I dag vill jag rekommendera Josefine Sundströms andra bok: ’Boel och Oscar’. Jag blev ju så förtjust i hennes debutroman ’Vinteräpplen’, 
http://blogg.vk.se/marja/2011/07/04/vinterapplen-225783, så jag blev väldigt nyfiken på den här andra boken.

Jag blev inte besviken. Måste läsa slut den innan jag gick och la mig tidigt i morse. Klockan blev nästan 03.00 innan gråtfesten bröt ut, så i dag känns det som baksmälla i huvudet.

Slutet var förutsägbart, men det var mycket som berörde… kanske främst det allmängiltiga i hur livet är och kan bli.

Oscar och Boel. en gammal man och en ung kvinna, blir vänner av en slump. De behöver varandra för att kunna se sina egna tillkortakommanden. Båda har svåra upplevelser i bagaget och har fastnat i det förflutna.
Det här är den tredje boken på raken som jag läser med detta tema, men det gör inget, för det är ju så det är i det verkliga livet. Många människor bär med sig känslor av skuld och svek eller annat som förlamar och förbittrar. Vi behöver hjälp att ta oss ur. Relationer är viktiga.

Jag gillar Josefines språk.  Hennes stil är charmig, med väl valda målande ord och en satsbyggnad som ibland trotsar reglerna. Men som fungerar.

”Mörka moln gled in från öster medan vinden som slog i trädens kronor såg ut att komma från alla håll. Löven på marken rörde sig danslystet. Det fanns en längtan i luften därute. En längtan som inte rörde honom. För vad kunde vänta honom förutom en fortsättning på meningslösheten? Möjligen döden.”

Jag har en fundering. Handen på omslagsbilden. Är det ett tecken den formar? Någon som vet?

Ha en trevlig måndagskväll <3