Utmaning bild 13. Tema “ljus”.

Under den mörka tiden på året är jag en storkonsument av värmeljus. Jag har många olika sorters värmeljuskupor och små lyktor. När jag får gäster, ställer jag några i trappan upp till lägenheten och några i toaletten. Då känner de sig välkomna.

Den här har jag alltid på bordet i vardagsrummet och den är min favorit. En enkel isboll. Jag skulle vilja ha fler likadana, så jag går ofta på Myrorna och Kupan och kikar.

På tema “ljus” kan man ju spinna vidare och ex. presentera en av de två betongbänkarna utanför Norrlandsoperan. De lyser upp i mörkret med sina ‘glorior’.

Eller påskhälsningen jag fick i fjol, då solens strålar bröts genom en plastlinjal.

Eller höstsolen i de gula lönnlöven som låg i drivor på marken.

Häromdagen upptäckte jag att det lyste inne i mina tulpaner.

Och så det största ljuset av allt: solen. Här har den hunnit gå upp innan jag hunnit i säng. Ännu en vacker vy från mitt ‘vardagsfönster’.

På akvarellen i går målade vi vårt första självporträtt och jag blev riktigt nöjd. Visserligen har jag målat mitt ansikte spegelvänt, och visserligen har jag målat en yngre upplaga av mig själv och knappast tror jag att någon skulle känna igen mig utifrån målningen, men ändå… En vacker dag samlar jag kanske mod och lägger ut den på bloggen. Vi ska förstås måla flera och jag ska försöka att inte blunda för dubbelhakorna och bekymmersrynkorna.

I dag har jag köpt en ny cykelkorg att hänga bak på pakethållaren. Min gamla blev ju stulen. Snart, snart kan jag ta fram cykeln.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

“Pensionärer reser som ungdomar”, läser jag i dagens Vk. När sommartidtabellen tas i bruk, kommer de resenärer som fyllt 67 år kunna åka på ungdomsbiljett med lokaltrafiken i Umeå. Det var på tiden! Trots det kommer vi säkerligen inte att bete oss som många ungdomar på bussen, nämligen lägga upp fötterna på sittplatsen mitt emot. En gång, när det var fullt i bussen och en ung kille blev tvungen att ta ner sina fötter så att jag kunde sitta, bad jag honom att själv sätta sig på den platsen där han hade haft fötterna, så att jag kunde få hans plats. Han steg upp och försvann skamset bakåt i bussen. Annars brukar jag inte säga till och det irriterar mig att jag inte gör det. Nån gång har jag hört busschauffören säga till.

“Skurkförbud på anstalten” var en rolig rubrik. En intagen på Kriminalvårdsanstalten i Umeå har JO-anmält beslutet att de intagna inte får läsa den nya tidningen SKURK. Undrar vad den tidningen handlar om? Kriminalvårdschefen anser att den innehåller “kriminella värderingar”.

Dagens felläsning: “Gud försvann vid villainbrott” skulle förstås vara “Guld försvann vid villainbrott”. Fast det kunde ju ha varit…

I dag blir det tandläkarbesök, fika på stan och sedan direkt till akvarellmålningen.

Jag blev tvungen att avboka mina flygbiljetter till Stockholm. Blodproverna häromdagen visade att jag inte alls mår bra. Nu vill jag ha en akut utredning i stället för att gå omkring i Stockholm och vara orolig. I den här åldern måste man prioritera hälsan . Går allt bra, kan jag ändå åka några dagar senare.

Ha en skön onsdag <3

Utmaning bild 12. Min vardag.

Varje dag sitter jag en stund framför datorn vid skrivbordet i arbetsrummet. Utsikten genom fönstret framför mig har blivit en del av min vardag. Medan jag funderar över hur jag ska formulera mig, brukar jag ofta luta hakan mot handen och titta ut genom fönstret. Det är inte så mycket att titta på. Gatan trafikeras av lokalbussen och de som bor i området. Cykelvägen trafikeras av enstaka cyklister och gående, mest barn till och från skolan, eller föräldrar med barn till och från förskolan.

Det mest fascinerade är årstidernas växlingar. Snön på vintern, grönskan på våren, den mer neutrala sommaren och den färgsprakande hösten. Vinterkvällarna är allra vackrast, då gatlyktorna lyser på snön som ligger i drivor och det bildas ett mycket vackert skuggmönster. Då kan jag sitta länge och titta ut och drömmande beundra den vackra tavla jag har framför mig.

Jag har mest fotat vintervyer genom fönstret. Här är en vy jag har lagt upp tidigare. Det var förra vintern.

I vintras kunde det se ut så här.

Just i dag har jag detta framför ögonen. Traktorn har kört upp en jättehög med snö, som barnen har haft mycket kul med i flera veckor, men nu när snön börjar smälta, är den inte så fin.

Ha en skön tisdagskväll <3

Senast jag var hos min doktor på Vårdcentralen bestämde hon att vi skulle ta lite olika prover, för att se hur jag egentligen mår. I dag hade jag då tid på labbet på Vårdcentralen. Blodtrycket är alldeles för högt och jag köper inte längre att medeltalet på dygnsmätningen jag gjorde var bra. Min doktor ska ringa i morgon och då ska jag prata allvar med henne.

