I dag upplevde jag något traumatiskt. Jag blev stående helt paralyserad framför den här bautastora uppblåsta jultomten, som vacklade i vinden nödtorftigt uppbunden med rep som är hur lätta som helst att klippa av. Om jag var barn skulle jag bli vettskrämd och skrikande springa därifrån.
I natt kommer jag att drömma att stormen fattar tag i shabraket, att det kommer flygande mot mig, att jag inte har en chans att hinna undan och att jag kommer att krossas, alternativt kvävas av självaste jultomten.

Om ett par timmar är det dan före dopparedan och alla inrednings- och pysselkonton jag följer på Instagram sprutar ut bilder till brädden fyllda av förväntan. Det har pyntats, bundits kransar, klätts granar, rullats köttbullar, bakats och tillverkats godis, godis, godis… Hoppas nu bara att förväntningarna infrias, att allt blir så där perfekt man strävar efter.
Jag är bortbjuden till min väninnas dotter. Vi skall äta ett till största delen vegetariskt julbord, men det vankas också både sill, lax, köttbullar och skinka för den som vill ha. Jag ska ta med kålrotslåda och min mammas rödbetssallad (rosolli).

Jag gravade laxen själv i år och den blev god. Jag vill inte ha den så salt, så jag har den i frysen i mindre bitar och tar fram eftersom. I dag premiäråt jag av den på finskt rågbröd och med Erik Lallerstedts gravlaxsås. Nom,nom, nom.

I morgon ska jag agera blombud. Jag har fått i uppdrag att personligen överlämna en julbukett till en person jag knappt känner. Såna uppdrag är ganska spännande… jag har skrivit ett fint kort och fått det godkänt via mms. Hoppas bara personen i fråga är hemma.

Ha en lugn onsdagsnatt <3

Dan före dan före dan före dopparedan. I dag var visst årets kortaste dag, så nu går vi mot ljusare tider.
I dag för 63 år sedan befann jag mig i Stockholm på väg hem till Finland, till mamma jag inte träffat på 6,5 år och till pappa som jag aldrig träffat. Min syster Leena och jag övernattade på hotell Reisen nere vid skeppsbron, vi var på julmarknaden i Gamla Stan, jag fick min första duffel (och har efter det alltid haft en duffel i min garderob) och vi drack vår första Coca Cola med sugrör ur en glasflaska.
I morgon tar vi Silja Line över till Åbo och den 23 december är vi hemma. De här dagarna före jul har jag alltid en orosångest i kroppen. Mitt liv förändrades ju radikalt.

Mitt letande efter den visslande lutfisken fortsätter och det verkar som den inte tillverkas längre. Nu är det inte roligt att vara nere på stan. Jag blir stressad av alla som springer omkring med något jagat i blicken och sen ställer sig mitt i vägen när de träffar bekanta som också är ute och springer runt. Är det lönt?

Nu ska jag sätta mig och pyssla en påse för det jag ska ha med mig till värdinnan på julafton. Och så några bokmärken… alltid bra att ha. Avstressande sysselsättning.

Ha en lugn måndagskväll <3

Dagen fick ändå ett bra slut. Jag har tittat på feelgoodfilmen ’Love Actually’ för femtielfte gången. Älskar, älskar slutet med alla återföreningar på Heathrow flygplats, samt musiken genom hela filmen.

För övrigt har dagen varit bra, men något förvirrande. For iväg till ICA-Maxi med dra-maten för att julhandla. Jag ska göra kålrotslåda och rosolli (rödbetssallad) till det gemensamma vegetariska julbordet. Det fanns inga kålrötter! Däremot fanns det färdig finsk kålrotslåda, leverlåda och potatislåda. Jag köpte två st leverlådor, som jag ska kalasa på här dagarna före jul.
Sen frågade jag en ung expedit om de verkligen inte hade sån där mikrolutfisk som visslar när den är färdig. ’Nån sån har jag aldrig hört talas om’, sa hon. ’Den har jag köpt de senaste hundra åren’, kontrade jag med. Visst har ni hört talas om den? Det är en förpackning man tjoffar in i mikron och efter 14 minuter visslar en liten ventil på den. Då är lutfisken perfekt.

Vad säger ni om sådana här äpplen? Det är inte påklistrade etiketter, utan skalet har manipulerats på något sätt.

Jag kom inte på att kolla priset, för jag skulle ändå inte ha köpt dem. Jag fick lite negativa vibbar.Ska de bara vara som dekoration, för det är väl ingen som vågar sätta tänderna i det skalet? En massa människor svälter och här leker man med maten….

Sen blev jag lurad av reklamen igen. Man skulle få välja mellan tre olika sorters dessertostar för 24.90 st och som vanligt gäller det att n.o.g.a läsa det finstilta, för trots att den ost jag valde låg precis ovanför den stora prislappen, kostade den det dubbla när jag kom till kassan. Jag hade inte noterat att ordet ’creamy’ inte skulle ingå i namnet. Jag orkade inte bråka om det, så jag lämnade tillbaka osten. Lite surt var det och jag tänkte att jag kanske inte ska köpa något för extrapris, utan bara gå efter ordinarie priser, för det verkar som jag alltid tar fel vara. För det kan väl inte vara riggat så att man ska ta fel?

Jag promenerade hem från Carlslid på en mycket knagglig cykelbana. Slasket från i går hade frusit till.
Hemma började jag röja och skulle gå ut med två soppåsar. Något kom emellan och jag lämnade dem vid ytterdörren, glömde dem där och la mig på soffan och somnade. Så skamset snopen jag blev när jag vaknade och såg att soppåsarna låg kvar i hallen. Tänk om någon hade ringt på och jag hade öppnat dörren med sömniga ögon, håret på ända och soppåsar i hallen.

