Marja
Den långa resan.

Lördag på stan.

Av , , 8 kommentarer 11

Jag vet inte vad jag tänkte med när jag for ner på stan en lördag veckan före jul. ALLA var ju där, alla sprang omkring med stress i blicken, barnen kinkade, alla sittplatser i butikerna var upptagna av män som förväntansfullt spanade in i folkmängden efter sina kvinnor. Köerna till kassorna var hur långa som helst. Vänner och bekanta träffades och ställde sig mitt i ’gångbanan’ och pratade med varandra. Alltför många gick och stirrade i sina mobiler och bromsade upp ’gångflödet’. Allting var bara så irriterande.

Jag kanske skulle säga som killen som satt bakom mig i bussen och fnittrande satt och skvallrade i telefonen. Så fort han skulle uttrycka att han var irriterad på någon sa han ”Jag blir så trött”. Han hann säga den frasen många gånger innan vi skulle stiga av. På vägen hem satt en kvinna bakom mig och SKREK när hon talade i telefonen. Kanhända den hon pratade med hörde dåligt. Lyckligtvis blev det ett kort samtal.

Jag skulle bl.a. ha frimärken och de var slut på alla försäljningsställen. Postservicen blir allt sämre. Det kanske är meningen att vi ska skicka elektroniska julkort, men jag vill skicka gamla hederliga kort. Jag vill ha riktiga julkort också, som jag kan vrida och vända på och titta på handstilen och det där lilla extra meddelandet. Ibland kan man till och med ana outtalade hälsningar som svävar runt kortet… i motivet eller mellan raderna.

Jag har pimpat min ytterdörr med vimpeln jag gjorde för två år sedan.

 vimpeln

 

Ha en trevlig lördagskväll <3

 

 

 

 

Kånken.

Av , , 5 kommentarer 8

 

Är jag verkligen så osynlig? I dag for jag igen till Intersport på Mariedal, för nu skulle jag ju ha den där svarta fjällräven.

 

23510-7_400x400

Ingen av de svarta ryggsäckarna var uppblåsta med papper i sig, så de såg alla så skrynkliga ut. Det var därför jag inte kunde välja förra gången jag var där och balanserade på den där pallen med hjul under… Det blev en ’hang-up’ för mig att jag inte ville lägga ut många, många hundra kronor på en skrynklig ryggsäck. Eftersom tyget är preparerat och ganska stelt innan man använt säcken ett tag, blir det (enligt mig) fula vita ränder i den svarta färgen i vecken. Nu är det bara en svart ryggsäck som gäller, så jag blev tvungen att övervinna mina vanföreställningar och ta den som såg ’bäst’ ut.

Osynlig var det ja. När jag kom till kassan betjänade tjejen där en kompis. De hade mycket att prata om, så det tog sin tid att ta betalt, vika jackan, pula in den i påsen o.s.v. När det blev min tur fortsatte hon att prata med kompisen och tog min vara utan att hälsa och utan att ens titta på mig. Hon sa priset och slog in summan, fortfarande med all uppmärksamhet mot kompisen. Hon pulade in ryggsäcken i en alldeles för liten plastkasse, gav mig påsen och kvittot, fortfarande utan att titta på mig. TACK, sa jag, men fick inget svar. Hon hade redan förpassat mig ur sin perifera uppmärksamhet. Va??

Jag borde ju förstås ha sagt någonting. Hade jag haft Johanna med mig, hade hon genast påpekat att kunden skall ha all uppmärksamhet. Annars är det dålig service. Jag har varit med om när hon sagt till i ett liknande fall och även när hon har bett en person vid incheckningsdisken på flyget att vara mindre otrevlig. I båda fallen var det befogat.
Jag kan förstå om man har en dålig dag och är lite ’sur’, men jag tycker faktiskt inte om att bli behandlad som om jag var osynlig. Intersport kommer inte att få besök av mig mer.

Nu har jag fyllt den fina ryggsäcken med tidningspapper och torkat den med en fuktig trasa, så det skrynkliga, som kanske bara jag ser, kommer att vara putz väck i morgon.
Jag hade precis besök av en granne, en ung kille, som sa att ”den ska ju vara skrynklig”. Han har förmodligen rätt.

Jag gillar Fjällrävens Kånken-ryggsäck och har själv haft tre stycken sen de kom ut på marknaden. Den första var förstås militärgrön och när den gick sönder köpte jag en ljusgrå. Just nu har jag en svart, som jag använder på somrarna, eftersom den får plats i min cykelkorg.
Nu är ju Kånken väldigt populär igen bland ungdomarna och den finns i alla möjliga färger. Det finns ex. en knallgul, som jag tycker är väldigt läcker. Fast skulle jag köpa en till mig själv, skulle det bli en mörkblå med bruna axelremmar och handtag, som heter ’retro’.

