Sneddade över Rådhustorget på väg till Åkerbloms bokhandel, då min uppmärksamhet fångades av skylten på en av Umeås offentliga toaletter.

På ena sidan finns en urinal a.k.a. urinoir a.k.a. pissränna för män.

Symbolen säger att den är för män. So far so good, men hur ska jag tolka den andra symbolen: man och kvinna överkryssade? Javisst, förbjudet för man och kvinna att gå in tillsammans. Hade det inte räckt med att kryssa över en kvinna om man nu vill vara övertydlig? Eller är det något jag missar här? Hmm, ska kanske ringa Umeå kommun och fråga hur de tänkte = fantiserade.

På andra sidan finns en dörr till en vanlig toalett.
 
Här är handikappade, män och kvinnor välkomna. Fast det finns en lodrät linje mellan man och kvinna, vilket jag tolkar som att de är välkomna var för sig. Men det finns däremot inget förbud att gå in tillsammans, eller hur? Här är det 'fritt fram'.

På Kustlinjens buss mellan Skellefteå och Haparanda såg jag denna skylt i somras.

Min första sömniga tanke var att det är förbjudet att stå och titta på när andra sitter på toa, men sen fattade jag att man uppmanar män att sätta sig ner i stället för att stå upp och försöka parera bussens krängningar. Det tackar jag förstås för. Kostym och hatt gör att alla män ska känna igen sig, eller hur?
Mannen som sitter gör mig dock förbryllad. Är han naken, eller har han glömt att dra ner byxorna? Vad gör han med händerna??

I kväll är det vattengympa. Längtar, längtar.

Ha en bra torsdag <3 

Den trevliga saken:
Posten kom med fina band till scrappingen, som jag köpt på Tradera. I paketet fanns även en bonus, en liten änglastämpel.

Jag blev så glad över att det var just en ängel som kom  till mig. Glad och överraskad.
Stämpeln är bara 1,7 cm och jag tror att jag ska ha den som signum på alla mina layouter. En liten ängel i kanten eller i ett hörn...

Den tråkiga saken:
Någon har snott min stora cykelkorg som hängde på pakethållaren. I den hade jag min cykelpump. Jag köpte en billig cykelpump på Jula, som var värdelös. I dag köpte jag en dyr cykelpump på Coop, som var bra. Nu har jag välpumpade däck, men ingen cykelkorg. Snyft.

Kakan jag bakade i går blev godkänd. Jag skar upp den i ganska små bitar, så här:

Man ser de tre olika lagren.
Det var ingen höjdare att använda en rund form om man vill skära upp fyrkanter, för det blir ganska mycket ’spill’ i kanterna som jag måste äta upp själv. Till nästa gång ska jag köpa en fyrkantig form.

Alla tyckte den var god. Jag skrev att den är ’syrlig’, men det är ju bara fyllningen. Själva kakan är söt och ganska kompakt. Man äter den helst i små bitar. Den går också utmärkt att frysa.

God Natt alla vänner <3

Nu har jag bakat ‘kesellakakan’. Det är lite pysslande, för man gör den i tre lager.
Mamma bakade alltid en stor sats på en hel ugnsplåt, men jag har halverat receptet för en mindre form. Tycker man om lite syrliga bakverk, så är denna kaka en dröm.
Här kommer receptet:

Mammas ‘rahkatorttu’. (Stor sats för ugnspanna; halverad för mindre form)

4 (2) glas vetemjöl (1 glas = ca 2,5 dl)
2 (1) glas socker
2 (1) tsk bakpulver
2 (1) tsk bikarbonat
3 (1,5) tsk vaniljsocker
250 (125) gr smält smör

Blanda alla ingredienser väl och dela degen i två lika stora delar.

Tillsätt till den ena delen:

2 (1) ägg
2 (1) dl filmjölk

Det här är botten som breds ut på plåten eller i formen.

Blanda fyllningen:

4 (2) dl kesella eller kvarg (rahkaa)
2 (1) ägg
2 (1) dl socker
saften från 1 (½) citron

Häll fyllningen över botten (den blir ganska lös).

Smula över den andra halvan av degen på ytan.

Grädda i ugn i 200 grader, ca 30 minuter.

Grunddegen blir ganska grynig.

Jag tyckte att min fyrkantiga ugnsform verkade lite för stor, så jag smorde och bröade en rund pajform med höga kanter. Det kanske inte var så smart, för det verkar som att kakan pöst upp för mycket.
 

Den ska få stå i kylskåpet över natten och i morgon ska jag skära små fyrkantiga bitar att ta med till akvarellen. Få se om jag godkänner den eller om det blir att panikhandla något annat.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I går var jag stel i nacke och axlar efter lördagens scrappande, så jag tänkte att en fönsterputs skulle hjälpa som uppmjukning. Tänkte bara ta ett fönster, gavelfönstret i vardagsrummet. Jag älskar min lägenhet, men den har stora fönster och eftersom det är en hörnlägenhet har jag fönster på två sidor i vardagsrummet.
Utanför gavelfönstret växer en stor björk, som brer ut sig allt mer för varje år.

Det innebär att pollen och allehanda skräp kryper in mellan fönsterkarmarna och att den yttre sidan på glaset blir extra smutsig och nästan lite klibbig.

