I måndags var jag på gränsen… eller jag var till På gränsen. Så heter nämligen den nya fina shopping-gallerian i Torneå.

Den står på gränsen mellan Sverige och Finland, där egentligen IKEA skulle ha stått med en ingång från vartdera landet. Nu byggdes IKEA en liten bit längre in på den svenska sidan.

Rajalla… På gränsen… ett något ovanligt namn på en galleria. Jag hörde en äldre man säga i telefonen: “Juu, minäpä istun täällä Rajalla”, ‘Jo, jag sitter här På gränsen’. Då gäller det för den han pratar med att veta var han vill bli upphämtad.

I dag har jag cyklat från Mariedal till Ålidhöjd i värmen. Och hem igen. Äntligen en cykelrutt utan backar. Jag behövde inte stiga av cykeln en endaste gång, inte ens när jag skulle över trafikerade vägar och gator.

På hemvägen stannade jag till vid ankdammen vid Mariehemsängarna. Antingen ruggar ankorna och änderna, eller så hade det varit slagsmål, för det låg fjädrar utspridda över hela gräsmattan. Jag kunde inte låta bli att plocka med mig några, ni vet ju varför jag samlar på allt möjligt.

De små är vackert mörkblå på ena sidan. Lystern syns inte på bilden.

De vita kan inte bli vitare.

Nu blev jag förstås lite nojig med tanke på fågelinfluensor och ehec-bakterier. Ska jag rengöra fjädrarna på något sätt? Sprita med lite handsprit?

Ha en varm torsdagskväll <3

I Norrbotten har varken trädgården eller naturen kommit i gång med sin blomning än och det är just det karga och sparsmakade som jag gillar så mycket. Häggen hade blommat ut och nu var det syrenernas tur. Jag kommer nog att åka upp en gång till senare i sommar och då vet jag att trädgården kommer att prunka av blommor.

Två fina midsommarbuketter plockade jag i alla fall på min promenad längs strandkanten. Jag går alltid längs samma stig och ser samma bekanta saker.

Stenarna, som räfflats av vattnet.

Rötterna som korsar stigen.

Jag klappar björkarna längs stigen.

Den elegant lutande björken står kvar.

Fågelholkarna hänger kvar.

Gräsklipparen står kvar som en installation vid trädet.

Nytt för i år: en ung rönn, som söker skydd hos den stora granen.

Ha en skön onsdagskväll <3

Nu har jag kommit hem efter 6 timmar i bussen. Det gick faktiskt riktigt bra… jag har lyssnat på radio, sett en film, sovit lite och mumsat på mackor, äpplen och nötter. Det är nya fina bussar på linjen, men de har kvar samma gamla skylt på toaletten.

Visst kunde den väl ha moderniserats lite?

Jag har haft det bra, men bloggabstinensen slog faktiskt till, kanske för att det inte gick att få kontakt med nätet. Min 3-sticka fick ingen kontakt överhuvudtaget och kompisens Teliamodem var ytterst nyckfullt. Jag fick slita hårt för att skriva min treradiga midsommarhälsning. Precis när jag skulle trycka på spara-knappen blev jag utkastad… fyra gånger. Jag har absolut inget tålamod med en dator som står och tuggar och tuggar, utan då får det vara.

Som vanligt har jag fotat en hel del. Den söta grodan jag köpte på Smultronstället gjorde sig hemmastadd på vattenfallet i trädgården.

Och här är bilden på midsommarbuketten jag plockade, som jag förgäves försökte få in med min hälsning.

Fler bilder kommer i morgon.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Vi har problem med våra mobila bredband här ute vid havet.
För övrigt är det lugnt och skönt.

