I dag vill jag dela med mig av en tidig påskhälsning jag hittade i brevlådan i morse tillsammans med en påse tidningar. Jag har en morgonpigg vän som vet att jag sover länge, som diskret svängt förbi min dörr. Tusen tack, fina M., det var precis vad jag behövde!

Kortet gjorde mig verkligen glad, eftersom jag älskar påskliljor. Ända sedan jag första gången läste William Wordswoths dikt  Daffodils och sedan sett gräsmattorna lysa gula av alla påskliljor i St James’ Park i London strax före påsk, har just påskliljor varit magiska för mig.

Wordsworth beskriver så underbart hur påskliljorna dansar i vinden, hur han kan se deras dans när han ligger avslappnad med stängda ögon och hur minnet av deras dans gör honom lätt till sinnes. Här kommer en tolkning till svenska av Anders Österling.

Påskliljorna (Daffodils)
William Wordsworth, 1807.

Jag gick så ensam i min ängd,
så bortom allt som själva skyn –
då stod med ens en härlig mängd
av gula liljor för min syn
med bris från insjön strax intill,
en fladderdans, som ej stod still.

Som vintergatans myriad
av stjärnor tätt i sammanhang
en här av blommor, glitterglad
längs hela buktens båge sprang,
väl tiotusen i ett tag
svängande runt med blitt behag.

Ja böljedansen utanför
var ej av samma friska sving
och glad blev skalden som sig bör
i glada väsens sällskapsring;
men hur blev denna ljusa ståt
en makt i minnet efteråt?

Ty ofta, när jag sedan låg
i tankar eller halvt i blund,
min inre syn dem återsåg,
uppflammande i ensam stund,
och länge blev jag vederkvickt
av samma liljors dans och dikt.
(Översättning Anders Österling, 1915)

Efter några smått deppiga dagar, har jag haft sol i sinnet i dag. I morgon tar jag ut cykeln och far till Plantagen och köper påskliljor eller narcisser.

Ha en trevlig onsdagskväll <3