Marja

Den långa resan.

Tillfällig dövhet.

Goodbye Stockholm, hello Umeå. En månad går fort, men både exet och jag är mycket nöjda med lägenhetsbytet och kommer att göra om det. Det kändes lite konstigt att komma hem i kväll, ringa på dörren och fråga om det är någon hemma hos mig. En timme senare skickade jag iväg exet med flyget till Stockholm och allt är plötsligt som vanligt igen.

I Umeå regnar det och mina stackars pelargoner på balkongen drar sin sista suck. I Stockholm blommade de rosa pelargonierna fortfarande så fint på trappan framför ytterdörren.

vidingangen

vidingangen2

Johanna och Ronja kom efter mig för att köra mig till Bromma. Jag hade packat, städat, gått ut med soporna och tomflaskorna och ville vara ute i god tid och eventuellt hinna fika på flygplatsen. Jag vet inte vad som hände, men när vi var på väg och det blev bilköer, upptäckte jag att vi var ute i senaste laget. Då blev jag stressad. Nåja, det var ingen fara, men vi hann inte med någon fika. Jag blev bara avsläppt och skyndade mig in. I säkerhetskontrollen blev jag upplockad för de tyckte mitt handbagage såg så kompakt ut i kameran. Ja, jag hade några böcker längst ner. På informationstavlan blinkade ’Go to gate’, men jag var bara tvungen att gå på toaletten. Och där var det kö. J.a.g.h.a.t.a.r.a.t.t.s.t.r.e.s.s.a.

När vi påbörjade inflygningen till Umeå fick jag lock för öronen eftersom jag är förkyld. Jag blev totalt döv. Att tugga tuggummi hjälpte inte, att knipa för näsan och blåsa hjälpte inte, att massera på utsidan hjälpte inte. Det var så obehagligt. Bredvid mig satt en kvinna och en ung man som hade börjat prata med varandra. Det var mest mannen som pratade med hög röst och plötsligt försvann hans röst i en dimma och till sist hörde jag bara mummel. När man hör dåligt, ser man också dåligt, så där satt jag i min dimmiga värld och funderade om det var så det kändes att vara döv.
Det blev lite bättre när vi hade landat. I väntan på resväskan försökte jag kommunicera med en man som stod bredvid mig… jag hörde knappast något och hans hörapparat hade slutat fungera på flyget, så vi matchade varandra bra.

I morgon är det tjejträff på Mariehem. Få se om jag kan cykla eller om jag måste ta bussen. Nästa vecka är full med aktiviteter. Back to my old life.

Ha en mysig fredagskväll<3

4 kommentarer

  1. Anna H

    Nej usch det där är obehagligt när man flyger!!! Hoppas dina öron återhämtar sig, låter som du behöver avsvällande nässpray! Du testar dövhet å jag att vara stum!! VÄLKOMMEN HEM i allafall! Kram //a

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Jag tror jag har återhämtat mig helt nu. 🙂 Men det var en obehaglig upplevelse. Jag måste skaffa nässpray i morgon, jag har ju sprayat luft ur en tom flaska några dagar utan att märka det. Så borta med vinden har jag varit. 🙂 Kram

  3. Ditte

    Välkommen tillbaka till Umeå! Hoppas nu innerligt att din hörsel åter är som vanligt. Vet att det känns bedrövligt att få lock för öronen och inte bli av med det.
    Och Stockholm och köer! Man kan bli stressad bara av blotta tanken.
    Förstår att du haft en härlig månad i Stockholm och hoppas att du snart är tillbaka. Nåja, snart….Men ändå! Då skall jag få till det!
    Hoppas det blir en trevlig tjejträff!
    Kramar och många tankar!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Tack Ditte! Jag är fortfarande stundtals lite lomhörd, men det ska väl ge med sig. Kramar

Lämna ett svar till Anna H Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.