Vill bara önska er en fin fortsättning på helgen <3

Postkodlotteriet ringde inte, men i dag träffade jag på en generös Bankomat. Jag skulle ta ut 500 kr, men den gav mig 10 x 500 kr. Jag hade tydligen tryckt på fel knapp, för kvittot bekräftade ett uttag på 5 000 kr och slutsumman på kontot bevisade det. Jag stod där med sedelbunten i handen och såg allmänt vilsen ut. Kvinnan som stod bakom mig harklade sig och jag blev tvungen att stiga åt sidan och ta ett snabbt beslut.

Jag kunde ju inte gå omkring med så mycket pengar i fickan och dessutom behöver jag ha pengarna på kontot så att hyran och räkningarna kan dras. Jag var hungrig och ville åka hem med bussen som skulle gå om 10 minuter, så jag rusade in på Forex och där fick jag hjälp att sätta in pengarna igen på kontot. För första gången i mitt liv kom jag ihåg mitt kontonummer. Kors i taket! Och jag hann med bussen. Tack du söta tjej på Forex som hjälpte mig så snabbt!

Nu ska jag packa och göra allt i ordning för avfärd i morgon. Bussen går inte förrän 12.15, så jag behöver inte stressa på morgonen. Jag tar med mig min lilla dator och hoppas hinna skicka en hälsning nu och då.

De ungerska syrenerna på gården blommar nu med rosa blommor

och lila

och vita, som nästan blommat ut.

(och där är min cykel i bakgrunden)

Mellan husen har vi planterat vanliga syrenbuskar för att förhindra att folk genar där. De blommar alldeles överdådigt nu.

Ha en skön tisdagskväll <3

Jag nyser en gång, två gånger och till och med en tredje gång. Prosit!

På finska säger man: “Ensimmäinen hyva, toinen paha ja kolmas raha.” … ‘Den första för med sig något gott, den andra något dåligt och den tredje en peng’, så nu väntar jag på att Postkodlotteriet ska ringa.

Foten är bra i dag och jag plåstrar om den ömt, för i övermorgon ska jag sätta mig på bussen upp till Kalix för att fira midsommar i det blå huset. Rapporterna därifrån varnar för mygg och pollen. Det finns en stor hägg på tomten, som precis har blommat ut och nu sprider sitt frömjöl.
Sex timmar tar bussresan och jag gruvar mig lite för att sitta stilla så länge. Men jag längtar att få åka norrut, till den vackra naturen och lugnet.


Vi kommer förstås att åka till Haparanda och IKEA och sedan över till Torneå på finska sidan till Marimekko, Pentik och Tampereen Säästötek (ett lågprisvaruhus).

Ha en skön måndagskväll <3

Jag har trampat på en glasbit. Det var mitt eget fel, för jag orkade inte ta fram dammsugaren när ett av mina fina Iittala-glas hade kraschat i golvet. Jag sopade o.r.d.e.n.t.l.i.g.t., trodde jag.

Det var andra gången under en vecka som jag hade glassplitter på golvet. Jag vet inte hur mina armar och händer far när jag diskar, men jag stöter ofta ner saker i golvet från diskstället. En diskmaskin skulle kanske vara något?

I går hade jag städat hela lägenheten och därför orkade jag inte ta fram dammsugaren igen. Eftersom jag har lite nedsatt känsel i fötterna, trodde jag först att jag hade fått en brödsmula under foten och försökte skrapa bort den mot mattan. Det gjorde ju det hela värre, för det var en vass liten glasbit som skar upp såret lite till. Med rosfebern i färskt minne, nojade jag till en kort sekund och tvättade och spritade och torkade och plåstrade och sedan haltade jag till tvättstugan med en socka i sandalen på ena foten. Bara för att demonstrera hur sargad jag var.
Nu verkar det inte vara så farligt, men jag fick mig en läxa. Dammsug alltid, alltid upp allt glassplitter!

I dag är det de vilda blommornas dag. Jag skulle fara ut och fotografera ängarna runt Coop som är så vackert fulla med Smörblommor, Midsommarblomster och Hundfloka, men precis innan jag for iväg fick jag ett telefonsamtal och ett sms, som fick mig lite ur balans, så jag glömde stanna och ta ett foto.

