Vart tar tiden vägen? Vi är redan i mitten på juni och jag har inte kommit ihåg att berätta vad Visdomskalendern säger om den månaden.

Ordet för juni är “självständighet” och illustrationerna en långbent ‘paradisfågel’ och ett rede med ägg.

Att vara självständig betyder att man inte är beroende av andra. När jag tänker på oberoende, tänker jag främst på att vara ekonomiskt oberoende. Det tror jag att de flesta strävar efter.

För övrigt tror jag att vi är beroende av andra människor på många andra plan. Vi behöver närhet, vänner, någon att bli bekräftad av, samtala med etc. Men det beroendet innebär att vi kan och får vara självständiga i själen, vilket jag tror är det viktigaste i livet.

Ur månadens visdomsord har jag valt följande:
“ Ibland ser vi inte den väldiga glädjen i krigarens hjärta, för den som kämpar bryr sig varken om att segra eller att bli besegrad, utan bara att utkämpa den goda kampen.”
(Ur Pilgrimsresan av Paolo Cuelho)

‘Bollarna’ jag inte kunde namnet på heter Allium och finns i flera färger. I dag har jag varit på Ålidhem och där fanns en hel del lila i planteringarna.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Mobilen ringer och kvinnan bredvid mig svarar: “Hej… ja, jag är på…Obs.” Fast hon är inte på Obs, för jag står bredvid henne och jag är på Röda Korsets secondhandbutik Kupan. Känns lite lustigt att hon inte vill berätta var hon egentligen är.
Vi fortsätter bläddra bland kläderna och hon fortsätter sitt samtal. Jag hör att hon frågar: “Ska jag ta med något till dig härifrån?” och sedan säger hon: “Jag fixar det” och avslutar samtalet. Hon hade säkert sina skäl att fara med en liten lögn, fast i min värld verkade det lite onödigt.

I går var jag också på Kupan och fyndade en självvattnande kruka till balkongen. Jag har redan en och det är det bästa som finns om man vill åka bort några dagar.
Det fanns en till, så i dag tänkte jag att jag vill ha den med, men när jag kom till Kupan så hade någon annan hunnit före. Okej, då tänkte jag att jag köper den där fina plåtburken jag såg i går. Den hade någon annan också tyckt var fin. Jag tittade på en annan fin plåtburk och tänkte att i stället för att bära runt den i min svettiga hand, så tar jag den när jag går ut. Men då hade någon annan tagit den.

Så kan det gå ibland, men det är väldigt sällan jag går tomhänt ut från Myrorna eller Kupan. I dag följde ett alldeles nytt diskställ i trä med hem och det var verkligen en sak jag behövde.

Värmen fortsätter och jag sitter här med bara en tunn sarong om mig. Senare i kväll blir det en skön cykeltur.

Här kommer några fler trädgårdsbilder från i går.

På tomten finns två stora paradisäppelträd, som blommar för fullt. Blommorna är rosa, men i kvällssolen ser de alldeles vita ut. Mellan träden hänger en skön hängmatta från Sydamerika.

I växthuset slingrar sig vinrankan uppe i taket.

En vacker Klematis i kruka.

Rosenbusken med Finlands röda ros har bara en ros tills vidare. Den vita varianten blommar lite senare.

På marken under buskarna finns en matta med blå och vita förgät – mig – ej,

och liljekonvaljer.

Ha en skön lördagskväll <3

Klockan är snart midnatt och det är fortfarande +22 grader ute. Jag har just kommit hem och har cyklat genom ett hav av dofter från alla trädgårdar. Det är främst syrenerna som doftar starkt just nu.

Jag har varit hos mina kompisar på Berghem på grekisk middag i deras underbara trädgård. Vi har druckit Ouzo och Retsina och ätit grekisk sallad, tzatziki, vattenmelon, jordgubbar och mörk choklad. Detta gör vi en gång varje sommar.

I trädgården blommade bl.a. en hel backe med pioner.

Och blå, ståtliga lupiner.

Bland lupinerna växer roliga bollar, som vi inte vet namnet på.

Lägger ut fler bilder i morgon.

God natt mina vänner <3

Nu är jag hemma igen efter några riktigt innehållsrika dagar.
Resans höjdpunkt, studentåterträffen, blev fakstiskt mycket roligare än jag förväntat mig. Vadå 50 år? Till det yttre har vi kanske förändrats, men innerst inne är vi de samma och nio gemensamma skolår har nog sammansvetsat oss för livet. 

Vi började dagen med att närvara vid avslutningen i vår gamla skola: Björneborgs Svenska Samskola, som numera finns i en ny byggnad. Vi sjöng ’Den blomstertid nu kommer…’, rektorn talade, eleverna uppträdde med sång och musik, stipendier delades ut och till sist fick abiturienterna sina betyg och sina vita mössor. När de nybakade studenterna satte på sig mössorna och vi alla ställde oss upp för att sjunga studentsången, smög vi också på oss våra gulnade mössor för att markera varför vi var där.

Sen promenerade vi till vår gamla skola, en fin träbyggnad mitt i stan som numera inhyser en konstskola. Det hade ju varit väldigt roligt att få komma in och titta på de gamla lokalerna, men det var lördag och skolan var stängd.

Den här dörren har vi gått in och ut genom ett antal gånger.

Vi tog ett gruppfoto utanför skolan. Tyvärr blev mina bilder inte alls bra, så jag hoppas att någon annan har bättre bilder att dela med sig av.
Här är vi på väg ut från skolgården.

Sedan åt vi en festlunch på Svenska Klubben nere vid älven. Efterrätten var en himmelsk havtornspannacotta. Under den långa lunchen fick alla i tur och ordning berätta vad vi gjort ’sen sist’. Vi pratade och skrattade och mindes gamla lärare och deras egenheter och annat lustigt som hänt. Det var så trevligt att vi bestämde att vi måste träffas igen om fem år.

När man blir äldre känns det på något sätt viktigt att återanknyta till tidigare skeden i livet. I fjol var jag ju i Fåglum och träffade mina skolkamrater från lågstadiet, nu träffade jag de skolkamrater jag fick när jag kom hem till Finland. Man får bekräftat att man funnits med i ett sammanhang, att man funnits till.

“Livet är som ett timglas -man måste vända det upp och ned lite då och då.”
(Loesie)

God natt mina vänner <3

Solnedgången över havet i går kväll.

P.S. Jag måste rätta till mitt påstående om Kristi himmelsfärdsdagen i Finland. Den finns återigen som röd dag i almanackan. Under några år var den borta, men nu är ordningen återställd. D.S.