det har jag egentligen ingenting emot.

Väntsalen är inte stor. En disk där man kan köpa biljetter, fika, godis och tidningar, några småbord för fikagäster, en rad stolar längs väggen, ett finskt pajazzospel (som nu är utbytt mot ett datoriserat spel).
 

Nytt för i år var ett litet bord i ena hörnet med blanketter för Western Unions tjänster.

Det första jag alltid lägger märke till när jag kommer in, är att radion är på med finsk musik. Rätt stämning direkt.
Jag sitter lätt två timmar med en kaffe och en bok. Det blir inte så mycket läst, för det händer hela tiden något. Folk kommer och går.

I år slog det mig att det är samma kvinnor som jobbat bakom disken under alla år jag rest… och det börjar snart bli 30 år.
Kan det vara möjligt?
Den ena har alltid sett likadan ut, permanentfrisyr från 50-talet, stora glasögon och runt osminkat ansikte. Korrekt och vänlig.
Den andra kvinnan är lite mer hejsan - hoppsan, med halvlångt, lite ostyrigt hår. Trevlig och pratsam.
Båda kvinnorna pratar flytande finska, svenska och engelska. De säljer biljetter, informerar om tidtabeller, fyller på skolungdomarnas busskort, hjälper flyktingar/ invandrare skicka pengar med Western Union, häller upp en kopp kaffe åt en skakig A-lagare eller ber honom gå hem om han blir för stökig.
Alla blir lika vänligt bemötta.

Sen kommer busschaufförerna in på en fika. “Mitäs tytöt?”, ropar de. Fritt översatt: “Hur är det med flickorna i dag?” ’Flickorna’ svarar: “Mitäs tässä”. Fritt översatt: “Inget särskilt”. De har en speciell jargong, busschaufförerna och ’flickorna’. Skämtar lite flörtigt med varandra.

Jag stiger upp, betalar 1 euro för att gå på toaletten. Sen går min buss och det kommer att dröja minst ett år igen innan jag kommer tillbaka till denna trevliga väntsal.

                                             ********

Vi hörs igen på måndag. Kram <3

I dag har jag varit och klippt mig och sen på Forex och växlat in euro. Onsdag morgon åker jag till Finland på några dagar. Jag tar som vanligt båten till Vasa och därifrån blir det buss i tre timmar till Björneborg (fi. Pori). Jag ska bo hos goda vänner i samma område där mitt föräldrahem fanns, hälsa på en gammal släkting och umgås med min yngre bror.

Jag håller också på att planera nästa resa, som går till Fåglum med stopp i Stockholm på både på dit- och hemfärden. Jag flyger ner den 26/8 och sen börjar äventyret. Johanna har lovat följa med mig till Fåglum och det känns faktiskt tryggt. I Stockholm ska jag få låna exets nya lägenhet på Söder några dagar, vilket känns lyxigt.

Nu har det regnat ett par dagar och luftfuktigheten är extremt hög. Gräsmattorna jublar och har blivit fint gröna igen. Till min förvåning klippte vaktmästaren gräset mitt under hällregnet. Men ok, är det måndag så är det tydligen gräsklippning på scemat, oavsett väder.

Det verkar kul att fara fram och tillbaka med den lilla traktorn. Jag stod i fönstret och försökte fånga den på bild. Zoomade lite och tappade bort den… och... där for den…

Visst ser det ut som om föraren sitter bak-och - fram?

Nu ska jag ställa mig och stryka framför TV:n och se om Lotta Engberg har fått tillbaka rösten.

Ha en trevlig måndagskväll <3   

Dagens sommarpratare i P1 var Annika Östberg.

Så fin hon ser ut på bilden, så olik den magra, allvarliga blondin man sett i TV-intervjuer under åren.

Jag tycker Annikas sommarprat var mycket bra. Hon beskrev det som hänt, utan att vare sig bortförklara något eller beskylla någon och framför allt utan bitterhet. Hon beskrev den längtan till hemlandet, till rötterna, som alla kan känna igen, vänskapen med de andra kvinnorna i fängelset och sin oerhörda tacksamhet över livet på ett sätt som säkert fick många lyssnare att tänka till. Mer än halva livet har hon tillbringat “utanför” livet. Hon har mycket att ta igen.

Nu vet jag att många säger att det här är hennes version o.s.v. Javisst, det här är hennes upplevelser och känslor och ingen annans. Det ska vi respektera.