Då får det bli lite skåpmat. Vacker Klockljung från Västergötland:

Och lysande gul Renfana från i fjol:


Ha en lugn söndagskväll <3

Utmaning bild 30. Valfri bild.

Nu har jag kommit till den allra sista bilden i den här utmaningen och det är en valfri bild.
Då ska jag passa på att lägga ut bilden av pappa, den som jag inte hittade förut.

Detta är det enda porträtt jag har av pappa. Jag har ingen aning om när kortet är taget, men pappa är väldigt ung och han har en militärskjorta på sig. Jag gillar de runda glasögonen, jag hade likadana en gång i tiden.

Var tror ni jag hittade kortet? En eftermiddag när jag hade varit ute på en lång cykeltur och lagt mig ner på sängen i arbetsrummet för att ta igen mig lite, ’såg’ jag att det låg i byrålådan i samma rum. När jag drog ut lådan låg det ju där i en ram, för jag hade haft det hängande på väggen för länge sedan.

Det tog ungefär en månad för min hjärna att klura ut det. Kanske dags att byta grafikkort?
Nu ska kortet snart upp på väggen igen. Jag håller nämligen på att göra en tavelvägg i hallen.

Vad ska jag göra nu när den här roliga utmaningen är slut?

Dagens ord i Vk:
“Jag kan inte ge något recept på framgång, men däremot ett på misslyckande: försök att vara alla till lags.”
(Herbert Rayard Swope)

Ha en skön lördagskväll <3

Så blev då layouten färdig.
Umenorskan, som också tillhör Pysselhäxornas forum och som för övrigt hittar på alla våra roliga utmaningar, har en egen utmaning på sin blogg.
Hon har gjort en skiss:

och det här blev min tolkning av den. Bakgrunden är vit cardstock som jag bl.a. dekorerat lite diskret med stämplar.

Några detaljer:

Den stora virkade blomman är från en duk jag fyndat på myrorna.

Färgglada stämplade fjärilar.

Kortet på Johanna har jag redan scrappat en gång, då till hennes album. Denna layout stannar hos mig.

Efter Midsommar ska jag ta tag ni Pysselhäxornas sommarutmaning. Den är mycket spännande. Jag är verkligen inspirerad och har redan planerat en layout, ett kort och något altrat. 

Gå gärna in på Umenorskans Scrapbookblogg:
http://umenorskan.blogspot.com/ och titta på alla fina alster hon skapar.

Nu ska jag cykla till OK och hämta ett paket med scrapbookingpapper jag köpt på Tradera.

Ha en trevlig fredagskväll <3 

I går hände det igen. Busschauffören stannade inte vid hållplatsen, trots att någon tryckt på knappen. Jag tycker att det händer titt som tätt.

“Excuse me…” hörde jag någon säga bakom mig strax efter hållplatsen vid Universum. “Hallå”, ropade en gammal dam. Ingen reaktion från busschauffören. Jag drog in andan och ropade “STANNA” med min värsta myndighetsstämma och då ‘vaknade’ busschauffören och stannade.
Efteråt tänkte jag att tänk om det hade varit så att något hade hänt med busschauffören. Tänk om han plötsligt hade blivit sjuk… medvetslös… eftersom han inte reagerade. Vad hade vi gjort då? Sådana tankar kan verkligen göra mig nojig.

Det hände faktiskt för några år sedan att chauffören i bussen på väg till Holmsund föll ihop över ratten. Då fanns det en rådig yngling bland passagerarna som sprang fram och fick stopp på bussen.

Nåja, det är ju väldigt sällan något sådant händer och man får väl hoppas att chauffören känner på sig att något är på tok och kör åt sidan och stannar bussen.

