Anneli 82 år bler uppfångad av ett telefonbolag i Kungspassagen och tecknade abonnemang med tillhörande gratis mobiltelefon. Hon blev glad, eftersom hon behövde en ny mobil. Vad hon inte hade uppfattat var att abonnemanget ersatte hennes fasta hemtelefon, som slutade fungera med omedelbar verkan. Katastrof för Anneli, eftersom trygghetslarmet hon har runt armleden går via den fasta telefonin.
Anneli återvände till Kungspassagen och försökte häva köpet, men det gick inte. Hon fick i stället lov att teckna ett nytt abonnemang för fast telefoni för 1000 kr.

Jag tycker att det är rent oförskämt att överhuvudtaget fånga upp en gammal människa på stan och börja säljarsnacka med henne. Det är inte så lätt för äldre människor, som oftast hör dåligt och som inte är så bevandrad i tekniska prylar och olika sorters abonnemang, att på stående fot kunna bedöma konsekvenserna för ett “fördelaktigt“ erbjudande. Försäljarnas taktik är att fånga upp ’kunden’ i språnget och stressa upp henne/honom genom att erbjuda något som bara gäller “nu” och gärna kasta en “gratistelefon” på en. De har inga skriftliga erbjudanden, utan klottrar ner minutpriser och vinstsummor på ett löst papper lite huller om buller.

Att ångerlagen inte fungerar i detta sammanhang är ju bara att beklaga. Man anser att Anneli får “skylla sig själv” för att hon inte hängt med i svängarna. Jag undrar verkligen hur pass tydlig försäljaren var.

Jag tycker vi ska bojkotta dessa säljpunkter som bara har som uppgift att ragga kunder. Till vilket pris som helst.

Precis nu ringde en tjej från Telia. Varför ringer hon mig? Jo, för att jag varit kund hos dem. Då gäller inte att jag “nixat” för telefonförsäljning.

“Har du tid att prata en stund?”, frågade hon.

“Ja, det beror på vad du har för ärende”.

“Du har ju varit kund hos oss”.

“Ja det stämmer, men gäller det min fasta telefoni, så är jag nöjd med det jag har, så då är det ingen idé att vi pratar”.

“Inte det?”

“Nä!”

Hon blev lite osäker, men avslutade samtalet på ett professionellt sätt.

Man måste vara bestämd. Somliga kanske tycker att jag var oartig, för vi är uppfostrade till att lyssna och vara trevliga och sedan komma med undanflykter. Då kan det bli långa samtal som slutar med något man sedan ångrar. Nej, man måste vara bestämd. Det är du som bestämmer hur du vill ha det.

Ha en trevlig måndagskväll <3

I fredags frågade Skavlan Tommy Körberg om han lever i dåtid, nutid eller framtid och Tommy svarade med ett citat: “Om man inte vågar se framåt eller vill se bakåt, får man se upp”.

Citatet är Tage Danielssons och ordagrant lyder det: “ Om man vägrar se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp”. I vilket sammanhang sa han det?

Tommy Körberg svarade att han lever i nuet.

Att finna balans mellan dåtid, nutid och framtid är svårt för många. Somliga lever kvar i det förflutna och ältar gamla saker. Andra lever i framtiden och planerar ständigt och tänker att bara jag gjort det ska jag göra det o.s.v. Vi uppmanas ofta att leva i nuet, eftersom vi inte kan påverka det som redan hänt och vi vet ingenting om det som ska hända.

Jag tycker att det är en svår balans. Jag försöker leva i nuet, men samtidigt har mitt förflutna både påverkat mig och satt in mig i ett sammanhang i livet och de val jag gör i dag kommer att påverka min framtid.

Hur tänker ni?

Ha en bra söndagskväll <3

I dag har jag alltså suttit och scrappat hela dagen. Jag gjorde ytterligare ett kort till Alla hjärtans dag och tre layouter till trädgårdsalbumet. Inget blev riktigt helt färdigt, så jag får lägga ut dem senare.

Jag gör trädgårdsalbumet i ett mindre format och det känns tills vidare lite ovant. Vanliga layouter är 31 x 31 cm, men det mindre formatet är bara 21 x 21 cm. Man får inte plats med så mycket dekorationer och det blir gärna plottrigt. När jag började scrappa gjorde jag ett album till Ronja i det mindre formatet med foton från det hon var nyfödd till ca sex år. Sen började jag med det större formatet och trivs faktiskt bättre med det.

Det är alltid kul att träffa min scrapkompis och alla de andra, så det blev mycket prat, flera fika- och matpauser och så shopping. Vi har alltid loppis där man verkligen kan fynda saker som någon annan inte längre vill ha eller behöver. Jag köpte några fina papper och ark med bokstäver. Själv har jag ingenting jag vill sälja, jag vill bara ha mer och jag älskar ju att fynda.

Vi var i en skola och jag satt vid fönstret och blev lite ’hurven’, så när jag kom hem drack jag en kopp varm choklad, virade in mig i en filt och somnade (igen) på soffan. Vaknade av ett dån och hela huset skakade. Det blåser så det viner i knutarna.

God natt på er <3

I morgon ska häxorna träffas och scrappa och jag får inviga mitt senaste verktyg, som jag fyndade för en Selma på Kupan.
En riktigt stabil skärapparat.

Jag kunde ju inte bedöma i vilket skick den var förrän jag kom hem och det visade sig att den är i skick som ny. Ett riktigt fynd alltså.

En bra skärapparat är ett av de viktigaste verktygen för en scrappare och den här apparaten har tre funktioner: du vrider på ratten och får ett blad som skär pappret, ett blad som skär med vågig kant och ett blad som inte skär, utan gör ett ‘dike’, så att det blir lättare att vika pappret, ex. när du gör kort.
Den här apparaten är mycket stabilare än den jag redan har, i och med att den har dubbla linjaler.

