På måndag börjar vinterns tidtabell för lokalbussarna i Umeå att gälla och med den utlovas äntligen seniorrabatterade biljetter. Fast jag tror inte på det innan jag själv har laddat på mina första ‘ungdomsresor’.

När tidtabellen damp ner i brevlådan i veckan, studerade jag ingående sidorna med Biljetter & priser, men hittade ingenting om seniorpriser. Jag blev väldigt besviken och tänkte att Länstrafiken i alla fall hade gått emot kommunens beslut. I dagens Vk säger Harriet Söder att Länstrafiken tagit sitt beslut i somras och att det nu ” syns i den nya tidtabellen.” Jag har studerat tidtabellen en gång till och ser ingenting om seniorrabatter, så här har det skett en tryckmiss eller så ljuger Harriet Söder.

Kommunens beslut är att alla över 67 år ska få åka för samma pris som ungdomar. Hur tänkte man här? Är man inte pensionär när man fyllt 65 år? Det är väldigt få som fortsätter arbeta till 67 år. De flesta är kanske politiker och chefer, just de som tagit det här beslutet.
Sen finns det en grupp som är helt eller delvis förtidssjukpensionerade, som inte har det så gott ställt ekonomiskt, men som inte innefattas av den här rabatten. Själv hade jag 25% sjukpension de sista åren jag arbetade och med ett intyg från Försäkringskassan fick jag rabatt på alla färdmedel, biografer och muséer i Stockholm.
Kommunen kommer nog att få jobba lite till i det här ärendet.

Just nu är det nästan +16 grader på min balkong. Jag har bestämt att dammråttorna får bo kvar hos mig över helgen och tvättpåsen får mysa ett par dar till med sin överfyllda mage, för jag har annat för mig. Inspirationen har infunnit sig och jag ska göra ett födelsedagskort och planera inför morgondagens pysselstund med Häxorna.

Dagens höstbilder. Så här fina färger har jag bara utanför min dörr.

Ha en mysig fredag <3

I går var en bra dag. Jag var på vårdcentralen och tog stygnen på två sår. Det tredje får vi avvakta med.

Jag hade blivit ombokad till en ny distriktssköterska, som knappt visste vad hon skulle göra. Hon tittade på det tredje såret och frågade vad man hade planerat för det. “Ingenting“, sa jag, “vi får väl vänta på att det läker och då får jag väl be om hjälp att ta stygnen. Eller jag kan kanske ta dem själv… jag lägger ju om det själv varje dag.” Hon såg lite frågande på mig, men det är precis så jag känner, att det inte finns någon planering, utan det är jag själv som måste ta hand om allt. Egentligen tycker jag kirurgen skulle ta hand om det de påbörjat. Nu får de inte ens en rapport, eftersom såret inte är infekterat.
Jag fick en ny tid på måndag.

Sen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshopen igen, för jag hade sett en stämpel jag blev sugen på. Jag köpte också en vit låda, som ser ut som en bok och fick jättefina tips av en av tjejerna hur jag kunde altra den. Hon hade nämligen gjort det i vintagestil och skulle ha gamla foton i den. Jag tänkte genast på en julklapp till en viss liten tjej.

I dag är jag så där trött igen. Jag hade ett paket liggande på posten på COOP och eftersom jag inte ska anstränga benet så tog jag bussen en kringelkrok via stan. Det är helt Ok, jag har gott om tid. Sen tog jag bussen till Hermelinvägen, promenerade därifrån hit hem, stod och pratade en stund på gården med min trevliga granne och var alldeles matt och yr när jag kom in. Men jag ska inte klaga, jag har inte ont och jag kan gå.

På lördag är det pysselträff med Häxorna och medlemsmöte. Jag har precis meddelat min pysselkompis som brukar hämta mig med sin bil, att jag kommer en stund lite senare på dagen. Bussen stannar precis utanför skolan där vi ska vara. Jag känner inte för att sitta hela dagen, men vill gärna vara med på mötet.

Dagens höstbild. Min blick drogs främst till den matchande lilla röda cykeln.

Ha en fin torsdagskväll <3

Fler bilder på P som i ... finns här:

Ha en skön onsdag <3

Jag kan gå! I går kväll släppte staset bak i vaden och jag kunde böja foten som vanligt. Visserligen haltar jag lite, men de fyra kryckkäpparna som placerats strategiskt i lägenheten, får nu dra sig tillbaka in i garderoben igen.

I dag har vi haft den finaste höstdagen hittills med sol och friska (inte kalla) vindar. Min första tanke var en långpromenad och det sög till av längtan efter en cykeltur, men jag gjorde en liten utflykt till ICA Gourmet med bussen i stället. Dels för att komma ut och dels för att jag börjar bli trött på min präktiga mat i frysen och blev sugen på rostbiff och potatissallad och ICA:s egen råkostsallad.