Ha en mysig fredagskväll <3

 

 

 

Äventyr

Av , , 6 kommentarer 5

I övermorgon är det redan Lucia och jag har ännu inte presenterat månadens ord i Paulo Coelhos kalender. Ordet för december är Äventyr. Illustrationerna är explosivt färggranna och detaljrika. Titta bara på de underbara svirlarna.

december

december2

För mig är varje dag ett äventyr och det gäller att vara med, mitt i. Äventyret för dig ständigt framåt och du vet sällan vart det bär hän. Vill du vara med, måste du släppa på kontrollen, öppna ditt sinne och lita på livet. Dina äventyr är inte alltid roliga och häftiga, de kan också innehålla svåra passage och förluster.

Eftersom äventyret för dig framåt, får du inte fastna i det förflutna. Vi måste ta med oss de erfarenheter vi kan ha nytta av och lämna resten bakom oss. Bittra människor som aldrig slutar älta ’oförrätter’, går miste om stora delar av äventyret.

” Man måste alltid veta när ett skede når sitt slut. Sluta cirklar, stänga dörrar, avsluta kapitel – vi kan kalla det vad vi vill, bara vi lägger det som är slut bakom oss.”
(Ur Zahiren)

Årets kalender heter Förvandling och orden jag funderat över har varit:
Uppvaknande, storhet, erfarenhet, accepterande, harmoni, överlämnande, utbyte, entusiasm, skapande, frihet, möjligheter och äventyr.
Visst ser ni den röda tråden?

Jag har redan köpt kalendern för år 2014 och kommer att fortsätta med mina funderingar kring månadens ord. Jag ha skapat en helt ny kategori på bloggen som heter ’månadens ord’, så man lättare kan hitta just de inläggen. Visst hänger ni med även nästa år? 

Kalendern för 2014 heter ’Dela med sig’ och de ord Paulo Coelho har valt att fundera över är:
Tillit, hopp, entusiasm, förändring, enkelhet, energi, överraskning, utmaning, attityd, harmoni, erfarenhet och lojalitet.
Catalina Estrada illustrerar även denna kalender med sina färggranna, detaljerade bilder, inspirerade av naturen i hennes hemland Colombia.

nastaar2

Ha en fin onsdagskväll <3

Onsdagstema: Festligheter & fantasifoster.

Av , , 12 kommentarer 5

Vad skulle jag välja att ha på mig om jag, mot all förmodan, skulle bli bjuden på Nobelfesten?
Vad tror ni om den här skapelsen av Jean Paul Gaultier? Naah… det skulle nog vara svårt att dansa i den … tryckare, menar jag då. Jag tyckte ju att drottning Silvia såg en aning åtsnörd och uppbystad ut i sin fina klänning och det går väl inte an att konkurrera med drottningen heller. Jag får nog tänka ut en annan blåsa, fast den här skulle ju vara häftig…

 

obeskrivlig

 

 Onsdagstema

Ha en skön onsdag <3

Tomteverkstad och Nobelfest.

Av , , 2 kommentarer 7

tomteverkstad

tomteverkstad2

 

Nu blir det tomteverkstad igen! I dag fick jag min beställning på 36 st små askar i 6 olika modeller. De kom förpackade i en större låda, som i sig blir idealisk att decoupagea med fina retroservetter jag hittat på Tradera.

I går skickade jag iväg några lite större askar och tagsen till Stockholm, så nu tror jag Johanna klarar sig till jul. De här askarna är ganska små och det kliar i fingrarna att börja med dem. Jag kommer att måla dem invändigt med guldfärg, både ask och lock, men sen kommer alla att bli lite olika. De marknadsförs nämligen som ”One of a kind” och är faktiskt mycket uppskattade. Jag är så himla glad att jag hittade ett sätt att sponsra Johanna, samtidigt som jag får utlopp för min maniska pyssellust.

I dag blev det en bra dag, trots att jag ännu inte kunnat bestämma mig för det jag letar efter. Jag var på Utebutiken och fick mycket bra personlig service, så bra att jag blev alldeles snurrig i huvudet. Det finns alldeles för många modeller och färger att välja mellan och jag vet ju vad jag själv skulle vilja ha… men hur tänker en 14 åring? Ska ta reda på det först.

I bakgrunden pågår Nobelmiddagen. Så synd att Alice Munroe inte orkade komma för att ta emot sitt pris, men hennes dotter verkar mycket sympatisk och så stolt över sin mamma. Drottning Silvia har en underbart vacker klänning med volanger i kjolen och strass på ärmarna. Hon har en fantastisk figur… men verkar hon inte lite väl åtsnörd och uppbystad?
När kommer vi att se fler kvinnor bland pristagarnas frackar? Det kanske måste bli ett helt generationsskifte innan fler kvinnliga forskare prisas. En stackars pristagare har drabbats av influensa och fick stagas upp under inmarschen till middagen av en marskalk och bordsdamen, Anna Maria Corazza. Det måste vara en mardröm att gå nedför de där trapporna och vara sjuk och yr.

