Marja

Den långa resan.

Hundloka/ hundfloka/ hundkäx…

Av , , 6 kommentarer 6

I dag for jag iväg till Viva Resurs för att lämna halsduksrullarna jag haft liggande i en påse länge. Ritva var inte där och det hade jag nästan räknat med, eftersom jag läst på halsduksbloggen att hon nu med hjälp av Lantmäteriet håller på och mäter halsduken. Gå in på bloggen och läs hur det går till. http://blogg.vk.se/1milahalsduken/

Ända till den 29/8 kan man lämna in halsduksdelar. Jag väntar på att Ritva mäter mina sista rullar och då kan jag räkna ut hur långt jag stickat under de här senaste 2,5 åren. Målet var 100 meter och det vet jag att jag nått.

Sen gick jag ut i Returbutiken och plockade ihop en massa saker i en korg. Fyra st böcker, en halsduk, en förvaringslåda, två tandborstglas i plast, en liten tavelram och ett servettställ i trä som jag ska decoupeaga… allt kostade 68 kronor. Det kan man väl inte klaga på?

Jag älskar när man kan få böcker för 10 kronor. Pocket är alltid bra att ha så här på sommaren och har man tur kan man hitta fina faktaböcker, som de här två:

bocker

Papperspyssel för mig och vackra smycken av pärlor till Johanna.

Som vanligt steg jag av bussen på Carlslid och haltade långsamt hem. Vägen kantades av tjocka led av den vita hundlokan.

hundfloka

På ett ställe hade man klippt gräset, men lämnat en fyrkant med hundlokor och smörblommor. Sommarkänsla!

hundfloka2

hundfloka3

Men vanligt gräs kan också vara vackert.

gras

 

Nu ska jag samla kraft för ett mindre trevligt arbete. Hur det går får ni veta i morgon.

Ha en trevlig måndagskväll <3

Nydala runt.

Av , , 4 kommentarer 4

nydalasjon3

Jag älskar långsamma, lugna söndagsmorgnar. Jag brukar byta ut min frugala vardagsfrukost med gröt och en kopp kaffe mot ett kokt ägg, mackor med gott pålägg och en STOR kopp kaffe. Eftersom Vk inte kommer på söndagar, blir det frukost framför TV:n och vilket program som helst. Bara jag och lugn och ro.

Mitt dåliga knä har krånglat de senaste dagarna. Att trippa på här hemma går bra, men så fort jag ska gå ute och ta ut stegen, skär det som knivar i leden. Den är totalt utsliten. 40 år utan den ena menisken börjar kännas.

Det går bättre att cykla, så jag bestämde mig för att cykla runt sjön. Det är totalt ca 8,5 km och jag brukar stanna ett par gånger och fotografera. Solen sken inbjudande och termometern visade på 17-18 grader i skuggan, men så fort jag kom ut gick solen i moln. Luften kändes kylig, men jag kunde ändå cykla i tröjärmarna och behövde inte svettas, vilket jag hatar. 

Det var så himla skönt och jag ska försöka göra det oftare. 

nydalasjon

 

Och så var det den där blommande busken jag funderade över. Det är en rosentry, som hör till släktet kaprifolium.

kaprifolium

kaprifolium2

 Ha en skön söndagskväll <3

Fototriss: Dörrar/portar

Av , , 16 kommentarer 3

Dörren till det gamla fängelset i Umeå, som nu används som hotell. Kan ni räkna ut årtalet?

dorrar7

En kul dörr som hänger på väggen i en secondhandbutik. Bakom den finns en spegel.

dorrar2

En stor pampig dörr som går från golv till tak i tunnelbaneuppgången i Kungsträdgården, Stockholm. Den är vackert grön, men jag tycks ha raderat färgfotot. Jag undrar vad som finns bakom den. Ett skyddsrum? Kolla de häftiga handtagen.

dorrar

dorrar9

 Fler dörrar/portar finns på Fototriss.

Ha en skön söndag <3

Något jag inte berättat.

Av , , 6 kommentarer 15

I morse anfölls jag av den stora melankolin, sorgen över att vissa saker i livet blev som de blev och inte som jag hade önskat.

