Jag är väldigt svag för björkögon. Den här björken finns alldeles utanför huset.

I dag skulle jag ju i väg på lunchteater och det blev lite stressigt, för innan det var jag tvungen att ta en sväng upp till Hälsocentralen. Uvi igen? Jag hade ju en i juli.

Men sånt går inte att nonchalera så jag ringde direkt på morgonen och tänkte att jag får skippa lunchen. Och det hade jag fått göra om jag inte hade varit lite fräck och fixat saker själv. Jag tycker ju att om man misstänker uvi, så ska man ta ett urinprov som är färdiganalyserat när man kommer in till doktorn, men det var ingen självklarhet. Tjejen i receptionen ryckte på axlarna och sa att jag får fråga på labbet… på labbet blev jag avsnäst… då knackade jag på hos akutsköterskan och sa att jag är jättekissnödig, så vill de ha ett urinprov så har de chansen nu. Han gav mig ett rör och analyserade själv mitt prov på labbet på direkten. Sen fick jag komma in till doktorn och fick en föreläsning om att man ska dricka mycket och surt etc. i en nästan klandrande ton. När han var färdig frågade jag ”vad tror du jag har gjort då?”. Han skulle ju ha börjat med att fråga vad jag hade gjort för att lindra besvären. Jag är ju inte född i går och har druckit en massa citronvatten i flera dagar.

Jag fick en kur antibiotika igen och när jag hade varit på apoteket och promenerat till busshållplatsen, upptäckte jag att jag kanske hinner till teatern i alla fall. Föreställningen skulle börja kl 12.00 och före det var det lunch. Sju minuter i 12 var jag på Folkets Hus och den snälla personalen fixade mat åt mig. Jag trodde att jag skulle bli utan, men nu fick jag en jättegod fiskgryta med saffran och räkor. Och mina kompisar blev glada att jag kom, för de hade ju undrat var jag var.

Det var Greger Ottosson, populär skådespelare och musiker, som bjöd på en klassisk berättarföreställning. Under en timme stod han på scenen och berättade om FinnPål, son till en österbottnisk flykting som kom till Västerbotten under ’den stora ofreden’ i början på 1700-talet. Mellan varven spelade Greger en låt på sitt munspel. Det var en fascinerande berättelse, där vi fick lära oss om den historiska bakgrunden, om nybyggarandan och det hårda livet i obygden. Greger är en mästerlig berättare, han beskriver miljöer, människor och omständigheter med stor sympati och är så där lagom rolig. Jag var helt uppslukad av hans berättelse.

Vilken tur att jag bemödade mig att hinna till föreställningen. Men jag blev trött. När jag kom hem tog jag min medicin, la mig på soffan och somnade.

Tandläkaren ringde när jag satt i bussen i morse. Jag sa att jag m.å.s.t.e. åka till Finland och vi bokade in en preliminär tid för operation i slutet på oktober. På torsdag ska jag dit för en snabb koll. Tydligen var allt ok med röntgen jag var på.

I morgon börjar höstens akvarellkurs i Mariakyrkan och dessutom börjar en daglig utmaning på instagram i oktober. Ett tema varje dag, så snart kommer jag att plåga er med mina små målningar igen. Det bästa är ju att få visa det man gjort.

God natt mina vänner <3