I går fick jag uppleva att även små djur tycker om att krypa in i alla små springor. När jag öppnade ett av fönstrena fick jag se något alldeles fruktansvärt äckligt uppe i ena hörnet. Det var så obehagligt att jag inte ens kunde förmå mig att fotografera det och då förstår ni att jag var chockad.

Konsistensen var torr, som ett tillplattat minigetingbo, och i detta krafs fanns det knallgula torkade larver. Jag blev tvungen att ställa mig på en pall och balansera för att kunna skrapa och blöta loss eländet. Vad var detta?

Sen hittade jag en förtorkad liten nyckelpiga och spindelnät och en levande spindel. Behöver jag säga att jag tätade ordentligt med nya tätningslister överallt?

På onsdag är det min tur att ha med mig fika till akvarellmålningen, så i morgon ska jag baka. Det blir något min mamma ofta bakade, en ‘kvargkaka’ (rahkatorttu). Kommer att lägga ut receptet sen.

Ha en mysig måndagskväll <3

Gårdagens pysseldag blev supertrevlig som vanligt. Jag hade inte träffat min scrapkompis på hela sommaren, så vi hade mycket att prata om. Men vi hade gott om tid, vi satt i 12 timmar med bara några korta pauser och ett medlemsmöte på en timme.

Jag gjorde fyra layouter. En med Halloweentema till Ronjas album:

Det blev ett fotocollage och lite ’skrämmande’ dekorationer. Till och med bokstäverna är lite äckligt gummiaktiga att ta på.

Spindelnäten och spindlarna blingade jag med grönt glitterlim.

Sen gjorde jag en layout på ett kort när Ronja skulle börja skolan. Mor och dotter har likadana kavajer.
 
Dekorationerna är figurer från ClipArt, som jag skrivit ut och sedan klippt ut. Det är ganska skönt att bara sitta och klippa en stund. Plötsligt frågade någon: “Är det en liten fågel som kvittrar någonstans?” “Nej, det är min sax”, sa jag. Den lilla nagelsaxen jag klippte med gnisslade var gång jag öppnade den.

Jag gjorde två romantiska layouter till Johannas album. Fotografierna känns så privata att jag inte vill lägga ut hela layouterna.
På den ena knåpade jag ihop en kul tavla i stället för rubrik. Idén har jag fått i en av de inredningsbloggar jag läser.
Kan ni läsa budskapet?

Den andra layouten fick denna ’rubrik’. På den lilla tagen står det:
 I believe! Dreams come true.

Jag är nöjd. Johannas album är snart klart. Jag har sparat två fotografier till nästa lite större scrapträff i mitten på november. Då kommer det att bli olika tävlingar och det är alltid kul med utmaningar.

Ha en skön söndagskväll <3

“Jag säger lugnt nej när jag behöver”, står det på ett kort jag hittade i en påse med smått och gott från min senaste resa.

Varför är det så svårt att säga nej? Nej till sånt jag inte mår bra av, nej till människor som dränerar mig på energi och nej till dem som bara vill utnyttja mig?

Varför är det å andra sidan så svårt att säga ja? Ja till sånt jag mår bra av, ja till människor som vill hjälpa, ja till äventyret?

I samma påse hittade jag stickers jag hade glömt att jag köpt.
När jag är i Stockholm går jag alltid in i en affär som heter Drottninggatans Bok & Bild på väg till Gamla Stan. Det är en liten trång bokhandel, med det bästa urvalet av pocketböcker, billiga inbundna böcker nere i källaren och mycket billiga kort och stickers för scrapbooking.

How lycky am I? Jag hade ju köpt stickers som passar precis till den nya trenden ‘Steampunk’.

Även om jag gärna går min egen väg, så har jag ofta näsa för trender.

I morgon ska Pysselhäxorna träffas och scrappa hela dagen. Vi ska också ha medlemsmöte och loppis. Ett bra sätt att bli av med material man tröttnat på.

Jag har bara fyra layouter kvar i Johannas album. Det blir en fin julklapp. I morgon ska jag bl.a. göra en layout med Halloween-tema till Ronjas album. Det blir spindlar, spindelnät, spöken och kranier och ev en och annan pumpa.

Det kommer att bli sent i morgon, så nästa blogginlägg kommer inte förrän på söndag.

Ha en njutningsfull helg <3

Hörde på radion att det är höst nu i norra Sverige, men ännu inte i mellersta och södra Sverige. Det beror på temperaturerna.

I fjol höst saknade jag de röda inslagen i trädens höstfärger. Det fanns en orsak till det, som jag inte längre kommer ihåg. I höst är den röda färgen emellertid tillbaka. RUSKA, kallar vi de fina färgerna.

På väg till vattengympan för en vecka sedan såg jag denna vackra lönn.

I dag hade den blivit flammande röd.

Så vackert i kvällssolen.

Vissa rönnar är mycket vackra, med gyllene blad och röda bär.

Busken i rabatten är också höstfin.

Det blir mörkt tidigt. Träden och buskarna speglade sig vackert i ankdammen utanför terapibadet.