I natt blev jag manisk och började experimentera när jag skulle scrappa en layout. Jag håller på med ett par utmaningar och ville spraya mönster på vitt papper. Jag blandade stämpelfärg och vatten i ett litet rör och sprayade, men det blev inte som jag hade tänkt. När jag hade förstört två bakgrundspapper och flera tårtpapper, upptäckte jag att jag hade skvätt färg på ett av fotografierna jag skulle använda. Det var förstört. Det var dessutom manipulerat och jag minns inte hur jag gjorde, så jag kan inte göra ett nytt. Klantmarja!

Nu har jag bestämt mig för ett annat foto och det blir faktiskt mycket bättre i just den här layouten. Det som blev förstört var inte alls lämpligt. Ibland får man gå omvägar för att komma till insikt.

“Från skithögen växer granna blommor.”
(Tunisiskt ordspråk)

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Vart tar tiden vägen? Vi är redan i mitten på juni och jag har inte kommit ihåg att berätta vad Visdomskalendern säger om den månaden.

Ordet för juni är “självständighet” och illustrationerna en långbent ‘paradisfågel’ och ett rede med ägg.

Att vara självständig betyder att man inte är beroende av andra. När jag tänker på oberoende, tänker jag främst på att vara ekonomiskt oberoende. Det tror jag att de flesta strävar efter.

För övrigt tror jag att vi är beroende av andra människor på många andra plan. Vi behöver närhet, vänner, någon att bli bekräftad av, samtala med etc. Men det beroendet innebär att vi kan och får vara självständiga i själen, vilket jag tror är det viktigaste i livet.

Ur månadens visdomsord har jag valt följande:
“ Ibland ser vi inte den väldiga glädjen i krigarens hjärta, för den som kämpar bryr sig varken om att segra eller att bli besegrad, utan bara att utkämpa den goda kampen.”
(Ur Pilgrimsresan av Paolo Cuelho)

‘Bollarna’ jag inte kunde namnet på heter Allium och finns i flera färger. I dag har jag varit på Ålidhem och där fanns en hel del lila i planteringarna.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I söndags gjorde jag något jag inte gjort på väldigt länge; jag sträckläste en hel bok.

Vanligtvis blir jag trött i ögonen efter ett tag och börjar se dubbelt, så jag måste ta en paus, men den här boken är på knappt 200 sidor med luftig text. Alex Schulmans senaste: “ATT VARA MED HENNE är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.”
En lång titel, som egentligen är ett citat ur en dikt av Göran Tunström. Boken är skriven i dagboksform och beskriver det som händer i Alex Schulmans liv under ett år från 4 juli 2008 till 4 juli 2009. Han skiljer sig, träffar en ny kvinna och får en dotter… allt under ett enda år.

Jag tycker mer om hans första bok om hans pappa “Skynda att älska” (ett citat ur en visa av Tove Jansson), för den har en djup känsla. “Att vara med henne…” är till största delen utdrag ur hans pappablogg som han skrev på Aftonbladet under dotterns första år.

Mitt i boken somnade jag. Jag kände att jag behövde blunda och vila ögonen lite. En stund senare vaknade jag sittande i soffhörnan med värk i tummen i den handen som höll i boken och nacken i en konstig position. Sen fortsatte jag att läsa, för jag hade inget annat för mig. Inte förrän i morse kände jag att krampen i nacken hade släppt.

Jag köpte en ursöt liten groda på Smultronstället igår. Den ska jag ge bort i present.

Ha en skön tisdagskväll <3

I dag har jag varit på utflykt med skrivargruppen. Vi avslutade terminen med ett besök på Nisses konditori i Holmsund. Det ligger i samma hus som ‘Tropikhuset’.

Nisse är känd för att baka gott surbröd och det var det vi var intresserade av, även om bakelserna och tårtorna såg frestande ut.
Nisse berättade för oss om sitt företag och visade oss runt i bageriet.

Han passade också på att visa sitt handlag med en deg som låg framme på bakbordet.
Varje bit vägs, så att bröden blir lika stora…

och sen formar man en bit i vardera handen… fort och behändigt.

