I morgon inleds Stockholm Pride-veckan, som pågår i dagarna sju. En av invigningstalarna är Thomas Beatie, mannen som blev gravid och födde barn. Han intervjuades i Nyhetsmorgon i TV 4 i morse.

Thomas Beatie föddes som kvinna, opererade sig till man, men behöll sina kvinnliga fortplantningsorgan. Nu har han fött tre små flickor.

Det var en trevlig intervju. Thomas Beatie tyckte att vi i Sverige är så ’öppna och toleranta’. Hmmm… kanske om vi jämför med USA. Å andra sidan sa han att han fått mycket stöd i sin egen omgivning och inte direkt råkat ut för några trakasserier, utom då på internet, där de anonyma fegisarna håller till.
På frågan om han märkte någon skillnad i hur han blev bemött som kvinna resp. man, svarade han (inte helt oväntat) att han som man märkte att han direkt fick respekt, även när han inte förtjänat det.
Han påminde oss även om att när det gäller genustänket är ingenting svart eller vitt, utan det finns ett helt spektrum av variationer. Det viktiga är att vara ‘true to oneself’, det är enligt honom ‘ the definition of humanity’. (Ursäkta min engelska, men det blev så töntigt när jag försökte översätta.)

Jag tänker att Thomas Beatie verkligen har gjort sitt bästa för att skapa det liv han trivs bäst med, oavsett samhällets normer och vad andra tänker, och därmed tror jag att han är en lycklig människa.

Ha en trevlig söndagskväll <3

Nu är jag klar med Häxornas sommarutmaning. Vi fick följande bild som inspiration, samt att vi skulle använda minst fyra olika färger.

(Omslaget till skivan “The Distance To Here” med bandet Live.)

Jag har inspirerats av de olika formerna och möstrena på bilden, samt även i viss mån färgerna.
Jag har gjort en layout: “dream… Vad drömde du om då?”, med ett svartvitt foto på en sjuttonårig Johanna.

Ett gratulationskort.

Och så WC-skylten, som jag blev mycket nöjd med. Den är 10 x 10 cm.

Dagens ord i Vk:
“Det är i motgång en människa lättast lär känna sig själv, fri från beundrare som hon då är.”
(Samuel Johnson)

Ha en fin lördagskväll <3

P.S. Den stora Gråbon vid busshållplatsen är nu borta! En stor kram till den som grävde upp den! D.S.

I morse var jag så allergipåverkad både i ögonen och luftrören, att jag bestämde mig för att ta bussen i stället för cykeln till kompisens lägenhet.
När jag kom ut till busshållplatsen, skrek jag till så att grannen som stod där hoppade högt. “Jäklar, där är den”, skrek jag. “Det är ju en Gråbo, och jag som skulle ta bussen för att undvika den”. Det var inget litet exemplar heller, utan en stor buske lika hög som busshållplatsen.

Jag har inte åkt så mycket buss i sommar, men jag har sett busken och funderat över varför jag inte sett den tidigare. En buske växer ju inte upp så där helt oförmärkt.
Min granne är också allergisk, så hon skulle skicka sin man på ett uppdrag: att gräva upp eländet.

Kompisens Orchidé var supervacker i dag och det var fler knoppar på gång. Jag är så lycklig att jag lyckades rädda den. Jag hade scrappat en fin WC-skylt åt henne, som jag hängde upp. Jag ska lägga ut den i bloggen snart med det andra jag gjort till en utmaning.

Jag är en riktig liten hustomte, som älskar att sköta om andras blommor och post. Jag eftersänder post eller öppnar kuvert med räkningar och mailar OCR-nummer m.m. Jag kan till och med betala räkningar, förutsatt att jag först får pengarna på mitt konto. Jag skulle kanske erbjuda mina tjänster, bli husvakt och bo hemma hos folk när de är borta och sköta om hus och trädgård. Hålla inbrottstjuvar borta.

Nästa lördag ska Häxorna träffas och pyssla hela dagen. I dag köpte jag en engelsk scraptidning och i den fanns precis vad jag behövde, en present med papper och dekorationer med sjörövartema. Vilken överraskning! Nu ska jag planera några layouter åt Ronja med Pirates of the Caribbean-tema.

Utblommad Allium kan också vara vacker.

Ha en mysig fredagskväll <3

Nu har jag identifierat den, min mest allergiframkallande fiende: Gråbon.

För flera år sedan gjorde jag ett allergitest och fick reda på att förutom häst, hund, katt och björk, var jag allra mest allergisk mot Gråbo. Jag fick veta att det är ett oansenligt ogräs, som blommar i juli. Visst stämmer det att jag får mest besvär så här mitt i sommaren, men jag har aldrig sett själva växten.
Ett ogräs som heter Gråbo har jag tänkt mig som något som växer nära marken inne i gräset, litet och grått. Som en elak liten tistel.

