När jag skrev gårdagens blogginlägg, blev det så tydligt hur slumpen ibland får oss att välja en annan väg än den planerade. Och oftast verkar det vara meningen.

Jag skulle cykla rakt fram till centrum, men när jag skulle stiga av cykeln för att gå över en gata, fastnade fållen i min jacka under sadeln där bak och jag blev tvungen att (vigt) hoppa av cykeln som for i marken. Det hade kunnat gå illa om jag hade följt med i fallet. Nu fick jag bara en spark i baken av sadeln och det gjorde faktiskt ont, så jag kände att jag måste promenera i sakta mak tills smärtan lagt sig. Cykeln hade vänt sig 90 grader och på så sätt kom det sig att jag också ändrade riktning och promenerade upp till Rådhuset.

Jag brukar inte röra mig i de trakterna, men en gång i tiden gjorde jag det ganska ofta. Min syster Leena arbetade på Rosenlews huvudkontor, som låg bakom Rådhuset i backen ner till älven. Efter skolan gick jag ofta och hälsade på henne där… bara för att…

Jag har ett gammalt oskarpt foto på oss när vi kommer gående i parken, som jag scrappade en layout på en gång.

Jag är nog 13-14 år. Senare har jag lagt till en text: ’Vi gick alltid i armkrok och i samma takt’.

Vid Gallen Kallelas gata låg min gamla skola och min promenad längs ’minnenas allé’ tog mig även dit. Björneborgs Svenska Samskola, en K-märkt träbyggnad mitt i stan med en vacker järnport ut mot gatan.

Där gick jag hela min skoltid i Finland, från årskurs 4 till studenten. Det var en bra skola och jag trivdes där. Senare byggdes en ny skola och den här byggnaden användes en tid som vandrarhem. Numera inhyser den en konstskola. Där hade jag också kunnat gå.

Ha en skön onsdagskväll <3