Ha en trevlig tisdagskväll <3 

En riktig pissdag.

Av , , 4 kommentarer 10

Vilken pissdag det blev i dag. Nåja, till största delen i alla fall.

kras

Jag hann inte ens hem med den här ljusvasen jag köpte på Mio innan den gick sönder. Busschauffören körde som en tok i halkan och knyckstartade bussen precis innan jag hann sätta mig, så jag föll mot fönsterkarmen med ryggsäcken emellan. Jag kände att det krashade till. F-n också.

Jag kunde inte somna i natt trots att jag var trött. Jag antar att det berodde på att jag stökade omkring till kl 03.00 och antagligen gått över trötthetsgränsen som för mig är vid kl 01.30. Efter en stund steg jag upp och satte mig vid ett korsord, samtidigt som jag proppade i mig några rotfruktschips jag hade kvar i skåpet.

Jag somnade kanske vid kl 04.00 och väcktes av att telefonen ringde strax efter kl 07. För mig var det mitt i natten och min första tanke var förstås att något hänt mina nära och kära. Det var en man som pratade engelska med afrikansk brytning som frågade efter Bo… B…O och så ett efternamn jag inte uppfattade. Jag sa att han ringt fel nummer och då ville han ha det rätta numret!! Vår dialog gick runt, runt och jag förklarade säkert tre gånger att han hade ringt fel nummer och att jag tyvärr inte hade det nummer han behövde och till slut avslutade jag samtalet. Sen fick jag riktig noja. Jag tänkte på det jag läst om att man får samtal från Afrika som kostar en skjortan… eller är det då man ringer tillbaka? Hur som helst, blir man väckt så där abrupt mitt i natten och blir rädd, så fungerar ju hjärnan inte så värst logiskt. Till slut lugnade jag mig och kollade numret. Landsnummer ­+34… det borde vara Spanien. Sen kollade jag samtalstiden… 1 minut och 30 sekunder, inget maratonsamtal till Afrika alltså.

Men jag kunde inte somna om, så min dag började tidigt. Ute dalade snön ner och världen var täckt med fluffigt sockervadd. Så vackert och fridfullt.

sockervadd2

 

sockervadd

 

Sen for jag alltså ner på Mariedal, till Sporthuset. Hittade vad jag skulle ha och plötsligt dög det inte. Ingenting dög. Jag steg upp på en sådan där pall med hjul under och plockade vinglande ner varenda ryggsäck från översta hängaren. ”Ja, du undrar säkert vad jag håller på med”, sa jag till en tillskyndande expedit, ”det gör jag själv också.” Jag kunde inte bestämma mig, så jag hängde upp alla säckarna igen. Det var dagens gymnastiska övning.
I morgon far jag ner på stan till Utebutiken och hoppas att jag är på bättre humör.

På Kupan hittade jag två fina instruktionsböcker om akvarellmålning och ett par fina örngott. Nöjd, nöjd. Sen blev det en jätteräkmacka och te på Viktorias Café. Ännu mera nöjd.

Mitt hem ser ut som ett slagfält. En låda ska upp till vindsförrådet, en väska ska till Myrorna, Pysselväskan är fortfarande ouppackad, en hög med tidningar under soffbordet, en hög som ska strykas i sovrummet och kluster med saker både på köksbordet och soffbordet. Jag tror det är därför jag inte kan sova. Måste röja.

Ha en skön måndagskväll <3

 

 

 

 

Presentation

//nybild

 
Sysselsättning:  Pensionär

Födelsedag: 20 mars. Typisk fisk.

Familj: Min dotter Johanna och barnbarnet Ronja.

Bor: I en liten tvåa på Älvans väg, Tomtebo.

Bil: Nej, har inte ens körkort.

Husdjur: Nej, är tyvärr allergisk mot alla djur med päls.

Lyssnar på: Finsk tango och evergreens.

Ser på TV: För mycket ibland.

Favoritmat: Fisk och skaldjur.

Intressen: Människor, att läsa och skriva, fotografering, scrapbooking, akvarellmålning.

Bästa egenskaper: Tålmodig; vågar ta konflikter.

Sämsta egenskaper: En hopplös nattuggla; kanske för utlämnande ibland.

Irriterar mig på: Jantelagen och översittare.

Motton: Amor vincit omnia;
Lite civil olydnad kan ibland vara bra.

Okänd talang: Jag har varit en hejare på att dansa grekiska folkdanser.

Övrigt: Under kategorin 'Den långa resan' har jag skrivit ner min berättelse om mina år som finskt krigsbarn i Fåglum, Västergötland. Gå gärna in och läs den.

'Den långa resan' ligger också i sin helhet på www.poeter.se/marja, där jag även publicerat dikter jag skrivit. Dikterna ligger under fliken 'Läs gärna'.

Mail:
[email protected]

Instagram:
@marjagranqvist

 

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se