Busshållplatsen är precis utanför mitt hus och när jag stiger av vid Renmarkstorget är ICA faktiskt min ’närmaste’ matbutik, det lärde jag mig när jag hade rosfeber förra gången. På vägen dit finns Kronans Droghandel och Indiska och brevlådan ligger alldeles intill. Allt man behöver. Jag postade mina räkningar, till och med betalningen för vattengympan i höst, för jag är en optimist.

Snacka om starka höstfärger på hela gaveln till apotekshuset. Så bländande vackert i solskenet.

Efter den lilla utflykten blev jag jättetrött. Jag är lite yr och matt hela tiden, troligen av den starka antibiotikan, så det blev soffan resten av dagen. Det känns som det pågår ett krig i min kropp och jag har bestämt mig för att vara lyhörd.

Dagens ord i Vk:
“Förlorade illusioner är
funna sanningar.”
(Multatuli)

Ha en skön tisdagskväll <3

En dag i taget är det som gäller nu och det går framåt, sakta men säkert. I natt har jag sovit mycket oroligt och svettats så jag fick gå upp och byta nattlinne. Jag drömde att jag var hemma i huset i Finland (som inte längre finns) och med i drömmen var min mamma och Johanna som liten flicka. Det är en återkommande dröm och jag vet att alla tre personer representerar delar av mig och mitt liv.

I morse kändes det som att dåliga energier lämnat min kropp och att det nu finns mer utrymme för god energi för läkning. Så nu gäller tålamod och en dag i taget.

Det var besök på vårdcentralen i dag. Under helgen har jag plåstrat om mitt ben själv och det ser mycket bättre ut nu. Ingen infektion i själva såret. På onsdag ska vi ta stygnen på de två andra såren och sen får vi avvakta.

Efter besöket tog jag bussen ner på stan. När jag stod på busshållplatsen tittade solen fram och de gula löven på björken på andra sidan vägen lyste som guld.
 

Förr hade jag gått in på Sega Råttan och tröstköpt lite godis och läsk, men nu när jag har slutat med sånt, tröstköper jag gärna pysselgrejer eller tidningar. I dag sprang jag på en ny svensk scrapbooktidning, Inzpira och den verkar riktigt bra. Det är scrapbooking och annat pyssel, tips vad man kan göra med loppisfynd, fotografering, mat- och bakrecept m.m. Allt möjligt för oss “vardagskonstnärer”. Den tidningen kommer jag nog att köpa fler gånger.

För övrigt håller jag på och läser två böcker parallellt: Till längtans försvar eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström och Det goda inom dig, en roman av Linda Olsson. Kommer ev. med recensioner senare.

I går eftermiddag såg jag Brokeback Mountain på TV för tredje gången. En film som föder många tankar och känslor. I går funderade jag mycket över kvinnorna i filmen och deras liv.

Nu ska jag smyga ut i mina pyjamasbyxor med de rödklädda nallarna och se om det finns något spännande i brevlådan.

Ha en fin måndag <3

Veckans fototriss har temat Fönster.

Eftersom jag inte kan gå ut och jaga fönstermotiv, letar jag i mitt fotoarkiv och hittar:

Ett fönster med stämningsfull utsikt i Fåglums lilla medeltida kyrka.
 

Flera fönster som avspeglas i vattnet i rännstenen.

Ett pyttelitet fönster på min barndoms utedass. Hur gjorde vi månne när det var mörkt ute, för det fanns ju ingen elektricitet där?


Fler triss på temat Fönster finns här:
 

Ha en skön söndag <3

 DET ÄR DAGS NU

Jag drömmer…
att Groucho Marx
dyker upp ur gatubrunnen,
och bussen kör emot.
Groucho stirrar paralyserat,
busschauffören väjer
i sista sekunden.
Jag skriker.
Ingen blir skadad.

Jag drömmer…
att räcket till den smala balkongen
ger vika.
Jag klamrar mig fast i husväggen
med naglarna.
Jag skriker
och hasar sidledes in i huset.
Ingen faller ner i avgrunden.

Jag drömmer…
att bussen jag ska åka med
har startat.
Jag skriker,
springer mot den.
Motorn stannar,
chauffören öppnar dörren.
Vännerna kommer springande
med mina väskor.
Ingen i bussen är arg
för att de fått vänta.

Ingen blir skadad.
Ingen faller ner i avgrunden.
Ingen blir arg.

Det är dags nu
att sluta skrika
och börja lita på livet.

