Förutom att det är 1 maj i morgon, så är det Världsskrattets dag. Tanken är att “den du skrattar ihop med krigar du inte med”. (Källa: dagens Vk)

Hmm, visst har det väl förekommit att de såtaste vänner blivit de bittraste fiender, så jag skulle inte lita så mycket på den tanken. Däremot tror jag att det är bra att skratta. Man drar in syre i kroppen och masserar inälvorna. Må-bra-hormoner frigörs i hjärnan, vilket gör att vi blir avslappnade och ev. smärta avtar.

“Ett gott skratt förlänger livet”, säger man, och nu finns det till och med utbildade skrattpedagoger, som ska lära oss skratta ‘artificiellt’ för att öka vårt välmående. Tanken är att skratt smittar av sig och att man till slut skrattar ‘naturligt’. Jag har faktiskt varit på en sådan session och hade inget emot att gå omkring i rummet, slå mig på knäna och säga ha-ha-haa varje gång jag mötte någon, men jag tycker ändå att det äkta skrattet är bäst. För visst är det härligt när man skrattar i goda vänners lag så att magen guppar och tårarna rinner?

Vill man berätta att man skrattar så där väldigt häftigt, brukar man säga att man skrattar så “man kissar på sig”. Det är vanligt i bloggvärlden. Förkortningen ‘pmp’ (peeing my pants) används också mycket. Jag vet inte om jag är pryd, men jag tycker inte det är lustigt. I min förra blogg skrev jag faktiskt ett inlägg om en viss bloggerska som använde det uttrycket hela tiden och därmed, enligt mig, gav inkontinensen ett ansikte. Det var kanske inte så snällt av mig.

På tal om förkortningar i bloggar. Vad uttrycker jag med: OMG lol pmp?

Nu ut och leta efter en brasa.

Ha en härlig Valborgsmässoafton och glöm inte att skratta <3

I dag har jag hunnit med både bröllop i Westminster Abbey och tjejträff ute vid havet.
Det var lite kallt i luften, men ljuset var magiskt och vattnet låg spegelblankt.

Svanparet simmade omkring vid stranden.

Det var trevligt som vanligt och till maten utökades gruppen med ett antal herrar.
Vi fick en jättegod fisksoppa och fruktsallad med vispad grädde och hembakade flan till efterrätt. Mums!

Ha en fortsatt trevlig fredagskväll <3

Utmaning bild 21. När jag var liten.

Den största delen av min barndom har jag ju redan berättat om i ‘Min långa resa’. Vad som hände före den perioden minns jag inget om och det som hände när jag kom hem, är ännu inte nedskrivet.

Jag tänkte visa den finaste bilden jag har på mig och min mamma.

Fotot är taget hos fotografen A. Hagner i Björneborg och jag är ungefär 1 år. Jag gillar mammas frisyr och min stickade klänning. Det känns också bra att få sitta på mammas arm.

Psykologerna säger att de tre första åren är de viktigaste i ens liv. Det är då ens personlighet och grundtrygghet danas. Jag fick vara mina första tre år med min mamma, innan vi skildes åt för nästan sju år och det tror jag har gjort att jag klarat mig bra. Vilken tur jag har haft!

Ha en fin torsdag <3

Tänkte bara titta in och säga hej. Har varit upptagen hela dagen.

På eftermiddagen var jag på sjukhuset och gjorde en ultraljudsundersökning av vensystemet i rosfeberbenet. Jag har sen tidigare ett läckage på insidan av ankeln, venös insufficiens med andra ord. Jag har inga större besvär av det, men jag vill ju inte att det ska bli värre, så därför har jag tjatat till mig en ny undersökning.

I kväll var det akvarellmålning och den här gången fick vi måla av en bild på en afrikansk kvinna. Det var svårt att få till en fin hudfärg, för att inte tala om den konstfullt knutna sjalen runt huvudet. Men det var roligt som vanligt och alla blev färdiga till slut. 

God Natt mina vänner <3

Jag tycker det är svårt att hitta en kundvagn som inte har använts som papperskorg. Vad tänker man, när man ställer tillbaka en vagn med en massa skräp i? Tror man att nästa kund blir glad över reklambladen, den hopskrynklade inköpslistan, den senapskladdiga servetten eller bananskalet efter barnens bjudbanan?

Jag säger: Tack, men nej tack! Tanken är väl att man lämnar vagnen så som man vill ha den själv, så du bryr dig tydligen inte om att kundvagnen du drar ut redan är halvfull med skräp, men jag och många med mig tömmer ev skräp i papperskorgen INNAN vi ställer tillbaka vagnen, för vi tycker inte att någon annan ska städa efter oss. Ibland när det är riktigt stökigt i vagnen får jag lust att ställa mig och skrika: Ska JAG städa, ska JAG plocka ut dina kladdiga servetter, ska JAG…

På tal om inköpslista hände det en kul grej i kassakön häromdagen. Jag stod och ögnade igenom min långa lista för att se att jag inte glömt något, då en man bakom mig skämtsamt frågade om han kunde få låna listan, för han hade glömt listan hans fru hade skrivit. Jag tittade som snabbast i hans kundvagn och sa: “Du har glömt toapappret”. “Ja, herregud, det har jag ju”, sa han och ilade iväg efter det. Det är mycket man kan vara utan, men toapapper måste man ha.

