Marja

Den långa resan.

Att be om hjälp.

Jag tänkte på det där med diskmaskinen. Varför gick jag inte bara och ringde på hos någon av mina grannar och frågade om råd? Vi har ju alla samma diskmaskin. Nej, jag är alldeles för blyg för att göra det och har överhuvudtaget svårt att be om hjälp.

I dag har jag emellertid lärt mig hur man ska göra. Jag har köpt en TV, det blev en Panasonic, och min kompis och jag har hållit på och installerat den. Det gick inte så bra. Det började när vi skulle montera den på stativet. Jag satte in klacken i själva bottenplattan lite snett, så ena sidan gick i och andra inte och sen kunde vi inte rubba den när vi skulle ta ut den och börja om från början. Den hade som gått i baklås. Jag ska inte avslöja vilka verktyg vi använde… Till slut hoppade min kompis in i bilen och åkte med bottenplattan till Expert på Ersboda, där vi hade köpt TV:n. Hon letade upp den trevliga expediten som hade hjälpt oss och som jag hade pratat med tidigare i veckan och han tryckte den på plats med så mycket våld som vi aldrig hade vågat använda. Under tiden hade jag fixat fika och sen skulle vi ta oss an installationen av kanalerna via den digitala tevebox från Telia som hör till lägenheten och som redan var installerad av Telia. Det fanns en handbok för installationen punkt för punkt och även ett papper med identifikationskod och kontrollkod för just min lägenhet. A piece of cake, trodde jag.

Det besvärliga var att det var en ny TV-apparat som först måste köras in och vi fastnade på frågan ‘antenn’ eller ’kabel’, eftersom vi använde HDMI-kabel. Till slut ringde jag support enligt de anvisningar jag fått från Telia och där fick jag prata med en snorkig person, som mest verkade irriterad över att jag inte fattade att jag måste läsa installationsanvisningarna för TV-apparaten. Riktigt otrevlig var han.

I ren frustation gick min kompis och ringde på hos en av mina grannar, ett trevligt ungt par, som kom och fixade fram kanalerna med en knapptryckning. Manualen stämde inte och koderna behövdes inte. Varför skulle jag då ha dem?

Men ‘slutet gott allting gott’. Jag har världens bästa kompis, rådig och orädd. Tack kära du?

Extra besvärligt har det varit att jag ser väldigt suddigt på grund av salvan jag måste smeta i ögat Men det känns redan bättre, så jag ska stå ut ett par veckor och fullfölja kuren enligt anvisningarna.

Nu ska jag titta på TV och sticka på halsduken. Hittade en påse garn jag glömt jag hade i en flyttlåda.

Ha en mysig fredagskväll <3

2 kommentarer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.