I dag är jag trött och lite snurrig av medicinerna, men det känns bättre. Ska äta dubbel dos av antibiotikan i tre dagar. Ligger på soffan och sover eller förströr mig med TV eller med lilldatorn som  värmedyna på magen.
Exet är på disputation.Telefonerna ringer. Har bl.a. pratat med min älskade dotter. Mamma är så liten i dag. 

I morgon tar vi nya tag!

Ha en skön lördag <3

Jag fattar inte varför det alltid blir så akut, akut för mig. Plötsligt har jag hamnat i den onda cirkeln att fara hit och dit igen.

I går låg jag på soffan och tittade ut genom mina stora fönster. Regnet smattrade skönt mot rutorna, omväxlande med vackra ögonblick av uppehåll och fantastiskt ljus på himlen… ibland till och med en sekunds sol på trätopparna. Sen regn igen.

Exet kom, han gick och handlade och passade upp mig där jag låg. Mot kvällen fick jag frossa och hög feber, hjärtklappning och ett av såren nere på vristen började tokblöda. Sjukvårdsupplysningen skickade mig till akuten.
Där fick jag en annan sorts antibiotika intravenöst och nytt recept på den starkare sorten. Såret blödde, men var inte infekterat. Febern gick ner och jag sov ganska bra på natten.

I dag hade jag en tid på vårdcentralen för att lägga om såren och jag bokade en taxi till 12.30. När jag stod och gjorde mig i ordning såg jag plötsligt en blodpöl på min vita matta. Ooops, jag hade blött igenom det vattentäta bandaget. Jag väntade inte till 12.30, utan ringde taxi och sa att de måste komma NU. Sen knöt jag en röd snusnäsduk hårt runt min vrist och for iväg.

Jag fick träffa en annan distriktssköterska och en doktor och det verkar som att det är en ansamling av sårvätska som vill ut. Vi klämde en hel del.
Jag fick med mig en massa tjocka förband, så jag kan byta hemma i helgen och sen har jag tid måndag morgon för kontroll.

Tur att jag har kommit upp i frikort inom sjukvården, men det blir en del taxiresor och den senaste medicinen var inte billig.

Nu får vi hoppas att den nya antibiotikan hjälper och att jag inte får någon febertopp i helgen. Jag tror de börjar bli less på mig på sjukvårdsupplysningen. Själva rosfebern har nog nått sin topp nu. (peppar, peppar, ta i trä).

Jag har tålamod, men de uttrycksfulla finska svordomarna har kommit väl till pass de senaste dagarna. Nog klagat.

Ha en mysig fredagskväll <3

Gårdagen ligger fortfarande som en blöt, grå filt över mitt huvud och jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna trycka på delete-knappen.
Jag kände igen symptomen… frossa, feber och en vansinnig värk bak i underbenet. R.o.s.f.e.b.e.r!

Allt var ju så bra. I lördags bytte jag förbanden på underbenet och allt såg rent och fint ut. Jag har klarat mig med Alvedon, fast i förgår natt ångrade jag att jag inte hämtat ut de starkare värkmedicinerna. Jag trodde att de kritiska dagarna var över.

Det blev vårdcentralen (på kryckor)… upp till NUS på ultraljud för att utesluta blodpropp…till apoteket för penicillin och starkare värktabletter och sedan låg jag i dvala på soffan hela kvällen.
Den här gången sitter det på baksidan av benet och jag kan inte böja foten för det känns som att hälsenanan och vadmuskeln ligger i ständig kramp.

Nu kanske ni får mer information än ni vill ha, men jag är så fruktansvärt BESVIKEN. Jag skulle ju göra den här operationen för att undvika just det här. Det verkar som att jag inte har tillräckligt med immunförsvar för mina egna hudbakterier.

I morgon ska jag till vårdcentralen för att få hjälp att byta bandagen och på onsdag är det planerat att ta stygnen. Håll tummarna att det inte trasslar till sig alltför mycket!

I eftermiddag kommer exet hit på väg från Finland till Stockholm. Han har som vanligt en massa egna aktiviteter, men det känns tryggt att ha någon annan i lägenheten några nätter. Jag är inte så kaxig just nu.
Känner mig lite så här. Snälla, kläm inte för hårt:

Ha en skön torsdag <3

Fler bilder hittar du här:

Veckans TisdagsTema är papper och jag vill visa mina finaste scrapbookingpapper i Steampunk och Vintagestil.

Fler bilder på papper finns här:

Ha en skön kväll <3

Jag hittar en död fluga
på golvet.

Hur källsorterar man en fluga?

Inte plast,
inte glas, varken ofärgat eller färgat,
inte metall,
inte papp,
inte tidningar.

Hushållsavfall?
Matrester som blir biogas?

Från min balkong
faller den sakta
ner i blomrabatten.

En död fluga skall tillbaka
till naturens kretslopp.
Precis som jag,
precis som du.