Nu till tvättstugan.

Ha en skön tisdagskväll <3

Våren kommer, sakta men säkert. I dag har det varit varmt ute och många har gått omkring i linne och sandaler. Det är nog lite väl optimistiskt, tycker jag. Luften är fortfarande kall, det kände jag tydligt när jag var ute och cyklade.

Vid husväggarna börjar vårblommorna titta upp och så även på solsidan av vägkanten.
Tussilagon lyser gul,

och den här lilla blomman har tittat upp. Jag har ingen aning vad den heter. Liknar en vitklöver.

Humlan var alldeles yr av glädje på videkvisten.

Snart är påskhelgen över och vardagen tar vid. Dags för de sista påskbilderna. Kommunen hade sedvanligt pyntat en björk. Den stod väl förankrad, mitt i gången i Rådhusparken.

Min näsa rinner och jag har ödem under ögonen. Alpollen!

Ha en trevlig kväll <3

I kväll har min kompis varit här och ätit påskmiddag med mig. Dukningen med holkarna blev en överraskning.
  
Jag hade fyllt dem med Lindts chokladkulor, som vi åt som efterrätt med kaffet.

Kompisen har just kommit hem från en resa till Afrika och jag fick en fin röd batikklänning med giraffer på.

Den kommer jag att ha som hemmaklänning hela sommaren. Jag har flera stycken av samma modell; jag fick en av exet för flera år sedan och så har jag sytt själv av afrikanska tyger. De är väldigt praktiska ex på resor, de fungerar som morgonrock, efter bastun och när man vill ha något ledigt att slappa i, eller bara behöver skyla sig. Ett bra-att-ha-plagg, med andra ord.

Ha en fortsatt trevlig kväll <3

P.S. Blommorna jag funderade på i går är helt enkelt krokusar. D.S.

Vad gör du medan du står och väntar i snabbköpets kassakö? Eller när du missar bussen och måste vänta 10 minuter på nästa? Står du och stampar och hetsar upp dig, tar upp mobilen och börjar fippla med den, eller använder du den extra tiden till reflektion eller dagdrömmeri?

“Tråkiga pauser i livet kan sätta i gång kreativa processer och släppa lös fantasin”, menar umeåprofessorn och etnologen Billy Ehn. Han har skrivit två böcker om “konsten att göra ingenting”: När ingenting särskilt händer och The secret world of doing nothing.

I dagens samhälle, där varje sekund måste fyllas med någonting, är tre saker viktigare än någonsin, menar Billy Ehn, nämligen väntan, rutiner och dagdrömmar.

Vänta måste alla göra. Ofta är det frågan om ett organiserat väntande, som den i kassakön. Många står och stirrar rakt ut i tomma luften, men under ytan kan det i själva verket pågå en hel del, menar Billy Ehn. Vi måste sluta se väntetiden som förlorad tid och tiden går inte fortare om vi stressar upp oss.

Rutiner är viktiga, enligt Billy Ehn, för har vi inte rutiner, måste vi ständigt ta nya beslut. Vår dagliga existens bygger på rutiner, uppgifter som vi kan göra utan större tankeverksamhet, vilket ger oss möjlighet att mentalt vara någon annanstans.

Både väntan och rutiner ger oss möjlighet till dagdrömmar. Alla människor dagdrömmer. Att drömma sig bort en stund nu eller då och låta fantasin flöda är en viktig ventil i våra inrutade liv, menar Billy Ehn. “Kanske ger drömmarna oss nya insikter, som till slut också kan resultera i konkreta handlingar.” Så sätt dig på ett fik med en kopp kaffe och dröm en stund, i stället för att ta en latte on-the-go. Vem avgör om det är bortkastad tid, eller värdefull tid?

Denna intressanta artikel om professor Billy Ehns tankar läste jag i Vk:s Weekend-bilaga i morse.

Jag har själv inga problem med att vänta, tycker om att ha rutiner i vardagen och dagdrömmer en hel del. Kom att tänka på att jag ofta skriver om mina bussresor med lokalbussen, så ofta att jag till och med har tänkt tanken att skapa en egen kategori på bloggen för de inläggen. Jag gillar nämligen de 10-15 minuter jag får sitta på bussen och göra ingenting. Det är ju en slags väntan på att komma fram och i stället för att ’vara på väg’ kan man ’sitta kvar’, befinna sig i nuet och slappna av.

Min kompis är dunderförkyld, så vi har skjutit upp påskmiddagen till i morgon. Hoppas hon mår bättre då.

Nästan all snö är borta nu och i rabatten vid min ingång har dessa små fina blommor kommit upp. Varken min granne eller jag vet vad de heter.

Ha en riktigt trevlig påskafton <3

Skrev just Hyvää pääsiäistä … God påsk på finska i ett mail. Det är en himla massa ä-n. Man kan förstås minimera antalet ä-n genom att tillönska Iloista pääsiäistä… Glad påsk, men eftersom det är Långfredag i dag, får det inte bli för roligt.