I dag har jag varit på massage och pratat finska. Det var längesen sist och jag fick en jättefin komplimang i dag när jag kom. Kiitos, kiitos!
Jag berättade om min rosfeber. Jag har nog inte berättat att när jag googlade på det finska ordet för rosfeber, så hamnade jag på en sida med en gammal finsk läkarbok från 1800-talet och där gav man rådet att badda benet med brännvin (paloviinaa). Hujaja, vad det måste svida. Vilken tur ändå att vi har antibiotika i dag.

Sen ringde tandläkaren för att höra hur det gått för mig. Jag sa att det var ok, men han ville ändå att jag skulle komma tillbaka på måndag, för han kände att han inte hunnit bli riktigt färdig med allt slipande. Han hade nämligen bråttom någon annanstans.

Nu ska jag skriva ut lite foton till i morgon. Jag ska börja på ett album till min kompis om det blå huset i Kalix och alla vackra blommor och installationer i trädgården. Jag älskar ju att fotografera blommor, så jag har många foton att välja mellan. Det kommer att bli så fint!

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag steg jag upp tidigt, för jag hade tid hos tandläkaren. Röntgen visade att det var inget fel på tanden, så mina smärtor beror som vanligt på obalans i hela käken. Jag är duktig på att haka fast tänderna i varandra och sedan ligga och dra så alla tänder blir ömma. Nu har jag tydligen lyckats haka upp tänderna i bettskenan också.

Min snälle tandläkare slipade bort en millimeter på tandkanten och en millimeter här och där på bettskenan. Sen skall han ringa i morgon och höra hur det är.

Det är inte första gången det bli så här. Förr har jag kunnat skylla på att jag varit stressad, men det tycker jag inte att jag är nu. Jag minns en gång för många år sedan när min syster Leena var som sjukast och jag skulle åka till Finland och hade så ont i käke och huvud att jag bara satt och grät. Det var inte så mycket min tandläkare kunde göra då, annat än att låta mig sitta i hans lilla extra behandlingsrum och försöka slappna av.

När jag kom hem från tandläkaren, åt jag lunch och sedan somnade jag på soffan. I kväll har jag varit på vattengympa och nu känns allt bara bra.

Ha en fortsatt bra torsdagskväll <3

Jag skickar styrkekramar norrut till min vän, som har en tung dag i dag.

Tänker på dig <3<3<3

I kväll har jag varit på medlemsmöte med Reumatikerföreningen. Pålsboda Toffel var där med sina sköna skor. Ni kanske kommer ihåg att de skulle komma till ett möte före jul och bara uteblev. Varför vet jag inte, men nu var representanten där.

Och ja, jag beställde ett par walkingskor. Modellen är så ny att den inte finns på hemsidan, så ni får se dem när de kommer. De är lätta och luftiga med mycket nät och sulan var underbart mjuk, men ändå hård och bra. Ecco har ett par snarlika, fast nästan dubbelt så dyra. Nu får jag inte köpa fler par skor i år.

På mötet försökte jag få upp ett intresse för Medicinsk Qi Gong, eftersom det visade sig finnas en instruktör bland oss. Jag höll på med Tai Chi i flera år efter det att jag slutade dansa och har aldrig varit intresserad av Qi Gong. Antingen ägnade man sig åt Thai Chi eller Qi Gong, precis som man i min ungdom var antingen anhängare av Elvis Presley eller Tommy Steele. Numera är jag inte lika radikal, utan provar gärna nya saker.

Vem tror ni föresten var min idol, Elvis eller Tommy?

Ha en skön onsdagskväll <3

Vill du bli skönstaxerad eller sköntaxerad?

I dagens Vk läser jag att en företagare i inlandet skönstaxerats med flera miljoner på grund av utebliven självdeklaration. Fast det råder en viss förvirring. I rubriken skönstaxeras han, i ingressen sköntaxeras han och i själva artikeln skönstaxeras han två gånger och sköntaxeras en gång.

Enligt ordlistan heter det skönstaxera. När Skatteverket skönstaxerar, bestämmer de en skatt enligt sitt eget gottfinnande på hur inkomsterna skulle kunna tänkas vara.

Sköntaxera skulle kunna betyda något annat, kanske att man räknar ut skatten lite i underkant, för att vara snäll. Eller att man ser mellan fingrarna när någon har lämnat in ofullständiga deklarationsuppgifter.

I verkligheten är det troligtvis så att vare sig man skriver skönstaxera eller sköntaxera, så tänker alla på samma sak. För mig spelar det ingen roll hur man stavar, så länge det inte blir missförstånd, MEN jag tycker att man ska vara konsekvent. Antingen stavar man rätt hela tiden eller så stavar man fel hela tiden. Skärpning Vk!

I går hade vi plusgrader och vårväder. Solen sken och det droppade från taken. I dag hade vi några minusgrader.
Kärleksparet håller på att smälta. Nu måste de ta avsked av varandra. Tjejen har tappat sin vänstra arm, som hon höll i en båge vid sidan.

Bilden ger en illusion av att hennes fötter sticker fram under en lång kjol. Visst rör sig kjolen som i dans? En sista dans tillsammans?
Lite sorgligt sådär...
 

Ha en fin tisdagskväll <3

I vår tvättstuga tänds lamporna automatiskt när du öppnar dörren och släcks en stund efter det att du gått ut. Jag har inte tittat efter var rörelsedetektorerna sitter, men i dag släcktes lamporna plötsligt när jag stod och lassade tvätt i mina tvättmaskiner. Jag fick helt enkelt ta en liten promenad ut mot dörren för att de skulle tändas igen. Det har faktiskt aldrig hänt tidigare.

Dörren till tvättstugan har kärvat lite på sistone. På dagen när jag var där och kollade min tvättid, höll jag inte på att komma ut. Man ska vrida om en vred med ena handen och trycka ner OCH dra handtaget mot sig med andra handen. Jag klarade inte av att vrida om vreden med min opererade tumme och en av de två kvinnorna som var där och tvättade kom och instruerade mig. Hon öppnade och jag stängde igen för jag skulle ju klara det själv. I den andra handen hade jag min nyckelknippa, så jag fick inget bra grepp om handtaget. Hon öppnade och jag stängde igen. Så skulle jag stoppa nycklarna i fickan, men de gled förbi och ner på golvet, så jag fick böja mig ner efter dem. Pust, stön. Sen sket jag i att stoppa ner dem i fickan och försökte öppna igen med dem i handen. Samtidigt fnittrade jag lite för mig själv och misslyckades förstås. 

