I morse var det några minusgrader och rimfrost på marken. Jag var tidigt ute och njöt av den krispiga luften. Det var alldeles vindstilla och tyst. Magiskt på något sätt. Nu kommer vintern snart och det känns både sorgset och förväntansfullt.

Gräset var stelfruset vid dikeskanten.

Aronians höströda blad var fint rimfrostkantade.

Men här tänkte jag börja sjunga ‘Sov du lilla videung…’

Den sköna känslan fanns kvar när jag kom fram till Hälsocentralen och där förstärktes den ytterligare av allt beröm jag fick av min snälla doktor. Proverna jag tog förra veckan var mycket bra, blodtrycket var perfekt och jag har gått ner i vikt. Vad har du gjort? frågade hon.

Ja, vad har jag gjort? Sen dippen efter rosfebern i vintras har jag slutat äta socker, äter GI-diet, men är inte rädd för bra fett, äter ordentlig mat regelbundet, försöker att inte vända på dygnet, sommaren har varit härlig och jag gör roliga saker.

Att de senaste fem veckorna blev ett bakslag på grund av komplikationerna efter operationen, är bara att beklaga. Doktorn tittade på mitt sår, som nu äntligen verkar läka ihop och berömde mig igen för att jag skött det så fint. Däremot tyckte hon att jag inte skulle tänka på vattengympa den här terminen, bara för att undvika ev. infektioner. Suck!

När jag kom hem budade jag hem ett jättefint scrapbookingalbum i vintagestil på Tradera. I det ska jag ha mina layouter med gamla fotografier. Det blev inte billigt , men jag tyckte jag var värd ett vackert och lite ovanligt album.

“Glädje i ditt inre är bättre än rikedom.”
(Isländskt ordspråk)

Ha en trevlig tisdagskväll <3