I går när jag var på stan sprang jag på en gammal vän, en kvinna som en gång var med i vår tjejgrupp och som nu bor på annan ort. Det var flera år sen vi sågs sist. Hon hade läst min berättelse ”Den långa resan” och blivit väldigt gripen. Ni vet hur det blir… man står och trampar i snålblåsten och drar den öppna jackan tätare om kroppen… och antingen är man väldigt fåordig eller så kommer allt på en gång. I går hände det senare. Under de korta minuter vi stod där hann jag berätta en sak som jag inte skrivit om. 

Förutom Leena, hade jag en till syster som jag aldrig träffade, men pratade med ett par gånger i telefon. Hon var några år äldre än jag och var mycket liten när hon kom till Sverige som krigsbarn. Hon blev så småningom adopterad av paret hon hamnade hos och ville av någon anledning inte ha kontakt med sin biologiska familj. Jag har ett foto, taget hos en fotograf, med mina fyra äldre syskon där hon är med och hon har alltid funnits i mitt medvetande. För några år sen skrev jag ett brev till henne och hon ringde mig. Vi talades vid ytterligare en gång per telefon och pratade om att vi skulle träffas, men hon var tveksam. När hon fyllde 70 år skickade jag ett gratulationskort, som kom tillbaka. Jag ringde Folkbokföringen och fick veta att hon dött.

Plötsligt blev allting för sent. Mina förhoppningar om att få träffa henne grusades i ett slag och jag hade oerhört dåligt samvete för att jag inte tagit kontakt med henne tidigare, att jag inte varit påstridigare, att jag varit en dålig syster. Jag pratade med min bror som sa att vi bara kunnat respekterat hennes önskan och det är ju så… man måste respektera vad andra vill/gör, även om vi själva av hela vårt hjärta vill något annat. 

Jag är glad att vi hann prata med varandra ett par gånger och det var fina samtal. Bl.a. berättade hon att jag hade skrivit brev till henne medan jag var i Fåglum. Då jag var 7-8 år. De breven minns jag inte. Däremot minns jag att jag skrev några brev och skickade foton när jag kom hem till Finland. Vi har alltså varit medvetna om varandras existens hela livet, men det var komplicerat.

Sorg och saknad vällde alltså över mig i morse och tårarna trillade ner i frukostgröten. Vi var sex syskon och nu är vi bara tre kvar, två bröder och jag. En äldre bror som fick en dikt av mig när han påminde mig om att trots att jag inte längre har någon syster i livet, så är jag någons syster, och en yngre bror i Finland som jag nog snart ska fara och hälsa på.

Jag har en fin rosenskära på min balkong med många knoppar.

rosenskara

Ha en trevlig lördagskväll <3

 

 

Hundraåringen som bloggar varje dag.

Av , , 2 kommentarer 7

fintulpan

Alla vill vi leva länge, men ingen vill bli gammal. Ålderdomen skrämmer de flesta med alla krämpor och tillkortakommanden. Hur var det nu Shakespeare beskrev det i sin monolog om människans sju åldrar? Till slut kommer den andra barndomen, utan tänder, utan syn, utan smak, utan allt… total glömska.

Jag skulle gärna leva i hundra år om jag skulle förbli lika pigg som Dagny, eller Bojan som hon kallar sig på sin blogg. Ni har kanske sett henne i Fråga Doktorn eller i något annat sammanhang på TV eller i tidningarna. Dagny fyllde nyligen 102 år, men orkar ändå skriva ett blogginlägg varje dag. Hon är rörlig och social och reser runt i Sverige. Hörseln är lite dålig, men hjärnan är skarp och det är ett nöje att läsa det hon skriver och titta på de fina bilderna hennes ’fotograf’ tar åt henne. Jag hajade till av förtjusning över det senaste inlägget, där Dagny sitter i en gunga i en lekpark.

Jag rekommenderar verkligen hennes blogg:  http://www.123minsida.se/Bojan/99578346 Hon är en förebild för oss alla. Bloggen är lite speciellt uppbyggd, det senaste inlägget ligger längst ner på sidan, så man får scrolla ner.

En som inte kommer att leva i hundra år, är den stackars mannen jag skrivit om tidigare, som jag försökte hjälpa hem i vintras. Det går utför för honom och jag vet inte om det finns något man kan göra. I dag föll han rakt i famnen på mig när jag satt och väntade på bussen på Vasaplan. Han går med käpp nu och vinglade över bussgatan farligt nära att bli påkörd av bussarna. Han siktade mot bänken där jag satt och det gick ganska bra, ända tills någon hamnade i vägen för honom och han tappade koncentrationen och vacklade till. Jag hann precis fånga upp honom, men det är svårt att hantera en totalt ostyrslig människa, så det höll på att gå riktigt illa innan han lyckades pricka bänken.

