I kväll var den perfekta sommarkvällen. En ljum vind och helt underbart att cykla nere vid sjön.

Från andra sidan hördes musik från kyrkstugan. Det var måndag och musikkväll.

En fiskare satt i sin eka och lyssnade och en långdistanssimmare gled tyst förbi i vattnet.

Skriktrutarna stod förstummade i kvällssolen.

Jag cyklade sakta runt till andra sidan. Utanför kyrstugan stod det rader med bilar och cyklar… musikkvällarna är populära. Jag gick in i stugan för att se om våra akvareller hängde där och när jag skulle gå in i den lilla kammaren, höll jag på att krocka med en frackklädd man som smög hukande à la Basil i Pang i bygget. Det var kvällens solist, som inte ville bli sedd genom fönstret. Jag tyckte det var hysteriskt roligt, men det gjorde inte han…

Jag cyklade hemåt och lyssnade på hans sång. Han var duktig, han sjöng gamla italienska operettdängor… La Donna E Mobile och Funiculì Funiculà m.m. Sången hördes tydligt ända till andra sidan och folk på kvällspromenad stannade upp och stod och lyssnade. Jag steg av cykeln och promenerade sakta framåt i den underbara kvällen.

Näckrosorna blommar, men är så rackarns svåra att fotografera. Jag hasade ner till vattnet och zoomade… Tänkte att jag får inte trilla i, för då skulle mina skrik skära sig med den vackra sången.

Och så fick jag inspiration att lyssna på Pavarotti.

Ha en lugn kväll <3