Då tappade kvinnan som skulle hjälpa mig tålamodet. “Jag tror då att du blev född i en farstu”, sa hon. Mitt upp i ansiktet på mig. Och vi känner inte ens varandra.

Jag tog det inte som en komplimang, utan knuffade undan henne och öppnade dörren utan problem. Saken var den att hon stod mitt framför handtaget, medan jag fick stå lite vid sidan om och därför inte kunde använda min styrka fullt ut.
För säkerhets skull tog jag ändå med mig min mobil till tvättstugan i kväll, för jag vill ju inte övernatta där.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nya skor från Ecco-rean.

Precis vad jag letade efter förra sommaren; ett par lätta, vita skinnskor för sommarkvällarnas cykelturer. De här har dessutom kardborreband och ser kanske ut som barnskor eller typiska tantskor? I varje fall är de bekväma och sköna på fötterna och ser helt ok ut på foten

Jag har haft tandvärk hela helgen och går på värktabletter. Det är dessutom den tanden som jag bet av på nyåret och som jag redan betalat en massa pengar för lagningen på. Den kanske skulle ha rotfyllts i alla fall? Eller så har det bara blivit ’obalans’ i bettet, så att den ömmar för att jag legat och bitit ihop i sömnen. Att det alltid ska vara något som stör ens välbefinnande!

I dag har jag betalat en himla massa räkningar och sedan legat på soffan och läst Karin Alvtegens bok En sannolik historia. Ska recensera den när jag läst ut.

Ha en skön söndagskväll <3

Körsbärsdalen är arbetsnamnet på ett av Umeå kommuns parkprojekt i år. Man planerar en park med fruktträdstema vid Gamla bron på Teg. Tanken är att plantera träd med intensiv blomning hela juni, så att besökarna bjuds på både syn- och doftupplevelser. “Självklart får man plocka ett äpple eller äta av körsbären” säger parkdriftschef Anna Flatholm.

Jag tycker det är en underbar idé och blir lite nedstämd av vissa kommentarer till denna artikel på vk.se. Pessimisten säger att det inte går med våra kalla vintrar. Den ironiske (pessimisten) frågar sig: “Gratis mellanmål till alla hemlösa?”

Varför tänker många direkt: ”Det går inte”, “Någon kommer att lägga beslag på all frukten, jag kommer inte att få något” o.s.v.?

Jag tycker vi ska vara glada över att Umeå kommun satsar på fina parker. Fruktträd överlever i många trädgårdar även på våra breddgrader, så varför skulle de inte göra det i en allmän park? Dessutom planerar man att även bygga för lek och olika aktiviteter i parken. Tänk er vilket härligt utflyktsmål för hela familjen.

Här är några körsbärsblommor i ett litet träd hos mina kompisar på Berghem.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Så här såg det ut på övre delen av Kungsgatan i dag. Björkarna står i vita led.

Jag var hos Anders på Anders Barbershop och klippte mig. Jag har ett tacksamt tjockt hår som är väldigt lättskött med en bra klippning och under årens lopp har Anders gradvis klippt en ny frisyr utan att jag sagt något. Han får göra som han vill, för jag blir alltid nöjd. Jag behöver bara tvätta och föna håret luftigt. Wash, blow and go.

Härom dagen scrappade jag ett kort till Pysselhäxornas utmaning. Det skulle vara vitt med en accentfärg och jag gjorde ett kort som jag skall skicka till en söt liten flicka på Alla Hjärtans Dag.

Jag har ‘torrembossat’ mönstret i pappret. Under den vita spetsen ligger ett glittrande rosa band. På insidan ska jag skriva något fint och ev. dekorera med fler hjärtan.
Sen måste jag göra ett kort till den stora söta flickan också.

I kväll ska jag titta på Let’s Dance. Frank Andersson är en positiv överraskning, eller hur? Hoppas att Tina Thörner har fått en snyggare outfit i kväll. Herregud, hon säger att hon vill vara mer kvinnlig och så blev hon utspökad i en matronaklänning á la Sound of Music.

Ha en trevlig fredagskväll <3

Livsandarna börjar vakna nu. Flera veckors oro och depp är borta och livet känns värt att leva igen. Det finns så mycket att glädjas över och njuta av.

På akvarellmålningen fortsätter vi med att måla porträtt. I går målade vi av en annan akvarell på en kvinna i profil. Bakgrundsfärgerna var starka och mustiga och några stripor av hennes hår hängde utanför hårbandet/sjaletten. Vi pustade och suckade, men det var väldigt roligt.

Sen promenerade jag hem genom ett förtrollande vackert snölandskap i fullmånens sken. Jag kommer inte ihåg att jag någonsin har sett så mycket snö ligga kvar på träden. ALLA träd var vita, av snö eller frost och de smalaste kvistarna gnistrade i lyktornas sken. Jag gick med kameran i vanten och tog några bilder där det var tillräckligt med ljus.

I dag var jag ute en sväng mitt på dagen och blev ertappad av en granne när jag stod och stirrade på en skata högst uppe i en solgnistrande björk. Han var smått road av min hänförelse över det vackra.

I kväll var det vattengympa. Samma lyckorusch som alltid när jag får glida ner i det varma vattnet. Vahid körde ganska hårt med oss och jag gav järnet. Allting kändes bara bra. Kan man begära något mer?

Sov gott alla vänner <3

Där borta sken solen en stund i dag.
 

Det blev fina skuggor på halva hustaket.

Solen ligger fortfarande lågt, men snart orkar den in i mitt kök för att visa allt damm och alla fläckar på skåpdörrarna. Ingenting är så obarmhärtigt avslöjande som vårsolen. Kanske dags att storstäda innan jag drar ner pinnvävsjalusierna för sommaren.