Sen är det ju fullmåne, men den är, som sagt, svår att fånga på bild. I kväll ville den inte.

Nu är jag trött efter ett intensivt vattengympapass. Vår ordinarie ledare är tillbaka, så i kväll körde vi till ‘Lucky Lips’, ‘Jag orkar inte mer’ (Marcoolio) och ‘Vackert väder’ (Peps Persson) m.m.
Jag blir så lycklig över att kunna röra mig så fritt i vattnet. Tjohoo!

God Natt alla fina <3

I dag sken solen igen, så jag passade på att putsa några vardagsrumsfönster OCH klistra på nya tätningslister. Det var ett drygt jobb. Jag lyssnade på finsk musik på hög volym och underhöll folk som gick förbi.

Mitt i allt höll jag på att trycka fingret på den här lilla sömniga varelsen. En geting.

Hade den lagt sig för vinterdvala mellan fönstret och karmen? Huh, i så fall behövde jag verkligen nya tätningslister. Jag petade lite på den med saxen och då kvicknade den till och flög iväg.

Jag lyssnade på Antti Huovila, och han sjöng bl.a.  “Revontulihäät”, ‘Norrskensbröllop’.
“Norrskenet flammar på himlen och vi firar vår bröllopsnatt med kärlek…”

Oh, så finskt...

Ha en lugn onsdagskväll <3

Jag har några torkade ekblad som jag plockade från den urgamla eken i Fåglum, som var mitt landmärke för hur långt jag vågade gå längs den lilla vägen.

Hur gammal kan en ek bli? Den här måste vara minst 100 år gammal. När jag var liten såg den mer ut som ‘sparbankseken’, med mycket skugga under. Nu är den en vresig gamling med knotiga grenar och små löv.

Stammen är skrovlig och torr.

Här plockar jag mina eklöv.

När jag var liten plockade jag ofta eklöv, la en krona under och gnuggade med pennändan tills konturerna av kungen kom fram.

Vad ska jag göra med de här löven? Jag tror inte det funkar att gnugga fram kungen, för de är för torra. Jag kanske skall scrappa en sida till minne av min barndoms ek.

Jag har också torkat klockljungen jag plockade.

Tänkte scrappa med den också, men den skräpar mycket och är skör. Funderar på att laminera in den och sen använda den inplastad som små tavlor när jag scrappar. Är det en bra idé?

I går satt jag framför TV:n och vek blommor av Aftonbladets rosa sportbilaga + gamla livstyckeknappar.

De kanske hamnar på det här fina pappret, köpt på Tiimari i Finland, som jag ska göra en romantisk layout med på scrapträffen på lördag.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Varför befäster reklamen fördomarna om att det som är nyttigt inte kan vara gott? Är det inte lite förlegat?

Jag börjar tröttna på Pågens TV-reklam om att vitt bröd kan vara nyttigt, men då säger man att det är mörkt.

“Det här är ett vitt bröd, fast lika nyttigt som mörkt”, säger Pågenförsäljaren.

“Jag vill inte ha mörkt bröd,” säger ungen. Mamman är tyst.

“Ja, fast det här brödet är vitt, fast mörkt…”, försöker försäljaren.

“Inte mörkt bröd, sa jag”, säger den osnutne ungen med indignerad skärpa i rösten

“Hur är det nu, är det vitt eller mörkt?”, frågar mamman irriterat.

“Det är vitt, fast mörkt…”, …

Reklamen utgår från att vitt bröd är onyttigt men gott, mörkt bröd är nyttigt men inte gott.

Är det det vi ska lära våra barn?

Själv är jag uppvuxen med finskt rågbröd, ibland fick man “setsuuri” = sötsur = sirapslimpa och när det var fest fick man vetelängd. Det var det man fick och ingen pratade om nyttigt eller onyttigt.

En annan reklam som retar mig är McDonalds Happy Meal, som ju kan fås enligt tallriksmodellen. Det får man inte berätta för barn, för då kan de få för sig att det är nyttigt och inte äta.

“xx is right, Happy Meal can serveras enligt tallriksmodellen, but let’s not talk about it, because…”

Det är så känsligt att man till och med måste tala svengelska för att ungen inte ska förstå. Nu undrar jag om ungen överhuvudtaget vet vad tallriksmodellen är och om han bryr sig. Så himla larvigt!

Stackars oss konsumenter, som hela tiden måste vara på vår vakt mot nyttig, äcklig mat.

“Kan något som smakar så gott vara nyttigt?” Vilken reklam var det?

Ha en nyttig och god måndagskväll <3

P.S. Kl 18.58. Månen hänger lågt ikväll. D.S.

I natt gav jag mig själv en smäll på käften. Jag skulle vända mig på andra sidan, handen trasslade in sig i täcket och när jag fick den fri blev det en rekyleffekt jag inte kunde stoppa och jag slog till mig själv över munnen. I dag har jag en röd bula på underläppen, en minifläskläpp.

Sen drömde jag en återkommande hinderdröm, som jag inte drömt på länge. Den handlar om att inte hinna med bussen, tåget eller flyget. Det finns alltid en klocka på väggen som stressar mig och jag ska packa och hittar inte det jag ska packa.
Känner ni igen det?

