I natt har jag drömt en återkommande dröm, som jag inte drömt på flera år:
Jag skulle bli tvungen att köra bil, trots att jag inte hade något körkort. I verkliga livet har jag inget körkort och tror inte att jag skulle vara någon bra bilförare; i mina drömmar är situationen den samma, men av någon anledning är jag den enda personen som kan köra och jag bli tvungen att köra, för att rädda liv eller liknande.
I drömmen går det bra att köra så länge vi är på landsvägen, men sen ska vi alltid in i stadstrafik och det är då ’mardrömmen’ börjar. Jag har hittills aldrig varit inblandad i någon ’olycka’, utan jag brukar vakna innan det blir för trassligt, med en stark känsla av obehag/ förtvivlan.

I natt skulle jag köra till ett jobb dagen därpå. Jag hade nycklarna i handen till en fin röd bil, men jag ville inte fara, för jag var rädd att jag inte skulle klara av att köra och det var ju dessutom olagligt eftersom jag inte hade något körkort. Min ’chef’ visste att jag inte hade något körkort och att jag hade kört förut utan körkort, så hon tyckte att det skulle väl gå bra nu med. Jag ville verkligen inte fara och jag våndades över att jag inte kunde vägra. Jag vaknade innan jag kom iväg, med en mycket olustig känsla.

Nu undrar ni kanske vad det är för olagligheter jag håller på med, som jag inte vill avslöja. Ja, det undrar jag med. Det finns detaljer i drömmen som jag inte vill utelämna och eftersom det är en återkommande dröm, måste jag ta mig en funderare. Det positiva med den här drömmen är att jag aldrig kom iväg. Kanske en utveckling åt rätt håll.

När jag var utbränd och mådde som sämst, drömde jag att jag körde bil nerför en grässlänt med en bromspedal som stod på kant och jag var barfota. Då gjorde det ont att bromsa, precis som i verkliga livet.

Dagen har för övrigt präglats av dystra tankar.
I veckan har vi kunnat läsa om män med makt som tycker att de har rätt att utnyttja kvinnor efter eget behag. Är deras kvinnosyn så snedvriden, eller är makten i sig så berusande att de helt tappar omdömet?

Vi har läst om en 55+ kvinna, som inte hade kurage att polisanmäla en man som skickade barnpornografiska bilder och filmer till henne, utan raderade dem och fortsatte ha kontakt med mannen. Man kan inte ens skylla på att hon var ung och oerfaren. Sorry, du får ingen respekt av mig.

Vad är det som händer? Inte ens Gandhis kloka ord känns bra i dag.

“Du får inte förlora tron på mänskligheten. Om några få droppar i oceanen är smutsiga, så blir inte oceanen smutsig.”
(Mahatma Gandhi)

Ha en lugn söndagskväll <3