Det är konstigt att det fortfarande sitter i ryggmärgen, barndomens erfarenheter att Långfredagen skulle vara en tyst och tråkig dag. Vi skulle lida med den korsfäste Kristus, inte skratta, inte skutta omkring, inte gå på bio eller dans. Vad jag minns var vädret alltid mulet och grått och Långfredagen var en låång dag.

När förändrades detta? Jag har inte hunnit med.
Jag tycker att det är lite olämpligt att solen skiner i dag och att jag njuter av min cykeltur. Snart ska jag se på ‘Så ska det låta’ och kanske sjunga med i en låt eller två. Mitt förnuft säger att det är helt ok, men hjärtat är dämpat.

Nåja, i morgon är en ny dag och tills dess säger jag: Hyvää pääsiäistä!

Utmaning bild 20. Tema “olika”.

Jag har gjort två likadana små fågelholkar till påskkycklingarna, fast i själva verket är de olika.

Den ena är prickig med grönt tak, den andra är av grönt papper och har prickigt tak.
Mallen har jag tagit ut den nya pysseltidningen 101 idéer.

Den prickiga holken är blingad med en fjäril och blommor med små glasblommor.

Mera blommor på andra sidan och en tag med Glad Påsk.


Den andra holken har mer punkiga dekorationer, med blommor och metallknappar.

Det prickiga taket behöver inget mer bling.

Taket är löst och när man lyfter på det, hittar man något inne i holken, ex goda praliner.

Holkarna ska ingå i dukningen på påskafton, då min kompis kommer och äter påskmiddag.

Vilken holk tror ni är till henne och vilken är min?

GLAD PÅSK till er alla <3

I dag har jag tagit ett sista farväl av en vän. Så sorgligt, men ändå vackert.

Inledningsvis spelades Albinonis Adagio. Den musiken får mig alltid att gråta, för den spelades både på Leenas och mammas begravning.

Vi ses i morgon <3

Brukar ni använda bovete i matlagningen? Jag minns att mamma kokade gröt på helt bovete när det fanns att få tag på. Det odlades inte i Finland då, utan importerades från Ryssland. På finska heter det Tattari, jag tror att det var för att det kom från ‘tatarernas land’.

Det var fest när mamma kokade ‘tattargröt’ till middag. Vi åt med andakt, med ett smöröga i en grop i gröten och ett glas kall mjölk till. Hela bovetegryn ger en spännande konsistens i gröten och smaken är lite nötliknande.

För några år sedan kom jag i kontakt med bovete igen när jag var på Spa i Tallinn. Där serverades bovetet som alternativ till ris/potatis vid middagen. Efter det har jag försökt att koka gröt på boveteflingor, men den blev som klister. Gröt på krossat bovete blev inte heller så gott.

Härom dagen kokade jag hela bovetekorn i stället för ris och det blev som ’förr i världen’.

Fast bovetet har så mycket smak i sig själv att det passade inte så bra med fläskfilé, kanske hellre i en sallad med fetaost och tomater. Resterna av det kokta bovetet värmde jag upp dagen därpå och åt med en klick Bregott. Mums!

Bovete är egentligen inte ett sädesslag, utan en ört och det man äter är fröna.

(Bild från Wikipedia)

Bovete är lättsmält (bra för ömtåliga magar) och rikt på B1- och B2-vitamin, kalium, magnesium, fosfor och järn. Bovete sägs därför vara bra både för högt blodtryck och höga blodfetter.

Det blir nog mera bovete för min del. Jag kanske ska göra blinier, plättar med bovetemjöl i påsk.

Jag hittade ett recept på kyckling med bovete hos kardemummagumman, som jag gärna delar med mig av.
http://kardemummagumman.se/2009/04/14/toyuqlu-qarabasaq-kyckling-med-bovete/

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Jag hade sköljt ur ett par konservburkar och lagt dem upp och ner på diskbänken. Min kompis fällde en kommentar som man kan sammanfatta som “Att du ids…”

Är jag överambitiös? Jag sköljer ur alla mina förpackningar jag ska sortera så att de inte börjar luktar illa i korgen under diskbänken. Hur gör ni?
Jag tycker inte det är så jobbigt. De här sköljde jag ur på en minut.

Förra gången jag var i vårt Kretsloppsrum noterade jag att en av containrarna för plast var över-överfull, medan det fortfarande fanns gott om utrymme i den andra. “Folk bara fyller på”, sa jag till en av mina grannar som kom förbi med sina sopor. “Ja, men de är duktiga på att sortera”, sa han. Där fick jag mig!

I går var fullmånen höljd i ett magiskt dis. Jag kunde inte sluta titta på den.

 

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nu tror ni väl att jag är alldeles knäpp, men jag har scrappat två jullayouter. Jag har dessutom gjort två layouter på samma fotografi, den ena far till Stockholm och den andra behåller jag själv.

Den första gjorde jag i samband med Pysselhäxornas utmaning i mars. Man skulle själv rita en skiss och följa den.

Jag ritade den här skissen

och gjorde denna layout.