I natt var jag i Fåglum och en kvinna skulle skjutsa mig till bussen. När det var 20 minuter kvar, kom jag på att jag inte hade packat. Jag skulle inte vara borta så länge, så jag behövde bara packa för en övernattning, men jag hittade inte mina kläder. Jag hittade inte rätt byrå, den med lådan med mina underkläder. Till slut var det bara fem minuter kvar tills bussen skulle gå och vi började planera att stoppa bussen vid ett vägskäl…

Där brukar dessa drömmar sluta, mitt i kaoset.

När jag drömmer hinderdrömmar är jag vanligtvis stressad i mitt liv, eller i färd att göra en förändring, yttre eller inre.
Jag tycker inte att jag är stressad. Jag har däremot en massa kreativa idéer jag tänker på och vill genomföra och det kanske betyder en förändring…

I dag har jag i alla fall putsat köksfönstrena. Får jag godkänt?

I kväll blir det valvaka.

Ha en skön söndag.<3

I dag har jag varit på Bondens egen Marknad och inhandlat en massa nyttigheter.

Mangold, broccoli, orange och gula morötter, rödbetor, en kålrabbi och persilja. Mycket grönt fullspäckat av antioxidanter.
Allt är förstås ekologiskt odlat.
Alla orange morötter såg ut så här:

De hamnar direkt i min 'naughty file'.

Jag köpte också två bröd från Hagabröd, ett dinkelbröd och ett fruktbröd med fikon och russin.

Och en burk Olofsforshonung.

Jag läste alldeles fel på burken och bad att få en burk ‘skogshonung’. Försäljaren såg lite konfunderad ut, men jag pekade så tydligt att han förstod. Honungen kommer från hallon, lingon och vitklöver och smakar mycket fräscht.

Nu har jag förvällt mangolden, ångkokat broccolin och hackat persiljan och snart åker allt in i frysen.
De vackert röda och gula stjälkarna på mangolden kan man också använda.

De röda smakar svagt rödbeta, men hade en bitter bismak, så jag låter dem bli biogas.

I morgon ska jag laga ugnsstekt lax, med ugnsrostade grönsaker. Har också lust att göra en vegetarisk paj på broccoli, mangold och morötter.

Dagens känsla är tacksamhet.

Gracias a la Vida (Jag vill tacka livet…) med Violeta Parra:

Ha en skön lördag <3 

Vad menar My Doctor med den här annonsen?

“… medan du väntar” ?? Tar de in mina ben för op, medan jag får sitta i väntrummet och vänta? Eller opererar de mig ‘på distans’ medan jag sitter i väntrummet. Det kanske finns en magisk laserkniv med vid räckvidd. Simsalabim… åderbråcken borta.

Jag antar att de menar att jag kan få tid hos dem (och betala ur egen ficka) medan jag står i sjukvårdens kö, som ju brukar vara lång. Problemet i Umeå är snarare att man inte godkänns för operation av åderbråck inom den konventionella sjukvården innan man fått ett maffigt bensår och då är det akut. Därför finns det ingen lång kö.

My Doktor borde kanske därför göra ett tillägg i sin annons: “Vi opererar dina åderbråck medan du väntar på ditt bensår”.

En annan annons som väckt tankar hos mig är denna:

Jag hade en gång en superbra liten kompaktkamera av märket Pentax. Med tiden blev den mer berest än jag; den var två gånger i Afrika och en gång i USA utan mig. Sen tappade jag den i golvet och den dog. Efter det har jag haft ett par kameror, men ingen har varit så bra.

Nu fick jag en rolig association. Tänk om man kunde ha en kamera inbyggd i glasögonen. Så bekvämt det skulle vara, man riktar in blicken och rör vid skalmen lite lätt och vips får man ett perfekt foto. Man skulle kanske kunna spela in små videosnuttar också, som man sedan kunde förströ sig med när man ex. åker buss och har tråkigt. De skulle förstås spelas upp på glasögonen, alltså man skulle se videon i stället för verkligheten.

Fast hur skulle man då veta när man ska stiga av bussen? Tänkte inte på det…Hej då!

Ha en mysig fredag <3

Köpte tidningen Scrapbookin i går och kunde läsa att senaste trenden inom scrappandet är STEAMPUNK, en slags “science-fiction i viktoriansk miljö.” Man använder bilder av korsetter/ provdockor, luftballonger, klockor… och ‘metallskrot’, antingen av metall (helst mässing) eller av papper som sprayats med färg.

Här är en bild ur tidningen på en layout i steampunk-stil.

En detalj. En blomma av ett kugghjul och en smyckessten.
 

Jag tänkte att jag måste ju hänga med, så i dag har jag slaktat ett gammalt armbandsur.

(Ni kommer väl ihåg att rösta!)

Jag har en idé om en layout, som jag ska spara till en scrapträff i november. Få se om det blir nån tävling som passar mina planer.

På akvarellmålningen ska vi måla porträtt i höst. Det blir en utmaning! I går fick vi måla ansikten genom att bara måla skuggor. Det var så himla kul. Slutmålet är ett självporträtt. Är verkligen nyfiken på hur jag kommer att se ut.

