Marja

Den långa resan.

Att bry sig. Om katter och tiggare.

dodkatt

På min busshållplats hänger ett meddelande med ett foto på en död katt och ett meddelande som inleds med: ”Denna vackra katt…” Katten hade antagligen blivit påkörd och hittats nära busshållplatsen. Någon hade tagit ett foto, ringt polisen med önskan om bortförsel och sedan skrivit detta meddelande för kännedom till kattägaren. Meddelandet avslutas med: ”Till ägaren: beklagar förlusten.”

Någon har lämnat ett handskrivet meddelande under:” Vi lever i en vacker värld med människor som bryr sig. TACK.” Förhoppningsvis är det ägaren som nu vet vad som hänt.

Jag tycker det är viktigt att bry sig och att göra det man kan. Att inte blunda och gå förbi och tänka att någon annan får göra det. Jag lärde mig nu hur man kan göra, ex att ringa polisen hade jag nog inte tänkt på.

Men ibland är det verkligen svårt att veta vad man ska göra hur mycket man än bryr sig och då tänker jag på den aktuella debatten om tiggarna i Umeå.  Det behövs en sakligare bakgrund till problemet än Lennart Holmlund har gett i sitt blogginlägg
http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2014/04/23/ar-tiggeriet-organiserat-och-av-vem/
och jag hoppas att den utlovade artikelserien i Vk kan ge det.

Det förundrar mig att Lennart Holmlund, kommunstyrelsens ordförande, fortfarande har så mångas förtroende, enligt dagens Vk.
Till hans försvar säger man att han bloggar som privatperson, inte som politiker. Men hans blogg ligger under ’politikerbloggarna’ på Vk’s bloggsida och även om hans åsikter måhända är privata, visar de  på en människosyn med värdegrunder som då inte inger förtroende hos mig.

Man säger också att han bara återger vad han hört… att han inte säger att det ÄR så. Lennart Holmlunds källa är en icke namngiven civilklädd väktare, som han hänvisar journalisterna att prata med. Med andra ord har Lennart Holmlund bara fört vidare elakt skvaller? FÖRDOMSFULLT elakt skvaller. Är det förtroendeingivande för en politiker?

Det är inte första gången Lennart Holmlund har förorsakat kritikerstormar med sina uttalanden och blogginlägg, men den här gången tror jag att inte att den vackraste pudeln kan rädda honom. Han har gått över gränsen.

Men vad ska jag som privatperson göra när jag går förbi en tiggare på stan? Ska jag kasta en krona i pappersmuggen? Ska jag ge en banan eller en bulle? Ska jag titta bort och tänka att det är EU och Rumänien som ska ta hand om sina medborgare?

Jag vet för lite, så vad jag än gör känns det inte bra.

Ha en trevlig fredag<3

 

6 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Hm…ja där ser man hur vi tänker olika. jag tyckte nog att Holmlund fick oförtjänt mycket skit för sitt inlägg, men jag såg inte det på samma sätt som du nu klargör det, och jag känner att jag nog kan hålla med dig. Skvaller är inte ok, inte för någon, egentligen.

    Jag tycker det känns hemskt att gå förbi dessa tiggare, då man kommer ut med välfylld påse från mataffären, samtidigt som jag skulle kunna ge, så skulle jag nog vilja veta att det jag ger, går till den personen som räcker ut handen.

    Sen hör vi ju alla olika historier, jag vet en som gav ett äpple (detta var i Uppsala) till en tiggande man på gatan, han blev förbannad och sa: Pengar, jag vill ha pengar!!! Och där skulle man nog allt fundera. Ja, så svårt det där…fast man ska nog gå efter sitt hjärta, ge där man känner att man kanske kan göra skillnad, och vara nöjd över det. Ha en fin helg, Marja //Kram

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, vi tänkte lite olika. 🙂 Jag tycker inte att Holmlund som offentlig person ska sprida sådana fördomar och jag jämför det med värsta skvallret. Man måste veta vad man pratar om. Att sedan ge en väktare skulden och inte anse sig ha någon del i det själv är inte värdigt en politiker.
      Jag ger aldrig något åt tiggarna, men det känns inte bra att bara gå förbi dem.
      Ha en fin helg du med! Kram

  2. Birgitta

    Jag bor inte i samma stad som du gör Marja. Men även här har vi mängder av tiggare av olika slag. Det är kvinnor som sitter på kalla gatstenar, män som knäböjer med handfatorna upphöjda, musikanter som går runt med en insamlingsburkar, personer som går runt och visar upp fotografier på sjuka barn/familjemedlemmar som behöver hjälp, ja listan kan göras hur lång som helst. Jag blir berörd och beklämd av allt jag möter dagligen men ger heller inga bidrag till dem. Däremot ger jag till Barnfonden, Röda Korset och Frälsningsarmén.

    • Marja Granqvist (inläggsförfattare)

      Ja, Birgitta, tiggarna finns i de flesta större städer, tyvärr. Jag var precis i Stockholm och där finns de också överallt, på gatorna och i tunnelbanan. Nu har de kommit till Umeå… tidigare har vi mest haft sådana som spelat dragspel. Det är beklämmande att se dem, men jag har inte gett något hittills, utan gör som du, ger till lokala hjälpgrupper.
      Ha en fin helg!

  3. Terttu

    Hej Marja! Det går många tankar runt mitt huvud vad det gäller Umeås kommunalråd. Vilket ansvar, vilken ställning han har. Det förutsätter helt annan typ av beteende. Frågorna är många? God Natt Kram Terttu

  4. Marja Granqvist (inläggsförfattare)

    Ja, man blir nog lite förvånad över ett sådant beteende. Kram Terttu. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.