Marja

Den långa resan.

En liten vit gran.

Av , , 2 kommentarer 7

Första Advent. Jag försöker att inte ryckas med i julhysterin, men det är svårt. Jag tycker det är mysigt att tända adventsstaken, men jag har aldrig haft den där staken med fyra ljus som man tänder ett och ett. Det var ingenting vi hade hemma. Jag försökte med det när jag var nygift och skulle göra som alla andra, men det gick inte så bra. Däremot tänder jag gärna värmeljus i vackra koppar.
Varje år förundras jag över min adventsstake, som har följt med mig nu i snart 30 år. Jag köpte den när jag flyttade in på Vargvägen och den är så rätt i min smak och inredningsstil. Obehandlat trä och svart metall. Och tänk, jag har inte behövt byta lampor i den en endaste gång. (Peppar, peppar, ta i trä… nu slocknar väl någon lampa bara för att jag skrev det.)

 staken2

I går for jag till Rusta, för jag hade fått för mig att jag ville ha en ljusslinga på balkongräcket. På Vargvägen hade jag inget eluttag på utsidan, så jag kunde inte ha det. Jag köpte en enkel slinga på 12 m för utomhusbruk och virade två varv runt nästan hela räcket. Det blev så himla fint.
Jag brukar inte ta fram julgranen om jag far bort eller firar ensam och för ett par veckor sedan gick jag till Myrorna med min gamla plastgran. Den skulle ändå inte ha fått plats i mitt lilla hem. På Rusta i går blev jag emellertid helt förälskad i en liten vit plastgran och den fick följa med hem. Jag såg framför mig att den kunde stå i hallen, upptryckt mot ett skåp och dekorerad med alla mina röda julsaker. Nu blir det spännande att se om jag får en anledning att packa upp den, annars får den stå och vänta till nästa år. Men tanken på att den finns känns trevlig. 
 

Jag tror att anledningen till att mitt sinne var så lättvunnet var detta hjärta jag såg på marken när blev tvungen att parera hörnet på en container på väg till Rusta. Jag får alltid för mig att hjärtan jag hittar är meddelanden till mig. Eller snarare påminnelser om att vara snäll och kärleksfull.

 hjarta

I dag for jag en tur till mitt postombud på Strömpilen och hämtade ut ett spännande paket. Kl 14.30 gick solen ner på andra sidan älven.

halvtre

Ha en skön lördagskväll <3

Att göra om en man.

Av , , 2 kommentarer 7

I går eftermiddag var det full storm i en halvtimme. Jag satt vid köksbordet då det började dåna i fläkten och braka ute på balkongen. Mina möbler stod och hoppade, men cykeln stod pall. En stund senare när jag skulle iväg till akvarellen var det alldeles lugnt igen.

Vi fortsätter måla porträtt och har bestämt att fortsätta med det hela vårterminen. Nu ska vi få till det. I går hade vår fröken med sig bilder på män, snygga modeller, och vi fick välja oss var sin. Det blev först lite ’flamsande’ kring de här vackra pojkarna, men sen satte fröken på lugnande klassisk musik och vi målade på i djup koncentration.
Jag valde ett ansikte till hälften i skugga, för jag måste träna på att våga måla mörkt i ett ansikte. Det är ju skuggorna som ger ett ansikte dess former och gör det levande. Jag bad mannen på bilden om ursäkt för att jag gjorde honom några år äldre. De andra tyckte att han liknade en känd amerikansk filmstjärna. Vem tror ni att de tyckte han liknade?
Jag har beskurit bilden, för jag måste göra om den sidan och sedan softade jag upp den genom att fota i sepia.

 alpacino4

I dag har det fortsatt blåsa. Efter vattengympan i kväll övervägde jag om jag skulle lyfta upp alla stackars cyklar som låg kringströdda runt sjukhusentrén. Jag har ju svårt för att se cyklar ligga hjälplösa på marken. Jag insåg att jag inte skulle hinna, men på språng till bussen hann jag ändå lyfta upp en liten farbror som trillat och blödde näsblod, hjälpa en man med gipsad arm på med jackan och hjälpa en ung pappa med tvillingvagn att komma upp på bussen.  

I dag var jag uppe på vinden efter lådan med julsakerna. Nu har jag min adventsstake i hörnfönstret, min stjärna på fot i köksfönstret och en ny stjärna i sovrumsfönstret. ’All världens barn’ fick äntligen en egen stjärna.

 stjärna2

Ha en fin torsdagskväll <3

 

Torsdagstema – I like #121

Av , , 16 kommentarer 6

Jag gillar att dra mitt strå till stacken i synnerhet när det gäller miljön, så därför är jag noga med att återvinna värmeljusens små aluminiumkoppar. Aluminium är den metall som är mest lönsam att återvinna, för att nytillverkning är väldigt energikrävande. Att återvinna aluminium sparar hela 95 % av den energi som krävs för att tillverka nytt. Men så här får det inte se ut när man kastar aluminiumhållarna i återvinningen.

 aluminium

Ni vet väl att man måste pilla bort den lilla plattan med veken som blir kvar i stearinresterna. Den är gjord av järn och dras alltså upp av de stora magneter som används då man ska separera metaller. Aluminium är inte magnetiskt, men om järnplattan sitter kvar, dras hela koppen upp och det dyrbara aluminiumet blir alltså inte separerat. Så snälla, pilla, pilla!