För ett par veckor sedan träffade jag en kvinna från vattengympan på Coop och hon nämnde att hon sett att Gråbon börjat blomma. Hon kände också besvär från den. Då tänkte jag att jag måste ju ta reda på hur den ser ut och tittade i min Flora. Hoppsan, ett högt gräs med små röda blommor.

I dag såg jag ju den och den växer överallt bredvid cykelvägarna. Den blandar sig med de höga grässorterna och blommorna är pyttesmå. Absolut ingen fotogenisk växt.

Tänk att en så liten blomma kan ge många människor så stora besvär.

Läs gärna Marcus Birros starka krönika i gårdagens Expressen.
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.2511019/marcus-birro-jag-tycker-massmordaren-fortjanar-att-do

Ha en trevlig torsdagskväll <3

I går sov jag nästan hela dagen. Lördagens stora trötthet visade sig vara en begynnande urinvägsinfektion. För min del 10 år sedan sist, så jag är lyckligt lottad jämfört med många andra kvinnor.

På måndag kväll ringde jag till Sjukvårdsupplysningen för att kolla var jag kunde få hjälp. Sköterskan jag pratade med upplyste mig om att om jag inte har feber anses det inte vara akut om man bara… och så nämnde hon mina besvär i mycket nedlåtande ordalag. Som om hon visste hur besvärligt jag hade det!

I går morse ringde jag då min Vårdcentral och fick komma nästan direkt och till min egen doktor till och med. Ett akutbesök på Vårdcentralen betyder max 10 minuter och inget snack om något annat än det akuta man söker för. Min doktor är alltid vänlig, men jag vet när hon är stressad, för då ler hon inte. Jag har fått för mig att hon tänker att om hon ler, så lockar hon mig att prata mer. På tre minuter ställde jag själv min diagnos, hon tog mitt blodtryck, vilket var perfekt och skrev sedan ut medicin. Tack och adjö. När jag kom hem tog jag min medicin och kröp ner i sängen igen och sov.

Jag vet inte om det är medicinen eller händelserna i Norge som väckt djupa rädslor, men i natt drömde jag alla återkommande mardrömmar på en gång. Jag hamnade på en resa med okänt mål … jag hittade ingen användbar toalett …när jag till slut hittade en, kom det en massa människor in i rummet och störde mig… och det värsta av allt: jag blev bestulen på både handväska och handbagage, vilket betydde inget ID-kort! Jag har haft mycket att tänka på idag.

Den stora tröttheten finns kvar, men jag mår mycket bättre nu.

Ha en fin onsdagskväll <3

Fototriss: En lycklig duva badar efter regnet.

Bilderna är tagna mitt i Stockholm, på Adolf Fredriks kyrkogata.

Ha en skön tisdagskväll <3

Jag ångrar att jag kallade det här konstverket för bajskorvar och ber så mycket om ursäkt! Lite mer stil ska man kanske ha när man blivit så här vuxen som jag är.
Jag såg inget namn någonstans, som kan hjälpa en att associera … nu tänker jag snarare på schackpjäser eller små Michelingummor. Jag ska nog åka ‘vilse’ på torsdag igen och titta lite närmare.

I dag tog jag mig ner på stan. På apoteket hade receptarien en lapp på sitt bord som skulle påminna henne om en tyst minut kl 12.00 för Norge. Själv stod jag på busshållplatsen och höll en tyst minut för mig själv.
Jag har precis ringt en väninna vars dotter bor i Oslo, inte alls långt ifrån den byggnad där bomben detonerade. Allt är väl med henne och hon hade skickat ett sms ganska snart efter händelsen att hon var välbehållen.
Vi pratade en god stund om det som hänt och plötsligt kom jag att tänka på gärningsmannens mamma. Hur mår hon månntro i denna stund?

På stan höll jag på att missa en arbetskamrat när jag försökte undvika ett par verkligt ettriga unga män som hade riggat upp ett stånd för ett bredbandsbolag mitt på gågatan. Net 1, tror jag det hette.
En av killarna var riktigt oförskämd. Han tog tag i folk och frågade vad de hade för bredband. “Hej grabben, visst har du bredband?”, sa han till en äldre herre och tog tag i hans rockärm. Mannen slet sig lös och knuffade ifrån sig killen, som såg såå förvånad ut. Det var nog den fräckaste försäljningsmetoden jag sett.

På Vasaplan hade en yngling bokstavligen vänt ut och in på sina fickor. Hans kavajfickor hängde tomma utanför kavajen. Ett nytt mode kanske?

Vad tror ni att den här bilden föreställer?

Ha en trevlig måndagskväll <3

Det verkar ta lång tid för min hjärna att fatta att jag är hemma igen. Kökskranen i Stockholm är den enda kranen jag träffat på som man vrider till vänster för kallvatten. Nu får jag ständigt varmt vatten i mitt glas. Jag lyfter fötterna högt var gång jag går över badrumströskeln. Jag ryggar tillbaka när jag öppnar min hemmalaptop, för jag tycker texten är så stor jämfört med min lilla notebook. Jag har fortfarande inte fattat att delete knappen finns nere till höger i stället för uppe till höger.
Varför vande jag mig vid det ovana fortare än jag kommer tillbaka till det invanda? Det förbryllar mig och oroar också lite grann.