På tagsen står det: Väntar på efterrätten. Mammas plommonkräm.

Jag gjorde också detta kort, som jag vet att ni redan sett, efter samma skiss.

Den andra layouten växte fram fritt. Den enda tanken jag hade, var att jag ville ha med julgranarna, som jag skrivit ut från mitt Word-Art program.

Vilken av layouterna tycker ni jag ska behålla själv?

I går gjorde jag ett riktigt fynd på Kupan. Ett rejält bordsstaffli för bara två guldpengar.

Ergoteknik, står det stämplat på baksidan. Det kan jag använda när jag målar, men också ställa upp mina alster på när jag ska fotografera dem. Jag kan ha mitt senaste alster uppställt på det, så jag kan beundra det en tid innan det förpassas till byrålådan.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Utmaning bild 19. Här bor jag.

“Mitt hem är min borg”, säger engelsmännen. Ibland känns det så för mig med. Visserligen har jag ingen vallgrav med vindbrygga att forcera, men jag har en ganska brant trappa man måste gå uppför för att komma hem till mig.

I hörnet i kröken brukar jag ibland ha en vas med konstgjorda kvistar, eller tända värmeljus när jag får gäster.

14 trappsteg är det och de sista är ganska branta.

Det är förstås en fördel att bo en trappa upp, men ändå ha en egen ingång i markhöjd. Min lägenhet är ljus, jag har knappast någon insyn och utsikten mot Ersboda är fin, i synnerhet på kvällen.
Jag har bott i den här lägenheten i 30 år nu och trivs jättebra. Ändå funderar jag på att byta till en lägenhet i markplan, just för trappans skull. Varken jag eller mina vänner blir yngre med åren och många har klagat på den branta trappan. Själv är jag ju van vid den och tycker att den ger lite vardagsmotion.

När jag inte sitter vid köksbordet och scrappar, eller i arbetsrummet vid datorn, häckar jag på min soffa i vardagsrummet. Den är väl insutten, min älskade soffa från IKEA (Klippan).

Den fina ranan på väggen är från Tornedalen och den fick jag av en grupp elever som jag undervisade i finska i Luleå.
 
Underbara färger, inte sant? Det blå fjällsjövattnet, höstfärgerna på land och den klara, friska luften.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Utmaning bild 18. Känslor.

Det här tycker jag är det svåraste temat. På de flesta fotografier skrattar folk och man kan ju undra om alla var så där glada eller om man tagit till ord som ’omelett’ eller ’cheese’. När folk gråter eller är arga är det ju inte så värst finkänsligt att ta fram kameran. Det är bara att konstatera att som amatörfotograf tar man inte de mest dramatiska bilderna.

Däremot kan ju fotografier framkalla känslor när man ser på dem. Känslor av kärlek, längtan, sorg, glädje, nostalgi, nyfikenhet m.m. Jag har ett par väldigt starka bilder, som jag inte kan lägga ut på bloggen. Jag kan inte ens sätta in dem i något album, för de är alldeles för privata. Det ena är det sista kortet jag tog på Leena, där man tydligt ser hur sjuk hon är och det andra är mitt sista kort på mamma, när hon sitter i sjukhussängen med ett milt, halv frånvarande leende.

Jag har i alla fall hittat ett kort som visar en stark känsla som inte är äkta, utan agerad.
En decembermorgon för ett par år sedan satt Ronja och jag vid frukostbordet och jag lekte med min kamera och tog några bilder, som jag faktiskt har glömt att scrappa.

Sömnig… eller bara less på att bli fotograferad?

Ge mig lite mer attityd!

Men hallå, försök visa en stark känsla!

Hoppsan, jag fick Munchs Skriet. Ronja sa att hon aldrig hade sett den tavlan, men när vi googlade fram den kände hon igen den. Den synen hade nog legat någonstans i hennes undermedvetna.

Ha en mysig fredagskväll <3

“Rota inte för mycket i det som gör dig lycklig. Var lycklig i stället.” Den uppmaningen ger oss Marcus Birro i sin krönika i gårdagens Expressen. http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2400430/marcus-birro-rota-inte-for-mycket-i-det-som-gor-dig-lycklig

Det är en underbar krönika, som handlar om lyckan i det lilla livet mitt i den stora staden Rom och om tilliten till att livet leder en rätt.

Jag tänker att det där är svårt… att bara vara lycklig utan att känna sig självcentrerad, utan att känna panik inför att lyckan kanske försvinner snart. Det är svårt att känna lyckan här och nu, när “Carpe diem” har blivit ett motto för att förmå alla jäktade människor, som jagar efter lyckan i form av rikedom och upplevelser, att stanna upp.

Men det finns inte bara lycka i livet. “Livet tar alltid de branta stigarna… Livet läser aldrig skyltar… det är vilse man måste hamna… för att det här livet ska bli underbart”, skriver Marcus Birro.

Javisst, livet består av många olika skeden, som vi måste ta oss igenom. Huruvida vi inte ska rota i det som gör livet svårt för oss, skriver Marcus inget om i den här krönikan.

