I går kväll tog jag stavarna och gick längs en knagglig stig i skogen nere vid sjön. Jag ville se om det skulle bli några blåbär eller vildhallon. Jag vet att det finns gott om svamp, men har inte hittat några egna ställen än.
Det finns mycket gräspollen i luften nu, vilket jag naturligtvis kände av. Min Bricanyl hade gått ut och eftersom gråbosäsongen snart är här, skickade jag in en begäran i natt om förnyat recept på minavardkontakter.se. I morse hade jag fått ett meddelande att receptet var utskrivet. Rekordsnabb service än en gång. Bara att cykla till Ålidhem och hämta medicinen.

När pollenbesvären är som värst brukar jag också få ont i magen och blir trött och deppig. Det finns inte så mycket att göra annat än att vänta på bättre dagar.

Jag läser Kristian Gidlunds senaste inlägg och gråter. Han får inte längre någon behandling och hans kropp håller på och förgiftas. Jag kan inte låta bli att läsa trots att jag berörs så stark. Jag har varit med om det två gånger i mitt liv. Att sitta bredvid, nämligen, och veta att allt hopp är ute, men att man måste följa med hela vägen till slutet. Mina tankar går till Kristians föräldrar och syskon.

Fast Kristian skriver inte om döden, utan om livet och därför är hans inlägg så väl värda att läsa.

”Rätt använt är livet långt nog.”
(Seneca)

Gårkvällens solnedgång. Konstig och lite scary.

Ha en fin tisdagskväll <3