Äntligen kom då regnet till oss. Det skvätte lite och mullrade i omgångar i går kväll, men inte förrän i morse släppte det loss på allvar. Då öppnade sig himlen helt. Jag gick ut på balkongen i nattlinnet för att plocka in krukorna som står/hänger längst ut mot kanten. Grannen mitt emot stod ute under ett jätteparaply med barnbarnet i famnen. Det måste ha varit en häftig upplevelse för den lille pojken.
Rännan över vardagsrumsfönstret svämmade över och vattnet for i kaskader mot rutan, ner på fönsterblecket och studsade sedan upp i luften likt en fontän.

Regndropparna glittrar vackert på Daggkåpans blad.

Tistlarna står meterhöga vid cykelvägarna.

De runda blombollarna är så vackra på nära håll.

Nu skiner solen igen.

Ha en skön söndagskväll <3

Den stora tröttheten slog till i dag. Det är +34 grader i skuggan på min balkong och jag har inte orkat gå ut. Jag har lyssnat på Babben Larssons sommarprogram i P1 och påbörjat en scraputmaning. Babben ville först inte att hennes förinspelade program skulle sändas i dag, med hänsyn till händelserna i Norge, men blev övertalad av produktionsteamet.

Sen har TV:n stått på med kontinuerliga rapporter från de förlamande, ofattbara terrordåden i Norge. Jag förmår mig inte att stänga av den. Mina tankar går till de döda ungdomarna, de skadade på sjukhusen, de chockade på gator och torg, de anhöriga till dödade och skadade och framför allt till de föräldrar som mist sina barn på ett så grymt sätt. Jag vet inte hur jag själv skulle klara av en sådan sorg. Tårarna rinner vid blotta tanken.

"Minns att vad EN extremist gör, väldigt ofta används av andra extremister ", säger Reinfeldt i sitt uttalande. Javisst, vi får ALDRIG luta oss tillbaka och känna oss säkra. Vi får ALDRIG ge upp kampen för det vi tror på.

Ha en trevlig lördagskväll <3

… tänkte jag när jag såg det här rostiga konstverket på Universitetets Campus i går. Riktigt prydliga s.k.i.t.h.ö.g.a.r!

I vanliga fall är jag inte alls så där vulgär, men nu hade jag cyklat vilse och irrat omkring och var trött, hungrig och irriterad.

Jag har världens sämsta lokalsinne, vilket yttrar sig i att jag ofta far åt motsatta hållet än det jag ska till. I går skulle jag åka in till Ålidhems centrum och handla lite mat efter det att jag hade kollat min kompis lägenhet. Jag cyklade iväg åt vad jag tyckte var rätt håll, men hamnade efter en stund vid Värmeverket, som ligger åt motsatta hållet. Okej, tänkte jag, då får det bli ICA på Axtorpsvägen på Berghem i stället. Eftersom de gräver och bygger vid sjukhuset, aktade jag mig för att hamna på framsidan av sjukhuset och tänkte att jag kunde kryssa mellan de olika byggnaderna och komma ut på andra sidan. Jag hamnade först på psyket i en återvändsgränd. Personalen satt ute på sin lunchrast och tittade på när jag gjorde en elegant U-sväng. Sen såg jag en pil som sa ‘Bårtransport’ och borde ju ha förstått att där inte fanns någon genomfart. Det är ju en tydlig slutstation. Och det var det ju, så det blev en ny U-sväng. Försökte en annan väg och kom återigen till psyket. Samma personer fick bevittna ytterligare en U-sväng från mig. Nu beslöt jag mig för att följa efter en annan cyklist, en ung man som först for rakt över en gräsmatta och sedan plöjde genom en lekpark, uppför en trottoar och över en gata och DÅ var vi på Campus. Tack för lotsningen snälla du!

I Stockholm har jag karta, försöker gå i räta vinklar och är väldigt duktig på att fråga folk om jag går åt rätt håll. Det är värst när jag har varit inne i en affär och kommer ut på gatan igen. Då går jag nästan alltid åt fel håll. Nu senast frågade Ronja mig finkänsligt om jag var säker på att vi gick åt rätt håll på Götgatan.
“Jag tror det”, sa jag.
“Men mormor, eftersom du alltid går åt fel håll, så ska vi kanske gå åt andra hållet i stället?”, sa hon och hon hade ju rätt.

Jag glömde ju att berätta att sångaren i The Poodles, Jakob Samuel, kom med samma flygplan som jag till Umeå. The Poodles spelade nämligen på Sommaren i City på onsdagskvällen.
Vi stod och knuffades när vi tog ner våra handbagage från bagagehyllan och han bad så artigt om ursäkt. När man ser artister man sett på TV, så tycker man alltid att de är så små och smala och därför var jag osäker om det var han tills jag såg i Vk att The Poodles hade spelat i Umeå.

