Gårdagen ligger fortfarande som en blöt, grå filt över mitt huvud och jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna trycka på delete-knappen.
Jag kände igen symptomen… frossa, feber och en vansinnig värk bak i underbenet. R.o.s.f.e.b.e.r!

Allt var ju så bra. I lördags bytte jag förbanden på underbenet och allt såg rent och fint ut. Jag har klarat mig med Alvedon, fast i förgår natt ångrade jag att jag inte hämtat ut de starkare värkmedicinerna. Jag trodde att de kritiska dagarna var över.

Det blev vårdcentralen (på kryckor)… upp till NUS på ultraljud för att utesluta blodpropp…till apoteket för penicillin och starkare värktabletter och sedan låg jag i dvala på soffan hela kvällen.
Den här gången sitter det på baksidan av benet och jag kan inte böja foten för det känns som att hälsenanan och vadmuskeln ligger i ständig kramp.

Nu kanske ni får mer information än ni vill ha, men jag är så fruktansvärt BESVIKEN. Jag skulle ju göra den här operationen för att undvika just det här. Det verkar som att jag inte har tillräckligt med immunförsvar för mina egna hudbakterier.

I morgon ska jag till vårdcentralen för att få hjälp att byta bandagen och på onsdag är det planerat att ta stygnen. Håll tummarna att det inte trasslar till sig alltför mycket!

I eftermiddag kommer exet hit på väg från Finland till Stockholm. Han har som vanligt en massa egna aktiviteter, men det känns tryggt att ha någon annan i lägenheten några nätter. Jag är inte så kaxig just nu.
Känner mig lite så här. Snälla, kläm inte för hårt:

Ha en skön torsdag <3