I söndags gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge; jag sträckläste en hel bok.

Vanligtvis blir jag trött i ögonen efter ett tag och börjar se dubbelt, så jag måste ta en paus, men den här boken är på knappt 200 sidor med luftig text. Alex Schulmans senaste: “ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.”
En lång titel, som egentligen är ett citat ur en dikt av Göran Tunström. Boken är skriven i dagboksform och beskriver det som händer i Alex Schulmans liv under ett år från 4 juli 2008 till 4 juli 2009. Han skiljer sig, träffar en ny kvinna och får en dotter… allt under ett enda år.

Jag tycker mer om hans första bok om hans pappa “Skynda att älska” (ett citat ur en visa av Tove Jansson), för den har en djup känsla. “Att vara med henne…” är till största delen utdrag ur hans pappablogg som han skrev på Aftonbladet under dotterns första år.

Mitt i boken somnade jag. Jag kände att jag behövde blunda och vila ögonen lite. En stund senare vaknade jag sittande i soffhörnan med värk i tummen i den handen som höll i boken och nacken i en konstig position. Sen fortsatte jag att läsa, för jag hade inget annat för mig. Inte förrän i morse kände jag att krampen i nacken hade släppt.

Jag köpte en ursöt liten groda på Smultronstället igår. Den ska jag ge bort i present.

Ha en skön tisdagskväll <3