Kopparormen i mitt öra.

» Till bloggens startsida

Sysselsättning: Pensionär

Födelsedag: 20 mars. Typisk fisk.

Familj: Min dotter Johanna och barnbarnet Ronja.

Bor: En trerummare på Mariedal, Umeå.

Bil: Nej, har inte ens körkort.

Husdjur: Nej, är tyvärr allergisk mot alla djur med päls.

Lyssnar på: Finsk tango och evergreens.

Ser på TV: För mycket ibland.

Favoritmat: Fisk och skaldjur.

Intressen: Människor, att läsa och skriva, scrapbooking, akvarellmålning.

Bästa egenskaper: Tålmodig; vågar ta konflikter.

Sämsta egenskaper: En hopplös nattuggla; kanske för utlämnande ibland.

Irriterar mig på: Jantelagen och översittare.

Motton: Amor vincit omnia;
Lite civil olydnad kan ibland vara bra.

Okänd talang: Jag har varit en hejare på att dansa grekiska folkdanser.

Övrigt: Under kategorin 'Den långa resan' har jag skrivit ner min berättelse om mina år som finskt krigsbarn i Fåglum, Västergötland. Gå gärna in och läs den.

'Den långa resan' ligger också i sin helhet på www.poeter.se/marja, där jag även publicerat dikter jag skrivit. Dikterna ligger under fliken 'Läs gärna'.

Mail:
marja.granqvist@gmail.com

Av Marja Granqvist, Thursday 09 February 2012 klockan 21:48,

Mina vardagsörhängen heter Vaskikäärme, ’Kopparormen’, ett enkelt Kalevalasmycke.

Jag köpte dem i Finland för några år sedan och har använt dem i stort sett dagligen sen dess. I förgår kväll fastnade det ena örhänget när jag drog tröjan över huvudet, slets loss och försvann. Jag var i badrummet och hann bara uppfatta en dov smäll bakom mig. Örhänget for upp i luften, slog emot något och hamnade… någonstans. Jag letade överallt på golvet, sopade under hyllan, kollade alla korgar med grejer jag har i hyllan, ovanpå hyllan (hu, så mycket damm där var), i stort sett överallt. Innan jag gick och la mig gjorde jag en ny koll på alla ställen jag kunde komma på, utan resultat.

I dag har jag haft ett par andra örhängen, som inte alls är lika bekväma och det har grämt mig omåttligt att mitt favoritörhänge är borta. På eftermiddagen la jag mig på soffan och försökte visualisera var det kunde vara… fick några vaga signaler, gick till tvättkorgen och började systematiskt tömma den. Jag hade tittat i den förut, rotat runt lite, men nu tog jag upp varje plagg och skakade det och JA nästan nere vid botten såg jag något glimma till, mitt älskade örhänge. Gissa om jag var lycklig! Där ser ni. Jag ger mig aldrig!

I går var det akvarellmålning igen och nu fick vi färgfoton att måla efter. Röda härbren och hus. Jag valde ett foto från kyrbyn i Öjebyn utanför Piteå. Faluröda längor med små hus i bredd, blå och gröna dörrar, bruna och turkosa fönsterluckor med järnbeslag. Jag blev ganska nöjd, några justeringar och sedan dyker kanske målningen upp i något sammanhang. Hela höstterminen var jag ju missnöjd med allt jag målade, men nu känns det roligt igen.

I kväll har jag varit på vattengympan, i morgon ska jag göra något roligt och på lördag är det pysselträff med Häxorna igen, samt årsmöte. Jag har skickat iväg två kort till Stockholm med hälsningar på Alla hjärtans dag. Nu har jag tre födelsedagskort jag måste göra.

Har ni sett den fantastiska fullmånen? Trind och knallgul hänger den över husen.

Ha en fortsatt trevlig torsdagskväll <3

Uppdaterad: fredag 10 februari 2012 klockan 00:25

Kategorier: Allmänt

10 Kommentarer

+ Skriv kommentar

Görel Hedberg säger:

Jag kan leva mig in i din glädje då du hittade örhänget. Det gäller att följa den där lilla tankeimpulsen som kikar fram...

Tuesday 14 February 2012 klockan 09:54

Marja Granqvist svarar:

Om man ger sig tid och ro att tänka, så kommer tankeimpulser värda att följa. Antagligen registrerar hjärnan något andra sinnen inte hinner med just då.

Tuesday 14 February 2012 klockan 12:07

Anne-Marie Mäkelä säger:

Men, vilken tur du hade som hittade den! De små rackarna har ju en förmåga att göra sig alldeles osynliga!

Friday 10 February 2012 klockan 21:27

Marja Granqvist svarar:

Ja, de kan smita in i skrymslen och vrår som man inte kommer åt. Jag hade tur. Kram

Friday 10 February 2012 klockan 22:05

Märta säger:

Vilken tur att du hittade örhänget. Jag brukar beundra dessa när du bär dessa.
Ge aldrig upp!!! Bra.
Gärna mera bilder på dina fina tavlor. Så vackra!!
Kram

Friday 10 February 2012 klockan 14:35