Författare vs bibliotekarie.
Nu fattar jag ingenting. Jag läser i dagens tidning att barnboksförfattaren Anna Holmström- Degerman inte får vara författare på sin fritid om hon samtidigt vill arbeta deltid som bibliotekarie i Umeå kommun.
Eller, hon får förstås skriva böcker, men inte PRATA om dem vid författarbesök. Det skulle ge henne, som kommunanställd, “en konkurrensfördel gentemot andra författare“.
Vad man som kommunanställd får ha för bisysslor, regleras i LOA, Lagen om offentlig anställning. Helt klart är att man inte får använda sin arbetstid till en bisyssla, inte heller på fritiden driva egen verksamhet som konkurrerar med kommunens. Sen får man inte heller syssla med saker på sin fritid som ‘minskar förtroendet för den kommunala verksamheten’.
Tolkningen av reglerna om bisysslor har skärpts inom Umeå kommun och nu får man alltså inte vara författare om man vill arbeta som bibliotekarie. Eller man får kanske vara det om man inte berättar för någon om det, på arbetstid. Vad var det den lagen hette nu igen? Jante, tror jag det var!
Umeå kommun som skryter med att vara en Kulturstad och förbereder sig stort för Kulturhuvudstadsåret 2014, borde väl vara stolta över att ha en författare bland sina bibliotekarier? I stället lägger man munkavle på henne, vilket tvingar henne sluta sin tjänst. Inte så sympatiskt, eller hur?
Jag kom att tänka på hur det är när man har något viktigt att göra eller en deadline, att man då i stället hittar på andra saker hela tiden. Under studietiden diskade jag undan, städade och ställde böckerna i bokhyllan i bokstavsordning i stället för att läsa till den där stora tentan. På kommunen bestämmer man om korvvagnar och vad de anställda får prata om i stället för…
Ha en trevlig onsdag <3
Senaste kommentarerna