Marja

Den långa resan.

Att bära varandras bördor…

… är inte tungt när man hjälps åt. Onsdagstemat, som är omtumlande, fortsätter hela dagen.

Jag fick en ingivelse att jag skulle fara till Plantagen för att se om de hade vindskydd för min balkong. På IKEA finns ett vit/blå-randigt, men jag har ju svårt att bestämma mig innan jag har kollat runt och funderat.
På Vasaplan skulle en kvinna med mycket krokiga ben stiga av, men bussen hade stannat för långt från kanten, så hon behövde hjälp. Jag satt närmast dörren och störtade upp för att hjälpa till. Jag ropade till busschauffören att han skulle niga bussen, men han var upptagen med en biljettautomat som inte fungerade för dem som steg på. Jag hann tänka att jag får hoppa ut och lyfta ner den lilla kvinnan när en ung man som stod utanför kom fram och frågade om vi behövde hjälp. Jag föreslog att vi skulle ta kvinnan under var sin arm och lyfta ner henne… ”Jag kan ta om hela kroppen själv”, sa han, tog om kvinnan med en bamsekram och lyfte ner henne. Medan hon stod där något omtumlad och försökte återta balansen och rätta till mössa och kläder, frågade han om hon behövde hjälp att ta sig vidare, vart hon skulle m.m. Hon skulle till tandläkaren och skulle nog klara det själv, så hon tackade honom, tog i hand och han önskade henne en riktigt bra dag. Jag blev också omtumlad och så rörd att jag faktiskt började gråta. Vilket fantastiskt bemötande! När bussen for vidare såg jag den lilla kvinnan mödosamt vagga fram på trottoaren. En rollator hade nog varit bra för henne.

Jag tänkte på den stackars berusade mannen jag lämnat kvar i busskuren på Ålidhem och ångrade att jag inte stannat kvar och sett till att han fått hjälp hem. Jag hade nog kunnat fixa någon hjälp till honom.

På Plantagen hittade jag fina balkongskydd. De här är också blå/vit-randiga, men lite stadigare kvalitet än IKEA:s, lite mörkare blå färg och samma pris om man tar fraktkostnaderna i beaktande. Jag köpte två bitar á 2,5 meter. Jag skulle egentligen behöva 6 meter, men det gör inget att inte hela räcket blir täckt. Jag kanske skulle känna mig för instängd då.

Sen köpte jag en söt engelsk pelargon och en fin vit kruka med vågig kant, som jag egentligen skulle vilja ge till den unga mannen på Vasaplan.

pelargon2

pelargon

 Ha en fin onsdagskväll <3

4 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Härlig och upplyftande händelse du berättar om, det finns folk som bryr sig om andra, lite varstans, och du är ju värd minst lika mycket som mannen, det vet jag 🙂 //Kram

  2. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Tack Maria! Jag försöker ju alltid i alla fall, men den här killen var helt fantastisk. Jag undrar om han inte arbetar inom vården, för han visste exakt hur han skulle lyfta henne. 🙂 Kram

  3. Ditte

    Jag blir så rörd när jag läser ditt inlägg. Tänker att det kanske var jag som behövt och fått er hjälp.
    Hoppas det finns lika goda medmänniskor den dagen det kan behövas.
    Jag försöker, när jag får möjlighet, att vara ”en god medmänniska” och hjälpa till där jag kan.

    Din engelska pelargon var jättefin och känner sig nog välkommen på din balkong.
    Säkert blir balkongtyget fint. Spännande att få se.
    Kram!

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, det är ju så man tänker… att man kanske får tillbaka lite hjälp den dagen man behöver det.
      Det är lite för kallt för pelargonen på balkongen än, så tills vidare får den stå i köksfönstret. Den är fin… lite samma form som en Cyklamen.
      Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.