+

I dag har det varit +29 grader. Min fotled var ond och svullen efter allt traskande på hårda gator och på kullerstenar i Gamla stan, så därför passade det bra att dra på en stödstrumpa och ta en vilodag. Lägenheten jag lånar är väldigt varm och det finns ingen balkong. I natt sov jag med båda fönsterna öppna och då blir det behagligt. Jag bor ju på tredje våningen och risken för fasadklättrare är liten, eller hur? På dagtid är hörnet i soffan den svalaste platsen, så jag har tillbringat största delen av dagen där. Mot kvällen gick jag ut för att fixa något att äta och då var det underbart ute. Som att vara utomlands… minus mörkret och cikadorna.

Jag brukar hänga i det vidöppna fönstret och titta ner i lekparken och på gatan. I eftermiddags upptäckte jag att en ung man låg och sov helt utslagen på den lilla gräsplätten framför huset. Ett konstigt ställe att lägga sig att sova på, så jag höll ett öga på honom. Folk gick förbi och in och ut i huset, några stannade till en sekund, men ingen kollade upp honom. Jag noterade att de flesta som verkade reagera var kvinnor. Jag gick ut samtidigt med en tjej som skulle rasta sin hund. Vi tittade på killen som andades och hade bytt ställning på armar och ben, men verkade sova tungt. Tjejen lovade att försöka väcka honom och kolla läget när hon skulle gå in. När jag kom tillbaka var killen borta och kvar låg en medium pappersmugg från McDonalds.

Samtidigt som jag skriver sitter jag och tittar på en obehaglig film på TV. 127 timmar heter den och är en autentisk film om en kille som fastnar i en bergsklyfta. Jag utmanar min klaustrofobi. Jag antar att det ska sluta bra, annars hade man väl inte gjort en film på det.

I morgon måste jag hitta en frisör. Anders var på semester. Det kommer att bli intressant.

Ha en lugn måndagsnatt <3