I dag har jag varit på Coop och veckohandlat och jag funderar seriöst på att sluta handla där. Hela sommaren har det varit kaos där för att de byggt om. Det må vara, men vad blev resultatet? En hel massa stående kyl-och frysskåp med dörrar som ska öppnas för att ta ut varorna.
För det första kan bara en person i taget stå i den öppna dörren och det bildas hela tiden köer med otåliga kunder och otympliga kundvagnar. När det sen blir ens tur får man se till att inte få dörren i ansiktet och sedan står man där halvvägs inne i kylan och ska välja det man vill ha. Man är hela tiden stressad över att eventuellt vara i vägen för nästa kund.

Jag dristade mig att fråga en anställd, som höll på att lägga in ostar i ett skåp, vad han tyckte om de nya skåpen och han sa att de var förfärliga. Jag försökte samsas med honom i en dörröppning och vi höll på att trassla in oss i varandra.

Vad är det som är bra med dessa skåp? Man kan kanske tänka sig att de drar mindre energi än de öppna kyl- och frysdiskarna, men en dag som i dag stod alla dörrar mer eller mindre öppna hela tiden. I skåpen med frysta varor hade det bildats is på dörrarna, så man var tvungen att öppna dörren bara för att se vad som fanns där inne.

Det tog mycket längre tid för mig att handla i dag än i vanliga fall på grund av allt köande till skåpen. Framför mjölken var det värst. Alla skall ju ha mjölk, men bara en åt gången kan ta och däremellan ska dörren öppnas och stängas. Det skulle behövas en butler som håller upp dörren hela tiden.

Sen blir jag stressad över att jag inte har samma överblick över varorna som förut. Skinkförpackningar från golv till tak, rökt eller kokt, olika priser, allt ska skannas in av öga och hjärna innan man kan ta ut det man behöver. Under tiden som man kollar in varorna står man i vägen för alla andra, som står redo att öppna och stänga… öppna och stänga. Jag misstänker att många tar första bästa förpackning för att fort komma därifrån.
Nej, jag får nog gå till Willy:s i framtiden. Eller ta bussen till ICA-Maxi på Strömpilen.

Gårdagens konsert var härlig. Jag gillar ju både jazz och saxofon. Jag kom på att jag hade hört Jukka Perko på Pori Jazz-festivalen i slutet på 1980-talet. Då var han en ung man. I går spelade han med Umeå Symfoniorkester och ett tremannaband från Finland. Allt gick enligt programmet och sen blåste han iväg ett extranummer på 25 minuter, där han verkligen visade upp alla sina konster. Han fick förstås stående ovationer.

Det är något visst med levande musik.

Ha en mysig fredagskväll <3