”Och i morgon när solen går upp räcker det att säga: Jag ska betrakta den här dagen som om det vore den första dagen i mitt liv.”
(Ur Manuskriptet från Accra av Paulo Coelho)

Ordet för februari månad som Paulo Coelho vill att vi ska dela med varandra är: Hopp

Illustrationerna är som vanligt helt underbara. Vackra fåglar, blommor och den stigande solen mellan bergstopparna. Den gröna färgen, min favoritfärg, dominerar. Man blir ju bara upplivad av att se det.

För mig personligen är det ett mycket passande ord just nu. Jag anser mig vara en positiv och hoppfull människa, men ibland behöver även jag en liten knuff och påminnelse om att det kommer att bli bättre.

Det finns många talesätt om hopp. ”Finns det liv, finns det hopp” är ett. Jag tror att hoppet, att vara hoppfull, är allmänmänskligt. Hoppet håller oss uppe och driver oss i de svåraste stunder. Jag tror att även de dystraste och bittraste människor innerst inne när ett hopp. De vågar av någon anledning inte visa/känna det.

Mitt motto har varit att alltid leta efter nya möjligheter. Att gå några extra steg, kika bakom hörnet, lirka, utforska. Att aldrig förlora hoppet om att kunna lösa ett problem, hjälpa, inge nytt hopp.

Att hoppas är att leva. Vad hoppas ni på just nu?

”Ingen vet vad som ska hända i nästa minut, ändå går man vidare. För att man har tillit. För att man har tro.”
(Ur Brida)

I dag har jag varit på träff med skrivargruppen. Visste inte om jag skulle orka stiga upp, men kom på att jag ju skulle fixa fikat, så jag bakade en finsk kryddkaka med kardemumma, kanel och korinter. En ljuvlig doft spred sig i mitt lilla hem. Sen scrappade jag två kort till Alla hjärtans dag till mina älsklingar som jag lagt på brevlådan i dag. Resten av gårdagen sov jag. I dag mår jag mycket bättre och kunde som sagt åka iväg på träffen.
Efter den gick jag ner till Klädvaruhuset M och köpte en ny baddräkt. En jätteräkmacka och te på Kafé Viktoria och sedan hem och sova på soffan.

Ha en trevlig måndagskväll <3