Jag tänker så här: Man måste rota lite grann i det som gör livet svårt, för att lära sig hantera svårigheterna, men jag håller med om att man inte behöver rota i det som gör en lycklig. Var lycklig i stället!

I kväll blir det vattengympa och den gör mig lycklig. Handen är mycket bättre i dag och det gick bra att måla akvarell i går med handledsstödet på. Vi målade av en bild på en leende kvinna (Plantagens reklam) och jag är helnöjd med vad jag åstadkom. Jag lär mig mer och mer.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I dag blir det ett kort inlägg, för jag har fått så himla ont i min högra handled vid tumbasen, på grund av de senaste dagarnas cykelturer. Knäna och den opererade tummen på vänster hand håller bra, men artrosen i tumleden på höger hand ger sig till känna när jag greppar cykelns handtag och lutar mig framåt mot styret. Jag har en hård knut på insidan av handleden och det gör ONT när jag vrider på handen.
Jag hittade ett handledsstöd för höger hand i min byrålåda, så nu ska jag ‘vila’ handen ett par dar. Jag hade tänkt cykla till akvarellmålningen i kväll, men det blir nog buss och promenad hem i stället. Det blir akvarellmålning med stel handled. Självporträtt dessutom.

Dagens tips till alla som känner för att pimpa sin bil: Ögonfransar till bilen.

Finns att köpa på Carlashes.com. Bilden är ur dagens Vk-bilaga Bil & Bostad.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dag tog jag en cykeltur till Haga för att vattna min kompis’ blommor. Vart tog det sköna vårvädret vägen? I dag är det grått och mulet och bara +2 grader.

Redan på långt håll såg jag den vita lappen. Jaha, loppis hos någon, tänkte jag.

Men det var något mycket trevligare. Ett gäng i stan har tröttnat på alla skyltar med förbud och sätter upp glada lappar i stället.

På hemvägen stannade jag till i Sandaparken. Ett gulaktigt skum på vattnet kring den ena bron fångade min uppmärksamhet.

Vattnet forsar ur det här röret. Var kommer det ifrån?

Det far över några stenar i bäcken, under bron ...

och stannar upp i dammen på andra sidan bron med ett tjockt skumtäcke. Det är skum i mitten och snö på sidorna.

I kanten på skumtäcket bildas ett fint spetsmönster.

En skumbåt har fastnat.

Vad är detta för skum? Är det någon som bor på Sandbacka som vet något.

I parken fanns förstås också mycket sånt här.

B.a.j.s.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 17. Ett ögonblick.

Egentligen är väl vartenda foto ett ögonblick man fångar med just det ‘klicket’. I synnerhet när motivet är levande varelser. Man är aldrig likadan som sekunden innan. Även ‘döda’ ting förändras, ljuset faller lite annorlunda… ett dammkorn blåser bort.

Ett ögonblick man är lycklig över att kunna fånga är ex. en fjäril som sitter stilla så pass länge att man kan krypa nära och föreviga den.

Eller en skock yra gäss som snabbt springer ut ur bilden.

Sa jag att de här skulle slå ut till påsk?

Jag köpte en minivariant också.

Jag hänger inte med. I förgår var de bara små knoppar. Här gäller det att inte bara "fånga dagen", man måste fånga ögonblicket också.
Jag har glömt att de doftar så starkt, så eventuellt blir de förvisade till balkongen.

Ha en lugn måndagskväll <3

Utmaning bild 16. Självporträtt i svartvitt.

Marja med attityd.

Det här kortet är från 1979 och är skannat ur veckobladet LuHsläsning, dåvarande personaltidning för LuH, Högskolan i Luleå.

Jag jobbade där som lärare i finska och hade skrivit en rapport från Finska lingvisterföreningens föreläsningsdagar i Tammerfors.
Det är ganska roligt att så här i efterhand läsa vad man skrivit, bl.a. skriver jag om en föreläsare så här: “Han imponerade inte bara genom sina kunskaper i finskans olika släktspråk, utan även för att han behärskade konsten att använda overheadapparaten. Det var inte alla som gjorde det, tyvärr.”
Jag avslutar med att skriva att resan från Luleå till Tammerfors var både lång och krånglig: “Jag fick åka tåg i 14 timmar och byta fyra gånger. Men jag kom ju fram, något som umeborna tyvärr inte gjorde. Deras färja fastnade i packisen mellan Umeå och Vasa och de fick vända tillbaka.” Verkar bekant på något sätt, eller hur?

Det här kortet är väldigt mycket jag. Så här såg jag ut under en lång period i mitt liv.Jag hade pagefrisyr med eller utan lugg, som med tiden färgades rödbrun med Henna. Jag känner igen mig i ögonen och attityden. Det är jag.

Ha en skön söndagskväll <3

De två motorsågsskulpterade trärosorna vid ingången till Trädgård i norr ska enligt dagens Vk placeras i ett förråd.

Trädgård i norr och Rådhusparken ska göras om då projektet Staden mellan broarna drar i gång.