Ha en mysig fredagskväll <3

Orchidén hade inte dött! Då, när jag upptäckte att den var ‘levande’ hade den tappat alla sina fina blommor, men det fanns tre knoppar och alla hade slagit ut nu.

Jag lät den stå i vatten en stund och det räddade den tydligen. Gissa om jag är lycklig!

Lycklig blev jag också när jag gick ut på balkongen i morse. Petuniorna och Million Bells frodas i sina självvattnande krukor.

Chokladblommans sammetsliknande blommor vajar på höga stänglar och gör sig fint mot den vita betongväggen. Jag undrar om de verkligen doftar mörk choklad, eller om doften sitter i min hjärna? Måste testa med en ‘ovetande’ person.
 

De två rosa Pelargonerna, som jag köpte i förbifarten på Coop, har hur många nya knoppar som helst. De har också ett självvattnande system, som fungerar perfekt.

I går tog jag ett fint kort på min dotter (tycker jag i alla fall), precis innan vi skulle fara i väg. Lite ‘gammeldags’ stuk, med rak rygg och blicken in i kameran. Jag tycker om hur skuggorna faller på halva ansiktet.

Jag undrar hur det skulle se ut i svart-vitt eller sepia? Måste experimentera och sedan scrappa.

På väg hem från min kompis, cyklade jag vilse… mycket vilse… långt och länge. Berättar kanske om det imorgon.

“Den som inte har förstånd att åka vilse, ser inte så mycket.”
(Jolo)

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Ja, då var jag hemma igen. Vad fort allt går. Man dimper ner i sin egen soffa och undrar om man verkligen varit borta. Känner ni igen den känslan?
Så väldigt länge har jag ju inte varit borta, men eftersom det har varit intensiva dagar, känns det som att jag hunnit med mycket.

Flygresan hem gick bra. Johanna körde mig till Bromma flygfält och vi hann med en sista fika innan jag måste i väg.

Här hemma har tiden stått stilla… utom på balkongen, där det blommar helt överdådigt i vissa krukor och chokladblomman har slagit ut med flera blommor. Jag ska ta några foton i morgon, så får ni se.

I morgon ska jag cykla till kompisens lägenhet och se om det hänt något där. Berättade jag att jag troligtvis dödat hennes fina orchidé? Jag trodde den var konstgjord. Längtar i alla fall efter en cykeltur.

Tänkte visa gårdagens köp på Gudrun Sjödéns lagerbutik. En enkel svart tunika i bomull, med en broderad dekoration, som ger stil åt hela plagget.

Och så regnjackan i siden. Jag tror inte den tål mer än lite duggregn, men tyget är behandlat på baksidan och den blir en idealisk vindjacka att ta med sig på sommaren. Den väger knappast någonting och är lätt att vika ihop i väskan. Och så är den snygg.

Jag skulle aldrig haft råd att köpa den i vanliga fall… nu betalade jag bara ca15% av ursprungspriset.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

Nu är min vistelse här i Stockholm snart slut. Ronja har åkt till sin pappa och i morgon far jag hem till Umeå.

I dag har jag städat och stylat om lite i köket som tack för att jag har fått vara här. I morgon ska jag packa ihop mina saker och tacka de afrikanska maskerna för deras beskydd. De kanske ser lite skräckinjagande ut när man möter dem i hallen, men jag känner mig trygg med dem. Här är några av dem:

På eftermiddagen kom Johanna efter mig och vi for till Gudrun Sjödens nya lagerbutik Lager på Lager på Upplagsvägen 1 i Årstaberg. Jag har aldrig varit där förut. Vi spenderade över 2 timmar där och provade en hel del. Det blev en svart tunika med en broderad liten ‘brosch’ och en vit regnanorak i siden till mig och ett par haremsbyxor i siden och en sidensjal till Johanna. Det var 20% på alla reapriser. En mysig butik, som jag verkligen kan rekommendera.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

Det här blev tydligen en vecka med pirattema. Som av en händelse kom skeppet Bounty seglande och lade till på Skeppsholmen.

På Bounty har man spelat in många storfilmer , bl.a.’Myteriet på Bounty’ med Marlon Brando och ’Pirates of the Caribbean - Död mans kista’ och Pirates of the Cribbean - Världens ände’. Självklart ville flickorna fara dit och titta.

Tänk att både Marlon Brando och Johnny Depp har rört vid det här rodret! Jag tror att Ronja till och med kysste det.

Det utskjutande fönstret var precis så skevt och vint som det ser ut.

Något stämmer inte i kajutan innanför. Kan ni se vad det är?

Ronja ville ha ett kort på en utav dagens besättning - den ‘moderna piraten‘. Den här killen hade ett kompass tatuerat i nacken. Det var häftigt. Han hälsar till er alla!