Just nu lyser fullmånen rakt i ögonen på mig där jag sitter. Den ligger också lågt och är verkligen full…

Snart ska jag fara i väg på terminens första akvarellmålning. Jag längtar. Ska ta med gåstavarna och promenera hem i månskenet i kväll.

I morgon börjar vattengympan för min del. Benet är läkt och så, men jag har fortfarande ont i fotleden och det känns lite bekymmersamt. Har rosfebern lämnat något skit där, eller är det (bara) artros? Måste kanske kolla upp det så småningom.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Alla hushåll i Västerbotten får i dagarna en broschyr i brevlådan med information om hälso-och sjukvård i Västerbottens Läns Landsting 2011.

Det är en bra broschyr, väl värd att läsa, så att man vet vart man ska vända sig när det gäller. Man får också information om patientavgifter, rättigheter i vården, lagar, organdonationer m.m.

Jag läser bl.a. “Du bör åka in akut vid” och så räknar man upp olika symptom, ex akut bröstsmärta, svåra andningsbesvär. Ett symptom är “medvetslöshet” och jag hajar till. “Du bör åka in akut vid medvetslöshet”… lättare sagt än gjort. Hoppas någon annan ser till att jag åker in.

Det smidigaste sättet att få råd är förstås att ringa 1177, sjukvårdsrådgivningen. I Umeå blir det nu än mer nödvändigt, eftersom primärvårdsjouren, som tidigare fanns på akuten har flyttat till Ålidhems vårdcentral. Dit ska man alltså åka med lindrigare akuta fall efter det att vårdcentralerna har stängt. Jag undrar hur många patienter som kommer att få åka mellan akuten och Ålidhems vårdcentral och vice versa, bara för att de söker vård på ’fel’ ställe.

I dag har jag varit hos tandläkaren igen. Vi fixade mina framtänder. Jag har under årens lopp fått gropar i emaljen uppe vid tandköttet, förmodligen av flitig tandborstning. Äntligen bestämde vi oss för att göra något åt det och det var ju inte så svårt att fylla igen dem med lite plastmaterial. Jag fick ingen bedövning, fast jag bad om det, men det gick bra utan. Det värsta är ju borren som slipar och dånar i hela huvudet. Då tenderar jag att glida neråt i stolen.

På väg in mot stan tog jag en liten omväg för att få njuta av all snö i stadsparken.

Min kompis på Rådhustorget har stått en tid nu med fötterna i snön.
 
Hu, snö innanför kragen och i örat.

Ha en fin tisdagskväll <3

Har ni kommit i kontakt med kylskåpspoesi? För några år sedan var det väldigt populärt. Det är små askar med ord som har en magnetisk baksida, så man kan fästa dem på kylskåpsdörren.

Jag fick en sådan ask av Johanna i julklapp för några år sedan. Hela juldagen stod Johanna, hennes halvsyster och jag och skapade dikter på kylskåpet. Vi blev tilldelade ett visst antal slumpvis utvalda ord och våra dikter ’bedömdes’ sedan av exet (flickornas pappa) och Ronja. Kreativiteten flödade och vi skrattade hela tiden.

Direkt jag fick asken skapade jag tre små dikter på kylskåpet, varav en fortfarande hänger kvar.

På morgonen då Johanna och Ronja skulle fara hem till Stockholm, upptäckte jag denna dikt, som också har fått hänga kvar.

Det är kanske dags att ta fram asken och börja skapa igen.

Ha en skön måndagskväll <3

P.S. I dag hade traktorn INTE lagt snön på äppelträdet, utan bredvid. D.S.

Har ni också en massa lappar och magneter på dörren till kyl och frys?
I dag har jag organiserat det jag har hängande där.

Anteckningsblocket som hängde på kylskåpet hade tagit slut och kvar blev en tunn magnetisk platta. Förr hade jag säkert kastat den i soporna, men nu är jag ju 'pysselskadad' och titta, med en liten änglabild och bling-bling blev det en minitavla, tillika kylskåpsmagnet.

När jag en gång var i farten, fick mina små änglamagneter en matchande ‘soffa’ att sitta/ligga på när de inte behövs “i tjänst”.

De verkar ha trevligt med varandra.

Ha en skön söndagskväll <3

“Må du leva alla dagar av ditt liv!”
(Jonathan Swift)

Så kan man kanske sammanfatta dagens tema i gruppen.
Det blev allvarliga samtal, tårar, men även skratt i dag. Vi bestämmer ju inte i förväg vad vi ska prata om, utan det blir alltid det som är aktuellt för var och en.

Termometern visade -23 grader i morse, men jag blev upphämtad med bil av min omtänksamma vän och behövde inte stå och frysa vid busshållplatsen.

Den vi var hos har en fin norsk skogskatt, som vanligtvis inte får vara inne då vi är där, eftersom två av oss är allergiska. I dag var det för kallt för katten att vara ute, så hon blev instängd i sovrummet. Stackarn, hon dunkade på dörren och blev då forslad till toan. Efter en stund signalerade hon att hon ville ut därifrån, tog en sväng in i rummet där vi satt, men kände att hon inte var välkommen och gick ut. Synd att jag inte kom mig för att ta ett kort på henne.
Om jag inte gosar med katten, går det bra att vara i samma lägenhet några timmar. När jag kom hem fick jag droppa i mina kliande ögon och sen somnade jag framför TV:n.

Vi blev bjudna på en slät bönsoppa och hembakat bröd. Rustikt och gott en vinterdag. Till kaffet fick vi en paj med mycket mandelmassa i fyllningen och glass. Mums! Inte underligt att jag somnade.

Dagens korsordsfundering: Tycker ni att 'halvrutten' är det samma som 'övermogen' ?

Ha en trevlig helg <3

I går såg jag från bussen att en husägare på övre Ök hade satt upp ett handskrivet plakat på en ganska hög snöhög vid infarten till hans hus med texten: OBS! INGEN SNÖ-DEPÅ.

Jag kanske skulle placera en sådan skylt framför det lilla äppelträdet. Jag skulle kunna scrappa en maxilayout, som skulle synas ordentligt. Jag kunde vika jätteblommor av Aftonbladets rosa sportbilaga och måla hjärtan och fjärilar med stora penseln. Tror ni det skulle hjälpa?