”I tålamodets skola blir ingen fullärd.”
(Svenskt ordspråk)

http://torsdagstema.blogspot.se

Ha en skön torsdag <3

Mina sparkar och jag.

Av , , 6 kommentarer 10

sparkenUtanför OK stod två Ljusdalssparkar. Den mindre modellen var precis lagom storlek för mig. Den var inte så dyr heller.
Jag har alltid ägt en spark och på vintern har den varit mitt fordon. När vi bodde i Haparanda, sparkade jag över bron till Torneå i Finland och handlade mat. Jag tog till och med sparken till jobbet på Tornedalsskolan. På vägen dit fanns en ganska brant backe som svängde tvärt till höger. Den for jag nerför i rasande fart och styrde med medarna i kröken. Tjohej! Tyvärr vred jag lite ovarsamt på knäna och menisken i högerknät fick en spricka. Ortopeden frågade om jag var fotbollsspelare. Nej, sa jag, jag sparkar… inte boll, utan spark. Jag fick operera knät och ta bort menisken = stötdämparen. Det är det knät som jag nu har mest besvär med.

Jag målade min spark lindblomsgrön med vita blommor och snirklar. (Jag målade Johannas och min cykel mörkcerise med vita blommor och snirklar.) När min spark blev stulen en Lucianatt var det lätt för den som hittade den i en snödriva att veta vems den var. Det fanns bara en blommig spark i Haparanda.
När jag flyttade från Haparanda till Luleå, fick min barnflicka överta sparken.

I Luleå köpte jag en Orsaspark. Jag bodde på Björkskatan, ett nytt bostadsområde då, och sparkade över havsviken till Hertsön, där jag hade kvällskurser i finska på Högskolan. Jag minns smällkalla, stjärnklara kvällar då jag strävade över det öppna snölandskapet. Jag var oftast ensam där ute och kände mig verkligen nära det stora universum. Så häftigt!

Orsasparken följde med till Umeå och jag använde den flitigt tills den gick sönder i ryggstödet. Jag tror jag limmade ihop den ett par gånger, men till slut kunde jag bara konstatera att den hade gjort sitt. Då köpte jag en liten hofällbar spark. Den hade röda metalldelar och kunde alltså fällas ihop så att den inte tog någon plats i förrådet. Den hade jag mycket glädje av i flera år, tills den blev stulen ur det låsta förrådet.  

De senaste åren har jag inte ägt någon spark, men i dag blev jag som sagt sugen på att skaffa en igen. Jag får nog fundera ett tag, för dels har jag ingenstans att förvara den och dels tror jag sparkandet sliter för mycket på mina stackars knän.

God natt mina vänner <3

En julsaga.

Av , , 2 kommentarer 7

Det blev alltså lunchteater i dag med skrivargruppen. Väckarklockan ringde och jag somnade om och höll nästan på att försova mig. Teatern började kl 12.00 och före det skulle vi äta lunch. För min del blev det brunch. 

Vi såg Charles Dickens’ En julsaga tolkad av Stockholms clownensemble. En mycket intressant föreställning.
Julsagan skrevs redan 1843, men budskapet är fortfarande aktuellt. ”Livet är orättvist, för att några tjänar på det.” Pengar och girighet gör människor känslokalla och onda, men det är aldrig för sent att förändra sig och göra bot och bättring.
Föreställningen innehöll improvisationer och interaktion med publiken, samt några anspelningar till aktuella händelser. De två ’clownerna’ var riktigt duktiga och Di Levas låt ’Vi har bara varandra…’ spelade en central roll.

När jag for ner på stan i förmiddags tänkte jag att vi hade en idealisk vinterdag… ett par minusgrader och lite frost på marken. Ingen halka och solen lyste upp. Efter föreställningen sprang jag omkring på stan och plötsligt hade det börjar regna ordentligt. Vad hände? Jag såg att gården sandades i kväll. Javisst, varning för blixthalka nu när det blir lite kallare till natten. 

Jag gillar novembersolens skuggor.

 novembersol

Ha en skön tisdagskväll <3

 

Arga Marja.

Av , , Bli först att kommentera 11

Jag hoppas att mina grannar uppskattar att ’Arga Marja’ också är scrappare. Jag tänkte det skulle vara trevligare med ett meddelande i en glasvas än en arg lapp på skåpet.

ingendumpning

Det samlas en massa reklam och gratistidningar ovanpå skåpet med våra postfack. Någon har börjat lägga dit det hen inte vill ha och så har andra följt efter. Tanken är att NÅGON ANNAN ska ta hand om det. Vem är det? Jag misstänker också att de som delar ut reklam dumpar det som blir över ovanpå skåpet, eftersom de flesta har satt upp lappar att de inte vill ha reklam på sina fack.

Nu har jag rensat och placerat vasen på skåpet. Ska bli intressant att se om jag får några reaktioner.

Ha en bra kväll <3