Vi blev riktigt upprymda av dagens äventyr och gick och godfikade i Gamla Stan. Sen började det regna, men ingenting kunde förstöra vår fina dag, som slutade med att jag uppfyllde Ronjas önskan om en tjusig rosa Adidasväska till skolstarten.

Ha en trevlig måndagskväll <3

I hörnet av Katarina Bangata och Brännerigatan på Söder står Lennart ‘Nacka’ Skoglunds staty “Vi ses vid målet”. Den är gjord i rostfritt stål och väger 2 ton.
Varje julafton kl 12.00 samlas fotbollsälskare där för att hedra Nackas minne.

Statyns framsida:

Och baksida:

Till statyn hör även ett mål i naturlig storlek med en boll som skruvats in i höger övre hörn. Det syns lite till höger på den andra bilden.

God Natt <3

I dag har jag träffat Gun-Britt, min barndomskamrat från Fåglum. Sist vi träffades var just i Fåglum för snart ett år sedan. Vi pratade bort ett par trevliga timmar över en kopp kaffe.

Sedan mötte jag upp tre biosugna tjejer och vi såg den senaste Pirates of the Caribbean-filmen i 3D. Jag har aldrig sett en film i 3D förut och det var det häftigaste jag gjort på länge. Jag duckade några gånger när svärden ven över huvudet i slagsmålsscenerna, eller när vattnet verkade stänka in i salongen.
Filmen var jättebra; spännande och rolig med vackra scener och fantastiska effekter. Ibland behöver man bli road av lite underhållande äventyr.

Vi skrattade gott åt våra 3D-glasögon. Ronja var den enda som inte hade ‘dubbla’ glasögon. Så här fin var hon i sina.

Johanna och Joanna var riktigt tjusiga.

Och jag kan också se tuff ut.

God Natt mina vänner <3.

I natt har det regnat och nu är det mulet men varmt Vi är alla trötta och tunga i huvudet. Det kanske är åska på gång.

I kväll blir det bio. Den senaste Pirates of the Caribbean…

Jag är nog ändå inte så långt hemifrån.

Ha en skön fredag <3

Aj, aj, jag slår ständigt tårna i den höga tröskeln till badrummet, i synnerhet på väg ut, så Ronja föreslog att jag skulle sätta upp en varningslapp på dörrkarmen bredvid lysknappen. Den tjejen är smart. Mina stackars stortår har inte fått en enda smäll sen dess.

I går blev jag av med mitt internet igen. Ronja skulle låna datorn och jag sa fel pinkod åt henne. Kastade om ett par siffror. Jag kan den när jag själv knappar in den, men tydligen inte när jag ska rabbla upp den. Efter tre försök bad datorn om PUK-koden och den har jag ju på ett papper i Umeå. Så himla försmädligt.
Efter ett sms till 118 118  och ett telefonsamtal till kundtjänst på tre.se i morse, så fixade det ju sig ganska smärtfritt, så nu är jag inne igen.

I går var jag med Ronja till frisören. Hon fick en ny tuff frisyr. Sen promenerade vi längs hela Götgatan, hängde här hos mig en stund och mötte sedan upp Johanna och hennes kompis för middag på en mysig grekisk restaurang i närheten. Jag åt färsfylld aubergine med sallad och tsatsiki. Mums! Dit kommer vi nog att gå flera gånger. Det finns en väldigt mysig indisk restaurang också här i närheten, som tyvärr är stängd nu i juli.

Långa rader med cyklar står fastkedjade vid järnstaken och lyktstolpar över natten. Säkrast så.

I dag är det strålande solsken.

Ha en fin torsdag<3

I dag har vi bl.a. varit på Buttericks och köpt SLIME. Bara på skoj.

Sen gick vi och åt italiensk glass.

I kväll när jag hoppade på tunnelbanetåget, låg det en kille och krampade på golvet. Troligtvis var det ett epileptiskt anfall.Ett par personer hade kontaktat tågföraren och ringt efter ambulans. Snart kom några ordningsvakter och en av dem var verkligen proffsig när han tog hand om killen. Det tog nästan en halvtimme innan ambulansen kom och då hade killen vaknat till.

Tågföraren var också väldigt proffsig. Han gick hela tiden ut med meddelanden på svenska och engelska om varför tåget stod stilla. Det kom fler och fler resenärer och tåget blev fullt, men alla var lugna och väntade tålmodigt.

På väg från tunnelbanan går jag förbi ett tvätteri, som erbjuder förmånlig ungkarlstvätt.

 

God Natt mina vänner <3

Nu är jag i Stockholm och har installerat mig i den mysiga lägenheten som jag ska bo i drygt en vecka. Det är varmt och jag sitter med alla fönster på vid gavel ut i den mörka natten. Det är kolsvart ute, något jag ju inte är van vid. Jag brukar ju gå och lägga mig vid soluppgången hemma i Umeå.

