De lätta snöflingorna dansade i luften i morse. Jag stod vid busshållplatsen och såg dem virvla runt varandra. Några var stora, andra mindre och deras dans var det vackraste jag sett i vinter. Den tunga vintern uteblir nog i år, så därför är jag glad att jag för en kort sekund sett flingornas vackra dans.

När jag sen steg av bussen på Mariehem, trängde sig solen genom ett hål i det kompakta molntäcket. Men bara för en kort sekund. Tillräckligt länge dock så att jag hann slita upp kameran och rikta den mot ljuset. Det enda ljuset vi har sett under hela februari.

Jag var på väg till sjukgymnasten. När jag stretade uppför backen till vårdcentralen, kände jag att jag mådde illa, blev andfådd och yr. Vad är det med mig?

Jag beklagade mig lite för min fina sjukgymnast, men sen tyckte jag att vi kunde gå in i träningslokalen och sätta ihop ett program åt mig. Jag vill ju ha ett program och sätta i gång med träningen. De hade fått nya maskiner sen jag var där för ungefär ett år sedan. En ny cykel, en roddmaskin, en sån där maskin man åker skidor på och stora pilatesbollar. Jag fick prova på lite olika saker och blev till slut riktigt upplivad av allt det roliga. Jag går in i ett slags meditationstillstånd när jag ex. står och drar i en maskin upprepade gånger. Eftersom jag har fibromyalgi får jag träna med mycket låga vikter och flera upprepningar.

Det där kommer att bli bra. På måndag har jag en ny tid och då slutför vi mitt program och sedan klarar jag mig själv.

Sen var det vattengympa också i kväll, så i morgon får jag ta det riktigt lugnt.

Till sist tänkte jag lägga ut ett par bilder på det där skägget jag skrev om i går. Ett tekniktips med andra ord.

Jag hade alltså ett litet stearinljus som jag drog i pyttesmå cirklar där skägg och hår skulle vara. Man får trycka ganska hårt. Sen kunde jag måla över det så att jag fick färg på huden som lyser igenom.

Så här ser hela min målning ut.

En närbild på skägget.

En monokrom närbild. 

Ha en fin torsdagskväll <3

Vår hjärna spelar oss många spratt. I en dröm natten till i går försökte jag förtvivlat komma på namnet på en välkänd programledare i TV. Hela gårdagen gick jag omkring och försökte komma på namnet. Ni vet… hon har avlångt ansikte… är väldigt duktig och trevlig och är gift med den där andra programledaren… Så irriterande! Jag hade inte ro att sätta mig ner och börja googla, utan tänkte att jag nog så småningom kommer på det. Sen tänkte jag inte mer på det.

I morse vaknade jag av att mobilen pep ett sms… satte mig upp i sängen och skrek René Nyberg. 

I kväll har jag varit på akvarellmålning. Vi fick en riktig utmaning, att måla ett porträtt av en svart man. Vi fick en bild på en byahövding från Burkina Faso. Hans hud var blåsvart och skägget vitt och småkrulligt. Jag lyckades bäst med skägget. Gnuggade runt i små cirklar med ett ljus innan jag började måla. Sen var det bara att måla över och stearinet förblev vitt. Enklare än maskeringsvätska.

Hur gör ni när ni ritar en profil av ett ansikte? Ritar ni profilen/näsan mot vänster eller höger sida? Jag ritar alltid näsan mot vänster, men den här mannen hade näsan åt höger. Det kändes väldigt konstigt när jag skulle börja skissa. Jag tänkte först göra en spegelvänd bild, men sen tänkte jag att det får bli en utmaning och det gick bra till slut.

En av deltagarna påpekade att det var så skönt att få sitta och måla en stund i lugn och ro. Att få stänga ute allt annat. Och så känner jag det också. Vi sitter tillsammans runt bordet, fast ändå djupt koncentrerade på det vi gör. Sen fikar vi och pratar och skrattar. Det är en speciell gemenskap och en terapeutisk aktivitet. Jag känner mig alltid så glad och upprymd när jag kommer hem.

I morgon ska jag till sjukgymnasten.

God natt mina vänner <3