Sen skulle sköterskan ta tre rör blod. Efter ett rör drog hon ut nålen och i samma stund hajade vi båda två till. Oops, hon hade suttit i andra tankar och höll nästan på att bryta ihop framför mig. “Jag får skämmas”, sa hon. Jag tyckte inte det var så farligt, för jag är ju själv väldigt tankspridd, men jag förstod ju att hon tyckte det var lite pinsamt. Turligt nog så är jag ‘lättstucken’, så det var inga problem att sätta en ny nål lite bredvid och så tog hon ett rör till. När hon drog ut den andra nålen sa jag “Men nu gjorde du det igen!”, för jag hade inte uppfattat att hon hade tagit två rör första gången. Jag trodde hon bara hade tagit ett. Vi var alltså lika yra båda två. Nåja, tillsammans inspekterade vi att det var tre rör och jag smygtittade att det stod mitt namn på alla rören.

Sen tog jag bussen till posten på Coop och promenerade hem därifrån i det vackra vädret. Jag var hemma ungefär den tid jag vanligtvis brukar vara färdig att gå ut. Så det har varit en låång dag idag.

I går när vi åt rödbetssoppan spillde jag tre gånger på min tröja. Inget ovanligt, jag spiller alltid på mig när jag äter. I dag skulle jag äta överbliven soppa till lunch och garderade mig med en handduk instoppad i halslinningen. Tror ni jag spillde? INGENTING. Men sen, när jag skulle äta en blodapelsin i efterrätt och satte tänderna i den första klyftan, sprutade det röd apelsinsaft över hela tröjan. Tror ni jag hade tagit av mig handduken? JAVISST.

På väg till bussen i morse sprang jag förbi dessa två skyltar. Eftersom de stod så nära varandra, fick jag en lustig association.

SE UPP! Lekande barn. 

Ni ser hur vackert vädret var i dag. Hela den där långa cykelvägen gick jag till busshållplatsen på Hermelinvägen. (Den är inte så lång som den ser ut.)

Ha en skön måndagskväll <3

Eftermiddagen med tjejerna inleddes med reflektioner kring en mycket tråkig händelse. Livet är oförutsägbart.

Jag hade förberett med lite tilltugg.

Sen åt vi rödbetssoppa.

I dag hade jag lagt i rödbetor, morötter, en palsternacka, purjolök, lite strimlad spetskål och bara kryddat grönsaksbuljongen med citronpeppar. Serverades med en klick gräddfil och hackad persilja.

Till kaffet blev det tårta.

Jag fick vackra lilafärgade tulpaner.

Det blev en fin eftermiddag.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Utmaning bild 11. Tokigt.

Ibland när man tror man tar en fin och konstnärlig bild, kan resultatet bli alldeles tokigt. Förra vintern tog jag några bilder på ljusinstallationerna som hängde på staketet till fotbollsplanen vid Mimerskolan. Fina, röda hjärtan, som speglade sig i vattenpölarna.

Oops, det måste vara blixten som ville vara med och hamnade riktigt lämpligt.

Dessa hjärtan har hängt på samma plats i flera vintrar. Få se om denna vinter var den sista, för nu ska man börja bygga ett badhus på fotbollsplanen och höga bostadshus bredvid. Mimerskolan ska bli hotell. Centrum kommer att vara en stor byggarbetsplats en lång tid framöver.

Jessica vann Let’s Dance i går och det var inte alls tokigt. Hon dansade med stark utstrålning och stor glädje, trots en bruten tå. Frank dansade också bra, men jag tyckte man kunde ana att han började bli lite sliten. Båda två hade en showdans som passade just deras karaktärer.

Ha en trevlig och lugn lördag <3

I natt drömde jag om hotfulla människor som inte ville lämna mig i fred. Det var väldigt obehagligt. Jag har ingen aning om varför jag drömde så. Jag har inte känt mig hotad eller skrämd, så det måste vara något annat som triggat i gång djupa rädslor hos mig. Nåja, det brukar vara så att är det ett viktigt budskap jag inte förstår, drömmer jag om samma dröm tills jag förstår. Efter tre, fyra drömnätter brukar den “stora” drömmen komma, som förklarar allt.
Jag tror nämligen att drömmar är någonting mitt undermedvetna vill berätta för mig, meddelanden från mig själv till mig själv. Ibland är det viktiga saker, ibland mindre viktiga.

Jag var ganska trött när jag for iväg på massage. Jag tror jag sitter för mycket och hänger framför datorn, för i dag fanns det många knutar igen att lösa upp i nacken och ryggen. Jag måste leta fram min spikmatta, som hamnat någonstans underst i garderoben. Jag har två stycken ‘walk-in closets’ i lägenheten och ibland ‘panikstädar’ jag när någon ska komma och bara kastar in allt som ligger framme och saker som hamnar underst tenderar då att ’försvinna’. Men nu ska spikmattan fram.

När jag kom hem var jag så där skönt avslappnat trött och somnade på soffan. Vilket privilegium att kunna göra det när man behöver.

På söndag har vi tjeträff hos mig, så i morgon ska jag koka soppa, baka, stryka duk på köksbordet, dammsuga och puffa upp kuddarna i soffan. Kom att tänka på att jag måste sätta upp en lapp på kylskåpet om sommartid, så att jag inte blir överraskad när gästerna kommer en timme för tidigt.

I kväll är det final i Let’s Dance. Jag vet inte riktigt vem jag ska hålla på. Båda två är duktiga och charmiga.

Till sist några kloka ord:
“Uppriktighet är inte att säga allt man tänker, utan att mena allt man säger.”
(Livius)

Ha en mysig fredagskväll <3


Rhododendonknoppar. Snart...

