Har ni någonsin varit i totalt svart mörker? I ett rum eller ute på natten? I kompakt mörker, utan möjlighet för ögonen att anpassa sig och så småningom se svaga konturer?

När jag besökte Muséet för modern konst i Barcelona hamnade jag i ett svart rum. Det var en del av utställningen med Eulàlia Grau.

Rummet var inte helt svart, utan två sidor var fyllda av upplysta porträtt av kändisar och höga potentater från hela världen och vid den ena kortsidan fanns det dörröppningar som släppte in lite ljus. Jag gick längs raden av porträtt på vänster sida och sedan stod jag längst in i rummet med ansiktet mot den kolsvarta kortsidan. Jag råkade vara ensam i rummet och hamnade i en konstig känsla. Det var svart omkring mig och ovanför, kolsvart, och jag undrade vad som fanns framför mig… en vägg… ett draperi? Vad skulle hända om jag sträckte ut handen och kände efter? Eller tog några steg framåt tills näsan skulle stöta i något? Jag försökte se/titta vad som fanns framför mig, men det var svart, bara svart… som ett stort hål. Plötsligt blev jag rädd för att sugas in i det svarta, vände på klacken och skyndade mig ut ur rummet utan att se porträtten på andra sidan. Scary!

Den här tavlan blev min favorit bland Eulàlias kollage. Panic, heter den.

Ha en mysig fredagskväll <3