Jag önskar Annika Östberg lycka till när hon nu blir en fri kvinna i början på nästa år. Jag hoppas att hon får ha hälsan, leva länge och njuta av livet. Hon har avtjänat det straff hon dömdes till.

Ha en skön söndagskväll <3

När jag klev på bussen hem från Kalix, fick jag en chans att bättra på min karma.

Framför mig stod en kvinna som skulle till Töre. Det skulle kosta 44 kronor och hon gick igenom alla sina fickor, men hittade bara 25:50.

“Oj, vad gör vi nu?”, sa hon till busschauffören och föreslog att han skulle vänta vid busstationen i Töre, så att hon kunde gå in och se om det fanns någon där som kunde låna henne en tjuga.

Busschauffören svarade irriterat att han redan var 15 min. försenad och att han inte hade tid med annat än ett snabbt stopp i Töre.

Jag blev först också irriterad på kvinnan, för hon sa att hon bodde i Töre och då tycker man ju att hon borde veta hur mycket det kostar att ta bussen till och från Kalix. Men sen tänkte jag att jag vet ju ingenting om bakgrunden till varför hon inte hade tillräckligt med pengar. Jag kunde ju bara bedöma henne från det jag såg och hörde just där, så jag drog upp en tjuga ur plånboken och gav den till henne. Jag sa att hon i sin tur kunde hjälpa någon annan och att jag nog skulle få tillbaka min tjuga i någon form vid ett annat tillfälle.

“God bless you”, sa hon bara.

Min kompis och jag hade precis pratat om det där, för hon hade råkat ut för samma sak när hon skulle åka med Norrlandsbussen för ett par veckor sedan. Hon trodde att hon kunde betala med kort, men den bussen tog bara kontanter och det fattades en femtilapp för henne. Då var det en kvinna bakom henne som gav henne den femtilappen. Nu var det så lyckligt att den kvinnan och min kompis hade samma bank, så kompisen kunde föra över pengarna på kvinnans konto via sin mobil.

Jag påminde henne om den gången vi skulle gå på bio och en tonårskille bad att få låna hennes mobil för att ringa sin mamma. Vi hörde hur han förtvivlat berättade för sin mamma att han hade missat bussen och att hans skolbusskort inte gällde efter ett viss klockslag och han hade inga pengar. Då tog min kompis telefonen och sa till hans mamma att hon skulle ge pengar till killen så att han kunde ta sig hem.

Jag tror att de flesta har varit med om liknande händelser. Det behövs inte så mycket att hjälpa en annan och jag tror att man på ett eller annat sätt får tillbaka det.

Jag ger däremot inte pengar till en A-lagare på Vasaplan som säger att han behöver busspengar, men jag bjuder honom gärna på ett pling på mitt busskort. Jag ger inte heller pengar till dem som sitter och spelar Besame Mucho på dragspel på stan, för jag vet hur de är organiserade. Där är jag hård.

I dag var det färggrant på Plantagen. Tuppkam heter blomman.

Hmm, mer originell än vacker…

Ha en lugn lördagskväll <3

Natur möter kultur.
Uppe på en stor sten står två egenhändigt gjutna cementkrukor.

och ett fågelbad, gjutet med hjälp av rabarberblad.

Ett litet konstgjort vattenfall porlar nerför stenen.

En kaxig groda latar sig på kanten.

En annan groda står nedanför på marken och vädjar: “Kyss mig, kyss mig!”.

Vet inte…

Trollen, tillverkade av barnbarnen, skrattar åt den.

Strax bredvid finns en uteplats/ grillplats som, vad jag förstår, inte används så mycket längre. Där står en stor lykta och olika gröna växter.

Skogen ligger nära. Utsikt från altanen.

 

Som sagt, natur möter kultur.

Ha en mysig fredagskväll <3

Äntligen har vädergudarna kommit överens. Skyfall på kvällen och natten och vackert väder med sol på morgonen igen. Så ska det vara.

Här kommer lite fler trädgårdsbilder. Orsaken till att jag tagit så många kort är att jag bett att få scrappa ett litet album från stugan. Jag behöver lite omväxling i scrappandet och ett album är ju alltid ett trevligt minne och bra att ha och visa för intresserade.

Stora blå svampar, en blå groda och en igelkott lyser på långt håll i gräsmattan.

Igelkotten är lite blyg och gömmer sig gärna i grönskan.

Den här fina katten, som står vid den murade grillen, är däremot inte blyg.
 

Kolla minen! Jag skrattar varje gång jag ser den.

Flera blommor nu. Smultron, trodde jag. Nej, det är en Blodfingerört.