Utmaning bild 10. Detta gör mig glad.

Jag är glad när mina älsklingar mår bra och är glada.

Speciellt glad blir jag när den lilla älsklingen kommer så nära att jag kan få en kram.

Det kommer inte att dröja så länge till. Flygbiljetterna är bokade och snart bär det av till Stockholm. Längtar en hel del, för det var länge sen sist. Hoppas att våren är på väg där nere. Jag tänker då packa ner vårjackan.

I dag blåser det så det viner i knutarna. Fast det är inte så farligt, för solen skiner och blåst + sol = mindre snödrivor. Man kan riktigt se hur de sackar ihop.

I kväll är det vattengympa. Tra-la-la!

“Sorgen kan ta vara på sig själv, men för att riktigt känna glädje måste man ha någon att dela den med.”
(Mark Twain)

Ha en trevlig torsdag <3

För en kort stund i dag snöade det. Men bara för en kort stund.

Tillräckligt länge dock för att göra mig lite deprimerad. Nu räcker det, tack!

Jag blev inte godkänd hos tandläkaren i går. Det blir en gång till. Jag tänkte att jag inte skulle låtsas om att tanden var lite, lite öm, men tandläkaren avslöjade mig och jag blev tvungen att erkänna att jag egentligen haft väldigt ont igen i käkleden och hela överkäken.
“Varför ringde du inte med detsamma?” frågade han lite irriterat.
“Jamen, det brukar gå över och jag hade ju en tid”, sa jag, fast jag tänkte att jag minsann sett hans fullbokade tidbok och ville ju inte vara till besvär.
Han berättade att den sjätte tanden är den som spelar störst roll i balansen i bettet och att han nyligen gjort en likadan krona på en annan kvinna som fick justera tanden fyra gånger innan det blev bra. Sen slipade han uppe och nere och på bettskenan tills det kändes bra. Och ja, det blev en skillnad.
Nästa onsdag ska jag dit igen och sen får det vara nog.

I dag var jag en sväng på Coop och där såg jag en liten flicka som satt i kundvagnen och 'pratade i telefon' med shop-express grejen. Hon var så himla söt, höll grejen tätt vid örat och ropade “Hallå, hallå… kommer du snart… hallå pappa…” Mamman gick och pratade med någon annan i sin mobil. De två var helt i var sin lilla värld.
På hemvägen såg jag en liten rund metallsak på marken och plockade upp den. Den hamnade i en av mina scraplådor.

De här fina röda ljuskuporna fick jag på min födelsedag.

Jag ska pimpa dem lite till nästa jul.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Utmaning bild 9. Dagens.

Dagens lunch blev finsk spenatsoppa.

Ibland kokar jag spenatsoppa själv, men den blir aldrig lika god som Saarioinens. Ett hårdkokt ägg och en macka till soppan och dagen är räddad.

Jag kommer ihåg de första reklamsnuttarna i finsk TV. Förutom Fairy diskmedel och Spick’n Span rengöringsmedel, var det Ahti sill och Saarioinens kallskuret. Jag kan fortfarande höra jingeln som slutade med Saa-ri-oi-nen med ton uppåt i slutet.

Jag tycker reklamen var mycket enklare och gladare förr. Det fanns inga svarta får eller gröna slemhostetroll, eller den värsta av alla “lilla hungern”. VEM sitter på allvar och hittar på något sådant? Tycker ni att det är lustigt?

En annan god finsk maträtt jag brukar köpa på Coop är Atrias leverlåda, men den tar vi en annan gång.

I eftermiddag blir det tandläkaren igen. Jag har äntligen fått en krona på min tandhalva (som jag tappade på nyårsafton) och nu tycker jag att jag sprungit nog många gånger där. I dag är det slutbesiktning. Vi håller tummarna att jag blir godkänd.

Ha en bra tisdag <3

Utmaning bild 8. En favoritbild.

Förra årets isskulptur av kärleksparet, som jag döpte till ’omfamningen’ gav mig många fina bilder och en av dem utnämnde jag faktiskt till min favoritbild år 2009. Den här bilden.

Årets isskulptur var spännande och gav upphov till många funderingar, medan ‘omfamningen’ var enkel och omedelbar. Bara kärlek. Här kommer fler vinklar av statyn.

Det här ser ju ut som en kyss.

Nu ska jag iväg och klippa mig.

Ha en skön måndag <3

I dag har jag bakat tårta, för det är min dag i dag. Den ser ut att snurra iväg upp i luften när som helst. Scrolla snabbt upp och ner, så får ni se.

Jag dekorerar alltid med vispgrädde, frukt och något sött, här geléhallon och gröna jellybeans. Inuti finns ett lager med hemkokt äppelmos, som jag fick häromdagen och ett lager med mosad banan och björnbär. Sen brukar jag dränka alla kakdelar ordentligt med utspädd hallon- eller jordgubbssaft.

Såg ni månen i går kväll? Jag var ute på balkongen ett par gånger och försökte fånga den på bild, men den är svårflörtad.

Ha en skön söndag <3

I dag, den 19 mars 2011, passerar fullmånen jorden mycket nära. Nästan så nära den kan komma. Senast den gjorde det var 1992.

Så bra att veta för oss ’månkänsliga’ personer. Det finns alltså mycket starka skäl till att man inte kan sova, känner sig rastlös, vill ut och yla, eller kanske känner sig extra yr och romantisk.