Ha en skön tisdag <3

I dag var jag på vårdcentralen och träffade en ny distriktssköterska. “Det ser bara fint ut…”, sa han och kände försiktigt på mitt dallriga, gropiga, mörklila lår, “men det kommer att vara fult länge, länge.” Den unga sjuksköterskestudentskan och jag tittade på varandra, för det lät lite motsägelsefullt. Där stod jag i all min skröplighet och han tyckte det såg ‘fint’ ut.

Det är ett hiskeligt blåmärke jag har från ljumsken, ner på insidan av låret ända till knävecket. Just nu är det mörklila, men snart kommer det att bli kräkgrönt och smutsgult. För övrigt är allt som det ska och i dag infann sig den stora tröttheten. Den här veckan ska jag ta det lugnt och vila både kropp och själ.

Efter besöket på vårdcentralen tog jag bussen ner på stan och gick till Konstnärsshoppen för att köpa lite pysselgrejer. Jag ska göra ett födelsedagskort till en speciell person och hittade både papper och dekorationer. Kul att hitta något man tycker passar.

Det var underbart höstväder i dag, så jag gick omkring lite i jakt på höstfärger att fotografera. Det verkar som att den här hösten inte blir lika färgsprakande som fjolårets.

Lite rött på rönnen.

Röda toppar på buskarna.

Och så mina älskade paradisäpplen.

 

Ha en bra måndagskväll <3

Veckans fototriss har temat Tro, Hopp och Kärlek.

Symbolerna för de orden är ju korset, ankaret och hjärtat. I Österbotten är dessa symboler mycket viktiga och man har dem bl.a. som röda adventslyktor hängande i fönstrena före jul.

Jag gör min egen tolkning och tar Madonnan som symbol för min TRO. Här på en ‘turistikon’ från Tallinn. Ljuset faller in från sidan precis som jag vill ha det.

Min tjockisängel som hänger i dörröppningen och med ett stort och djärvt HOPP försöker ta sig från köket in i vardagsrummet är min stora idol. Hon är dock väldigt besvärlig som fotomodell.

KÄRLEK brukar komma till mig i olika små tecken. Här med soluppgången en morgon förra sommaren. Solstrålarna färdades under rullgardinskanten, genom mitt arbetsrum, genom den långa hallen och väckte mig med ett bländande hjärta på den öppna sovrumsdörren.


Fler fototriss på detta tema hittar ni här:

Ha en skön söndag <3

Det blev en tur till akuten igår kväll.

Kirurgen som opererade mig ringde på eftermiddagen för att höra hur jag mådde. Jag mådde ju bra, förutom det stora blåmärket i ljumsken. Han stressade upp mig med en massa frågor om hur det såg ut och kändes och sa att om det blir större eller ändrar karaktär, så skulle jag åka in till akuten för att kolla att det inte är en djupare blödning, som kan förorsaka infektion.
Sen ringde jag vårdcentralen och bokade en tid hos distriktssköterskan på måndag för att få hjälp att byta bandaget i ljumsken. Sköterskan jag pratade med sa också att jag skulle åka till akuten om det bara blev yttepytte värre.

Mot kvällen blev blåmärket större och fläckvis mörkare och då blev jag superstressad och tänkte att jag får väl fara i väg för att kolla det. Men först måste man ju ringa sjukvårdsupplysningen, så jag ringde 1177, presenterade mig och sa “Jag ska be att få åka in till akuten”. Det fick jag och jag fick till och med åka sjuktaxi in.

Det var ingen större fara. Det är en ytlig blödning, som rinner neråt på benet och bakåt på insidan på låret när jag sitter. Helt onödigt var inte besöket, för när läkaren lämnade rummet sa han till sin kandidat “Så bra, nu fick du se det också”.

I natt har jag haft mer ont i halsen, så jag är nog förkyld i alla fall. Jag bestämde mig för att åka ner på stan till apoteket och köpa halstabletter och hostmedicin mellan två bussar. Jag är fortfarande lite speedad och rastlös efter narkosen och allt smärtstillande de pumpade i mig, så det kändes skönt att göra en liten utflykt i det fina höstvädret. Efter apoteket tänkte jag hinna ta en sväng på Bondens Marknad, men jag blev så trött, så jag snurrade runt i centrum i stället.

Det var gatukonstfestival på gång och utanför Folkets Hus stod en buss med graffitimålningar.

Jag gillar graffiti, men den här sorten är kanske inte riktigt min smak.

Johanna tog en massa fina kort på graffiti i Bronx, New York för en hel del år sedan. Jag ska se efter om de finns här hemma och scrappa ett par layouter till hennes album. Jag har börjat med mitt andra album till henne nu.

Ha en skön lördag <3

På fötterna i dag.

