Marja

Den långa resan.

Nojig och manisk.

I går hände det igen. Busschauffören stannade inte vid hållplatsen, trots att någon tryckt på knappen. Jag tycker att det händer titt som tätt.

Excuse me…” hörde jag någon säga bakom mig strax efter hållplatsen vid Universum. “Hallå”, ropade en gammal dam. Ingen reaktion från busschauffören. Jag drog in andan och ropade “STANNA” med min värsta myndighetsstämma och då ‘vaknade’ busschauffören och stannade.
Efteråt tänkte jag att tänk om det hade varit så att något hade hänt med busschauffören. Tänk om han plötsligt hade blivit sjukmedvetslös… eftersom han inte reagerade. Vad hade vi gjort då? Sådana tankar kan verkligen göra mig nojig.

Det hände faktiskt för några år sedan att chauffören i bussen på väg till Holmsund föll ihop över ratten. Då fanns det en rådig yngling bland passagerarna som sprang fram och fick stopp på bussen.

Nåja, det är ju väldigt sällan något sådant händer och man får väl hoppas att chauffören känner på sig att något är på tok och kör åt sidan och stannar bussen.

I natt blev jag manisk och började experimentera när jag skulle scrappa en layout. Jag håller på med ett par utmaningar och ville spraya mönster på vitt papper. Jag blandade stämpelfärg och vatten i ett litet rör och sprayade, men det blev inte som jag hade tänkt. När jag hade förstört två bakgrundspapper och flera tårtpapper, upptäckte jag att jag hade skvätt färg på ett av fotografierna jag skulle använda. Det var förstört. Det var dessutom manipulerat och jag minns inte hur jag gjorde, så jag kan inte göra ett nytt. Klantmarja!

Nu har jag bestämt mig för ett annat foto och det blir faktiskt mycket bättre i just den här layouten. Det som blev förstört var inte alls lämpligt. Ibland får man gå omvägar för att komma till insikt.

“Från skithögen växer granna blommor.”
(Tunisiskt ordspråk)

Ha en trevlig torsdagskväll <3

6 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Jag har också varit med om chaufförer som helt plötsligt vikit av och kört e annnan väg…och ingen, ingen i hela bussen säger något, och jag vet varför. Dom första sekunderna går man igenom hela händelseförloppet då man steg på, sitter jag verkligen i rätt buss, vart ska jag, är det jag eller är det chauffören som har rätt/fel? Ojoj, tur att du är vaken Marja..ibland i alla fall :-)

  2. Babs

    Så otäckt med busschauffören, han för några år sedan, jag förstår att du trodde att samma sak hände den här gången.
    Det var nog meningen att du skulle skvätta färg på kortet, nu kommer layouten säkert att bli mycket bättre.
    Kram

  3. Marja Granqvist

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2011-06-17 11:13)
    Eftersom femman har ny rutt nu, så kör chaufförerna ofta fel, men det är alltid någon som ropar…
    Jag ropade helt instinktivt den här gången… blev väl arg över att han inte hörde.
    Kram

  4. Marja Granqvist

    Svar till Babs (2011-06-17 12:08)
    Nej,jag trodde inte att samma sak hände nu… jag ropade helt instinktivt. Efteråt började jag tänka.
    Layouten blev mycket bättre med det nya kortet. Jag började titta på det förstörda kortet och såg att Johanna såg rent av ledsen ut i ögonen. Det kanske inte alls lämpar sig att scrappa. Det var absolut meningen att jagn skulle byta kort.
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>