Fullmånen har alltid fascinerat och besjungits. Den största finska tangokungen någonsin, Olavi Virta, hade en stor hit med låten “Täysikuu” = Fullmånen.
Fick nyligen veta att vi var släkt… på väldigt långt håll, men ändå.

Här kommer ett klipp ur en film från 1954 (låten skrevs 1953).

“O fullmåne, när du hittar den jag älskar… låt ditt sken överösa henne med kyssar… berätta för henne hur mycket jag älskar henne… ja, berätta det för henne”
En mycket fri översättning av refrängen. Jag skriver ‘henne’, men det kan lika väl vara ‘honom’ för finskan gör ingen skillnad, han/hon =‘hän’.

Så Maija-Liisa och Ritva och brorsan och alla andra kära vänner, nu blir det nostalgi!

Ha en skön och solig lördag <3

Nu har det blivit så ljust att man kan se änderna på vägen till vattengympan. De har funnits där hela vintern, i dammen nedanför Terapibadet, som hålls isfri av det varma spillvattnet från badet.

De har det bra där. Varje dag matas de med brödbitar och de är så orädda att de kommer upp på cykelvägen och springer emot en, i synnerhet om man har en kasse i handen som de tror innehåller bröd. Cyklisterna får snällt väja för dem och det är ett under att det inte sker några andkollisioner i svängen till den lilla bron.

I går kväll stod en man på bron och kastade ned brödbitar i vattnet.

Det blev kaos och slagsmål om brödbitarna. Hela vattnet kokade av änder som for fram och tillbaka.

När mannen såg att jag tog fram kameran, la han brödbitar på broräcket och tog ett steg bakåt så jag kunde knäppa ett kort.

Fler och fler änder kom upp på bron.

Mannen gick och där stod jag och blev uppvaktad av Herr And. Sorry, jag har inget bröd, sa jag till honom.

Men han ville bara posera och stod stilla så jag kunde böja mig fram och ta ett kort. Visst är han vacker?

Ha en mysig fredagskväll <3

På akvarellen i går målade vi näsor. Först fick vi skissa näsor framifrån och från sidan. Man börjar med en våglinje som en fågel som flyger, sedan näsborrarna, näsvingarna och så formar man näsan genom skuggning och lämnar ljusare mitt på näsryggen och på nästippen. Sen ritade vi en ‘slips’ under näsan. Vad kallas den delen? ‘Snorränna’ var det enda jag kom på, men det är ju inte så lyckat, för snoret rinner ju på båda sidor om rännan.

Sen fick vi gå på toaletten och rita av vår egen näsa. Jag lyckades ganska bra, jag har en okomplicerad näsa, men stora näsborrar. Att skissa uppåt gick också bra, glasögonen var lätta att forma, men det som fanns nedanför näsan var jättesvårt. Munnen blev sammanbiten och smal och de nasolabiala vecken skulle behöva lite restylanfyllning, för att inte tala om vecken som går från mungiporna neråt. I den belysningen, som kom snett uppifrån, såg jag ut som en buktalardocka. Nej, jag suddade ut allt utom näsan. Den blev godkänd.
Efter fikat skulle vi måla näsor och det gick så där.

Jag tror det är en bra idé att börja ett porträtt med näsan, för sedan kan man arbeta sig uppå mot ögonen och neråt mot munnen. Chansen att få rätt proportioner är då ganska bra.

Förra gången målade vi öron. Det var svårt för det finns så många veck och vindlingar. Vi försökte måla av varandras öron också. Vår lärare målade av mitt öra och det blev verkligen fint och välskapt.

Tror ni det blir något självporträtt innan terminen är slut?

Dagens korsordsvisdom: "Den druckne säger vad den nyktre tänker".

Ha en fin torsdag <3

Utmaning bild 7: En bild som jag aldrig lagt upp.

Jag har aldrig lagt upp en bild på min pappa. Jag har inte så många bilder på honom. Ett litet porträtt av honom i militäruniform brukar jag ha framme ibland. Nu har jag förlagt det kortet, men det kommer nog fram så småningom och då kan jag visa det.

Jag har i stället skannat in ett gammalt foto på mamma och pappa när de var och hälsade på i Haparanda. Det måste vara hösten 1968 och vi har åkt längs Torne älv till Övertorneå och sedan över på finska sidan. Vi har tagit oss upp på Aavasaksa till den ryske tsarens vackra jaktstuga, byggd 1882. Jag antar att höstfärgerna var som vackrast.

Detta var den enda gången pappa var på besök i Haparanda. Han dog redan 1971.

I kväll är det akvarellmålning. Jag ska promenera hem, trots att jag har ont i höften. Jag var ute utan broddar häromdagen, hittade en liten isfläck, halkade till och sträckte ett muskelfäste. Ibland är det kanske bättre att dratta på ändan i stället för att parera ett fall.

Ha en trevlig onsdag <3

Vi är minst lyckliga vid 46 års ålder och sedan vänder lyckokurvan uppåt. I dagens Vk finns ett referat av en artikel i tidskriften The Economist, som skriver om livets “u-kurva”. Forskare vid Dartmouth College i USA har gått igenom lyckoindex för 72 länder och kommit fram till att lyckan följer en u-kurva överallt. Det globala genomsnittet för den ålder livet är som värst är 46 år. Sen vänder kurvan uppåt och vid blir bara lyckligare och lyckligare.