Som tur var fanns det en handlingskraftig ung man där, som tog upp sin telefon och sa till mig att det kanske var läge att ringa efter skjuts åt XX. Jag vet inte vart han ringde, men det verkar som han hade gjort det förut. Stackars XX, för honom är varje dag en kamp och det känns inte värdigt att någon måste leva så. 

Ta hand om varandra och ha en trevlig fredagskväll <3

 

Cyklar…

Av , , 10 kommentarer 8

rosacykel

Ett av mina favoritmotiv när jag fotograferar är träd och ett annat är cyklar. Både träd och cyklar har fått en egen mapp i arkivet. 

trettondefebruari3

I dagens Vk kunde jag läsa att Umeå gjort mycket bra ifrån sig i en tävling som heter European Cycling Challenge. Umeå kom på sjätte plats i Europa och första plats i Sverige. Sett till antalet cyklade kilometer per invånare blev Umeå faktiskt näst bäst i hela Europa. 

upphangd2

Det är ju inte dåligt, när man tänker på att klimatet här uppe inte alltid är cykelvänligt. Så här såg det ut utanför mitt hus förra vintern.

vinter2

Trots det cyklar många året runt till och från jobbet. Nätet med cykelbanor är väl utbyggt och terrängen lagom kuperad. Studenterna cyklar till och från universitetet och utanför sjukhuset står cyklarna på rad. När det blåser, och det gör det mycket här, lägger de sig på marken.

motsatser

 

Det finns också cyklar som glöms bort och lämnas åt sitt öde. Det upprör mig lite. Kanske är det stulna cyklar som aldrig hittar hem igen.
På andra sidan gatan där jag brukar bo i Stockholm, hade ett par cyklar nästan vuxit fast i grönskan. När jag kom till baka efter några månader (i december) hade grönskan vissnat och cyklarna stod kvar.

cykeln5

cykeln4

cykel2

cykeln2

 

Jag skulle ju ge min cykel en ordentlig rundsmörjning i år, men det har inte blivit av än. I går kändes det emellertid att det är dags. Växlarna kärvade och jag kunde bara cykla på en tung växel… oj, oj, oj, vad jag blev trött. Dessutom knarrar sadeln alldeles förfärligt, så jag måste nog köpa en ny.

mincykel

I dag har jag varit och klippt mig hos Anders. Jag tyckte inte att jag var så värst långhårig, men han ska gå på semester nästa vecka, så jag måste passa på. Efteråt märktes det att det visst var sex veckor sedan sist, för skillnade var betydande. Nu är jag så där fin och nöjd igen.

I stan var det liv och rörelse. Hela Rådhustorget var fyllt med sand, där pågick Swedish Beach Tour. Fantastiskt att man kan spela Beach Volley mitt i stan.

Torsdagstema – I like

Ha en skön torsdagskväll <3 

Kopattar?

Av , , 2 kommentarer 11

frevis10

Min kompis har ett stort trädgårdsintresse och har anlagt en fin trädgård nästan mitt i skogen. Var gång jag kommer dit har trädgården bytt skepnad. Ett år var jag där lite senare på sommaren då allt blommade för fullt och då fick jag foton till ett helt album. Nu finns det så mycket annat än bara växter och blommor, bl.a. flera installationer (ex. stövlarna jag visade i går), så nu får jag nog scrappa ett nytt album. Och det gör jag gärna.

Blomningen hade inte riktigt kommit i gång än, men en blomma fascinerade oss. Den har kommit dit från Finland och ingen av oss visste vad den heter. Nu har jag googlat och det är en släkting till liljekonvaljen. På finska fick jag fram namnet ’kalliokielo’ (bergsliljekonvalj). På svenska har den många namn och det vanligaste är kanske getrams, men jag fick också upp bockblad, kantkonvalj, kopattar, Salomons sigill, vitrot och kantig konvalj.

getrams

getrams3

getrams2

getrams4

Är det någon som kan berätta mer om den?

Den var väldigt fin i alla fall. Bladen är vackert formade och ådrade och blommorna som hänger undertill var svåra att fotografera. Jag fick sätta mig på en pall.

Lite fler bilder från trädgården som den ser ut nu.

frevis14

frevis16

frevis15

frevis17

frevis18

Ha en fin onsdagskväll <3