Ha en trevlig torsdag <3

I dag kom medlemstidningen för Bonniers litterära klubb GONDOL. Där finns två böcker som jag vill beställa, en som handlar om godhet och en som handlar om ondska.

En ny roman av Bengt Ohlsson: Kolka, handlar om en tonårsflicka som tillsammans med sin pappa flyttar från Lettland till England. Pappan har gift sig med en rik kvinna, men flickan har svårt att ta till sig den godhet som möter henne. I stället vänder hon taggarna utåt och låter en ilska växa inom sig som leder henne på farliga vägar. Av intervjun med Bengt Ohlsson kan man förstå att det handlar om något som kan hända på nätet.

Ett citat ur boken förklarar flickans reaktion:
“-Att låta någon vara snäll mot en, säger Katarina, kan vara det svåraste som finns. Snällhet kan kännas som ett slag i ansiktet.
-Varför det, säger jag.
-Jag vet inte. Det kanske påminner oss om sånt som vi har saknat. Sånt som vi hade rätt till, men aldrig fick.”

Ann Heberlein har skrivit En liten bok om ondska. De flesta har svårt att förstå mekanismerna bakom krig, folkmord, terrorattacker, vuxna som begår vidriga handlingar mot barn o.s.v.

Ann Heberlein säger att
“…ondskan inte alls är obegriplig. Den är inte heller ett eget väsen. Snarare har den sitt ursprung i ojämlikhet och utsatthet och den hämtar näring ur människors rädsla och maktlöshet. Det enda obegripliga är vår ovilja att göra mer för att stoppa den.”

Det tål att tänka på!

Jag läste Ann Heberleins bok: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, i sommar. I den boken beskriver hon sitt liv med den psykiska sjukdomen Bipolär typ 2. Boken var inte som jag hade tänkt mig, men jag läste tappert ut den. Jag hade önskat mer praktik och mindre teori.

Skrivarcirkeln fortsätter och vi träffades i dag på förmiddagen. Jag kommer att fortsätta skriva om mitt liv efter hemkomsten till Finland, men jag kommer inte att publicera något, än.

I dag pratade vi om hur livet förändras när man blir pensionär. En av oss hade frågat en bekant hur dagarna går. “Ja, vi stiger upp och så letar vi…” fick han till svar. Det är så sant, mycket tid går åt att leta efter saker man lagt på ett säkert ställe så att man ska komma ihåg var de finns. Jag har länge letat efter min lilla pincett och i går hittade jag den i förklädesfickan. Har ingen aning om hur den hamnat där. Jag använder den inte i matlagningen.

I kväll börjar akvarellmålningen. Tjohoo! Hoppas att det slutar regna, så jag kan cykla dit. Just nu vräker regnet ner.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dag blundar jag bara med ett öga och har hållit mig inomhus och tagit det lugnt. Passade på att laga mat och det blev moussaka.

När jag jobbade lagade jag mat och frös in till luncher, men nu blir det lite si och så. Det verkar som jag inte har tid att laga annat än sådant som går snabbt.

Jag lagar moussaka med både potatis och aubergine. Auberginen skivar jag och strör salt på skivorna, så vätskan dras ur medan jag pular med de andra ingredienserna.

Helst vill jag ha lammfärs, men i dag blev det nötfärs, som jag stekte och kryddade med salt, citronpeppar och lite kanel.

Sen lagade jag bechamelsåsen. Det ska vara mycket sås och den ska vara ganska tjock. Jag brukar vispa i ett par äggulor för att få den fina färgen.

I dag varvade jag aubergine, köttfärs, bechamelsås, sedan skivad potatis, köttfärs, bechamelsås och sist aubergine, bechamelsås och riven mozzarella.

In i ugnen, 225 grader i 45 minuter.

Det blev fem rejäla portioner.

Lyssnade förstås på grekisk musik under tiden och blev lite nostalgisk.

Här bjuder jag på en ung Giorgos Dalaras, som sjunger “Ola kala ki ola orea”, ‘Allt är bra och allt är bara fint… och du är med någon annan… … … åter en gång har du lämnat mig…’

Det är samma melankoli i finska och grekiska sånger.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

I dag var det ett fruktansvärt oväsen utanför Coop. En liten ettrig hund klädd i tröja stod bunden utanför och skällde ursinnigt på alla. En man stannade till och försökte tala lugnande med den, men den blev bara argare och till slut gick skällandet upp i falsett. Hundens kompis, också liten men lurvigare, försökte tappert hänga med i skällandet, men fick ge upp…

Lite längre fram stod en dalmatier bunden och den vände sig bort från det skällande hundparet och verkade nästan rädd. När jag gick förbi den tittade den på mig och sa “Uuuh…äjäjäj…uh…äjäjäj” och tittade in i affären. “Okej” sa jag, “det gör jag” och styrde kosan mot Kundtjänst, för att be dem efterlysa hundägarna.

På vägen dit blev jag hejdad av en tjej, som leende hällde en kapsel med Omega-3 i min hand och sträckte fram en bägare vatten. “Var så god!” Jag stoppade i mig kapseln i hopp om att hon spetsat den med något väldigt uppiggande för att få omedelbar effekt. Hon sålde tre förpackningar för priset av en. Jag skulle få med mig en förpackning direkt och sedan skulle jag få de andra två med posten om ett par dar. Jag skulle bli fantastiskt pigg redan om ett par veckor.