Resan gick bra. Jag flög till Bromma med Malmö Aviation. Det är nästan bekvämare än att flyga till Arlanda. 25 minuter i bussen och du är inne i stan. Min fina dotter och hennes kompis kom och mötte mig, samt två hundar, varav den ena vördsamt slickade rent mina dammiga fötter Jag hade nämligen smort dem med Helosan fotsalva på morgonen. Ronja var hos sin pappa, men kommer i morgon.

Tankarna har hela dagen kretsat kring den fasansfulla händelsen i Umeå. På flyget satt alla och läste kvällstidningarna och många kommenterade det ofattbara. Ja, det är verkligen ofattbart.

God Natt mina vänner <3

Denna vecka har jag verkligen sjungit långsamhetens lovsång. Allting har gått i ultrarapid. Det har varit mycket varmt, jag har inga aktiviteter på gång och alla är bortresta. Jag går mest omkring i sarong här hemma och kastar mig ut på en cykeltur när det blir lite svalare mot kvällen.
Jag tömmer brevlådor och vattnar blommor. Läser lite, löser en massa korsord och lyssnar på radio. Symaskinen står framme och dörren till badrumsdörren gnisslar. Borde göra något åt det. Förresten, härsknar symaskinsolja aldrig?

I morgon blir det andra bullar. Äntligen kommer jag iväg till Stockholm, till mera liv och rörelse. Får låna exets lilla lägenhet på Söder så jag kan dra mig tillbaka om storstadslivet blir för ansträngande.
Snart ska jag packa ner det jag behöver med mig. Medan jag strök det sista, lyssnade jag på dagens sommarpratare i P1, artisten Eddie Wadling. En något udda person och en fantastisk sångare. Han avslutade sitt sommarprat med: “Ta det lugnt… men ifrågasätt gärna ibland… det finns så mycket bullshit… 'Tread Lightly upon the Trails of Time'.”

Min chokladblomma har bestämt sig för att börja blomma nu när jag ska bort. I går kväll när det var lite fuktigt i luften, kände jag tydligt att den doftade mörk choklad.

Ha en fin söndagskväll <3

Det blev en Tangodrottning i Seinäjoki i år.

Här tar Mervi Koponen hem segern med tangon La Cumpacita. Hon var min absoluta favorit… så vacker och uttrycksfull på scenen.

Hyvää yötä ystävät! God natt mina vänner <3 <3 <3

Hur gjorde man förr, när den enda musikkällan var radion… när det inte fanns någon grammofon hemma och man å andra sidan inte hade haft råd att köpa skivor heller? När intresset för schlager var stort och man gärna ville sjunga med i texterna?

Jag har tre tjocka vaxdukshäften från 1957, 1958 resp. 1959 fullskrivna med texter. En riktig schlagerskatt.

Vissa tidningar, ex Fickjournalen, publicerade aktuella sångtexter, som jag kunde klippa ut och limma in i häftet, eller bara skriva av. De flesta texter är emellertid nedskrivna medan jag lyssnar på låten. Jag fick skriva så mycket jag hann och fylla i nästa gång låten spelades i radion. Ibland tog det lång tid att få ihop en hel text, i synnerhet engelska texter, där jag kunde haka upp mig på ett ord jag inte kunde.

Jag har texter på svenska, finska, engelska, tyska och till och med på franska.

Den har jag nog skrivit av.

Jag limmade in bilder på mina idoler. Elvis är väl representerad.

Eller så ‘illustrerade’ jag texten lite försiktigt. Scrapbooking hade inte uppfunnits än.

Jag var noga med att ange datum när jag skrivit ner texten. I det första häftet finns texter jag skrivit ner i Vårgårda.

Jag var 14 år och hälsade på min äldsta bror. Jag fick bo hos hans fästmö, som hade en bror som ägde en skivspelare. Vilken lycka för mig! Jag spelade skivor dagarna i ända.
Veckan efter ser jag att jag varit i Fåglum och även där skrivit ner några texter. Gerd hade säkert tidningar som jag hittade dem i.

Den sista texten jag skrev ner, 16 år gammal, är: “Liebe war es nie” , ‘Kärlek var det inte/aldrig’. Hmm.

För mig är dessa häften en ovärderlig skatt, som rymmer många minnen. Jag tog med dem till jobbet en gång och min nästan jämnåriga arbetskamrat och jag satt och sjöng tillsammans. För övrigt har jag inte visat dem för någon.

I kväll sänds finalen från Tangomarknaden i Seinäjoki i finska kanalen. Den ska jag se.

Ha en trevlig lördagskväll <3

Jag står och stryker och plötsligt känner jag den igen, lukten från pappas arbetsskjortor som jag precis skrivit om i bloggen. Den finns förstås inte i verkligheten, men minnet har triggats i gång.