Den andra lilla buketten med blåbärsris utvecklar blommor och blad och är så himla vacker. I morgon ska jag gå ut och plocka in en stor bukett att ha över helgen.

Ha en lugn söndagsnatt <3

I dag fick jag nya ex av diktantologin Make Love not War och ja, min dikt var med i sin helhet. Vilken service! Det tog 7 dagar (egentligen bara 5, för det var en helg där emellan) från det att jag skickade mitt första mail till redaktionen. Jag har varit inne på poeter.se och lämnat en kommentar där jag tackar redaktionen för deras blixtsnabba agerande och fina bemötande.

Nu finns boken ute i handeln och jag såg att den kunde beställas på bokus.com dock inte än på adlibris.com. På bokus kostar den 213,-  Den är så fin, jag är riktigt kär i den. I morgon far ett ex till Ronja.

I går skrev jag 18 julhälsningar, som jag postat i dag. Nu ska jag skriva ett julbrev till USA, som ju inte hinner komma fram före jul, men det gör inget. När min syster Leena dog fick jag ta över kontakten med hennes väninnor, bl.a.hennes bästis som flyttat till USA och gift sig där. Vi har haft kontakt varje jul, skrivit några rader om familj och bekanta… I samband med min flytt för tre är sedan slarvade jag bort hennes adress, hennes man dog och hon flyttade till en annan adress, våra brev till varandra kom i retur. Men via en gemensam bekant i Finland fick vi varandras rätta adresser. I går fick jag ett julkort med bara en hälsning och ett meddelande att hon håller på att bli blind. Nu ska jag skriva ett brev, som jag hoppas någon kan läsa upp för henne och för säkerhets skull skriver jag det både på svenska och engelska. Det är viktigt att hålla kontakten.

På Rådhustorget har det varit julmarknad den här veckan. Färre stånd än tidigare år. Försökte ta en bild i mörkret och det ser ut som den stora fina granen håller på att välta.

Jag var och köpte en hel lax och nu ska jag grava en del av den. Det blir så gott när man gör det själv.

Ha en mysig fredagskväll<3

I morse när jag vaknade och tittade ut snöade det ’lapphandskar’… stora, tunga snöflingor som en ridå rakt ner. Sen tittade jag på termometern och konstaterade att det var nollgradigt. Regnkappsväder med andra ord.

Jag for iväg med mitt paket till posten på Ålidhem. Oj, oj, oj så mycket de har att göra nu. Medan jag väntade pratade jag lite med en kvinna som verkade stressad. Hon letade och rotade i sin väska och sen sa hon att hon måste ha glömt sin börs hemma. ’Nej, du har den i den andra handen’, sa jag. Jag hade tittat på den för den var av skinn och så där vackert sliten. ’Ibland springer jag omkring hemma och letar efter glasögonen jag har på näsan’, sa hon. Ja, det har ju jag också gjort.
En gång tog jag på mig min kollegas glasögon på jobbet. Vi letade och letade och hon fick faktiskt ta emot en klient utan glasögon. Sen skulle jag gå på toaletten och när jag såg mig i spegeln skrek jag till. Jag hade hennes glasögon på mig. Jag använde terminalglasögon för det mesta och med dem såg jag inte så bra på långt håll, så jag märkte inte att jag hade någon annans glasögon på mig. Många gånger har vi skrattat åt den fadäsen.

Sen skulle jag till tandläkaren för att bli av med den där tråden som irriterade mig och gick som vanligt en omväg via Vänortsparken. Klockan var 14.30 och det var redan mörkt.

Tandläkaren tyckte att jag läkt mycket bra och att jag skulle ta det lugnt och äta alvedon, så skulle det bli bra. Med tiden. Han tyckte att jag inte skulle börja greja med bihålan innan tanden är helt läkt och då lyder jag honom. Tråden han sydde med skulle absorberas av kroppen, men det är inte första gången det inte händer. Nåja, det var inga problem att plocka ut den.

Nu ska jag sätta mig och skriva julkort. Brukar ni skicka vanliga julkort? Jag gör det och har redan fått några… det första fick jag redan den sista november.

Ha en lugn fredagsnatt <3

Jag var tvungen att ta en paus och höja blodsockret med några av de goda saffransskorporna jag fick i går och ett glas cashewdryck. Drycken är inte prickig, utan det är små bubblor i glaset.

Jag har stått hela kvällen vid köksbordet och ägnat mig åt det roligaste med julen… att slå in julklappar. I år bestämde jag mig för att använda de papper, snören/band och etiketter jag hade hemma. Det blev ett par paket med gult papper med prickar och det är helt ok för mig.

I år blev det en hel del rosetter att knyta… något jag inte alls är bra på.

Nu ska jag pula ner paketen i en låda och så åker de till Stockholm. Utan mig. Lägenheten jag brukar bo i är tom några dagar, men jag känner att jag inte orkar fara dit just nu. Jag måste ta det lugnt. Jag är bortbjuden på julafton, så det är inte synd om mig.

Jag fick ett mail att den nya upplagan av diktantologin är rättad och att jag kommer att få nya exemplar inom ett par dagar. Det går undan och det är jag förstås tacksam för. Jag har inte ens hunnit bli arg, bara ledsen. Många har säkert redan fått den felaktiga upplagan, men det kan inte hjälpas. Jag har funderat över vad meningen med den här incidenten var… varför behövde just jag en knäpp på näsan? Var det för att visa att jag kan reagera och stå upp för mig själv?

God natt mina vänner <3