Det hon inte berättade för mig var att jag antagligen skulle fortsätta att få dessa förpackningar regelbundet med posten tillsammans med en faktura. Plötsligt tog hon fram ett formulär och frågade efter mitt namn. Då fick jag äntligen en syl i vädret och sa “Nej tack!”.

Innan jag sen hann fram till Kundtjänsten hörde jag att de efterlyste två hundägare med hundar utanför som skapade allmän oreda.

Nu sitter jag här och rapar Omega-3 och är arg på mig själv för att jag inte bara tackade nej till den lilla kapseln. Vanligtvis gör jag det, för jag tycker verkligen inte om att bli hejdad av folk som ska kränga både det ena och det andra.

I morse ringde en kille på min mobil och påstod att jag hade visat intresse för tidskriften Digitalfoto för alla (kanske den hette). “Nej, det har jag inte”, sa jag. “Har du inte?”, frågade han. “Nej”, sa jag och så la vi på. Jag skulle ju ha frågat varifrån han hade fått den uppgiften.
Jag kanske ska nixa mobilen också? Har inte tänkt på det.

Härom veckan fick jag ett brev från Hemmets Journal, som påstod att jag tidigare prenumererat på tidningen och nu gav de mig ett förmånligt erbjudande. Jag har aldrig prenumererat på Hemmets Journal! Jag blev lite sur och tänkte att jag skulle skriva ett mail till deras kundtjänst, men sen orkade jag inte bry mig. Ett par dar senare såg jag att min granne, som tag tar in posten åt, fick samma brev. Jag tror knappast att hon heller har prenumererat på Hemmets Journal tidigare. Vilken rövare de drar!

Jag rapar fortfarande Omega-3 och har dessutom fått en ögoninflammation igen, så nu ska jag blunda resten av kvällen.

Känner mig ungefär som den här tisteln.

Taggarna utåt, men ändå vacker på något sätt.:D

Ha en skön måndagskväll <3

En av mina bröder bor inte långt från Fåglum, så en dag for vi och hälsade på honom, hans fru och yngsta sonen.

Hos dem prunkade blomlådor uppåt väggarna

 
och Afrikas blå lilja stod stolt i rabatten.

 
Vi skulle äta lunch ute och när brorsan öppnade det stora parasollet över bordet, föll en yr fladdermus ut. Han fångade den och höll den i nackskinnet.

Jag har aldrig sett en fladdermus på nära håll förut. Den tyckte nog inte om att han höll fast den eller så blev den irriterad av ljuset, för den var inte glad. Till slut lugnade den ner sig och vi kunde släppa iväg den.

Efter lunchen tog vi en promenad till den fina sjön.

(Molnen speglas i vattnet.)

Ringarna på vattnet orsakades av fina Nikita, som vanligtvis, med ålderns rätt, är ganska lugn, men som blev alldeles tokig när hon fick simma ut efter pinnar.

Duktig Nikita!

På hemvägen gick vi förbi ett par bilvrak, som verkar ha stått länge i skogen. Har någon bara kört dit dem och lämnat dem där?

Vad pågår här då? Jo, jag fotograferar...

... Johanna i pinuppepose. Javisst, guldtights, Adidaströja och en rostig bil. Det blev ju bra.
 

Sen hittade jag äntligen Klockljung!

Uppe på åsen i skogen vid Östergården växte det tuvor med Klockljung. Jag tyckte de var så vackra. Den växer inte i Finland, så sommaren 1957 när jag var och hälsade på, plockade jag den, pressade till mitt herbarium och imponerade storligen på min biologilärare.

Nu plockade jag några och pressade och tänkte ha dem när jag scrappar. Läste precis på nätet att den är fridlyst. Förlåt, jag visste inte.

På kvällen grillade vi och hade trevligt. Senast jag träffade min bror var 2004 när vi tömde mammas hus i Finland. Men han följer min blogg och vi mailar varandra, så jag tycker vi har bra kontakt.

Tack brorsan för en fin dag!

Ha en skön söndagskväll <3

I dag har jag varit ute vid havet och träffat min tjejgrupp.

Vädret var höstvackert och luften alldeles speciellt skön att inandas. Vi började med att gå ut på klipporna.

Jag älskar klippor

och horisonten.

Tjejerna ville vara med i dagens blogg.

Sen skålade vi i champagne och sjöng för Inger, som fyllt år i augusti. Hon fick en liten present och jag hade scrappat en A-Ö åt henne.

Vi hade mycket att uppdatera efter tre månaders paus. Det händer en hel del på sommaren. Jag berättade förstås om mitt stora äventyr, resan till Fåglum.

Vi blev bjudna på god rödbetssoppa och till efterrätt fick vi chokladpaj med färska lingon och glass och vispgrädde. Mums!

En helt underbar lördag!

Små söta violer växte i springorna i stengången.

Ha en skön lördagskväll <3

Björklöven börjar redan bli gula. Är det inte lite väl tidigt?

Den ena kopparhäggen uppe vid parkeringen är helgul.