Vi fick lukta på stommen till surdegen och smaka på olika bröd. Så här vackert var fruktbrödet, som innehåller valnötter, aprikoser och russin. Det kan man äta som det är, utan vare sig smör eller pålägg.

Jag köpte ett maffigt honungsbröd med mig hem .

Sen åt vi lunch och vi hade beställt mackan ‘Vindelforsen’, som Nisses fru har vunnit Mack-SM med.

På en bädd av krispig sallad ligger skinka, västerbottensost, en lingonvinegrette och några mandelpotatischips.

Den var verkligen god och saftig.

På hemvägen stack vi oss in till Smultronstället. Nu fick jag se Chokladblomman i verkligheten. Jag har en på balkongen, men den har bara knoppar än så länge. Den doftade faktiskt svagt av choklad.

Sen hade de roliga smultron i ampel. Avlånga och platta.

Det blev en mycket trevlig avslutning på terminen. Vi ses igen i höst.
Solig sommar till er alla!

Ha en skön måndagskväll <3

Nummer 7 av tidskriften VASAPLAN har kommit ut redan för några veckor sedan.

Försäljningen av tidningen ökar ständigt och vi har kunnat läsa i en artikel i Vk att den gett möjlighet att köpa in två friggebodar till en planerad semesteranläggning vid Tavelsjö strand, ett samarbete mellan Bakfickan och IOGT Tavelsjöbaden. Ett projekt väl värt att stödja, så köp tidningen om du inte redan gjort det!

Temat i detta nummer är identitet och vi får möta flera intressanta människor. Bl.a. Annika Norlin, som vi ser på omslaget, prisbelönt sångerska, skribent och programledare i radio, sjukhusprästen Anders Dahlqvist, Sonja Tamminen Lindström, som är romsk, samiska och svenska Sandra Luring Johnsson och många fler. 

Jag tycker VASAPLAN blir bara bättre och bättre. Texter och bilder är av högsta kvalitet. Helsidesbilden på romska Sonja på sid. 32 är helt fantastiskt fin.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Mobilen ringer och kvinnan bredvid mig svarar: “Hej… ja, jag är på…Obs.” Fast hon är inte på Obs, för jag står bredvid henne och jag är på Röda Korsets secondhandbutik Kupan. Känns lite lustigt att hon inte vill berätta var hon egentligen är.
Vi fortsätter bläddra bland kläderna och hon fortsätter sitt samtal. Jag hör att hon frågar: “Ska jag ta med något till dig härifrån?” och sedan säger hon: “Jag fixar det” och avslutar samtalet. Hon hade säkert sina skäl att fara med en liten lögn, fast i min värld verkade det lite onödigt.

I går var jag också på Kupan och fyndade en självvattnande kruka till balkongen. Jag har redan en och det är det bästa som finns om man vill åka bort några dagar.
Det fanns en till, så i dag tänkte jag att jag vill ha den med, men när jag kom till Kupan så hade någon annan hunnit före. Okej, då tänkte jag att jag köper den där fina plåtburken jag såg i går. Den hade någon annan också tyckt var fin. Jag tittade på en annan fin plåtburk och tänkte att i stället för att bära runt den i min svettiga hand, så tar jag den när jag går ut. Men då hade någon annan tagit den.

Så kan det gå ibland, men det är väldigt sällan jag går tomhänt ut från Myrorna eller Kupan. I dag följde ett alldeles nytt diskställ i trä med hem och det var verkligen en sak jag behövde.

Värmen fortsätter och jag sitter här med bara en tunn sarong om mig. Senare i kväll blir det en skön cykeltur.

Här kommer några fler trädgårdsbilder från i går.

På tomten finns två stora paradisäppelträd, som blommar för fullt. Blommorna är rosa, men i kvällssolen ser de alldeles vita ut. Mellan träden hänger en skön hängmatta från Sydamerika.

I växthuset slingrar sig vinrankan uppe i taket.