Jag har alltid tyckt om att stryka och jag strök därför ofta tvätten åt mamma. När jag strök pappas rutiga arbetsskjortor, kunde den stigande värmen från plaggen föra med sig en svag doft av pappas kroppslukt som stannat kvar i tyget även efter tvätten. Pappa luktade cigarettrök, svett och ibland utav den fräna doften från cellulosafabriken han arbetade på. Det var inget konstigt med det, det var pappa. Pappa har varit död i precis 40 år nu, men hans lukt kommer fortfarande till mig, oftast när jag står och stryker.

Ett annat stryk-minne är när jag på lördagarna strök brorsans vita skjorta och min stärkta vita underkjol. Vi skulle ut på dans, jag till Brandkårshuset och brorsan, som var äldre, någon annanstans. Medan jag strök lyssnade jag på “Lauantain toivotut levyt”, ett musikönskeprogram på radion. Under en timme spelades musik enligt lyssnarnas önskemål. Det var mycket klassisk musik och folkliga sånger, men mot slutet brukade det bli en och annan aktuell schlager. Då kom man i stämning inför kvällen.

I morgon ska jag berätta om mina tre vaxdukshäften med sångtexter från den tiden. Jag pratar om sent 50-tal.

Ha en mysig fredagskväll <3

Jag gillar trasmattor. De är lätta att dammsuga och så vill jag kunna tvätta dem ganska ofta. Dessutom är de så levande med sina ojämnheter i färg och struktur.

Hemma i Finland hade vi alltid hemvävda trasmattor i raka led på golven i alla rum utom i finrummet. Mamma satte upp vävstolen i kvisten (verandan) på somrarna och satt och vävde vackra mattor av trasorna vi hade klippt under vintern. Där fanns min gamla sommarklänning, mammas uttjänta förkläde och pappas arbetsskjortor, som fortfarande luktade svagt av pappa. Vilka minnen som finns bevarade i dessa mattor! Den bästa sortens återanvändning både för kropp och själ.

Varje lördag skulle mattorna ut och ruskas och golven skulle sopas och tvättas. Varje sommar skulle mattorna skrubbas med såpa och rotborste i älven. En tid fanns det speciella bryggor för mattvätt med nedsänkta tunnor, där man kunde stå och skrubba mattorna som låg på bryggan.
Det var kvinnogöra. Pappa eller brorsan kom sedan cyklande och hjälpte till att skölja och hänga upp de tunga mattorna på speciella ställningar. Sen fick vi rena, väldoftande mattor på golven.
I köket hade vi vintermattor och sommarmattor, så till jul fick vi också rena mattor på golvet.

I dag tvättar jag mina trasmattor i grovtvättmaskinen. De flesta av mina trasmattor är fabriksvävda, bara en är hemvävd av min f.d. svärmor. På Myrorna har jag fyndat några små hemvävda stumpar att ha framför ytterdörren.

I dag har jag städat och bytt mattan framför balkongdörren till en mera somrig variant.

Och lagt en hemvävd och ljus matta nere vid ytterdörren.

Ha en skön torsdagskväll <3

I dag ska det bli snurrigt värre. Jag rensade i min mailbox och hittade ett gammalt mail från en arbetskamrat med denna länk.

http://www.news.com.au/dailytelegraph/story/0,22049,22535838-5012895,00.html

Klicka på länken och se om du tycker att kvinnan snurrar medsols eller motsols. Det beror på vilken hjärnhalva du använder mest. Efter en stund byter hon kanske håll, bara för ett par varv, eller lite längre tid. Förklaring finns i artikeln.

Ha en trevlig onsdagskväll <3

I dag for jag till Myrorna med lite grejer. Kom förstås hem med ett par andra grejer, så garderobsrensningen blev som vanligt inte enbart en vinst. Kampen fortsätter alltså.

När jag kom ut från Myrorna, såg jag att det låg en massa fina små pärlor runtom min cykel. Någon hade antagligen haft otur med ett halsband och inte orkat plocka upp pärlorna. Men jag kunde ju inte låta fina pärlor ligga kvar på asfalten, så jag plockade upp dem en och en och la dem i min ficka. Folk som gick förbi hjälpte till och plockade upp en och annan pärla i förbifarten. Några ojade sig för de trodde att jag hade tappat dem.

Se så fina små turkosa och silverfärgade pärlor. Dem kommer jag garanterat att ha användning för.

Nu har jag plockat fjädrar och pärlor. Undrar vad det blir härnäst?

 I går var jag och klippte mig hos Anders. Bredvid honom finns en körskola med ett kul namn. Inte förrän jag såg fotot på skylten, såg jag vad namnet syftade på. Snacka om att vara okunnig när det gäller motorfordon.



Nyss hade jag anledning att gå in på Söderköping Brunns hemsida och där fann jag följande text:

Söderköpings Brunn är ett rökfritt hotell vilket innebär att rökning är strikt förbjudet på alla våra rum & i hotellets allmänna utrymmen. Skulle det ske att vi upptäcker att dessa regler inte efterföljs måste vi debitera en avgift på 1500 kr. Avgiften fördelas & används till städning & kemtvätt.
Dessutom skänks 500 kr till barncancerfonden. 