I dag var solen framme några timmar och fick istapparna att glittra vackert.
Blå himmel!


Sol, sol på den vita väggen.

Jag höll  inte på att komma ut i tid, för jag sov alldeles för länge. Eller jag blev snarare störd i min sömn flera gånger.

Strax efter sju började det leva om på taket och snön dunsade ner i stora flak. En kille skottade och en annan höll vakt på marken. De hade dessutom en ganska högljudd kommunikation under mitt sovrumsfönster.
Precis när jag hade somnat om kom stora snöplogen och tog bort det som hade fallit ner. Högen vid äppelträdet fylldes på.
Det tog inte så lång stund och precis när jag hade somnat om igen, började grannen skrapa bort snösträngen efter snöplogen vid ingångarna. Jag är väldigt tacksam att han gör det, så jag vill inte klaga.
Sen somnade jag om igen och vaknade lite senare än vanligt. Ni vet hur det är när man råkar försova sig, man ligger som efter hela dagen. Det gäller även när man är pensionär.

I morgon har vi årets första tjejträff hos en som bor i stan. Det ska bli såå kul att träffas igen. I februari tror jag att vi ska vara hos mig.

Ha en riktigt mysig fredagskväll <3

Men vad är det med mig? I eftermiddags hände samma sak som i går. Nu var det reklam för något som heter Zonnic, små snuskuddar ser det ut som. Jag satt och läste Aftonbladet och plötsligt hörde jag “Grattis alla rökare!”, fast jag hörde ju något annat än ‘rökare’ och tittade förvånat upp. Allvarligt talat, har jag drabbats av Tourrettes?

Minns ni det lilla äppelträdet på min gård som blev begravt under en stor snöhög i fjol? Så här såg det ut när det var som värst.

Flera grenar fick barken avskalad och bröts av. Min granne och jag visade detta för föreningens styrelse när de inspekterade utemiljön under städdagen i våras och alla var rörande eniga om att det inte skulle få gå till så.

Ni kanske minns att jag berättade att snöröjningsföretaget skulle åtgärda alla skador de hade förorsakat på utemiljön och att två unga killar, som ingendera kunde hantera en vanlig handsåg, snarare slet än sågade av de avbrutna grenarna. Vår vaktmästare fixade till det där och äppelträdet repade sig fint.  

I vinter upprepas samma sak. Så här ser det ut i dag.
Nere på gården.

Från min balkong.

Titta på cykeln i vänsterkanten. Den mäter snödjupet bra.

Är det alldeles omöjligt för snöröjarna att skuffa upp snön någon annanstans? De, som sitter högt uppe i sina hyttar, måste väl ändå se att det står ett litet träd där? Det finns faktiskt ett tomt utrymme mitt på gården, där de kunde slänga upp all snö. Eller är det bara hörn som gäller? Jag har stor lust att springa ut på gården och dirigera dem, fast det tror jag inte skulle hjälpa.

Nu är det kanske så att snön kanske inte skadar äppelträdet så mycket, utan den stora skadan kommer att ske när snön ska köras bort och den stora skoveln skrapar grenarna som ligger under snön.

Kan man plantera om ett äppelträd? I så fall ska jag begära det.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

På TV3 kör de en reklam för NiQuitin minisugtabletter. Reklamen börjar med att en man säger : “Jag älskar att röka.” Jag sitter och läser tidningen och hör något annat än ordet ‘röka’(ett ord på fem bokstäver som också börjar på r) och tittar förstås förvånat upp. Samma sak händer en gång till och jag börjar fundera om han med flit uttalar ordet ‘röka’ slarvigt, för att få tittarnas uppmärksamhet. 
Nästa gång bestämmer jag mig för att TITTA på reklamen och när han säger “Jag älskar att röka” och samtidigt tänder en cigarrett, hör jag rätt.

Man brukar säga att ‘man hör det man vill höra’, fast i det här fallet stämmer det inte; jag vill varken höra ’röka’ eller det andra ordet. Hmmm…

Är det någon mer än jag som är trött? Det är mörkt (skulle inte dagarna bli längre) och det snöar oavbrutet. Huvudet är tungt och större delen av dagen har jag har legat på soffan och blundat. Försökte sortera lite papper och tidningar, men fastnade i förra årets julnummer av tidningen Scrapbooking. Där fanns ju julkort med riktigt fräna vikningar. Fick lust att göra nästa års julkort redan nu, jag har ju fina papper och dekorationer kvar. Men eftersom allt redan känns så tungt, tillåter jag mig inte att göra något roligt innan jag har sorterat och städat undan det som ligger framme. Snacka om att vara masokist. Fast jag njuter inte av det.
I själva verket tror jag att jag är understimulerad. Hela december var jag begränsad av rosfebern och årets aktiviteter har inte börjat än. Men snart.

I år har jag valt en väggkalender med ’skylines’ från världens största städer. Hela januari får beundra Shanghai och bl.a. det 468 meter höga TV-tornet Oriental Pearl Tower.

Blev tvungen att gå och titta om tornet lutar så där mycket på kalenderbilden, och det gör det. Bilden är väl tagen med vidvinkel.
Om jag nån gång kommer i väg till Kina, skulle jag definitivt vilja besöka Shanghai.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

HEJ!

I dag är det exakt ett år sedan jag började blogga här på Vk-bloggen.
Tiden går fort. Jag har hunnit med 342 inlägg. Vad i all friden har jag skrivit om? “Den långa resan” blev 39 inlägg och sedan har det blivit både det ena och det andra. Ganska många foton har det också blivit, eftersom jag tycker om att dokumentera det jag ser.

Jag trivs jättebra på den här bloggen och kommer att fortsätta skriva mina inlägg i ungefär samma stil. Jag har fått många fina läsare, både kända och okända, och jag hoppas att ni även i fortsättningen vill följa min lilla ’vardagsblogg’.
Lämna gärna en kommentar eller tryck på tummen-upp om ni gillar det ni läser.

