Jag har suttit och läst i Raouls bok  ’Min österbottniske far. En idéhistorisk krönika’.

Jag känner att jag inte kan skriva någon recension, för jag har varit alldeles för mycket involverad i bokens tillkomst, läst texten och suttit och petat i kommatecknen. Jag citerar en del av baksidestexten.

”Det här är en bok om tre män i ett nordösterbottniskt kustlandskap och en by kallad Öja. Byns framväxt och politiska historia under 1900-talet vävs samman med de tre männens liv som trävaruhandlare, småbrukare, skeppare, fritidspolitiker, universitetslärare. I centrum står fadern Duvald, i bakgrunden farfadern Oskar, och i förgrunden sonen, författaren.

På det individuella planet rör sig skildringen över de områden som männen varit upptagna i: flottning till Lappajärvi och Evijärvi sjöar längs Esse å ner till industrin i Jakobstad, lastbilstrafik, de två finländska krigen, skogsbruk, jordbruk, kommunalpolitik, undervisning och forskning. På det tematiska planet diskuterar boken aspekter av männens österbottniska värld i kris och förändring."

Det ligger ett stort arbete bakom den här boken. En närgående läsning av arbetsböcker, kalenderanteckningar, mötesprotokoll m.m. Jag tror nog att både farfar Oskar och pappa Duvald skulle vara nöjda med den gedigna bakgrund deras livshistoria fått.

Det finns många fina bilder i boken, bl.a. många gamla foton som fått liv via den moderna scanningstekniken. Här är ett från kriget. Pappa Duvald (fjärde man från vänster) är med och gräver upp en ’korsu’ (bunker) där hans kamrater omkommit. Själv undkom han och en annan man i en dramatisk flykt.

Som kontrast vill jag visa en somaridyll med de två före detta bogserbåtarna Rea II och Sabrina II på semesterresa i Öja skärgård, år 1975.

God natt mina vänner <3