Sommaren 2009 skrev jag många inlägg om trärosorna på min förra blogg. Det blev en livlig debatt i tidningarna om huruvida rosorna var vackra eller inte och om de kunde kallas konst eller inte. Det skrevs debattinlägg och insändare och den ena besserwissern efter den andra uttalade sig. Det intressanta var att man inte bara debatterade rosorna, utan även om VEM som var kompetent att bedöma huruvida de var vackra, huruvida de kunde kallas konst.
När konstnären Bengt-Erik Nilsson sedan blev en av kandidaterna till Årets Västerbottning, uppmanade jag mina läsare att rösta på honom med motiveringen att hans rosor gett mig så mycket att skriva om på min blogg.

Nu ska rosorna alltså placeras i ett förråd tills vidare. Det finns ett medborgarförslag att Umeå kommun ska placera dem i vuxenlekparken i Hagaparken. Där skulle de nog passa riktigt bra.

I dag har jag gjort i ordning balkongen. Jag till och med tvättade av trätrallarna innan jag la ut dem. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt.

Nu är det fritt fram att gå ut och sätta sig. Det blir som ett extra rum över sommaren. Snart ska jag köpa fina blommor dit ut.

I går var jag på Plantagen och köpte påskliljor. De kommer att slå ut lagom till påsk.

Den fina krukan hittade jag på Myrorna.

Ha en skön lördagskväll <3

I ett par dar har jag gått omkring och irriterat mig på att jag inte kan säga ifrån. Eller, jag är bra på att säga ifrån, men inte när det gäller mig och min person. Just nu har jag en strategi som passar mig för att få balans i min kropp och börja må bättre, men det finns någon som tycker att jag ska göra på ett annat sätt. Jag har förklarat hur jag tänker och i vilken ordning jag vill ta saker och ting, men jag får ändå gång på gång höra att jag inte gör tillräckligt.

Jag tvivlar inte på att dessa ‘goda råd’ ges i all välmening, men jag tycker inte om att personen i fråga inte säger rakt ut vad h*n egentligen tänker, för jag vet vad det handlar om. Det får mig att känna mig som en dålig människa med dålig karaktär. En som inte kan ta hand om sig själv.
Just nu behöver jag inget dåligt samvete, jag behöver min energi till att se framåt.

“Att dra nytta av goda råd kräver mera förnuft än att ge dem.”
(John Churton Collins)

En fluga gör ingen sommar, säger man…

men ändå blir man glad över den första sömndruckna. 

Ha en mysig fredagskväll <3

I morse vaknade jag ganska tidigt av ett brak utanför mitt sovrumsfönster. Jag hoppade upp, drog ifrån gardinerna, kikade i springan till bambujalusin och såg ett manshuvud. Javisst ja, de skulle komma och byta ut vår ute- och fasadbelysning den här veckan. Har aldrig tänkt på att lampan sitter så högt upp.

I dag tog jag så ut cykeln på premiärtur. Vilken lycka! Allting fungerade perfekt, jag behövde bara pumpa däcken lite.

For iväg till Willy’s, för jag hade ärende till Jula som ligger bredvid. På väg till kassan efter en maklig rundtur på Willy’s, kom jag på att jag inte hade låst min cykel. Min kropp kom ihåg att jag inte hade gjort den rörelsen, men det tog ju verkligen lång tid för min hjärna att fatta. Fick lite minipanik och tänkte att det skulle då vara typiskt om någon skulle stjäla min cykel under premiärturen… men jag hade tur. Att låsa cykeln är ju annars en automatisk rörelse jag gör varje gång jag ska parkera den.

Nu när snön smälter kommer den fram: h.u.n.d.s.k.i.t.e.n. I går var det en insändare i Vk om detta och jag reagerade själv starkt i förgår när jag gick en bit på cykelbanan på Mariehem. På båda sidor om vägen låg det h.u.n.d.s.k.i.t. i högar med inte ens en meters mellanrum. Är det samma hundägare eller flera hundägare som inte orkat plocka upp efter hunden under hela vintern? Tycker hundägarna själva att det är kul att promenera bland dessa s.k.i.t.h.ö.g.a.r.?
Jag tycker inte man ska ha hund om man inte orkar plocka upp s.k.i.t.e.n. efter den. Att inte plocka upp s.k.i.t.e.n. visar noll hänsyn, noll respekt.
Hundarna har väl fest nu, när det finns så mycket s.k.i.t. att lukta på, men vem ska ta hand om den? Fastnar den i den stora gatusoparens borste? Huu, jag ryser.

Vare sig du är hundägare eller inte, kom ihåg att:
“Hänsyn till andra är i själva verket hänsyn till oss själva.”
( John Galswothy)

Jag har börjat med en ny medicin och min IBS-mage reagerar med kramper, illamående och olustkänslor. Vi får hoppas att det bara är initialt, jag ska då ge den en chans över helgen.

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I dag vill jag dela med mig av en tidig påskhälsning jag hittade i brevlådan i morse tillsammans med en påse tidningar. Jag har en morgonpigg vän som vet att jag sover länge, som diskret svängt förbi min dörr. Tusen tack, fina M., det var precis vad jag behövde!

Kortet gjorde mig verkligen glad, eftersom jag älskar påskliljor. Ända sedan jag första gången läste William Wordswoths dikt  Daffodils och sedan sett gräsmattorna lysa gula av alla påskliljor i St James’ Park i London strax före påsk, har just påskliljor varit magiska för mig.