Min uppfattning är att vi i allmänhet tror att livet bara blir eländigare ju äldre vi blir, eftersom vi lever i en kultur som prisar ungdom och yttre skönhet. Det finns ingenting att glädjas över när rynkorna kommer och kroppen förfaller.

Men där har vi fel, för i den här undersökningen har forskarna vägt in variabler som inkomst, arbetslöshet och barn och ändå kommit fram till att lyckans u-form består. Det visade sig att äldre personer är “bättre på att hålla humöret i schack, bråkar mindre och är bättre på att lösa konflikter och ta motgångar”.

Det håller jag med om, för med åldern får man kunskap och erfarenhet, man blir mer tolerant mot andra åsikter och lugnare i sig själv. Det finns ju alltid undantag, bittra människor som inte är tillfreds med någonting.

Jag kan säga att det globala genomsnittet när man är minst lycklig stämmer på mig. Jag blev utbränd när jag var 45 år och trodde under ett par år att jag aldrig skulle orka komma tillbaka till livet. Men med hjälp från underbara människor gjorde jag det och ni har ju sett hur glad jag var på min 50-årsdag. Efter det har det bara gått uppåt, inte i någon rasande fart, utan precis så mycket att jag hinner med.

Dagens felläsning av rubrik: ’Segdragen knarkutdelning’… skall vara “Segdragen knarkutredning”.

Dagens önskade felläsning: ’Treåring yngsta alkoholisten’ (i England) var tyvärr en rättläsning. 

Sen vill jag påminna om Earth Hour, lördagen den 26 mars, då jag önskar att så många som möjligt släcker lamporna mellan kl 20.30 och 21.30. Gå gärna in på www.wwf.se/earthhour  och anmäl ditt deltagande.

Ha en fin tisdagskväll <3

Spelar ingen roll om man arbetar eller är ledig, måndagar kommer nog alltid att förbli sega. När jag var lärare slog söndagsnojan till prick kl 15.30 varje söndag. Då kom stressen över allt jag inte hunnit med under helgen, alla skrivningar som inte var rättade och allt som MÅSTE hinnas med innan måndag morgon. Den nojan har jag inte längre, tack och lov.

Måndagarna är dock, som sagt, fortfarande sega och hjärnan är trött och okoncentrerad. Det här har jag gått och funderat på i dag.

* Jag är lite bekymrad över att jag läser så mycket fel i tidningarna. Så länge jag förstår att det är fel och läser om, så är det väl bra, men vad händer den dag jag inte fattar att jag läser fel?
Förra veckan läste jag i Vk att villorna i Umeå var ‘slutsålda‘. Det lät ju konstigt, för hus säljs och köps ju hela tiden… de cirkulerar ju… hur kan de då ta slut? Det stod förstås att villorna var “svårsålda”.
I dag läste jag i Vk att man hade haft öppet hus på Konsthögskolan och Designhögskolan i helgen och en bild visade hur en ’spetsad skomodell’ kan växa fram. Utbildar man skomakare på Designhögskolan, tänkte jag, men läste en gång till och då stod det “spejsad skotermodell”. Så där är det hela tiden.

* Sen fastnar jag i olika annonser. Nail Skin Care i Umeå annonserar att de gör “Skönhetspiercing”. En piercning är väl en piercning, eller hur? Skönhetstatuering hade jag förstått; läppkonturer, eyeliner eller ögonbryn. Nu visade det sig att skönhetspiercing innefattar öron, näsa och navel. All annan piercning är då ful, eller?

* Tankarna går förstås även till Japan och de stora katastroferna där. Mest bekymrad blir man över rapporterna att rapporterna från kärnkraftverken inte är tillförlitliga, att läget skulle vara mycket allvarligare än man säger. Tidningar och många bloggar funderar över om vi inte borde ta upp diskussionen om kärnkraften igen. Kanske dags att plocka fram den här lappen.

Den har suttit fastsydd på Johannas röda vintermössa. Hon var 10 år när Sverige genomförde folkomröstning i kärnkraftsfrågan den 23 mars 1980. Hon var väldigt engagerad i frågan och blev så ledsen och deprimerad av utgången att jag blev tvungen att prata med skolpsykologen om hur jag skulle hantera det.

* I går kväll letade jag upp Dominika Peczynskis blogg. Jag brukade läsa den när vi bloggade på samma site, men sen flyttade hon till en egen hemsida. Hennes 10-åriga dotter Hannah bloggar också på samma sida och jag kikade in hos henne och fick lära mig att:
“Om du har blivit nerputtad, så väljer du själv om du reser dig igen.” Detta gäller ju inte bara 10-åringar.

* Löste just färdigt ett korsord och den rätta lösningen blev:
“Den som ingenting vet, tvivlar aldrig”. Jag som trodde det var tvärtom.

Nog svamlat för i dag. Till sist en bild på min senaste leksak.

En minipc så jag kan läsa mail och blogga när jag far omkring i sommar.

Ha en skön måndagskväll <3

Utmaning bild 6: Tema “grön”.

Jag väljer finsk musik och Eino Grön, en finsk tangomästare som numera bor i Florida.

Först en tango, “Kyyneleet”, ‘Tårar’.

Och sen en gammal goding, “Kenties, kenties, kenties”, ’Quizas, quizas, quizas’ eller ’Vem vet, vem vet, vem vet’.
Nyt laulamme!

Ha en skön söndagskväll <3

Utmaning bild 5: En gammal bild.