Två unga kopparhäggar. Den ena gul den andra grön.

Rönnbären lyser röda. Det är som det ska vara.

Det lilla äppelträdet bär bara några få frukter i år.

(Min balkong uppe till höger)

För övrigt ser trädet ut att må bra. Stumpen efter den avsågade grenen är tillsnyggad, men det finns en spricka i stammen. Få se hur det kommer att klara vintern.

Till sist ska ni får en ‘gissa frukten’. Vad är detta?

I går började vattengympan. Himla skönt som vanligt.

Ha en mysig fredagskväll <3

På söndagens program stod alltså gudstjänst i Fåglums kyrka. Jag har besökt kyrkan efter det att jag flyttat från Fåglum, men inte varit på gudstjänst.

Under mina år i Fåglum gick tanterna och jag i kyrkan varje söndag. Vi promenerade längs vägen på vintern och genade genom kohagarna på sommaren. Jag tyckte inte om att gå i kyrkan. Det var tråkigt att sitta stilla och jag var lite rädd för den allvarliga stämningen och prästens stränga röst när han predikade uppifrån predikstolen. Det handlade mycket om synd och förtappelse.

Nu hade jag Sture och Johanna med mig, en ung kvinnlig präst skulle förrätta gudstjänsten och ungdomar från Fåglum skulle musicera. Det lät ju inte så skrämmande.

I själva verket blev allting ljust och vackert. Den lilla kyrkan från 1100-talet är mycket vacker. Det var ovanligt många besökare. Alla hälsade på varandra och log. Jag satt vid ett fönster och tittade ut på den vackra grönskan och kände ett inre lugn.

Altartavlan

Predikstolen

Dagens tema var medmänsklighet. Du måste älska dig själv för att kunna älska andra. Du måste först hjälpa dig själv, innan du kan hjälpa andra. Precis som man får lära sig när man flyger: Ta först på dig din egen syrgasmask, innan du hjälper andra.

Ungdomarna spelade fint, bl.a. Fäbodpsalm och Amazing Grace. Johanna satt bredvid mig och sjöng så vackert att jag till slut kände tårarna stiga i ögonen. Vilken kontrast till min barndoms upplevelser.

God natt <3

Efter besöket i Östergården, gick vi rakt över till skolan. Där hade inga större förändringar skett, vare sig i lärarbostaden, där ju Gun-Britt hade bott, eller i skolsalen. Jag hade nog inte varit där inne sedan jag var barn och jag märkte att jag hade glömt ett rum i min beskrivning i ‘Den långa resan‘, nämligen magister Karlbergs arbetsrum.

Det var speciellt att gå in i skolsalen. Där stod nu ett par vävstolar, några långbord och en massa stolar färdiga att spridas ut på golvet för fest. Skåpet med låneböckerna var borta, men Gun-Britt bekräftade att jag hade kommit ihåg rätt var det stod.

Sen gick vi ner till ån, Nossan, där man fortfarande fiskar kräftor.

På kvällen var det då dags för den stora återvändarträffen i klubbhuset. Ca 90 personer hade anmält sig, både fåglumsbor och utifrån kommande. Gun och Sture kom med oss, jag visste att Gun-Britt och ett par andra gamla klasskamrater skulle komma, men för övrigt trodde jag att det skulle bli en lugn kväll med god mat och underhållning.

Vi hann inte ut från parkeringen innan folk kom och hälsade. Johanna och jag är ju stadsbor, så vi fick snabbt lära oss att här hälsade alla på alla och tog i hand och den man inte kände frågade man vem den var. “Vem är du?” och “Kommer du ihåg mig?” var de vanligaste frågorna. Många äldre människor kom ihåg mig och jag utvecklade en strategi där jag först frågade efter namnet och sedan efter boplatsen och ibland ringde det en klocka i bakhuvudet.
Alla ville bli fotograferade i olika konstellationer, så Johanna fick ta det ena kortet efter det andra med olika kameror.

Jag var ju redan uppvarvad efter dagens upplevelser, så det var bara att fortsätta i samma spår. Jag hade med mig mina gamla skolkort och kom snart underfund med att nästan alla mina gamla klasskamrater var där. De flesta hade jag inte sett sedan skoltiden och ett par skulle jag inte ha känt igen. Efter maten tillbringade jag nästan hela tiden ute i hallen, där jag stod och pratade och pratade… Johanna sprang två steg bakom mig och fotade, till slut sa hon att hon kände sig som en riktig paparazzi. (Just de korten har jag inte hunnit titta på än.)

Jag förstod att många hade läst ’Den långa resan’. De som inte själva hade dator, hade varit hos någon annan och läst. Jag träffade bl.a. en kvinna som kom till Essunga församlingsgård som krigsbarn samtidigt med Leena och min bror. Hon sa att hon hade läst vartenda avsnitt. Hon tyckte också att Johanna var så ruskigt lik Leena. Samma sak sa Sture nästan direkt han träffade henne. Jag kan bara hålla med.

(Jag tror förresten att Leena var med oss.)

Hela dagen var magisk. Vi hade svårt att somna när vi gått och lagt oss.