Wordsworth beskriver så underbart hur påskliljorna dansar i vinden, hur han kan se deras dans när han ligger avslappnad med stängda ögon och hur minnet av deras dans gör honom lätt till sinnes. Här kommer en tolkning till svenska av Anders Österling.

Påskliljorna (Daffodils)
William Wordsworth, 1807.

Jag gick så ensam i min ängd,
så bortom allt som själva skyn -
då stod med ens en härlig mängd
av gula liljor för min syn
med bris från insjön strax intill,
en fladderdans, som ej stod still.

Som vintergatans myriad
av stjärnor tätt i sammanhang
en här av blommor, glitterglad
längs hela buktens båge sprang,
väl tiotusen i ett tag
svängande runt med blitt behag.

Ja böljedansen utanför
var ej av samma friska sving
och glad blev skalden som sig bör
i glada väsens sällskapsring;
men hur blev denna ljusa ståt
en makt i minnet efteråt?

Ty ofta, när jag sedan låg
i tankar eller halvt i blund,
min inre syn dem återsåg,
uppflammande i ensam stund,
och länge blev jag vederkvickt
av samma liljors dans och dikt.
(Översättning Anders Österling, 1915)

Efter några smått deppiga dagar, har jag haft sol i sinnet i dag. I morgon tar jag ut cykeln och far till Plantagen och köper påskliljor eller narcisser.

Ha en trevlig onsdagskväll <3
 

Utmaning bild 15. Kärlek.

“Kärlek är det enda som växer, när vi slösar med den.”
(Ricarda Huch)

Små tecken på kärlek kan vara ett hjärta i imman på spegeln efter den som duschat före,

eller ett hjärta i rimfrosten på fönstret,

eller den stigande solens starka strålar på min sovrumsdörr.

Jag, som på grund av min bakgrund ibland kan känna mig övergiven och oälskad, behöver små tecken som påminner mig om att jag faktiskt har nära och kära som tänker på mig med kärlek.

Dagens ord i Vk:
“När man förlåter oförrätter, ska man också glömma dem.”
(Drottning Kristina)

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Utmaning bild 14. En vinterbild.

En vinterbild är väl inte det man vill se just nu, men för utmaningens skull lägger jag ut en vinterbild jag inte lagt ut förut.

Den är faktiskt tagen ganska nyligen, precis innan den vita snön hann börja smälta och missfärgas. Traktorn hade kört upp en stor snöhög bredvid busshållplatsen och den stora björken lutar sig rart mot den. Jag gillar bilden för det blå ljuset vid horisonten.

I dag har solen inte varit framme, men ändå kändes det som vår i luften. Jag for iväg till Vårdcentralen med ett urinprov och trodde att jag bara kunde sticka in påsen med provet och remissen på labbet, men fick en liten utskällning. Jag skulle ju först anmäla mig i receptionen, sedan ta en gul kölapp och sitta ner i väntrummet  tills jag blev uppropad. Jag blev så paff att jag gick raka vägen till receptionen UTAN att först ta kölapp dit. Snacka om att vara förvirrad. Jag gick alltså helt fräckt före en man som hade varit lydig och tagit en lapp.
Sen fick jag sitta och vänta i 15 minuter på att få lämna över min påse. Var så god! Tack!

Jag for ner på stan och på hemvägen kördes bussen av en kvinna som var väldigt nybörjare. Hon hade en lärare med sig och körde femmans buss för första gången. Vid första hållplatsen tvärbromsade hon så att alla flög framåt i bussen och jag tänkte “Hur ska det här gå?” Hennes lärare var jätteduktig och lugn. Han satt och läste tidningen och medan han läste sa han lite förstrött: “Sväng till höger där framme och sedan kommer hållplatsen vid Löjtnantsgatan… av med blinkelsen…på med blinkers nu…”
På Östra Kyrkogatan finns det åtta stycken fartgupp och är busschauffören ovan, kan det kännas ganska gropigt för passagerarna. Jag fattar inte varför man har bestämt om alla dessa fartgupp, bussarna skakar ju sönder och passagerarna får ont i både rygg och nacke, för det finns inte en busschaufför som klarar av att ta dem mjukt. Dessutom finns det ett antal hållplatser h*n ska stanna vid, så färden längs Ök blir väldigt hackig.

Min kompis på Rådhustorget hade fått en pastellfärgad mössa. Eller det kanske är en sjal, knuten som mössa.

Ha en trevlig måndagskväll <3

I Paulo Coelhos visdomskalender är ordet för april månad “Visshet” och illustrationen är en björn, bin och honungskakor.

Illustratören heter Catarina Estrada, född i Columbia, nu bosatt i Barcelona, Spanien.

Ordet ‘visshet’ är verkligen svårt att definiera. För mig är det när jag känner att något är rätt utifrån min egen intuition och känsla. Det är något jag förstår och accepterar med både hjärta och hjärna.

Ronja fyller 12 år denna månad, så jag tillägnar henne det visdomsord jag valt.