I en annan version av den här utmaningen står det ‘En gammal bild på dig själv’. Jag har ju visat en hel del gamla bilder i samband med ’Den långa resan’, både på mig själv och på andra personer. Nu tänkte jag leta reda på den äldsta bilden på mig själv och hittade ett foto i min syster Leenas album som var taget i april 1943. Det är vår mamma och jag, 3-4 veckor gammal.

Fotot är väldigt dåligt, så jag har försökt fixa till det så gott jag kunnat. Mamma har en scarf knuten med ’skurgummeknut’ på huvudet. Jag är så hårt lindad i filtar att armarna står rakt ut. Bakgrunden är en rå husvägg. En ovärderlig dokumentation.

Ha en skön lördagskväll <3

Men vad är nu detta? Mera snö?
Denna syn mötte mig i morse när jag tittade ut genom fönstret.

Utanför mitt fönster har traktorn kört upp ett högt snöberg. Barnen älskar att leka där och de kommer så högt upp att de kan vinka till mig när jag sitter vid mitt skrivbord. I morse verkade det snöberget ha vuxit till det dubbla.

Snöslungan jobbar för fullt med att blåsa bort snön, men det kommer ju hela tiden mer.

Min brevlåda snorar och blöter ner posten,

och kompisen på Rådhustorget hade fått en ordentlig snökrage. Han såg lite arg ut i dag.

“Jaha”, tänkte jag när jag blickade ut på den julkortsvita skogen genom bussfönstret, “nu är vi tillbaka på ruta ett igen.”
Jag var på väg till tandläkaren och i bussen satt jag bakom en kille som förde ett något privat samtal med Af i mobilen. Det var ingenting jag ville höra, men han kanske inte hade något val, för jag antar att Af hade ringt upp honom.
På hemvägen satt busschauffören och pratade i mobilen och körde med en hand. Det kändes inte alls bra, i synnerhet som det var ganska halt.

I går fick jag ett trevligt mail från en klasskamrat i gymnasiet. Ja, vi bodde också tillsammans under studietiden i Åbo, men sen har vi inte haft så mycket kontakt. I vår är det 50 år sedan vi tog studenten och hon håller på och samlar ihop oss till en återträff i början på juni. Vi har bara haft en återträff och det var 20 år efter studenten, alltså för 30 år sedan. (Plötsligt känner jag mig urgammal.)
Det passar mig utmärkt att åka till Björneborg och träffa mina gamla klasskamrater och samtidigt hälsa på min bror och andra bekanta.

Ha en mysig fredagskväll <3

Utmaning bild 4: Min hobby

Få se nu… hmm… vad är min hobby?

Skoja bara, det har väl inte undgått någon att min stora hobby just nu är scrapbooking. Av en slump halkade jag in på detta stora område. Jag började med att göra små kort till Ronja och Johanna, fick sedan en värdefull mentor i min scrapkompis och på den vägen är det. Att sitta och pyssla är väldigt rofyllt och bra för själen och nu när jag inte jobbar på dagarna känns det som ett privilegium att ha tid att sitta och skapa. Det blir ett behov till slut.

Förutom papper och foton, använder man ju en hel del dekorationer och det gäller att hålla reda på dem, så man hittar det man behöver. Jag har lyckats organisera mitt material ganska bra i olika lådor och burkar. Jag har en bokhylla i köket vid balkongdörren, där jag förvarar allt hobbymaterial.

Här finns kokböcker, trädgårdsböcker, sy- och stickböcker, scraptidningar och lådor med fotografier m.m.

Scrapmaterialet upptar de två nedersta hyllorna. Alla de här plastlådorna, och lite till, packar jag ner i min ’dra-maten’ när jag far på scrapträff.

Här är verktygen jag använder.

Längst till vänster ligger den mest oumbärliga prylen, en speciellt utformad pincett, som är bra att använda till små saker och precisionsarbete. Förutom pappersskäraren, som jag visat förut, måste man ha bra saxar och gärna en böjd nagelsax, lim av olika slag, limpluttar och 3D-kuddar. Det som ser ut som ett par byxor är en ’edge-scraper’ som man ruggar upp papperskanter med och den röda klumpen är en apparat som gör runda hörn på foton.

Här är en del av det som jag använder för att piffa upp layouten med.

 
Det är stämplar som man färgar in olika stämpelmotiv med, eller gör kanter på pappret eller bokstäver med o.s.v. Det är små flaskor med glitterlim i olika färger, helt oumbärliga. Längst fram ligger en liten pensel med en vattenreservoar i skaftet. Man kan ta färg från en stämpel eller en akvarellkopp och förstärka stämplade motiv eller helt enkelt måla något eget. Det lilla röret är en ‘Mini mister’ som man kan blanda färg i och sedan spraya på pappret. Det som ser ut som medicinflaskor innehåller stämpelfärg, som man kan droppa på sin stämpel och färga in den, eller måla med som den är. Längst till vänster står en flaska grön ‘Alcohol ink’ som man kan färga metalldelar med. De två små pluttarna framför kan man trä på fingret och dutta på stämpeln och sedan på pappret.

Som ni märker handlar det inte bara om att ‘klippa och klistra’, utan man kan bearbeta både papper och dekorationer så man får dem som man vill. Ofta är det den lilla ‘finishen’, som kanske inte alltid märks, som gör helhetsintrycket.

I kväll är det vattengympa.