Svart knästödstrumpa och vit lårlång kompressionsstrumpa med ett ‘inspektionshål’. Vad är det man ska inspektera? Tårna, tror jag.

I morse inspekterade jag min kropp i dagsljuset. Jag har ett maffigt blåmärke i ljumsken där kirurgen gått in och en något udda halvsidesrakning. Ingen värk med Alvedon, bara ömt i hela benet.

Däremot har jag blivit förkyld, tror jag. När jag vaknade efter narkosen hade jag ont i halsen, vilket jag skyllde på intubationsröret de kört ner. När jag kom hem började jag nysa så häftigt att jag höll på att falla omkull. Jag nös och snorade och tårarna rann hela kvällen. Värst var det i vänster näsborre där jag hade haft syrgasen med en skumgummipropp instoppad. Eftersom jag inte hade känt av någon förkylning på morgonen, var jag mera inne på att det var en allergisk reaktion.

I dag har jag fortfarande lite ont i halsen, skavsår på insidan av läppen och har fått ett par nysattacker. Vi får väl se hur det utvecklas.

Det blir en lugn helg. I dag skiner solen och jag har tänkt mig en mysig lässtund i mitt soliga sovrum på eftermiddagen. Kanske en liten slummer också.

Så här fin var fullmånen bakom de höga träden i onsdags då vi kom ut från akvarellmålningen.

Ha en mysig fredagskväll <3

Hemma och allt har gått bra. Har fikat, vilat och sitter nu upppallad i soffan med lilldatorn på en kudde i famnen.

Op. gick bra… jag somnade med glasögonen på och vaknade med dem på. Vilken service! Jag blev uppassad som en prinsessa, en hoprullad värmedyna under nacken och en kudde under knäna på op.bordet och ett uppvärmt lakan efteråt när jag frös. Benet känns tills vidare bra och jag är himla glad att det är gjort. Det var nödvändigt.

I går kväll var jag på höstens första akvarellmålning. En mycket lämplig distraktion kvällen före op. Det verkar som att vi ska måla landskap denna termin. Vi tränade på träd, vått i vått. Visste ni att det är mellanrummen mellan stammarna som gör bilden, inte de enskilda trädkronorna? Kronorna kan gärna flyta ihop.

Ha en mysig fredagskväll <3

Fler bilder på Rutigt och/eller Randigt hittar ni här:

FULLMÅNEN

Vaknar
mitt i flödande ljus,
i magisk mångata.

Omfamnad,
smekt
av fullmånen.

Viskande ord i örat,
på all världens språk.
Lätt kyss på kinden,
knappt förnimbar.

Svävar åter in i sömnen,
ljudlöst nynnande
Albinonis Adagio. 

Är ni nyfikna på fler dikter, kan ni gå in på www.poeter.se/marja .
Där håller jag på och lägger ut “Den långa resan” och dikterna samlar jag under “Läs gärna”.

Akvarellen som följer med den här dikten har av redaktionen valts till “utställningsbild” på första sidan (www.poeter.se). Den kommer att ligga där hela veckan.
Min text om Tant Gerda har också legat på första sidan bland “utvalda texter”. Inte så pjåkigt på en site där det publiceras över 500 nya texter varje dag.

Ha en trevlig tisdag

Alla pratar om nattens ösregn och den stora skrällen vid halv sextiden i morse. Jag vaknade av att rummet lystes upp av en blixt och sedan kom en åskknall som fick fönstren att skallra och hela rummet att skaka. Regnet hade slagit mot fönsterrutorna hela natten och jag sov dåligt för jag skulle upp tidigt.
Det blev ingen mer åska, men jag kunde inte somna om, så jag låg och lyssnade på regnet och hoppades att det skulle sluta tills jag skulle iväg med åttabussen. Det gjorde det.

I morse var jag då på sjukhuset och tog EKG, blodprover och träffade en narkosläkare. Jag kommer att sövas och det känns sådär. Allt flöt på bra och på hemvägen stannade jag till på stan och belönade mig med en korsordstidning och en engelsk scrapbookingtidning. Nu har jag något att se fram emot i helgen.

När jag kom hem fikade jag och somnade förstås på soffan. Tidiga morgnar är inte min styrka. På torsdag ska jag vara på plats på kirurgen kl 07.10... hur det nu ska gå.

Men usch, så skräpigt det var runt busshållplatsen i dag. Kommunen tog bort skräpkorgarna för flera år sedan för att någon/några roade sig med att riva loss dem och sprida ut skräpet. Men inte blir det väl bättre helt utan skräpkorgar? Trodde man faktiskt att folk skulle bära med sig skräpet hem?

I dag såg det för djävligt ut. Mitt på trottoaren låg ett bananskal.

Flera tomma cigarettpaket låg i och runt busskuren.