Jag gillar det där med Barncancerfonden.

Ha en trevlig tisdagskväll <3

“Tiden på Eskilsö gick långsamt, sipprade som kåda genom en förskuren schablon. Allt hade följt samma mönster i sekler. Solen gick upp, ekor gubbade över sundet, naturen betraktades, havet avhandlades. Människorna sneglade på varandra för att försäkra sig om att ingen stack ut. Många ville bort, få visste hur. Ännu färre vågade.
Man beundrade personer som Kaskösonen Sune Mangs, men hyllade endast de som levde enligt traditionerna.
Årstidernas skiftningar stod för den enda förändringen. Skvallret stod för dramatiken. Dagarna kom, årstider gick och alla kände alla, nickade åt varandra och stannade för att skvallra lite.
Men egentligen vet de ingenting alls om varandra.
Hon tyckte ibland att det kändes som om människor levde för att pladdra.
Eller så levde de för att dö.”

Jag har läst Josefine Sundströms "Vinteräpplen", en bok som jag verkligen kan rekommendera.

Det är en roman med självbiografisk bakgrund, som berättar om kvinnorna i tre generationer av Josefines släkt och det hårda livet på Eskilsö utanför Kaskö i Finland.
Jag kan tänka mig att den inte har varit lätt att skriva. Men “Vinteräpplen” är en mycket välskriven roman som berörde mig djupt.

Ha en trevlig måndagskväll <3

P.S. Jag såg att boken redan kommit ut i pocket. D.S. 

Jag har en väldig otur när det gäller den finska TV-kanalen. Jag har den för att jag vill se finska musikprogram… men det är alltid något strul just när jag vill se något.

För ett par veckor sedan ville jag se sändningen från semifinalen på Tangomarknaden i Seinäjoki. Då fick jag ‘inga eller svaga signaler’, vilket betydde att jag kunde se tre sekunder och sedan inget alls. I fjol var det samma sak när jag skulle se på finalen.

I går kväll hade jag tänkt se ett program om dansmusikgruppen Yölintu, men det var tydligen fel i programtablån, för det som sändes var Text-tv och ett par gubbar som pratade i bakgrunden. Hur många gånger orkar man bli besviken?

Här framför Yölintu: Tule silloin, ‘Kom då (när det blir natt)’

Solisten Simo Silmu har också gjort en egen solokarriär. Här sjunger han: Kaikkea hyvää, ‘Allt väl (önskar jag dig)’. Jag tycker han har en fin röst.

“Där språket upphör börjar musiken.”
(Ernst Hoffman)

Ha en skön söndagskväll <3

I år har jag inte brytt mig om att fixa så mycket blommor på balkongen, eftersom jag visste att jag skulle vara borta ganska mycket. Trots det så har jag det ganska mysigt där nu. Jag märker att jag kör med samma blommor varje år.

I den stora självvattnande krukan har jag som vanligt en Betunia och ett par Million Bells.
 

I den andra självvattnande krukan växer Betuniaplantor som min kompis på Berghem själv har dragit upp. De kommer att blomma vackert om ett par veckor.

I den större väggampeln brukar jag ha Hänglobelia… men i år verkar det vara vanlig Lobelia. Vackert blå lyser de i varje fall mot den vita väggen.

Ett par rosa Pelargoner med en massa knoppar har jag också.

Och  Tagetes med många knoppar. De står på en containerfyndad bänk, som jag klätt med en fin vaxduk.

I hörnet står en Crazy Daisy.

Och så min Chocamocha, chokladblomman, som är full med knoppar på stänglar som växer på höjden. Jag slår vad om att den kommer att blomma medan jag är borta.

Det finns mer… men det tar vi en annan dag.

Ha en fin lördagskväll <3

I dag är det den 1 juli. Det regnar och åskan har gått. Jag har städat min andra walk-in-closet. En hög till Myrorna, en hög att kasta, en hög med ‘kanske’ vill ha kvar… och fyra par byxor som plötsligt gick på mig. Jag har tydligen gått ner några kilo.

I Paulo Coelhos visdomskalender är ordet för juli ‘insikt’ och illustrationerna en spänd båge och pilar målmedvetet på väg mot sitt mål. Mycket färggrant som vanligt.

Insikt är nästa steg efter kunskap… då kunskapen, likt pilen, tränger in i ditt innersta. Du måste acceptera, på gott eller ont. Insikt kan göra ont, den kan göra dig lycklig. För mig har de bästa stunderna av insikt varit de som gjort mig lugn.

Bland månadens visdomsord har jag valt:
"När du vill någonting, verkar hela universum för att du ska kunna uppnå det."
(Ur: Alkemisten)

Nu ska jag boka flygbiljetter. Stockholm, here I come!

Ha en mysig fredagskväll <3