I går eftermiddag var det full storm i en halvtimme. Jag satt vid köksbordet då det började dåna i fläkten och braka ute på balkongen. Mina möbler stod och hoppade, men cykeln stod pall. En stund senare när jag skulle iväg till akvarellen var det alldeles lugnt igen.

Vi fortsätter måla porträtt och har bestämt att fortsätta med det hela vårterminen. Nu ska vi få till det. I går hade vår fröken med sig bilder på män, snygga modeller, och vi fick välja oss var sin. Det blev först lite ’flamsande’ kring de här vackra pojkarna, men sen satte fröken på lugnande klassisk musik och vi målade på i djup koncentration.
Jag valde ett ansikte till hälften i skugga, för jag måste träna på att våga måla mörkt i ett ansikte. Det är ju skuggorna som ger ett ansikte dess former och gör det levande. Jag bad mannen på bilden om ursäkt för att jag gjorde honom några år äldre. De andra tyckte att han liknade en känd amerikansk filmstjärna. Vem tror ni att de tyckte han liknade?
Jag har beskurit bilden, för jag måste göra om den sidan och sedan softade jag upp den genom att fota i sepia.

I dag har det fortsatt blåsa. Efter vattengympan i kväll övervägde jag om jag skulle lyfta upp alla stackars cyklar som låg kringströdda runt sjukhusentrén. Jag har ju svårt för att se cyklar ligga hjälplösa på marken. Jag insåg att jag inte skulle hinna, men på språng till bussen hann jag ändå lyfta upp en liten farbror som trillat och blödde näsblod, hjälpa en man med gipsad arm på med jackan och hjälpa en ung pappa med tvillingvagn att komma upp på bussen.  

I dag var jag uppe på vinden efter lådan med julsakerna. Nu har jag min adventsstake i hörnfönstret, min stjärna på fot i köksfönstret och en ny stjärna i sovrumsfönstret. ’All världens barn’ fick äntligen en egen stjärna.

Ha en fin torsdagskväll <3