Kärlek till er alla <3

Jag kom att tänka på en dikt av min favoritförfattare Eeva Kilpi i går när jag skrev om mina lyktor och att jag gärna köper två stycken av samma sak.

Jag är alltid lugn när jag har två:
Två kammar, två par strumpor, två likadana pennor.
Även när jag älskar, är ensamheten jämt den andre.

Jaså, sa han strängt,
du känner ju till budet:
har du två, ge bort det ena.

Jag vet, svarade jag,
men tänk om det finska ordspråket gäller mig:
Den som vill ha två, förlorar båda.
(Översättning: Kerstin Lindqvist)

Ja, det finns alltid flera sätt att se på saken. Att köpa två likadana par strumpor är praktiskt, för ni vet väl att de mest otrogna paren är just strumpor. Titt som tätt får en strumpa för sig att försvinna i tvätten och då kan det vara skönt för den övergivna strumpan att ha ett annat par att ty sig till.

Att ha två älskare kan ju låta trevligt, men då finns kanske risken, som Eeva Kilpi säger, att man förlorar båda två. Åtminstone om man är finska.

Oftast nöjer jag mig inte med bara två saker. Hittar jag ett par trosor eller ett par strumpor som jag gillar, kan jag köpa tio stycken. Inte på en gång, utan två och två… eller två vita och två svarta. Hittar jag en skön tröja, kan jag köpa den i flera färger. I synnerhet Gudrun Sjödens långärmade basrandtröjor, som jag har 12 stycken i min garderob just nu.
Är jag fantasilös eller manisk?

I dag har jag städat bort julen. Varför tar det längre tid att städa bort än att ställa fram? Två ljusslingor kändes plötsligt så förlegade, att jag bestämde mig för att kasta dem. Nästa jul ska jag inte dra fram så mycket.

Det blev lite dystrare när adventsstaken, stjärnan, alla ljusslingor och röda värmeljuskupor är borta. Men det finns ju vanliga ljuskupor.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Jag hade stor lust att gå och lägga mig igen när jag tittade ut genom fönstret i morse.

Vilken tur att jag gick på en promenad till Coop i går, då det var riktigt skönt väder. Tyvärr började mitt ben värka och det ser ut som att den stora blåsan kommer tillbaka. I morgon kommer min doktor tillbaka från semestern, så jag får väl ringa henne igen då. Suck!

I går kväll var jag på riktigt dåligt humör och arg på mig själv för att jag är så klumpig.

Denna fina ängel ligger och slumrar sött på kanten av en kruka.

Kompisen, som är lite mer alert, föll ner på golvet när jag råkade peta till honom och skadade ena vingen. Nåja, det går att fixa med lite Karlssons klister.

Värre var det med glascylindern på min ena lykta. Ljuset vickade lite åt sidan när jag skulle hänga upp den på balkongen. Jag ställde då lyktan på balkonggolvet, tog av cylindern, ställde den bredvid, rättade till ljuset och viftade till cylindern, som förstås välte och gick sönder. Hur klantig får man vara?

En lykta med och en lykta utan cylinder.
 

Undrar var jag kan få tag på en liknande cylinder? Lyktorna är köpta på Tiimari för ett par år sedan.

När jag tände ljusen i lyktorna i går, tänkte jag faktiskt på att det är typiskt mig att jag måste ha två lyktor. Varför kunde jag inte nöja mig med en vanlig lykta, som grannen mitt emot, och ha ett blockljus i den i stället för att bränna två kronljus vid varje tillfälle. Där fick jag för mina tankar. Nu har jag bara en lykta och den ser väldigt ensam ut, för den här typen av lyktor gör sig bäst i par.

För att få perspektiv på tillvaron lyssnade jag på Björn Afzelius’ Tusen bitar. “Allting kan gå i kras, men ett hjärta kan gå i tusen bitar. Säger du att du är min vän, så är du kanske det.”

Nu tänker jag inte lägga ut den, utan Mikael Wiehes sång till Björn: “Den jag kunde va”.
Den finaste kärleksförklaring man kan få. En vacker välsignelse.

Ha en skön söndag <3

I Paulo Coelhos Visdomskalender för 2011 är ordet för januari månad Välsignelse och bilderna på en tekanna och tekoppar för tanken till en teceremoni.

För mig innebär ‘välsignelse’ tacksamhet, önskan om välgång, en känsla av (Guds) nåd…
Vi välsignar maten, varje ceremoni är en sorts välsignelse, vi känner oss välsignade eller tacksamma över livet ibland.

Har ni känt ‘nåd’ någon gång? Alltså inte att ni blivit benådade, eller att någon har varit er nådig, utan en stark känsla av ex. tacksamhet för något ni får vara med om eller något ni får ta del av.

Jag kände en stark känsla av ‘nåd’ ett par gånger när jag gick i terapi och efter mycken möda förstod vissa sammanhang, accepterade dem och kände att jag kunde förlåta. Den lättnaden kändes som en nåd, som en välsignelse från universum.

Bland januari månads visdomsord väljer jag den om ängeln:
“Ängeln beskyddar oss alltid och den är en gudagåva - vi behöver inte åkalla den. Du kan alltid se din ängels ansikte när du betraktar världen med blida ögon.” (Ur Pilgrimsresan)

Ha en skön lördagskväll <3

I dagens Vk kan vi läsa om doktor Anders Svenningsson, som kämpar för sina MS-sjuka patienter mot en Försäkringskassa som nekar dem sjukskrivning. Jag hoppas fler och fler läkare protesterar mot detta korkade system som ger makten åt byråkrater att bedöma om någon är sjuk eller inte.
Anders Svenningsson efterlyser mer sammanbete med Försäkringskassan i stället för att läkarna ska lägga sin tid på att fylla i en massa papper åt någon som aldrig träffat patienten. “… vi har nolltolerans mot sådan dumhet”, säger han.

