Marja

Den långa resan.

Seniorrabatt på bussen.

Av , , 8 kommentarer 6

På måndag börjar vinterns tidtabell för lokalbussarna i Umeå att gälla och med den utlovas äntligen seniorrabatterade biljetter. Fast jag tror inte på det innan jag själv har laddat på mina första ‘ungdomsresor’.

När tidtabellen damp ner i brevlådan i veckan, studerade jag ingående sidorna med Biljetter & priser, men hittade ingenting om seniorpriser. Jag blev väldigt besviken och tänkte att Länstrafiken i alla fall hade gått emot kommunens beslut. I dagens Vk säger Harriet Söder att Länstrafiken tagit sitt beslut i somras och att det nu ” syns i den nya tidtabellen.” Jag har studerat tidtabellen en gång till och ser ingenting om seniorrabatter, så här har det skett en tryckmiss eller så ljuger Harriet Söder.

Kommunens beslut är att alla över 67 år ska få åka för samma pris som ungdomar. Hur tänkte man här? Är man inte pensionär när man fyllt 65 år? Det är väldigt få som fortsätter arbeta till 67 år. De flesta är kanske politiker och chefer, just de som tagit det här beslutet.
Sen finns det en grupp som är helt eller delvis förtidssjukpensionerade, som inte har det så gott ställt ekonomiskt, men som inte innefattas av den här rabatten. Själv hade jag 25% sjukpension de sista åren jag arbetade och med ett intyg från Försäkringskassan fick jag rabatt på alla färdmedel, biografer och muséer i Stockholm.
Kommunen kommer nog att få jobba lite till i det här ärendet.

Just nu är det nästan +16 grader på min balkong. Jag har bestämt att dammråttorna får bo kvar hos mig över helgen och tvättpåsen får mysa ett par dar till med sin överfyllda mage, för jag har annat för mig. Inspirationen har infunnit sig och jag ska göra ett födelsedagskort och planera inför morgondagens pysselstund med Häxorna.

Dagens höstbilder. Så här fina färger har jag bara utanför min dörr.

Ha en mysig fredag <3

Varannandagskänsla.

Av , , 7 kommentarer 4

I går var en bra dag. Jag var på vårdcentralen och tog stygnen på två sår. Det tredje får vi avvakta med.

Jag hade blivit ombokad till en ny distriktssköterska, som knappt visste vad hon skulle göra. Hon tittade på det tredje såret och frågade vad man hade planerat för det. “Ingenting“, sa jag, “vi får väl vänta på att det läker och då får jag väl be om hjälp att ta stygnen. Eller jag kan kanske ta dem självjag lägger ju om det själv varje dag.” Hon såg lite frågande på mig, men det är precis så jag känner, att det inte finns någon planering, utan det är jag själv som måste ta hand om allt. Egentligen tycker jag kirurgen skulle ta hand om det de påbörjat. Nu får de inte ens en rapport, eftersom såret inte är infekterat.
Jag fick en ny tid på måndag.

Sen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshopen igen, för jag hade sett en stämpel jag blev sugen på. Jag köpte också en vit låda, som ser ut som en bok och fick jättefina tips av en av tjejerna hur jag kunde altra den. Hon hade nämligen gjort det i vintagestil och skulle ha gamla foton i den. Jag tänkte genast på en julklapp till en viss liten tjej.

I dag är jag så där trött igen. Jag hade ett paket liggande på posten på COOP och eftersom jag inte ska anstränga benet så tog jag bussen en kringelkrok via stan. Det är helt Ok, jag har gott om tid. Sen tog jag bussen till Hermelinvägen, promenerade därifrån hit hem, stod och pratade en stund på gården med min trevliga granne och var alldeles matt och yr när jag kom in. Men jag ska inte klaga, jag har inte ont och jag kan gå.

På lördag är det pysselträff med Häxorna och medlemsmöte. Jag har precis meddelat min pysselkompis som brukar hämta mig med sin bil, att jag kommer en stund lite senare på dagen. Bussen stannar precis utanför skolan där vi ska vara. Jag känner inte för att sitta hela dagen, men vill gärna vara med på mötet.

Dagens höstbild. Min blick drogs främst till den matchande lilla röda cykeln.

Ha en fin torsdagskväll <3

Dagens lilla utflykt.

Av , , 2 kommentarer 5

Jag kan gå! I går kväll släppte staset bak i vaden och jag kunde böja foten som vanligt. Visserligen haltar jag lite, men de fyra kryckkäpparna som placerats strategiskt i lägenheten, får nu dra sig tillbaka in i garderoben igen.