En vacker Klematis i kruka.

Rosenbusken med Finlands röda ros har bara en ros tills vidare. Den vita varianten blommar lite senare.

På marken under buskarna finns en matta med blå och vita förgät - mig - ej,

och liljekonvaljer.

Ha en skön lördagskväll <3

Klockan är snart midnatt och det är fortfarande +22 grader ute. Jag har just kommit hem och har cyklat genom ett hav av dofter från alla trädgårdar. Det är främst syrenerna som doftar starkt just nu.

Jag har varit hos mina kompisar på Berghem på grekisk middag i deras underbara trädgård. Vi har druckit Ouzo och Retsina och ätit grekisk sallad, tzatziki, vattenmelon, jordgubbar och mörk choklad. Detta gör vi en gång varje sommar.

I trädgården blommade bl.a. en hel backe med pioner.

Och blå, ståtliga lupiner.

Bland lupinerna växer roliga bollar, som vi inte vet namnet på.

Lägger ut fler bilder i morgon.

God natt mina vänner <3

På torget i Vasa står en kolossal staty till minne av de soldater som deltog i kriget som ledde till Finlands självständighet år 1918.
Jag har aldrig varit intresserad av att fotografera den, för den är så stor att den inte gör sig på bild. Titta på ungdomarna som sitter på avsatsen till vänster.


I söndags väcktes emellertid mitt intresse, tack vare en mås som placerat sig allra högst upp.
  

“Åt fädernelandets befriare 1918”, står det och det finska lejonet trampar på den ryska draken.

 ‘Befriarna’ har avbildats som både triumferande och utmattade.

Finlands självständighet räknas egentligen från 6 december 1917, men efter det utbröt ett 'inbördeskrig' som varade in på år 1918.
Om bara 6 år kan Finland alltså fira 100 år som självständig nation. Vilken fest det kommer att bli!

"Ingen kan bli helt fri förrän alla är fria."
(Herbert Spencer)

Ha en skön och varm torsdagskväll <3

I Finland var det full sommar och jag sov med öppet fönster. Utanför kvittrade fåglarna hela nätterna, vilket var lite ovant för mig. Det var mysigt, men första natten vaknade jag varannan timme och konstaterade att konserten fortfarande var i full gång. Framemot morgontimmarna vaknade jag av att det var tyst…men den tystnaden varade bara ett par timmar.

Första natten var värst. Det var ett förskräckligt tjattrande och visslande i träden utanför. Hanarna ropade på en partner att bygga bo med. Sen avtog ljudet i styrka för varje natt. Antingen hade de bildat par och fått annat att tänka på, eller så förflyttade de sig längre bort i träden längs åns kant.

Det var främst Näktergalen som höll i gång. Jag har aldrig tidigare hört den så tydligt. Den sjunger med varierande ljud och någon har sagt att den också härmar andra fåglar. Det är kanske därför den heter Satakieli (= hundra tungor/språk) på finska, för att den har så många olika läten. Mot morgonen hördes även Skogsduvans kurrande läte och blandat med Näktergalens starka ljud blev det en vacker symfoni.

Här kan ni höra Näktergalen.

Trots att jag hade ett fullspäckat program, var jag ju tvungen att hälsa på Maire. Minns ni henne? Hon sitter på sin bänk med handväskan bredvid sig i ur och skur.

Jag gillar henne skarpt. Hon ser så självklar ut.

Jag frågade min bror hur det kändes att se henne på vintern när det är kallt och snö och om någon omtänksam satt på henne en mössa eller en extra halsduk. Sånt gör man inte, sa han. Nähä, sa jag och berättade om min kompis på Rådhustorget i Umeå, som ju blir utstyrd i både det ena och det andra.

Ha en skön onsdagskväll <3

Varje morgon går jag ut efter tidningen och på väg in och upp för trapporna ögnar jag igenom rubrikerna på första sidan.