“Det finns inget sådant som den enda och stora chansen. Livet ger en alltid en andra chans.”
( Ur Segraren står ensam.)

Ha en lugn söndagskväll <3

I dag kände jag för lite äventyr och bestämde mig för att gå till Rusta och ta genvägen över E4. Jag har tidigare berättat att det finns flera genvägar över E4 att välja på och jag tog den jag tycker är närmast. Då måste man börja med att kliva över ett lågt staket, man måste grensla det för det är för lågt att krypa under. Nu ligger ju snön kvar, så det blev backe upp och backe ner i stället. Sen ska man ta sig upp på vägen och jisses vad mycket trafik det var i dag. Man får stå och vänta ett tag innan det blir en lucka så att man kan springa över. Jag brukar säga att jag inte längre kan springa, men gäller det livet kan jag det.

Sen skulle jag ju ta mig ner från vägen och det var lite svårare. Som tur var hade jag både dubbar och gåstavar, för det var ganska hårt och halt.

På Rusta shoppade jag loss för jag hade slut på alla hygien- och städpreparat och så passade jag på att bunkra pappersnäsdukar och värmeljus och köpa ny dörrmatta till balkongen och en kvist konstrosor att pimpa med.

När jag sedan granskade mitt kvitto, såg jag att jag hade betalat 26.90 för en deodorant som jag uppfattat kostade 22.90. Bara för att bevisa för mig själv att jag INTE sett fel, lämnade jag kundvagnen vid sidan om och gick in igen för att kolla. Japp, det stod 22.90 på lappen på hyllan, men när jag lutade mig fram (det var hyllan längst ner) såg jag att det stod namnet på ett annat märke än det jag hade köpt. På hyllan bredvid stod det 26.90 och där låg också deon av det märke jag köpt. Alltså samma deo i två hyllor, men olika priser. Slarvigt, eller hur?

Eftersom jag var alldeles vid ingången iddes jag inte gå genom hela affären till utgången, utan bestämde mig för att smita ut när någon kom in. Det finns två ingångar bredvid varandra med dubbelportar. Jag gled ut när två tjejer kom in, men hann inte genom den andra porten, utan blev fångad mitt emellan. Och det var ju meningen, för man ska ju gå ut genom kassorna. Jag kände mig lite olaglig. Så kom det två killar och när de såg mig, valde de den andra ingången. Då blev jag tvungen att be den ena gå där jag stod, så att jag skulle komma ut. Jag viftade med kassakvittot och försökte förklara att jag varit och kollat ett pris, samtidigt som jag till min fasa kom att tänka på att jag har ryggsäcken full med varor på ryggen. Hur suspekt som helst.

Men jag blev utsläppt och gick till kassan och förklarade för dem att de har oordning bland deodoranterna. Typiskt mig.

Sen hem samma väg som jag kom. Lätt uppför och svårare nedför. Den sista lilla nedförsbacke vid staketet var riktigt besvärlig. Jag försökte stampa in hälarna i den hårda snön, men ändå kände jag hur det blev överbalans i överkroppen så jag blev tvungen att följa tyngdkraften och springa ner. Det gick bra.

Ja, ett besök på Rusta kan tydligen bli ett helt äventyr för en liten tant. Nu kan jag tvätta håret, duscha, smörja in mig, diska, städa och snyta mig ett bra tag framöver. Nästa gång är det nog cykelföre och då får vi hoppas att det blir mindre äventyrligt.

Sen kom Lyxfällan på besök.

Ha en trevlig lördagskväll <3

1 april i dag. Har ni blivit lurade? Vk:s aprilskämt om att Umeå köper den stora Y-formade statyn av Sundsvall för att markera att Umeå är Norrlands huvudstad och inte Sundsvall, kändes ‘sådär’.

Å andra sidan är det kanske omöjligt att toppa fjolårets aprilskämt med samma pappa på tre kort i BB-nytt.

I morse var jag på labbet på Vårdcentralen för ytterligare prover. Killen som tog proverna berättade att han hade fått ett sms om att Landstinget hade bestämt att alla hädanefter skulle tvätta sina arbetskläder själva. Nice try.
Man blir ju lite nojig och ser lureri överallt. När jag skulle stiga av bussen såg jag en stor handskriven skylt med texten: “Dörren fungerar inte alltid”. Var det månne ett skämt?

I dag fyller min kusin i Finland jämna år och jag har skickat ett kort som jag gjort i vintagestil.

Nu börjar jag bli så kaxig att jag använder stämpeln “Handgjord av” på baksidan av mina kort. Den låg i en goodie-bag jag fick vid den stora scrapträffen i våras.

I går kväll hade vi informationsmöte med min bostadsrättsförening. Ett jättebra möte, där styrelsen informerade om stora åtgärder som vi måste ta ställning till på årsmötet. Egentligen är det inte så mycket att diskutera, eftersom husen börjar bli så gamla att det är dags att byta ut både det ena och det andra. Trots det var det många funderingar och styrelsen fick svara på samma frågor flera gånger om. Det ligger kanske i människans natur att man ska älta saker fram och tillbaka innan man blir nöjd.

Ha en mysig fredagskväll <3