I dag har vi haft den finaste höstdagen hittills med sol och friska (inte kalla) vindar. Min första tanke var en långpromenad och det sög till av längtan efter en cykeltur, men jag gjorde en liten utflykt till ICA Gourmet med bussen i stället. Dels för att komma ut och dels för att jag börjar bli trött på min präktiga mat i frysen och blev sugen på rostbiff och potatissallad och ICA:s egen råkostsallad.

Busshållplatsen är precis utanför mitt hus och när jag stiger av vid Renmarkstorget är ICA faktiskt min ’närmaste’ matbutik, det lärde jag mig när jag hade rosfeber förra gången. På vägen dit finns Kronans Droghandel och Indiska och brevlådan ligger alldeles intill. Allt man behöver. Jag postade mina räkningar, till och med betalningen för vattengympan i höst, för jag är en optimist.

Snacka om starka höstfärger på hela gaveln till apotekshuset. Så bländande vackert i solskenet.

Efter den lilla utflykten blev jag jättetrött. Jag är lite yr och matt hela tiden, troligen av den starka antibiotikan, så det blev soffan resten av dagen. Det känns som det pågår ett krig i min kropp och jag har bestämt mig för att vara lyhörd.

Dagens ord i Vk:
“Förlorade illusioner är
funna sanningar.”

(Multatuli)

Ha en skön tisdagskväll <3

Dag för dag…

Av , , 8 kommentarer 2

En dag i taget är det som gäller nu och det går framåt, sakta men säkert. I natt har jag sovit mycket oroligt och svettats så jag fick gå upp och byta nattlinne. Jag drömde att jag var hemma i huset i Finland (som inte längre finns) och med i drömmen var min mamma och Johanna som liten flicka. Det är en återkommande dröm och jag vet att alla tre personer representerar delar av mig och mitt liv.

I morse kändes det som att dåliga energier lämnat min kropp och att det nu finns mer utrymme för god energi för läkning. Så nu gäller tålamod och en dag i taget.

Det var besök på vårdcentralen i dag. Under helgen har jag plåstrat om mitt ben själv och det ser mycket bättre ut nu. Ingen infektion i själva såret. På onsdag ska vi ta stygnen på de två andra såren och sen får vi avvakta.

Efter besöket tog jag bussen ner på stan. När jag stod på busshållplatsen tittade solen fram och de gula löven på björken på andra sidan vägen lyste som guld.
 

Förr hade jag gått in på Sega Råttan och tröstköpt lite godis och läsk, men nu när jag har slutat med sånt, tröstköper jag gärna pysselgrejer eller tidningar. I dag sprang jag på en ny svensk scrapbooktidning, Inzpira och den verkar riktigt bra. Det är scrapbooking och annat pyssel, tips vad man kan göra med loppisfynd, fotografering, mat- och bakrecept m.m. Allt möjligt för oss “vardagskonstnärer”. Den tidningen kommer jag nog att köpa fler gånger.

För övrigt håller jag på och läser två böcker parallellt: Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström och Det goda inom dig, en roman av Linda Olsson. Kommer ev. med recensioner senare.

I går eftermiddag såg jag Brokeback Mountain på TV för tredje gången. En film som föder många tankar och känslor. I går funderade jag mycket över kvinnorna i filmen och deras liv.

Nu ska jag smyga ut i mina pyjamasbyxor med de rödklädda nallarna och se om det finns något spännande i brevlådan.

Ha en fin måndag <3

 

Fototriss: FÖNSTER

Av , , 24 kommentarer 2

Veckans fototriss har temat Fönster.

Eftersom jag inte kan gå ut och jaga fönstermotiv, letar jag i mitt fotoarkiv och hittar:

Ett fönster med stämningsfull utsikt i Fåglums lilla medeltida kyrka.
 

Flera fönster som avspeglas i vattnet i rännstenen.

Ett pyttelitet fönster på min barndoms utedass. Hur gjorde vi månne när det var mörkt ute, för det fanns ju ingen elektricitet där?

Fler triss på temat Fönster finns här:
 

Ha en skön söndag <3

 

Det är dags nu.

Av , , 10 kommentarer 3

 DET ÄR DAGS NU

Jag drömmer…
att Groucho Marx
dyker upp ur gatubrunnen,
och bussen kör emot.
Groucho stirrar paralyserat,
busschauffören väjer
i sista sekunden.
Jag skriker.
Ingen blir skadad.

Jag drömmer…
att räcket till den smala balkongen
ger vika.
Jag klamrar mig fast i husväggen
med naglarna.
Jag skriker
och hasar sidledes in i huset.
Ingen faller ner i avgrunden.

Jag drömmer…
att bussen jag ska åka med
har startat.
Jag skriker,
springer mot den.
Motorn stannar,
chauffören öppnar dörren.
Vännerna kommer springande
med mina väskor.
Ingen i bussen är arg
för att de fått vänta.