En ölflaska i gräset.

Ett tandborstskaft

och en navkapsel (heter det så?).

Och så en massa cigarettfimpar och snuskuddar, det verkar som man haft party i busskuren.

Jag undrar ändå om inte en del av detta skräp hade hamnat i skräpkorgen, om det funnits en?

Ha en bra måndagskväll <3

Temat för veckans fototriss är SKUGGA.

Man kan inte cykla ikapp sin skugga, men man kan cykla i kapp med sin skugga om man accepterar att den alltid vinner.

Vill man vara med på bilden, kan man ta en bild på skuggan av hela gänget ute på klipporna. Det blev lite som en grottmålning och mitt över det hela rinner en rännil.

Långa skuggor av flaskan och glaset. (Gör jag mig skyldig till produktplacering här?)

Fler fototriss på temat Skugga hittar du här:

Ha en skön söndag <3

I dag har jag varit ute vid havet med tjejgruppen. En av oss hade blivit sjuk, så vi var en något reducerad skara. Eftersom vi inte är så många, så känns det när någon är borta.

Som vanligt gick vi ut på klipporna. I stan var det växlande molnighet, men ute vid havet där vi var, sken solen från en klar himmel. Det var så underbart att stå där och blicka ut över horisonten och klipporna.

Solen ligger lågt nu, så det blev hårfina skuggor från de glesa grässtråna,


men desto skarpare skuggor på husväggen från buskarna.

Tjejerna ville vara med bloggen i dag och klättrade upp på en klippkant.

Sen skulle jag också vara med och hej-o-hå… jag hade både svårt att komma upp och svårt att hålla mig kvar. Det blev de röda jackornas gäng.

Vi satt faktiskt ute på altanen hela eftermiddagen. Solen värmde, så jag fick ta av mig både strumpor och skor. Det var ju första träffen efter sommaren, så vi hade mycket att uppdatera.
Sen blev vi bjudna på en jättegod linssoppa, kryddad med grön currypasta, spiskummin och gurkmeja. Indiska smaker alltså, som bröts perfekt med en klick sval tjock youghurt. Än en gång beklagar jag att jag aldrig kommer ihåg att fotografera maten. Den här soppan hade nämligen en underbar grön färg.

Då får jag lägga ytterligare en angenäm dag till handlingarna. Tänk vad skönt att kunna säga så.

Ha en skön lördagskväll <3

Det var helt underbart på vattengympan i går. Samma lyckorush som alltid for genom hela kroppen när jag gick ner i det varma vattnet. Dagsljuset föll bakifrån och kisade man lite såg vattnet så där medelhavsturkost och fräscht ut.
Tyvärr får jag vänta några veckor till nästa gång, för i går kom kallelsen till operation nästa torsdag. Redan på måndag morgon ska jag på EKG, blodprover och möte med narkosläkaren. Jag vet inte om det blir ryggbedövning, eller lokalbedövning + en liten slummer. Jag skulle nästan föredra det senare.

Jag hann bli lite nervös, men det här är något jag måste göra och lika bra att det blir gjort innan det blir halt ute. I morse började jag tänka att jag kanske skulle städa undan på balkongen före operationen, för det kan ju snöa redan i början på oktober, men mina blommor är inte färdiga med sommaren än. De blommar för fullt… chokladblomman vajar med nya blommor och minirosen förändras från dag till dag. Nu har den format ett litet hjärta i mitten.

Ser ni det? Ett litet hjärta av tacksamhet… eller ett öra för lyhördhet. Man ser vad man vill se. Jag inbillar mig att den trivs på mitt balkongbord.

Gårdagens gissa-bild var förstås ett ‘björköga’. Ett ovanligt uttrycksfullt öga. Jag blev alldeles hänförd när jag såg det.

Ha en mysig fredagskväll <3

Återigen en hand som förbryllar mig.

Med dagens Vk kom en Annonsbilaga som heter Möten i Umeå (konferens, kickoff, events,aktiviteter). På omslaget ser vi Anna Göransdotter Nilsson, VD och hotellchef för ett hotell och två restauranger i Umeå. På bilden håller hon sin hand krampaktigt bakom nacken som om hon hade svår nackspärr. Ansiktsuttrycket är något plågat.

Man skulle tro att hon är utarbetad. Men så är absolut inte fallet, för inne i bilagan finns en jättefin artikel om henne och flera fina bilder ur olika vinklar, som utstrålar både glädje och energi. Varför har man inte använt någon av de bilderna på omslaget?

I går regnade det hela dagen och dem jag pratade med tyckte det var skönt med en hel dag inomhus. Jag tog på mig regnkappan och tog en kort promenad i den friska luften. Regndropparna dröjde sig kvar på gräset.

