I går kom ett inlägg på Lennart Holmlunds blogg med en offentlig ursäkt för det han skrivit om tiggarna i Umeå för en vecka sedan. Det inlägget är nu raderat från bloggen.

http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2014/04/28/ursakt/ 

Maken till opersonlig ursäkt kan man leta efter. Nästan så man kan tro att det skrivits av hans sekreterare. Överskriften är helt enkelt ”Ursäkt”, som påminner om en ärendemening i kommunens diarium. Inlägget inleds med ”Jag, Lennart Holmlund, hade ett uppmärksammat blogginlägg…”

För mig spelar det ingen roll om ursäkten kommer från hjärtat eller andas brasklapp mellan raderna. Ett så stort klavertramp kan man inte radera. Å andra sidan visar ursäkten att det finns gränser även för vad Lennart Holmlund får häva ur sig, för den hade säkert inte skrivits utan starka påtryckningar från hans omgivning.

I dag är det tisdag och träningsdag. En ung kille och jag tränar samma tider, så det börjar kännas som en rutin och kul att kunna gå in och hälsa igenkännande på någon. Vi har samma sjukgymnast och han kom in i träningssalen en stund och kollade hur det går för oss. Och så gjorde jag bort mig i dag igen. Min hjärna fungerar helt enkelt inte.
Jag brukar göra en balansövning på en sviktande kudde och i dag ville han att jag skulle göra en mer avancerad övning på ett ben på golvet. Han ställde sig förväntansfullt framför mig och då hör jag mig själv säga: ’Jag brukar ha spegeln framför mig’. Herregud, vad säger jag? Att jag hellre tittar på mig själv i spegeln än på en snygg ung man? Sen försökte jag på något sätt ta tillbaka det jag sa, men då hade han redan rullat fram spegeln framför mig.

 ”Man får vara glad att man är som man är, när man inte är som man ska.”
(Sagt av ngn okänd) 

Ha en skön tisdagskväll <3