I morse läste jag: “Åtta nya universitet behövs i framtiden” och sen skannade ögonen in vissa ord i ingressen: Umeå, klara jobben, 200 000 invånare. ‘Javisst, Umeås befolkningsmål år 2050 är 200 000 invånare, men behöver man faktiskt så mycket utbildning?‘ tänkte jag. 

I själva artikeln läste jag sedan: “17 nya Volvo Lastvagnar. Ytterligare 8 universitet. Eller 6 nya universitetssjukhus. Så många jobb krävs när eller om Umeå blir 200 000 invånare.”

‘Jisses, är detta den nya matematiken?’ tänkte jag. Jag har ju ingen aning om hur många anställda det finns på universitetet… och ska man räkna in både anställda och de studenter som väljer att mantalsskriva sig i Umeå? Ärligt talat var jag mycket konfunderad, tills jag läste att man skulle behöva 35 000 nya jobb.

Hade det inte varit enklare att skriva 35 000 nya jobb direkt?

Med mina ‘gamla’ matematikkunskaper har jag nu räknat ut att på NUS finns det i dag 5833 jobb, på universitetet 4375 och på Volvo Lastvagnar 2059. Då får jag faktiskt en aning om hur mycket 35 000 nya jobb är och jag håller med artikelförfattaren att det kommer att bli en “gigantisk utmaning” för Umeå.

Det lilla paradisäppelträdet ute på gården har klarat vintern och snön galant och blommar nu för fullt.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Nu är jag hemma igen efter några riktigt innehållsrika dagar.
Resans höjdpunkt, studentåterträffen, blev fakstiskt mycket roligare än jag förväntat mig. Vadå 50 år? Till det yttre har vi kanske förändrats, men innerst inne är vi de samma och nio gemensamma skolår har nog sammansvetsat oss för livet. 

Vi började dagen med att närvara vid avslutningen i vår gamla skola: Björneborgs Svenska Samskola, som numera finns i en ny byggnad. Vi sjöng ’Den blomstertid nu kommer…’, rektorn talade, eleverna uppträdde med sång och musik, stipendier delades ut och till sist fick abiturienterna sina betyg och sina vita mössor. När de nybakade studenterna satte på sig mössorna och vi alla ställde oss upp för att sjunga studentsången, smög vi också på oss våra gulnade mössor för att markera varför vi var där.

Sen promenerade vi till vår gamla skola, en fin träbyggnad mitt i stan som numera inhyser en konstskola. Det hade ju varit väldigt roligt att få komma in och titta på de gamla lokalerna, men det var lördag och skolan var stängd.

Den här dörren har vi gått in och ut genom ett antal gånger.

Vi tog ett gruppfoto utanför skolan. Tyvärr blev mina bilder inte alls bra, så jag hoppas att någon annan har bättre bilder att dela med sig av.
Här är vi på väg ut från skolgården.

Sedan åt vi en festlunch på Svenska Klubben nere vid älven. Efterrätten var en himmelsk havtornspannacotta. Under den långa lunchen fick alla i tur och ordning berätta vad vi gjort ’sen sist’. Vi pratade och skrattade och mindes gamla lärare och deras egenheter och annat lustigt som hänt. Det var så trevligt att vi bestämde att vi måste träffas igen om fem år.

När man blir äldre känns det på något sätt viktigt att återanknyta till tidigare skeden i livet. I fjol var jag ju i Fåglum och träffade mina skolkamrater från lågstadiet, nu träffade jag de skolkamrater jag fick när jag kom hem till Finland. Man får bekräftat att man funnits med i ett sammanhang, att man funnits till.

“Livet är som ett timglas -man måste vända det upp och ned lite då och då.”
(Loesie)

God natt mina vänner <3

Solnedgången över havet i går kväll.


P.S. Jag måste rätta till mitt påstående om Kristi himmelsfärdsdagen i Finland. Den finns återigen som röd dag i almanackan. Under några år var den borta, men nu är ordningen återställd. D.S.