Ha en bra torsdag <3

I dag blev det en sväng till vårdcentralen på förmiddagen. Jag ville visa min doktor de fula märkena jag har kvar på benet efter rosfebern. Efter lite påtryckning lovade hon skriva en remiss till kärlkirurgen. “Skriv på patientens begäran”, sa jag, “sen kan jag tala för mig själv”. Sen fnissade vi lite båda två.

I eftermiddag har jag haft besök av en f.d.kollega. Hon ville se mina scrapsidor i ‘verkligheten’ och sen pratade vi i flera timmar. Så trevligt!

Jag hade bakat en morotskaka.

Det finns ju flera olika recept på morotskaka, men jag har fastnat för ett från Systrarna Voltaires mat. Den blir alltid lyckad.

Här får ni receptet:

2 ägg
2 dl socker
2 dl vetemjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
1 tsk kanel
½ dl matolja
3 dl rårivna morötter

Glasyr:
50 gr Philadelphia ost
30 gr smör
2 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker

Vispa äggen och sockret pösigt. Blanda alla torra ingredienser. Häll ner oljan och morötterna i äggsmeten och sist mjölblandningen. Häll i smörad och bröad form.

Kör 40 minuter i 175 grader.

Rör ihop alla ingredienserna till glasyren. Bred på kakan när den har svalnat. Dekorera ev med flagad mandel eller pinjenötter. (Jag dekorerade med färggrant strössel med citrussmak.)

Ha en skön onsdagskväll <3

I dag är det internationella kvinnodagen. Exet ringde och var på strålande humör. Han åker bort i april och då får jag låna hans mysiga lägenhet på Söder i Stockholm. Yippe yei!

Solen skiner och lockar ut. Ska gå en sväng till Coop och apoteket.

Lägger ut ytterligare några sidor i trädgårdsalbumet.

Egen design i betong.

Finaste krukan.

Svampar och blyg igelkott. Gräset är inte alls så där gult på fotot. Lite gulaktigt är det eftersom det var starkt solsken när jag fotade.

Japanska hörnan med rosenskära. Det röda är en jättefin gnuggis, som inte alls gör sig bra på fotot av layouten.

Ha en skön tisdag <3

… kommer upp i tö.

Jag räknade till fem stycken cyklar på rad, som håller på och tinar fram utanför entrén till sjukhuset.

Hur har de hamnat där? Är det ingen som saknat sin cykel i vinter? Eller är det säkrare att förvara den under snön än i cykelskjulet därhemma? För det kan väl inte vara patienter, som kommit cyklande och sedan lagts in och…?

Det har faktiskt hänt. En gång när jag låg inne, låg det en kvinna på samma sal, som hade kommit cyklande med blodpropp i benet. Hon hade opererats och legat inne i fem dagar och var väldigt orolig för sin cykel. Sen var det diskussioner om hon skulle få leda cykeln hem, eller om hon skulle ta en taxi. Cykla fick hon absolut inte, sa läkarna.
Själv hade jag cyklat uppför backen vid Bräntbergsskolan till Mariehems Vårdcentral och därifrån skickats direkt till akuten i taxi, så min cykel stod några dagar utanför Vårdcentralen.

Snön smälter i rasande fart. Visst är det en viss tjusning med att känna bar asfalt under fötterna igen? Men hu, så fult det är på sina ställen.

Den fulaste årstiden är nu.

Nu mot tvättstugan!

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nu är vi redan inne i mars månad och ordet i Visdomskalendern är ‘kunskap’. Sagolikt vackra fåglar illustrerar.

Mars är min månad, för jag fyller år i slutet på månaden. Ordet ‘kunskap’ passar mig bra. Jag har alltid tyckt att det är viktigt att skaffa sig kunskap, inte för att briljera över hur mycket man kan, utan för att veta vad man talar om och för att vara trovärdig. Kunskap är för mig inte att kunna en massa fakta utantill, utan snarare att kunna se de stora sammanhangen, orsak och verkan, konsekvenserna av skeenden och ditt handlande. Kunskap blir då en blandning av fakta, tanke, känsla och förnuft.

Bland månadens citat väljer jag:

“Själen tycker om det vackra och djupa”
(Ur: Segraren står ensam av Paulo Coelho)

Ha en skön söndagskväll <3

Nu är jag trött, men nöjd efter en hel dags scrappande. Det är helt Ok att sitta hemma vid köksbordet, men mycket roligare att sitta tillsammans med andra likasinnade. Man får tips och hjälp och trevliga pratstunder med många goda skratt. Vi hade loppis i dag med och jag fyndade många fina papper och ark med bokstäver för en billig penning.

Jag fick mycket gjort och har nu 10 st färdiga sidor till trädgårdsalbumet. Här kommer några:

Välkommen till det blåhuset.

Blå Näva tittar in på altanen.

Utanför (altanen) och innanför.

Riddarsporre

Dahlior

Woodoo heter den faktiskt.

God Natt mina vänner <3

Utmaning bild 3: En familjemedlem.

Jag väljer en bild på min älskade dotter. Den är tagen hemma i mitt vardagsrum senast hon var i Umeå. Jag har fångat henne mitt i ett samtal. Jag ser mig själv som ung och jag ser min syster i hennes uttrycksfulla ansikte.


(I bokhyllan syns bl.a. ett foto på min syster Leena och mig.)

I morgon ska Häxorna scrappa hela dagen igen. Jag har som vanligt många idéer om vad jag vill göra. Nu ska jag baka Chocolate Chip Cookies, så min scrapkompis och jag har något gott att mumsa på.

