När jag satt och åt frukost i morse, kände jag att någonting var annorlunda. Mycket annorlunda och på ett bra sätt.

Jag hade kommit ut ur pollendimman. Jag kände mig pigg, huvudet var lätt, jag kunde tänka klart, se ordentligt och såret i näsan hade läkt. Vilken lycka! Och som vanligt tänkte jag att jag måste komma ihåg den här känslan nästa gång jag går in i dimman. Jag måste komma ihåg att man kommer ur den till slut.

Den värsta björkpollentiden är alltså över. Nästan. Ett gult lager med pollen låg dock på cykelsadeln och handtagen när jag kom ut. Javisst ja, jag var inte ute med cykeln i går.

Gårdagens föreläsning i Artrosskolan var mycket bra. Jag har varit på ett par föreläsningar om artros tidigare, men det finns alltid något nytt att lära sig. Dessutom var det roligt att få träffa de andra deltagarna. Vi har ju inte tränat tillsammans, utan träningen sker individuellt. En kompis i akvarellkursen går också där och det var vi två som var mest aktiva när det gällde att kommentera och fråga. Hur ska man tolka det? Konstnärlig frispråkighet?

På måndag ska vi ha den andra föreläsningen och vi har fått ett kompendium att läsa igenom. Sen är det återbesök med uppföljning hos sjukgymnasten.

I kväll var det näst sista gången på vattengympan. Jag skrev redan upp mig på listan för höstens grupp.

Är detta äppelträd?

Ha en skön torsdagskväll <3