Och några enstaka höstlöv påminde om att de ännu gröna löven snart kommer att skifta i höstfärger.

I kväll är det första vattengympan efter sommaruppehållet. Yippee! Jag har en ny baddräkt och har redan packat väskan.
På lördag ska jag träffa tjejgruppen… på måndag är det träff med skrivargruppen… på onsdag akvarellmålning. Nu börjar vinterns alla aktiviteter. Den 1/10 är det scrapträff hela dagen och i mitten på november är det en stor tvådagars scrapträff.

Mitt i allt, ganska snart tror jag, ska jag operera åderbråcket på högerbenet. Hoppas att jag inte går miste om allt för många roliga saker på grund av det.

Tog även denna bild när jag var ute i går. Vad tror ni att det är?

Ha en trevlig torsdagskväll <3

Fler knappar hittar ni här:

I dagens Aftonblad kan man än en gång läsa om att SOS Alarm nonchalerat en vädjan om hjälp från en ung kvinna, som sedan hittats död hemma i soffan. Tidigare var det en ung man med andnöd som inte fick hjälp för att han “kunde prata” och operatören hörde att han “andades”.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om det här. Som ensamboende och äldre blir jag ju orolig. Ponera att jag känner att jag håller på att få en hjärnblödning och ringer efter hjälp. Kommer SOS-operatören då att säga att jag inte är prioriterad för att jag fortfarande kan “sluddra fram mitt ärende”? Men när jag inte längre är vid medvetande, kan jag väl inte ringa, eller?
Om jag i stället ringer min kompis och hon ringer SOS, är det ju samma sak. Har jag kunnat meddela mig med henne, är det väl ingen fara med mig. Jag kan ju både andas och prata.

Nej, här måste jag tänka ut en strategi. Jag får ringa på hos grannen och falla ihop framför hennes dörr. Jag ska bara bestämma vilken av mina grannar som ska få ett så otrevligt besök.

Skämt åsido. Jag tycker att det är skandalöst att en person som tar emot samtal till SOS Alarm skall kunna skylla på att h*n trodde att den som ringde hade ett panikångestanfall i stället för allvarlig andnöd. Den unga kvinnan i dagens Af hade ringt tre gånger, den sista gången kl 02.00 på natten, och berättat att hon varit sjuk länge och att hon nu blivit sämre och hade svårt att andas. Det sista samtalet hade varat i 15 minuter. Hon hade ropat på hjälp.

Vad är det som händer? Ringer många ‘i onödan’ till SOS? Har sjukvården för små resurser? Har vi fått en cynisk attityd gentemot våra medmänniskor? Vad ska vi göra för att kunna känna oss trygga med dagens sjukvård?

Känner mig så här i dag. Vacker, men farlig.

Ha en bra tisdagskväll <3

P.S. Panikångest är absolut inget man ska förringa. Den kan också leda till döden. D.S.

VIP-galan gav runt 190 000 kronor till Öppen Gemenskaps olika verksamheter. Mycket bra!

Måndag och ny vecka. Exet for till Finland med färjan i morse. Det blåste ordentligt med riktiga stormbyar, så det har säkert gungat en hel del ute på havet i dag.

I går lagade jag en god söndagsmiddag åt oss, lax med ugnsbakade grönsaker från Bondens Marknad: rödbetor, orange och gula morötter, mandelpotatis, squash och broccoli. Till det min sås på Crème fraiche, osötad senap och en droppe agavesirap, som jag har till nästan allt och en smörfräst Karljohan som jag hittade när jag var ute. Jag är dålig på att fota mat, så ni får föreställa er hur aptitligt det såg ut.  

Vi satt länge kvar vid bordet och pratade om våra liv, eller egentligen om våra pappor, som båda var märkta av kriget. Livet förstås bara i efterhand, en del av det är våra egna val, en del är dörrar som öppnats eller stängts vid olika tillfällen och hela tiden bär vi med oss arvet från flera generationer.

Sommaren är inte riktigt slut än på min balkong. Blommorna i den självvattnande krukan blommar fortfarande så här ymnigt. De har verkligen glatt mig hela sommaren.

Chokladblomman klämde till med ytterligare två blommor. Först är de små och mörka, sedan växer kronbladen och blir vackert rödbruna.

Till sist ett citat av Paulo Coelho:

“Alla har vi varit med om dagar, ibland hela veckor,
utan en gest av ömhet från vår nästa.
Då måste vi lägga mer ved på elden
och försöka lysa upp
det mörka rum vårt liv har förvandlats till.
Om vi har förmåga att älska
har vi också förmåga att ta emot kärlek,
det är bara en fråga om tid.”
(Ur Krönika - Känslighet)

Ha en skön måndagskväll <3

Temat för den här veckans fototriss är SKYLTAR.

