Jag är ju inte svensk, så det här med ’lagom’ är inget jag förstår. Tyvärr. Efter en period av extrem trötthet, har jag nu fått en massa energi. I går gick jag ut på en lång promenad med stavarna. Fick in den där perfekta rytmen och marcherade rakt fram.

Sen tog jag fram symaskinen och la upp två par jeans som legat och väntat i två månader. Ja, jag skäms… jag kunde ju ha sytt dem för hand. Jag använder ju inte symaskinen så ofta nu för tiden, så den verkade väldigt ovillig och gnällde högt. Jag smorde den enligt instruktionsboken, men inget hjälpte. På min gamla symaskin fanns det små hål med röda cirklar runt som man skulle droppa symaskinsoljan i, men på den här maskinen finns inget sånt. Den enda instruktion man får är att öppna utrymmet där spolen sitter, rengöra och smörja. Det hjälpte tyvärr inte, så i morgon ska jag gå till Singer-butiken och fråga hur jag ska göra.
Jag la upp båda jeansen under högljudda protester från symaskinen och tyckte synd om grannen under som garanterat hörde oväsendet.

I dag sov jag till kl 11. Vad hände? När jag slog upp ögonen såg jag klänningen jag köpt på Indiska och tänkte: ’Men… har jag köpt en klänning från Marimekko?’ Det är så himla fin, men det kommer inte fram på bild. Det mörkblå bakom är en annan klänning, den jag köpte i Stockholm i julas. Herregud, den har hängt där ända sedan dess.

På vattengympan i kväll började jag ’ro’ ursinnigt i vattnet med de där paddlarna vi använder som motstånd. Då kände jag att jag är arg. Det stämmer, jag är arg på omständigheter jag inte kan påverka. Det ilskan ger mig denna energin och nu gäller det att kanalisera den väl och inte bli manisk.

Ha en skön torsdagskväll <3