Nästa dag var söndag och vi skulle till kyrkan på högmässa.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dag är jag trött och har ingen inspiration att skriva. Johanna har skickat alla bilder från sin kamera och totalt har jag nu drygt 500 foton att redigera. Många går bort direkt; motljusbilder, dubbelhakor, dubletter m.m. Jag tar ju minst två bilder på samma motiv, så antalet bilder reduceras hela tiden, men jag kommer inte att ha ont om motiv att scrappa under höstens tre träffar.

Vi kör lite Dahlior.

Allra först på lördagsmorgonen for vi till tanternas grav med blommor. Gun plockade en fin bukett åt mig i trädgården. Orange och gula Dahlior.

Dahlior av alla de färger stod på rad i rabatten.

De orangefärgade lyste framfusigt.

De mörkröda var lockande exotiska.

De vackert vita var oskuldsfulla,

och de rosa var ljuvast av alla.

Ser ni hjärtat? Det är till er.

Ha en skön tisdagskväll <3

P.S. Jag glömde tydligen fotografera de gula. D.S.

Den absoluta höjdpunkten på resan till Fåglum var besöket i det lilla röda huset.

Jag har bott i ett hus som jag inte kommer ihåg och i ett hus som jag inte känt mig hemmastadd i, men jag har alltid älskat huset i Östergården. När jag beskrev det i ett avsnitt av ‘Den långa resan’, fick jag många positiva reaktioner på att jag gjorde det så i detalj, men även reaktioner på att jag, trots omständigheterna, gjorde det med sådan värme.

Huset har underhållits under alla år och renoverats varsamt. Väggen mellan köket och den lilla kammaren hade slagits ut, köket hade moderniserats och matplatsen hade flyttat ut där den lilla kammaren fanns. Det stora, stängda rummet var nu ett ljust vardagsrum. Bjälkarna i taket hade tagits fram och allt var målat i ljusgrått och vitt. Inredningen var också ljus och mycket smakfull. Trappan till den övre våningen var målad vit. Helheten var väldigt vacker.

Johanna bad mig peka ut väggen där Luther hängde och då slog det mig att det var just den väggen som var borta. Väggen var borta och Luther var borta. Allt var bara ljust och vackert.

Det lilla hönshuset var reparerat och målat. Uthuslängan med dasset var kvar i sitt ursprungliga skick. De gamla äppelträden fanns kvar. För övrigt var trädgården mycket vacker, med välskötta gräsmattor och blomrabatter och blomsterarrangemang överallt.

Jag drabbades av stark eufori, ett totalt lyckorus över att huset var så fint. Att det var så väl omskött och att det var så vackert renoverat. Min första tanke var förstås att jag ville bo där, men sen kände jag bara tacksamhet över att huset inte fått förfalla och glädje över att allt var så fulländat.

Jag har ju tidigare lagt in en bild på min bästis Gun-Britt och mig, när vi sitter på trappan till huset sommaren 1952. Gun-Britt var med nu och vi satte oss på trappan på samma sätt och tog en bild 58 år senare. Ganska kul, inte sant? Jag kommer att scrappa en vacker layout på de två bilderna i höst.

Huset är ju nu någon annans hem, det respekterar jag och lägger därför inte ut några bilder på vare sig huset eller trädgården i bloggen. De bilder jag tog är mina privata minnen och kommer att förvaras så.

En sak måste jag dock bekänna. Jag pallade några äpplen som låg på marken. Här ligger de i köksfönstret i Skräddaregården i gott sällskap med Guns fina Mårbackapelargoner, som är två generationer gamla.

Sen blev de uppätna och smakade precis lika gott som när jag var barn.

Ha en lugn måndagskväll <3

Hemma igen, totalt uppfylld av allt jag varit med om. Besöket i Fåglum kunde inte ha kommit mer lägligt än just nu när jag skrivit färdigt ‘den långa resan’. Allt ligger fortfarande på ytan och gör att sinnena skärps inför varje upplevelse. Jag har besökt det lilla röda huset, skolan, kyrkan, affären, den gamla eken, träffat många gamla skolkamrater och nya bekanta jag fått via bloggen, tittat i gamla fotoalbum och pratat, pratat… Den långa resan känns inte längre så lång, den har sjunkit in som en del av mitt liv.

Jag är innerligt glad att min dotter Johanna följde med mig. Hon tog på sig rollen som min assistent och fotograf, medan jag för en gångs skull tillät mig själv att yra omkring.

Här fotograferar hon mig när jag fotograferar... 
den här fina Kaprifolen.

Jag hade inte bara en assistent, utan en privatchaufför också i Sture. Vi bodde bekvämt i Skräddaregården hos Sture och Gun och fick förutom god mat, all tänkbar service.
Tack för er stora gästfrihet!

Jag var ju mycket i Skräddaregården när jag bodde i Fåglum. Huset är nu renoverat och tillbyggt, men ladugården och det gamla päronträdet finns kvar. Här i kvällssolens sken.

Halva päronträdet föll när det stormade, men resten bär fortfarande frukt.

Vi var ju på landet. Här är utsikten en mycket tidig morgon genom fönstret. De två hararna jag skulle fotografera hann slinka undan.

Närmast fönstret står äppelträden.

Fortsätter i morgon...

Ha en fin söndagskväll <3