Där har jag mycket, så eventuellt blir det två olika fototriss från mig.
Jag börjar i alla fall med några förbryllande toelettskyltar

På dörren till en allmän toalett i Umeå finns följande anvisning. Urinal är väl typ en pissränna, så det är klart att bara män ska använda den. Men hur tänkte man med symbolen man+kvinna = big no,no?

På andra sidan finns en annan dörr och den går till en toalett för 1.handikappade, 2.en kvinna, 3.en man, men man+kvinna = big no, no. Har moralens väktare varit framme här?

I bussen mellan Sundsvall och Haparanda finns det en rymlig toalett med denna skylt. I sommar hade man nya fina bussar, men fortfarande samma gamla stuk på skylten. Det tog ett tag innan jag ens fattade budskapet och sen funderade jag länge på 1.Var fanns alla herrar med hatt på bussen? 2. Vad gör mannen som sitter med sina händer och har han glömt dra ner byxorna?

Fler fototriss med skyltar kan ni se här:

Ha en trevlig söndagskväll <3

P.S. En till, lite ‘trevligare’ triss, kommer kanske i slutet på veckan.

I dag blev det en kort sväng på Bondens Marknad igen och sen stannade jag kvar en stund på stan. Det är VIP-gala denna helg för utsatta människor i Umeå. Det pågick saker på flera ställen, bl.a. musik på en scen på Rådhustorget och dans på Renmarkstorget.

Man samlar in pengar och har man inte pengar på sig kan man skicka ett sms med valfri summa.

Jag tittade bl.a. på en dansuppvisning med American Tribal Style Bellydance. Jag har aldrig sett den stilen förut. Det var som en blandning av Tai Chi (mycket långsamma rörelser ibland), orientalisk dans (‘magdans’) och flamenco (‘kastanjetter’ i händerna). Fint var det och gruppen som kallar sig Midnattssol, var mycket duktiga. Musiken, som tyvärr skrällde lite, var en blandning av orientalisk och sydamerikanskt.

Sen uppträdde ungdomar från UMI, Umeå Dansimperium, med olika sorters Bugg och Boogie och Lindyhop. Eftersom det alltid är fler tjejer än killar som vill dansa, så dansar man mycket dubbelbugg i Umeå. En kille manövrerar två tjejer. Varje mans dröm kanske.

Galan fortsätter hela kvällen och avslutas med en konsert med Renhornen.

Ha en trevlig lördagskväll <3

I kväll har jag ätit surströmming med min bostadsrättsförening. Det var trevligt och välordnat. Jag brukar ju äta tre strömmingar, men i dag blev det fyra för de tre första var ganska små. Det var Oscars surisar så klart. Efter det blev det kaffe med rulltårtsbakelser.
Vi sjöng tillsammans, någon berättade en rolig historia och så gissade vi på textremsor à la Doobidoo.

På väg till Kvartersgården såg jag dessa fåglar som sprang omkring på gräsmattan och letade mask. Spovar kanske? Näbben är lång, vilket inte syns så tydligt.

I går svängde jag förbi på Plantagen och där fanns Tuppkammar av alla de slag och färger.

Jag vet inte… Jag är nästan lite rädd för dem.

Ha en mysig fredagskväll <3

I dag är det den 1 september och visst känner man att det är höst i luften. Jag älskar höstens friska luft och vackra färger, men ändå infinner sig ett vemod över att sommaren är över.
Så är det varje år och jag vet att efter ett par veckor är känslan en annan.

I Paulo Coelhos visdomskalender är ordet för september aktningsvärdhet och illustrationerna är vackrare än någonsin. Ett höstlandskap och en väg.

Aktningsvärdhet tolkar jag som respekt och när jag läser månadens visdomsord, förstår jag att Paulo Coelho vill att vi främst ska respektera oss själva och vår väg (=vårt liv). Med det kommer respekten för andra människor och det liv de valt.
“Det är aldrig fel att göra enkla sysslor” (Ur Häxan från Portobello)

I dagens kommersiella konkurrenssamhälle glömmer vi ibland bort att visa respekt för varandra. I går blev jag riktigt ARG och fick gripa in när andra intressen tog över respekten för människan. Jag ska berätta om det senare.

Det var svårt att välja mellan visdomsorden denna månad, så jag kommer antagligen att portionera ut dem under hela månaden. I dag väljer jag dessa:
“Hedra din väg. Den är ditt val, ditt beslut,
och i samma mån som du respekterar marken där du går kommer
också denna mark att respektera dina steg.
Gör alltid det som är bäst för att underhålla och bevara vägen,
då kommer den att göra samma sak för dig.”
(Krönika - Handledning för bevarandet av vägar)

Ha en fin torsdagskväll <3