Ha en mysig fredagskväll <3

Det jag gillar med utmaningar på bloggen är att man får en orsak att tänka till, rota bland (gamla) foton och skriva om saker som det annars inte kanske finns någon anledning att skriva.

Jag berättade ju att jag sytt kostymer till en teaterföreställning. Året var 1964 och jag studerade vid Åbo Akademi. Vår engelske lektor McCormick var mycket teaterintresserad och samlade ihop några hugade studenter för att uppföra en 1700-talspjäs: “She Stoops to Conquer” skriven av O. Goldsmith. Det är en komedi om jag inte minns helt fel. Jag ville inte ha en roll, men jag ville vara med. Det bestämdes att lektorns fru och jag skulle sy kläderna. Vi hade inga pengar, så vi tiggde billiga bomullstyger på en stuvbutik och använde vår fantasi. Vi satt hemma hos lektorn och turades om att sy på symaskinen. Parets lilla son fick stå i lekhagen mitt på golvet och titta på, eller så lyfte vi in bordet med symaskinen i hagen när han ville vara utanför.

Här kommer bevis på vad vi åstadkom.

Lektorns fru designade och sydde klänningarna och jag klädde upp de manliga skådespelarna. Det här är huvudrollsinnehavarna. Den fina klänningen var grönt bomullstyg och mansrocken var vinrött lite tjockare tyg. Västarna är ‘fusksydda’ som förkläden och knapparna målade jag med svart tuschpenna. Det vita kråset är sytt av babyns glesvävda tygblöjor. Peruker och fina möbler lånade vi från Åbo SvenskaTeater.

Här är två av de intrigerande birollsinnehavarna.

Här ser man de målade knapparna. Det skulle vara många tättsittande knappar och det hade vi inte tid med. Skorna fick silverspännen av pappbitar överklädda med aluminiumfolie.

Här tackar vi för applåderna. Jag är med (i rutig väst) och har också fått en blomma. Lektor Mcormick (längst tillhöger) har fått en hel bukett.
 

Vi spelade nog bara två föreställningar. Förutom att jag sydde kläder, skrev jag program och hjälpte till bakom scen. Jag gillar att fixa och trixa och hålla koll i bakgrunden. Den idealiska assistenten, med andra ord. Vi hade väldigt roligt hela tiden och det var roligt att få tänka tillbaka och berätta om det.

Ha en skön torsdagskväll <3

Utmaning bild 2: En favoritpryl.

Jag har många favoritprylar. Det är saker som jag använder varje dag och som jag helst inte vill vara utan.

Om jag tänker vilka saker jag skulle plocka med mig om det började brinna, så är det utan tvivel mina fotoalbum och denna tavla.

Den köpte min man och jag till vårt första gemensamma hem i Haparanda och den har följt med mig sedan dess. Den är målad av en kollega, en bildlärare, som inte längre finns med oss. Ni ser en ljusare fläck på huvudet, ursprungligen fanns det ett hål där, som sedan målades över.

Jag tycker väldigt mycket om den här tavlan. Jag ser en människa utan kön, ålder, hudfärg, nationalitet eller status. Jag tänker att det är så vi alla är, när allt det yttre är avskalat och bara människan finns kvar.

För mig andas bilden lugn och ro, men många har tyckt att den är obehaglig och därför har jag hängt den på ett ställe i vardagsrummet, där ingen riskerar att hamna precis framför den.

Ha en fin onsdag <3

I dagens Vk kan vi läsa att S-politikern Bernt Andersson, som för två månader sedan utsattes för ett mordförsök på sin egen trappa, ännu inte har fått något beslut från Försäkringskassan angående ersättning under sin sjukskrivning.

Välkommen till verkligheten, Bernt. Att bli livshotande knivskuren är ingen sjukdom, antar jag att Fk säger. Är du inte medvetslös, kan du sitta/ligga vid ditt skrivbord. Så det så.

I går var jag hos tandläkaren igen. Han och jag har träffats ofta på sistone. När jag kom dit, upptäckte jag att jag dragit på mig tröjan bak-och -fram. I Finland säger man att om man har tröjan/skortan felvänd (eg. avig), så är lyckan rättvänd, och det var ett bra tecken, för i går skulle vi borra, borra. Vi har bestämt att göra en krona på den där halva tanden.
Trots att jag gick in på toaletten och snodde tröjan rätt, gick allt bara bra. Jag blev bedövad ända upp i ögat och klarade till och med att sitta 2x3 minuter utan att röra mig med avgjutningsgeggan i munnen.

Sen passade jag på att titta på snöskulpturerna på stan. Årets tema är Umeå 2050.

Skulpturen Time Tunnel fick första pris av en jury i helgen.

Ett fint precisionsarbete. 

Från andra sidan ser Time Tunnel ut så här.

Som en hand som formar fingrarna till gesten ‘Bon!’

Vk:s läsare röstade fram Betula Futurum Preteriti som sin favorit.

En liten unge kryper just igenom. Jag var lite irriterad på att föräldrarna lät sina barn springa och krypa ut och in i konstverket, för det milda vädret har gjort snön porös, så det finns risk för att skulpturerna förstörs.

Betula betyder björk och Futurum Preteriti är tidsformen ‘det förflutnas framtid’, alltså när man berättar om något som skall ske i förfluten tid (skulle…)
Skall detta då föreställa björkarnas stad Umeå, år 2050, som ett resultat av dagens planering? 

Ha en trevlig tisdagskväll <3