Sedan vill jag rekommendera Ola Nordebos Ledare i dagens Vk. Han utgår från det omskrivna uttalandet som ett kommunalråd i Uppsala gjorde på sin blogg i veckan: att överviktiga människor skulle bli tvingade att betala högre skatt eftersom de på grund av sin livsstil ligger det offentliga mer till last än de normalviktiga. 

Ola Nordebo menar att det är mer konstruktivt att se vilka mekanismer som ligger bakom ett sådant korkat uttalande, än att bara förfasa sig över det. Vi måste diskutera den “mallade, stereotypa syn på människor och samhälle” som ligger bakom förslaget. Det finns en övertro på “värdet av det tillrättalagda, normerade och mallade”. “All form av teoretisk kollektivism och likriktning som vill frånta individen deras frihet att vara sig själva, med unika egenskaper, fri vilja och egna känslor, går hand i hand med skepsisen inför det som avviker, som inte riktigt går att ge en etikett.”

Rubriken på Ledaren är: Den fria, krångliga människan. Läs den i sin helhet på Ola Nordebos blogg :
http://blogg.vk.se/nordebo/2011/01/06/den-fria-krangliga-manniskan-204984 

Ha en mysig fredag <3

Så förvånad jag blev i morse när jag tittade ut och såg att det snöade. Inte. Jag skulle nog bli tusen gånger mer förvånad om jag såg att det INTE snöade. Nu får det räcka, tycker jag.

I går blev jag färdig med Vk:s jättejulkryss och kastade det på brevlådan i sista minuten.
Det var fyra gånger tidningens storlek. (Jag tog en bild på det när det låg på golvet, men det verkar som jag raderat den).Lite otympligt att hantera, men kul att lösa. Jag hade bestämt att jag skulle lösa det helt och hållet, så jag fick lov att googla på några ord. Egentligen tycker jag det är ’fusk’ att slå upp ord, då lämnar jag dem hellre, men ibland blir man ju nyfiken och då tillåter jag mig att googla. Jag tillhör inte dem som sitter med de svåraste korsorden med både Korsordsboken och Synonymordboken bredvid. Nej, det ska vara kul och lagom stor utmaning.

Jag har upptäckt att det finns många sidor på nätet där man helt enkelt kan fråga på ord man inte kan och sedan få svar från någon annan. I princip kan många sitta och lösa samma korsord och hjälpa varandra. En slags korsordschatt.
När jag jobbade löste en arbetskompis och jag korsord tillsammans på lunchrasten. Det var kul att sitta och klura tillsammans och sedan googlade vi på de ord vi inte kunde. Vi gav oss inte förrän hela korsordet var löst.

Jag har alltid ett par korsord på gång. Jag har ett på toaletten, ett för reklampauserna på TV och för sena nätter när jag inte vill gå och lägga mig. Varje morgon löser jag “Dagens anagram” i Vk. Det är lagom svårt att börja dagens tankeverksamhet med.
En tid prenumererade jag på en korsordstidning och det var alltid lika spännande när den damp ner i brevlådan i början på varje månad. Då löste jag ett visst korsord först och sedan de andra i tur och ordning.

Man lär sig en hel del när man löser korsord. Man lär sig nya ord och nya fakta, men det viktigaste tycker jag är att man gymnastiserar hjärnan. Olika konstruktörer har olika ‘tänk’ och olika humor. Ibland är man inte överens och då måste man ‘knäcka koden’ för att komma någon vart. Lite utmaning är alltid stimulerande.

Dagens korsordsord: “Blir kvast med buk?” Tre bokstäver.

Ha en skön Trettondag <3

Jag hör till dem som mer och mer kör med kort när jag betalar. Jag tycker det är bekvämt och snabbt och sen ser man på kontoutdragen vart pengarna har gått. Cash har en tendens att rinna mellan fingrarna och efteråt vet man inte vart pengarna har tagit vägen.

Nackdelen med att alltid dra fram kortet är förstås att man kan bli skimmad och ibland händer andra saker som gör att man får sig en tankeställare. Man säger ju att kortläsare med chip skall vara säkrare än dem man drar kortet i, men under den senaste veckan har jag börjat undra om det är så.
Det började på Coop Konsum i centrum. Mitt kort påstods vara ‘oläsligt’. Kassörskan tog det och drog med fingrarna över chipet och sedan skulle jag försöka igen. Till slut sa hon att jag skulle hålla i kortet när det var intryckt. Då fungerade det. Hon sa att det var fel på kortläsaren och att de hade tillkallat en tekniker. Eftersom det var den butiken som hade fått en av sina kortläsare skimmad, var jag på vippen att skämta om det, men avstod.
Sen gick jag till Indiska och där hände samma sak. Nu visste jag att jag skulle hålla kortet intryckt med ena handen medan jag slog koden med den andra. Jag tänkte att det var fel på mitt chip och att jag skulle gå till banken och kolla.
På vägen dit gick jag in på Kronans Droghandel och där fungerade kortet perfekt, så jag skippade banken.

I går var jag på Åkerbloms bokhandel och plötsligt fungerade kortet inte igen. Jag kunde ju knepet vid det här laget och sa till tjejen i kassan att det antagligen är något fel på mitt chip, för nu har kortet krånglat i så många olika butiker. Hon sa då att det är fel på de kortläsare som har chip, de slits alldeles för fort.

I dag var jag på Clas Ohlson och då sa kortläsaren “Medges ej” vid varje försök att slå koden.
“Vad betyder det? Har ni ingen kontakt med banken? Jag har pengar på kontot”, sa jag.
“Det betyder att du inte får handla med det kortet”, sa kassörskan snorkigt.
Min första tanke var förstås att mitt konto hade blivit  länsat. Hu, så hemskt! De ‘nötta’ kortläsarna jag använt hade kanske varit skimmade. Jag hade inte tillräckligt med cash i plånboken, så jag fick lämna mina två varor i kassan och springa ut till en automat för att ta ut pengar. Det gick hur bra som helst och kvittot visade att alla pengar fanns kvar på kontot. Mystiskt, inte sant? Banken var stängd, så jag travade tillbaks till Clas Ohlson och fick då veta att alla MasterCard-kort hade blivit nobbade i alla kassor. Tekniskt fel. Går inte att skylla på någon.

