Jag hade kunnat vinka till mig själv.
Nu är det oroligt här i Umeå. En kvinna sköts ihjäl på Centralstationen i går morse, polisen sökte efter gärningsmannen/männen ända bort i Ersboda, som ligger i andra ändan av stan. Läste just på nätet att polisen gripit två unga män… gärningsmän eller medhjälpare.
Kvinnan var också mycket ung… Jag blir väldigt illa berörd. Ett liv släcks och flera andra förstörs. Så onödigt. Det blir mycket smärta att bära, inte bara för de inblandade, utan också för deras familjer och vänner.
I går kväll satt jag faktiskt och funderade om jag skulle VÅGA gå ut en sväng, men sen sansade jag mig. Jag hade tänkt ta en närmare titt på blåbärssituationen i skogen här intill. Man måste ju gå in i skogen och böja sig ner för att se de fina bären. Men först måste man ta sig över diket och det är ganska brant på vägsidan och fodrat med höga stånd av nässlor. Men det gick bra och där fanns ju bären, mogna och fina.
Jag hade varit förutseende och tagit med mig en liten plastburk att plocka i. Hej och hå… tänk att jag har så mycket fina blåbär alldeles inpå knuten. Jag hade nästan kunnat vinka till mig själv om jag suttit på min balkong.
Nu orkar jag inte stå böjd länge, men burken blev full och det jag inte åt med detsamma när jag kom hem, frös jag in i småportioner till morgongröten i vinter.
Nu vet ni var jag finns de närmaste dagarna. Jag skulle gärna vilja hitta några svampställen också.
Jag ångrade emellertid att jag gav bort mina stövlar i samband med flytten. I och för sig var de väldigt klumpiga, så jag ska kanske investera i ett par lite smidigare så jag slipper bli så blöt.
Ha en skön söndag <3
Senaste kommentarerna