Den lilla blomman är helst knuten och bortvänd. Det är nästan omöjligt att fånga den helt utslagen.

En fin Malva klänger i ett hörn i den ’japanska’ planteringen.

Där finns också en buske som heter Diabolo. Den har mörka blad. Läste på nätet att den kommer att få vita blommor.

Här en gruppering med små buskväxter med fina färger.

I morgon tar vi det lilla vattenfallet.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Visst kan humlor också hamna i paltkoma?

En morgon for en humla in i en blå Näva och bökade länge och väl därinne.

Jag höll ett öga på den och plötsligt såg jag att den låg alldeles stilla. Den hade rullat ihop sig och låg på sidan inne i blomman.

Den reagerade inte när jag rörde på blomman. Var den död? Vi kom överens om att den vilade sig lite, den hade ätit för mycket och hamnat i ‘nektarkoma’.

Efter en stund skakade jag på blomman och då föll humlan ner på verandagolvet. Den vaknade lite till liv och började gå och vinglade farligt nära springan mellan brädena. Var den berusad?

Så småningom försökte den flyga och kom till slut iväg. Mycket märkvärdigt.

Vad tror ni? Var den berusad av för mycket nektar, eller hade den hamnat i ‘nektarkoma’?

I dag har jag varit ute och cyklat i regnet. Smärtan i höften är borta. Jag behövde bara vila den några dagar. Nu ska jag se till att jag stiger på och av cykeln på ett skonsamt sätt.

Ha en skön onsdagskväll <3

Min kompis har mycket gröna fingrar och ett konstnärligt öga. Jag bara väntar på att hon blir pensionär och kan ägna hela sin tid åt trädgården. Jag misstänker att gräsmattan kommer att grävas upp bit för bit och förvandlas till olika oaser med blommor, vattenfall och annat spännande.

Projektet just nu visade sig bli något japanskt. Här i det gamla potatislandet kommer det att bli mycket växtlighet och smala träspångar.

Den japanska lyktan inhandlade vi i Finland. Den består av tre delar och fotpelaren är mycket tung. En av grannarna kom över och ville titta på ’minareten’.

En princip som tillämpas i rabatterna är att de olika blommorna får växa in i varandra. Här samsas Lupiner med Prästkragar, Stormhatt och en blåblommig Näva.

Blommorna tittar in genom altanräcket. Vackert med blått mot det vita och mysigt sällskap vid frukosten.

Stora krukor med vit och blå Lobelia och en stor gul Tok på var sin sida av bron.

Det finns också små rosa Tokar,

och rosa Nävor.

Rosenskära,

Dahlior med sammetsliknande blommor

Daggkåpor, tacksamma att fotografera

och min favorit, en Voodoo (mexikansk fetbladsört)

Det kommer mera.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Titta på Allsång på Skansen i kväll. Där uppträder en finsk manskör: Huutajat (= 'skrikarna') som skriker sina texter i stället för att sjunga dem. Jag har sett dem en gång live och det var bland det märkvärdigaste jag varit med om. D.S.

Hej! Nu har jag kommit tillbaka till Umeå från det blå huset i Norrbotten.

Vi har haft en skön vecka med  kvalmig hetta, skön sol och svalkande vindar, lite regn och i går mulet och blåsigt.

Det första jag fick när jag kom var denna jordgubbe.

Jag vred och vände på den, men kunde inte riktigt definiera vad den föreställde. Söt och god var den i alla fall. 

Vi har varit på IKEA i Haparanda och två gånger över på finska sidan, bl.a. på Marimekko. Precis på gränsen, där IKEA först skulle ligga, har man nu byggt en stor galleria som heter Rajalla/ På gränsen, rätt och slätt. Ett stort affärscentrum med både svenska och finska affärer. Där fanns Pentik och jag hittade min present… och där fanns Tiimari, där jag shoppade loss… Hennes & Mauritz, Kapp Ahl, Seppälä… snabbmatställen och en stor finsk mataffär. Atmosfären var definitivt finsk och vi pratade finska i affärerna.

Sen har jag plockat blåbär och bakat blåbärspaj, vi har grillat och ätit nyfångad röding, suttit länge med morgonkaffet på verandan, haft trevliga fikagäster, åkt till campingen och köpt kvällstidning och glass. Det har varit så skönt.

Min kamera är full med kort som jag kommer att terrorisera er med hela veckan. Jag har fått lov att visa allt fint som finns i trädgården där uppe.

Vi ses i morgon <3