Ingen blir skadad.
Ingen faller ner i avgrunden.
Ingen blir arg.

Det är dags nu
att sluta skrika
och börja lita på livet.

 

I dag är jag trött och lite snurrig av medicinerna, men det känns bättre. Ska äta dubbel dos av antibiotikan i tre dagar. Ligger på soffan och sover eller förströr mig med TV eller med lilldatorn som  värmedyna på magen.
Exet är på disputation.Telefonerna ringer. Har bl.a. pratat med min älskade dotter. Mamma är så liten i dag. 

I morgon tar vi nya tag!

Ha en skön lördag <3

 

 

Akut, akut.

Av , , 14 kommentarer 5

Jag fattar inte varför det alltid blir så akut, akut för mig. Plötsligt har jag hamnat i den onda cirkeln att fara hit och dit igen.

I går låg jag på soffan och tittade ut genom mina stora fönster. Regnet smattrade skönt mot rutorna, omväxlande med vackra ögonblick av uppehåll och fantastiskt ljus på himlen… ibland till och med en sekunds sol på trätopparna. Sen regn igen.

Exet kom, han gick och handlade och passade upp mig där jag låg. Mot kvällen fick jag frossa och hög feber, hjärtklappning och ett av såren nere på vristen började tokblöda. Sjukvårdsupplysningen skickade mig till akuten.
Där fick jag en annan sorts antibiotika intravenöst och nytt recept på den starkare sorten. Såret blödde, men var inte infekterat. Febern gick ner och jag sov ganska bra på natten.

I dag hade jag en tid på vårdcentralen för att lägga om såren och jag bokade en taxi till 12.30. När jag stod och gjorde mig i ordning såg jag plötsligt en blodpöl på min vita matta. Ooops, jag hade blött igenom det vattentäta bandaget. Jag väntade inte till 12.30, utan ringde taxi och sa att de måste komma NU. Sen knöt jag en röd snusnäsduk hårt runt min vrist och for iväg.

Jag fick träffa en annan distriktssköterska och en doktor och det verkar som att det är en ansamling av sårvätska som vill ut. Vi klämde en hel del.
Jag fick med mig en massa tjocka förband, så jag kan byta hemma i helgen och sen har jag tid måndag morgon för kontroll.

Tur att jag har kommit upp i frikort inom sjukvården, men det blir en del taxiresor och den senaste medicinen var inte billig.

Nu får vi hoppas att den nya antibiotikan hjälper och att jag inte får någon febertopp i helgen. Jag tror de börjar bli less på mig på sjukvårdsupplysningen. Själva rosfebern har nog nått sin topp nu. (peppar, peppar, ta i trä).

Jag har tålamod, men de uttrycksfulla finska svordomarna har kommit väl till pass de senaste dagarna. Nog klagat.

Ha en mysig fredagskväll <3

Déjà vu !

Av , , 10 kommentarer 4

Gårdagen ligger fortfarande som en blöt, grå filt över mitt huvud och jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna trycka på delete-knappen.
Jag kände igen symptomen… frossa, feber och en vansinnig värk bak i underbenet. R.o.s.f.e.b.e.r!

Allt var ju så bra. I lördags bytte jag förbanden på underbenet och allt såg rent och fint ut. Jag har klarat mig med Alvedon, fast i förgår natt ångrade jag att jag inte hämtat ut de starkare värkmedicinerna. Jag trodde att de kritiska dagarna var över.

Det blev vårdcentralen (på kryckor)… upp till NUS på ultraljud för att utesluta blodpropp…till apoteket för penicillin och starkare värktabletter och sedan låg jag i dvala på soffan hela kvällen.
Den här gången sitter det på baksidan av benet och jag kan inte böja foten för det känns som att hälsenanan och vadmuskeln ligger i ständig kramp.

Nu kanske ni får mer information än ni vill ha, men jag är så fruktansvärt BESVIKEN. Jag skulle ju göra den här operationen för att undvika just det här. Det verkar som att jag inte har tillräckligt med immunförsvar för mina egna hudbakterier.

I morgon ska jag till vårdcentralen för att få hjälp att byta bandagen och på onsdag är det planerat att ta stygnen. Håll tummarna att det inte trasslar till sig alltför mycket!

I eftermiddag kommer exet hit på väg från Finland till Stockholm. Han har som vanligt en massa egna aktiviteter, men det känns tryggt att ha någon annan i lägenheten några nätter. Jag är inte så kaxig just nu.
Känner mig lite så här. Snälla, kläm inte för hårt:

Ha en skön torsdag <3