Jaha, så var det med det.

“När någon säger att det inte gäller pengar utan principen, är det alltid en fråga om pengar.”
(F W Hubbard)

Ha en skön trettondagsafton <3

Jag tappade ju en halv kindtand på nyårsafton, så i dag var det dags för ett besök hos tandläkaren. Jag var övertygad om att tanden var förlorad och gruvade mig hela förmiddagen, men min käre tandläkare fixade den.

Jag berättade om rosfebern och penicillinkurerna och passade på att säga att jag nog är lite ’skör’. Sen sjåpade jag mig lagom mycket för att få en ordentlig bedövning, så nu sitter jag här med ett skevt leende och en näsa som rinner utan att jag vet om det.

Kärleksparet i is hade fått lite fin kornsnö på sig.

När man bara ser överdelen så här, tycker jag det ser ut som att de går mot varandra in i en omfamning.

I bakgrunden ser man den stora granen i Rådhusparken.

En kvinna stannade till samtidigt som jag och beundrade paret som just då badade i mörk cerisefärg. Medan jag grävde fram kameran ur väskan kunde jag inte låta bli att säga:
“Visst är de fina!” “Ja-a”, sa hon lite tvekande och tittade förvånat på mig.
Sen tog jag några kort och när jag gick därifrån hade hon också tagit fram sin kamera och börjat fota paret.

Dagens korsordsord: Grisservis? Två bokstäver.

Ha en bra tisdagskväll<3

Pysselhäxornas utmaning för december/januari är att göra en layout som skall vara vit och frostig, där man bara får använda en  accentfärg, som inte får ta över.
Det var omöjligt att få ett bra foto , som verkligen visar hur vit och frostig min layout är. Jag vill helst fota i dagsljus för att undvika fläckar från blixten och just nu finns inget bra dagsljus.

Rubriken är ‘Is & snö’ och jag har två foton med is och snö, som jag tagit denna vinter. Sen har jag fällt in en trulig bild på Ronja i sin fina silverjacka och leopardmössa. Hon är fem år, tror jag.
Bakgrunden är vit. De ljusblå snökristallerna är gnuggisar, som jag blingat med genomskinliga stenar och glitterlim.

Ha en skön måndagskväll <3

Redan den andra dagen på år 2011? Då är det hög tid att sammanfatta mitt år 2010. 

Nytt för året: Jag har varit heltidspensionär och trivs utmärkt med det.

Årets projekt: Jag skrev “Den långa resan” och publicerade avsnitten på min blogg.

Årets roligaste: Den överraskande fina respons jag fick på “Den långa resan” och alla gamla och nya vänner och kontakter jag fått genom min blogg.

Årets stora lycka: Ronja var hos mig i Umeå på sportlovet. Jag fick göra två resor med Johanna under året; till Tallinn på hennes födelsedag och sen kom hon med mig till Fåglum.

Årets höjdpunkt: Veckan i Fåglum under Fåglumsdagarna, då jag träffade gamla och nya vänner.

Årets lyckorush: Besöket i den lilla röda stugan i Fåglum, där jag bodde som barn.

Årets sorgligaste: Två av mina bästa vänner miste sina mammor hastigt. Själv miste jag en syster jag aldrig träffat, bara pratat med i telefon ett par gånger.

Bästa perioden: Juli-augusti-september; jag var i Finland, Fåglum och Stockholm och träffade nära och kära.

Sämsta perioden: Definitivt december, på grund av rosfebern.

Hälsan: Konditionen var mycket bra under hösten tills jag drabbades av rosfeber i slutet på november. Det blev fem veckor med värk och oro.

Årets överraskning: TV-programmet “Så mycket bättre”.

Årets mest uttjatade: Antagligen rosfebern på min blogg.

Årets måltid: Den speciella grynkorven vi bjöds på hos Gun och Sture i Fåglum. Portersteken på söndagen var också mycket god.

Bästa köpet: Två tunikor från Gudrun Sjöden, en cerisemönstrad och en svart, som jag verkligen känt mig bekväm och fin i.

Årets hobby: Det har blivit mycket scrapbooking och det gillar jag verkligen. Att sitta och pyssla är ro för själen. Gärna med radion eller musik på.

Årets personligen: Processen kring skrivandet av “Den långa resan” och allt positivt det förde med sig, samt besöket i Fåglum har gett mig en inre styrka och ett lugn. Jag finns med i ett sammanhang, jag har en historia. Det stärker självkänslan enormt.

Mest stolt över: Att jag är den jag är och att jag genomförde projektet att skriva ner min historia.

Ångrar: Rien! Je ne regrette rien! Jag ångrar ingenting.

Årets foto: Stormhatten vid den blå husväggen. Jag får starka, varma känslor.

God fortsättning på det nya året <3

God morgon! Av någon anledning är jag lite trött idag. Det nya året firades in hos vännerna på Berghem och som vanligt var det en trevlig fest.

Middagen gick i det ‘vildas’ anda. Kantarellsoppa till förrätt, sedan älgfilé med ugnsbakade rotsaker och en efterrätt med husets halvvilda hallon. En frusen cheesecake med hallon, syltad ingefära och smulade ballerinakex.


En fantastisk smakupplevelse, som toppades med att vi fick sniffa på citronmelissen som egentligen skulle ha legat som dekoration på kakan.

Även i år valde vi det miljövänliga alternativet och sände upp en ljusballong, som for iväg upp i skyn med en fart som gjorde det svårt att följa den med kameran.

Jag hade gåstavarna med mig och promenerade hem över Mariehemsängarna. Klockan var strax efter ett och det var ovanligt lugnt. Jag mötte bara ett äldre par, som önskade mig vänligt Gott Nytt År.

Precis innan jag skulle ge mig iväg i går, tappade jag en halv tand. Så där bara. Den fastnade i tuggummit och nu har jag ett stoort hål känns det som, men så länge jag inte har tandvärk får jag vänta till måndag och hoppas att min tandläkare inte har tagit extra ledigt.

Hoppas ni har det bra på årets första dag <3