Ordet för september månad i Paulo Coelhos kalender är skapande.

Skapandet är en naturlig del av vårt liv. Vi tror ofta att det handlar om att måla stora tavlor och sälja dem dyrt, eller att skapa statyer och installationer som beundras i det offentliga rummet. Vi tror att man måste ha en viss talang, att man måste bli godkänd/erkänd, att man måste få tillåtelse att kallas sig för skapande människa. (Av vem, förresten?)

Vi glömmer att varje människa skapar något varje sekund. Allt vi gör är ett skapande, vare sig vi syr kläder, lagar mat, går och funderar, tittar ut genom fönstret, gnolar på en melodi, ritar ett underbart mönster på ett redan fullklottrat papper, uppfinner en evighetsmaskin, arbetar i vårt anletets svett… till och med varje andetag är ett skapande, eftersom det uppehåller livet.

Paulo Coelho beskriver det så här:

“ Det magiska ögonblicket kan gömma sig i sekunderna när vi sticker nyckeln i låset på morgonen, i den korta sekunden av tystnad alldeles efter middagen, i de tusen och en saker som vi är vana att inte fästa något avseende vid. Men det här ögonblicket existerar – ett ögonblick då stjärnornas hela kraft genomströmmar oss så att vi förmår göra under”.

Citatet är ur hans bok ‘Vid floden Piedra satte jag mig med och grät’, en bok jag kan rekommendera.

Gårdagen blev en konstig dag. Beskedet om Kristians Gidlunds död väckte alla gamla sorger i mig och jag grät mig igenom hela förmiddagen. Johanna och jag skulle äntligen fara till Fotografiska muséet, men en rad oväntade och konstiga händelser gjorde att vi blev så försenade att vi gav upp. När man går dit ska man vara lugn i sinnet och ha gott om tid. Johanna hade dessutom Mara med sig och jag har lite svårt för att lämna henne ensam i bilen, även om jag vet att hon är van och ser bilen som sin ‘hundkoja’. Så vi hängde hos mig och fick en fin eftermiddag med mamma-dotter kvalitetstid. Jag läste några av mina dikter för Johanna (Mitt hjärtas längtan 1-3) och grät en skvätt igen. Vi var ute på en hundpromenad i det riktigt sköna vädret och Fotografiska muséet står kvar till nästa vecka.

Jag har bokat flygbiljett hem. Om en vecka är min vistelse här i Stockholm över för denna gången. Det har gått fort, men varit underbart.

Nu ska jag hoppa in i duschen och sedan ska jag så småningom fara iväg och hälsa på min goda vän Gun-Britt.

Ha en trevlig torsdag <3