Marja

Den långa resan.

Disträ… som vanligt.

Jag for förbi Popplarna i dag och bad om ursäkt för att jag skrev om dem i irriterande ordalag i går. De kan ju inte hjälpa att det blir skräpigt. Om man lyfter blicken och tittar uppåt i stället för ner på marken, blir det en helt annan vy. Solen silas genom det fina bladverket.

poppel

 

Jag ställde cykeln utanför Ålidhems centrum, kastade brevet i skräpkorgen och tuggummit i brevlådan. Skoja bara… jag hejdade mig innan tuggummit hann genom brevlådespringan. Fick gå tillbaka och rota i skräpkorgen efter brevet. Till slut hamnade allt där det skulle vara. Av rent nostalgiska skäl köpte jag Jenkki tuggummi i Finland, men de har blivit så dåliga. Efter fem minuter är all smak borta.

Jag har förresten bokat biljetter till Finland nästa vecka. Ska ta färjan till Vasa och sedan buss till min hemstad Björneborg (Pori på finska). Det kommer att bli trevligt och lite jobbigt.

”Ingen blir vis som inte känner mörkret.”
(Hermann Hesse)

God Natt mina vänner <3

2 kommentarer

  1. Ditte

    Propparna var verkligen vackra! Tror de förstod när du pratade med dem. Finland blir spännande och säkert också omtumlande. Min pappa, som inte lever längre, var som 18 åring med i finska vinterkriget och jag har fått lära mig och veta mycket genom honom . Han ömmade starkt för alla krigsbarn och några av hans bästa vänner genom livet träffade han vid Salla. Kramar och många tankar!

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Ja, jag vill ju inbilla mig att jag har kontakt med träd. :) Din pappa var ung när han var med i kriget. Kramar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>